Få saker kan framkalla så spontana och troligtvis också ärliga reaktioner som när någonting händer med våra kära bilar – framförallt om det råkar vara fel person som sitter bakom ratten när det händer.

Vi åt middag med goda vänner i somras och vi pratade bland annat om deras ”nya” bil som efter några år i familjen nu hade blivit deras ”vanliga” bil. De berättade att det var först nu, några år senare som de kunde prata öppet om en liten incident som hände i början av deras relation med den nya bilen. Frun i huset hade råkat köra in i en mittvajer på vägen med en rejäl repa längs hela bilen som följd. Väl hemkommen berättade hon vad som hade hänt för sin man – han hade inte sagt ett ord… Han gick ut i garaget, hämtade diverse trädgårdsredskap och började göra rent mellan stenarna på den stenlagda uppfarten. Han kom in först efter flera timmar när det hade blivit mörkt och det sades inte ett ord till om  incidenten förrän nu flera år senare.

Idag hände det oss, eller kanske snarare mig. Efter en lite hastig backning utanför matbutiken som möttes av en likaledes backande bil från andra hållet hann jag precis höra backvarnaren innan det obehagliga ljudet av av bil som skrapar mot bil hördes. Till saken ska sägas att vi köra ganska mycket bil – väldigt mycket om man frågar någon som vi känner. Med över 10.000 familjemil per år är det klart att det händer saker, ibland är det ens eget fel, ibland någon annans. Den här gången var det bådas fel och jag kom snabbt överens med den andra föraren om att vi hanterar vår respektive del av skadan själva. Just då tog min frus tålamod slut i bilen och hon flyger ut och förklarar att det faktiskt är hennes bil och att hon inte kan vara utan den. Paret i den andra bilen såg lite förvånade ut men säger lugnt att den andra bilen är deras, ett faktum som de nog redan trodde var utrett… Tillbaka i bilen fick jag höra hur dåligt jag kör, hur glad jag ska vara att få åka i min frus bil och hur plågsam den närmaste tiden kommer bli för min fru efter olyckan. För säkerhets skull förklarade hon samma sak för alla som ringde till henne under bilfärden!

Som ni ser ovan finns det olika sätt att hantera en repa i lacken! Alla sätt är säkert bra, bara de inte utvecklas till en spricka i relationen… Till slut kom vi dessutom fram till att det faktiskt var svärfars fel att jag krockade – det var han som ville att vi skulle köpa den speciella osten som bara säljs på den här matbutiken. Om inte om hade funnits så hade ju olyckan aldrig hänt 🙂

Jag gissar att det är få förunnat att i efterhand få lämna en skriftlig redogörelse för sitt första möte med en lönnmördare – åtminstone om man inte har beställt mordet själv. Idag stod han helt plötsligt där, i min alldeles egna trädgård. Han var stor och hade en mycket respektingivande stämma. Eftersom jag inte var säker på vad han gjorde där avvaktade jag inomhus och försökte hålla mig undan från fönstren. När det knackade på dörren visste jag inte riktigt vad jag skulle göra – det är inte alltför ofta någon bara kommer förbi hemma hos oss.

När det var grannen som stod i dörren började jag förstå. Lönnmördaren, som i ärlighetens namn kanske var mer en lönnbladsmördare var en lånemaskin som kunde förvandla en lövtäckt gräsmatta till en golfgreen på nolltid. Efter att ha satt mig in i alla spakar och kommit över det faktum att det saknades en ratt var det dags att attackera löven! Trots att maskinen hackade sönder löven innan den sög upp dem blev behållaren snabbt full av våra blöta lönnlöv. Det blev många turer till tömningsplatsen innan allt var klart. Då jag inte kunde börja med körningen förrän frun hade slutat jobba fick jag köra med pannlampa. Det häftigaste av allt var att maskinen även gick att köra på grusuppfarten och stallplan. Efter fullgjort arbete kändes det som att jag hade jobbat in en hel helgs krattning på några timmar – jag börjar förstå vad traktorerna gjorde för jordbruket en gång i tiden!

Jag avslutade körpasset med att köra fast maskinen vid vår komposthög. Efter att lillan hade somnat blev det till att arrangera en liten räddningsoperation. Med hjälp av fru, fyrhjulsdriven Volvo och bogserlina lyckades vi få loss trädgårdsmonstret!

För er som blir sugna på att slippa krattningen framöver så är det en Walker T30i ni ska köpa – det gäller dock att ha ca 250.000 kr på kontot…

Detta var antagligen både mitt första och sista möte med lönnmördaren, men det var både spännande och lärorikt och framförallt så lever jag fortfarande!

Som jag skrev tidigare så har jag haft lite svårt att få ihop en tid hos tandläkaren när jag samtidigt ska passa hund och barn. Idag fick jag ihop det med en tidig morgontid och lite hjälp från frun. Det var dags för mitt ofrivilliga besök hos tandläkaren.

Mitt allra första möte med denna tandläkare i vår nya stad började ganska roligt. Jag hade fått tandvärk en julhelg och åkte in akut till den enda tandläkaren som hade jour. Efter ett varmt välkomnande av Hussein fick jag sätta mig i tandläkarstolen och han tog några röntgenbilder. Han var snabbt tillbaka och såg mycket nöjd ut – ”Min vän – jag har tittat på bilderna och du har jäääätefiiiina gaddar”. Jag blev lite förvånad eftersom jag aldrig tror att någon tandläkare tidigare har gett mig beröm för mina tänder och dessutom hade jag ju ont. Efter att Hussein hade tittat lite i min mun kom ett förtydligande – ”Men det är inte dina gaddar…”. Han hade helt enkelt blandat ihop röntgenbilderna. När vi väl hade rett ut vems tänder som sitter i min mun löste han dock lagningen galant och jag har gått hos honom varje år sedan dess! Även idag löste han min bekymmer snabbt och smidigt, dock till en betydligt högre timdebitering än vad vi har som IT-konsulter…

På dagens babysim var det en plastfisk som var mest populär. Den här gången var jag lite mer förberedd och lyckades finta lillan så att fisken blev kvar i poolen när vi var klara. Efter att ha underhållit några farbröder i omklädningsrummet åt vi lunch och lämnade flera stora påsar med kläder till myrorna. Även om jag vet att jag aldrig kommer att använda kläderna igen så hade jag lite separationsångest. Prinsessan somnade gott i bilen på vägen hem.

På kvällen bakade vi bröd, lagade improviserade kycklingköttbullar och kokade broccoli. Den mat som går hem allra bäst hos fröken jag-vill-äta-själv är kokt ägg, kokta grönsaker, bönor, majs och tomater. Jag undrar vem hon har ärvt sin favoritmeny ifrån? Det fattas bara att hon kommer att tycka om torsk med mandeltäcke också 🙂

En dag helt utan planer! Eller som vi brukar välja att se det – ett perfekt tillfälle för att starta upp nya projekt. Vi påbörjade ju förberedelserna för barnrummet med att göra om gästrummet med en ny bäddsoffa. Nu hade turen kommit till fruns kontor, som i framtiden också måste ha utrymme för Moderna Mannen och alla hans tillbehör.

Efter att ha vridit och vänt på skrivbord och städat hurtsar i flera timmar kom vi fram till att vi nog har en ganska bra lösning idag. Lite ny förvaring och framförallt utrensning av alla gamla papper, böcker och pärmar som vi aldrig använder ska nog räcka bra. Trots vår stora ambition att göra om kontoret från grunden så kom vi under dagen fram till att vi nog inte var sugna på ett större renoveringsprojekt just nu. En liten kompromiss för att få mer tid tillsammans i familjen helt enkelt – lite nytt för oss att tänka så 🙂

Prinsessan blir bara snabbare och snabbare. Det som vi tyckte var säkrat i huset för en vecka sedan är nu högst tillgängligt efter lite krypande med därpå följande halvställande mot lämpligt föremål. Vedkorgar, kaminer, toaletter och tvättkorgen – allt är nu möjligt att utforska så fort vi tittar bort! När hon blir påkommen fyrar hon av sitt allra bredaste leende – det går inte att bli arg på vår lilla tjattrande hjälte!

Jag börjar dagens inlägg med en liten utmaning – den som först kan säga rubriken snabbt 5 gånger i rad utan att staka sig ska få ett hedersomnämnande – skriv en kommentar när ni har klarat det! Juryn kommer att göra stickprovskontroller, så inget fusk nu!

Sista dagen på höstlovet idag. Inte för att det berör mig så mycket men jag förstod på min chef att många (inkl han) är lediga den här dagen… Nu har jag i alla fall skickat in min uppdaterade ledighetsansökan, så nu kan jag ställa in siktet på fortsatt ledighet till efter nästa sommar! Jag har även mailat HR-avdelningen i Indien och försökt förklara hur jag har tänkt med SGI och ersättning från Försäkringskassan så att det ska bli rätt med min lön – det ska bli mycket intressant att se hur väl jag lyckades med det!

Det är fortfarande lite förkylt i familjen, det känns som att hostan inte riktigt vill släppa taget, så för oss har det varit mera hostlov än höstlov.

Lillan och jag åt lunch på Thai-restaurangen idag för att fira hennes namnsdag. Av alla dagar så kanske inte just en fredag var det bästa valet om man ville ha det lite lugnt och när det dessutom var en halvdag för många så var det nog absolut inte den bästa dagen att slå sig in på lunchbuffén med barn… Jaja, ingenting som inte några räkchips kan lösa tänkte jag. Lillan tyckte att det var mycket spännande att se så mycket folk på en gång!

Efter lunch inhandlades veckans lördagsmiddag med tillhörande vin. Den här gången kommer jag att bryta fläsktrenden och dessutom prova på att tillaga färsk kronärtskocka med lite tillbehör!På eftermiddagen hann jag med lite golfträning bland höstlöven på golfbanan innan det var dags för fredagsrutin med barnbad, grillning i mörkret och kvällsmys i soffan. Vi somnade med insikten att vi inte har någonting alls planerat i helgen – men sånt brukar alltid lösa sig på landet…

Tufft schema idag! Förmiddagsfika med mammagruppen och sen golf på eftermiddagen. Lillan var tydligen också förväntansfull, så 5.30 började hon slänga ut saker ur sängen – hennes sätt att säga att pappa borde vakna. Efter lite frukostbestyr och morgonpyssel var det dags att sova middag kl 8…

Som vanligt när man ska iväg så blev det lite stressigt trots att vi hade hur gott om tid som helst. Det är alltid något som händer på slutet… Vi kom i alla fall till fikat i hyfsad tid.

På tal om att ta sig till fikat så var det ett av de stora diskussionsämnena på förra veckans After Work. Det visade sig snabbt att mammorna i stan inte var så vana vid att ta sig utanför stan om de inte hade tillgång till bil. Det behövdes därför en uppfräschning på temat ”hur åker man buss?”. Efter en veckas förberedelser inklusive noggranna analyser av hus säkerheten ombord ska hanteras vid transport av barn och barnvagn var det nu dags för praktik! Golfmamman anlände till fikat med ett leende – det gick ju bra att åka buss 🙂 Att det senare framkom att hon bara hade kollat när bussarna gick till fikat gjorde att vi alla skrattade gott när vi insåg att hon skulle få en låååång promenad hem. Jag tackar bussmamman för trevligt fika och ser fram emot fortsättningskursen i bussåkande med barn!

Vi åkte direkt från fikat till golfbanan där det blev ett stålmannenombyte och sedan direkt upp på första tee med barnvagn och bag. Lillan var minst sagt trött efter att ha umgåtts med de andra barnen på förmiddagen så det tog inte lång tid innan hon snosade in där hon guppade fram på soldränkta fairways (jaja – ett och annat besök i ruffen blev det väl också).

Efter golfrundan fick jag göra en nödutryckning till Ica för att undvika en potentiell ersättningskris, därefter blev det stekning av pannkakor. Man säger ju att det är viktigt att kunna glädjas åt de små sakerna här i livet och jag måste erkänna – jag mår bra när jag jag lyckas steka pannkakorna perfekt!

Jag avslutade dagen med ett bastubad tillsammans med Boxern – vår alldeles egna Hot Dog!

Eftersom det är höstlov den här veckan är vår numera väl inarbetade rutin med sångstund helt omkullkastad… Istället bjöd öppna förskolan in till grillning vid kommunens nybyggda lekpark. Vi har varit där någon gång tidigare och testat om lillan tyckte om att gunga. Då var hon nog lite för liten för det var ingen succé. Nu kunde hon inte få nog av gungan! Hon skrattade och tyckte att det var toppen. Till slut fick jag ta henne därifrån för att hon blev kall om händerna…

Det blev lunch på en filt i parken och öppna förskolan bjöd på äppelkaka som värmdes på grillen – jag sade att vi kanske kommer höra av oss när vi behöver hjälp med barnkalas i framtiden! Jag har en känsla av att det inte är sista gången vi tillbringar tid i den här lekparken!

Eftersom frun är borta är jag också ansvarig för hundens rehab. Idag innebar det promenader i blåbärsris i skogen samt 36 promenader över en stege som vi har lagt ut på gräsmattan. Syftet är att hunden ska tvingas att lyfta på benen ordentligt i varje steg för att på så sätt stimulera musklerna. Boxern tyckte att stegen var tråkig efter två gånger, så jag fick ta till en del godis för att få igenom hela träningsprogrammet.

Vardag igen och frun åkte söderut på morgonen. På förmiddagens lekstund hittade hunden en favoritleksak och lillan tyckte naturligtvis också att den blev spännande. Helt plötsligt stod de var sin sida vår sittpuff och busade med varandra. Lillan har tagit för sig mer och mer de senaste veckorna och med hjälp av diverse bord och andra hjälpmedel har hon tagit sig upp till knästående och sen lite till. Men idag var första gången hon stod själv på båda benen även om hon hade stöd. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för prinsessan! Moderna Mannen är extra stolt idag!

På eftermiddagen gjorde vi en utflykt med bilen för att handla refill-påsar till blöjhinkarna och nya golfbollar. Det är intressant att se vad som går åt nuförtiden – fortsatt pott- och golfträning borde kunna spara en del pengar på dessa förbrukningsvaror 🙂

Eftersom fritösen fortfarande stod oljefylld kunde jag inte motstå frestelsen att gå ut och plocka upp några potatisar ur pallkragen på kvällen, skära upp lite potatisstavar och göra mina alldeles egna pommes frites. För att vara första försöket blev de riktigt bra, jag har en känsla av att den nyinköpta fritösen kommer att bli ett återkommande inslag i matlagningen framöver…