Frun, lillan och boxern åkte hem på morgonen. Jag stannade kvar med färgburkarna och polertrasan. Jag hade räknat ut att om jag grundmålade båten tidigt på morgonen och sen polerade överbyggnaden medan färgen torkade så  skulle jag hinna måla den riktiga bottenfärgen innan jag åkte hemåt på eftermiddagen. Min plan höll fint ända tills det började regna… Regna och polering gör sig helt enkelt inte så bra tillsammans. Jag försökte tappert men till slut blev det bara gegga av polermedlet. De sista delarna fick jag bara torka rent med trasa. Om det ser alldeles för illa ut så får vi väl ta en omgång till på någon trevlig skärgårdsö i sommar. Förhoppningsvis med solsken och en öl i handen!

Efter två dagars slit med båten var den i alla fall i ett skick som gjorde den fullt möjlig att sjösätta. Sen finns det ju alltid detaljer som man kan jobba mera på, men då är risken att man aldrig blir klar… Nu var jag i alla fall sugen på att komma hem till resten av gänget. Jag satte mig i bilen och tyckte att det rullade på hyfsat bra genom Stockholm och sedan söderut på E4:an.

Efter tankning och lite mat i Norrköping skulle det sedan gå ännu smidigare. Jag blev omkörd av två tyskregistrerade BMW. Gissningsvis var det testbilar som nu bara skulle köras hem till Tyskland igen. Det verkade som att även dessa chaufförer hade lite hemlängtan, för de höll inte igen direkt. Jag lade mig på betryggande avstånd bakom dem och hade dessutom Waze startat på telefonen för att upptäcka eventuella faror i tid. Ledsagad av de tyska bilarna som höll tempot uppe ända till Jönköping, kunde jag sedan rulla vidare i eget majestät mot en av mina bättre tider på sträckan, och då har jag ju försökt några gånger…

Hemma igen kunde jag summera en vecka som hade gjort oss väl förberedda för sommaren. Bilen och husvagnen gick igenom besiktningen utan någon anmärkning, lillan sov dessutom igenom hela besiktningen i bilstolen. Båten är redo för sjösättning och snart kommer gräsklipparen tillbaka från sin service. Så nu när vi är redo är det ju tråkigt att sommarvädret precis försvann…

Dags den stora båtfixardagen! Jag tillhör inte dem som tycker att det är avkopplande att putsa på båten, istället försöker jag att klara av det så snabbt som möjligt. Med en hyfsat stor motorbåt utrustad med en rejäl överbyggnad som behöver poleras och vaxas är det lättare sagt än gjort. I år blev det dessutom tidigt klart för mig att det också var dags för en extrainsats som jag har duckat för i några år nu – bottenskrapning! Bestyckad med en liten japanspackel angrep jag den kvarvarande bottenfärgen. Med tanke på att jag hade föreställt mig det här projektet som helt ogenomförbart utan professionella maskiner, var jag mycket nöjd när jag 6 timmar senare hade en nästan helt renskrapad botten. En liten bieffekt var att mina fingrar numera var ett med japanspackeln, det krampaktiga greppet gick knappt att lossa. Att sätta på mig vigselringen på de uppsvullna fingrarna var inte att tänka på.

Jag fortsatte arbetsdagen med polering och vaxning av friborden – det var länge sedan jag kände mig så här värd en öl på kvällen!

Till sist blev det en sen kvällspromenad med skurborsten ner till båten för att tvätta rent botten inför morgondagens målning. När jag kom hem somnade jag skönt och sov ända till lillan vaknade någon timme senare…

Jag har inte bara glömt bort en viktig sak den här veckan, jag har glömt bort att skriva om den också… Det är ju inte så att jag har våldsamt fullt i kalendern numera. I veckan hade jag helt plötsligt två viktiga aktiviteter på samma dag, det blev en för mycket. Jag hade fått tid hos kiropraktorn för att kolla upp min arm och när jag ser numret på telefonen vet jag exakt vad det handlar om. Jag vet också att jag är på helt fel ställe just den tiden och inte kan göra någonting annat än att lägga mig platt och erkänna att jag hade glömt bort det helt och hållet. Jag får hoppas att det räcker att betala kiropraktorn för att värken ska gå bort…

På kvällen lyckades jag i alla fall revanschera mig en aning minnesmässigt. På den avslutande första hjälpen-kursen var det en kort frågesport om röda korset. Jag lyckades plocka fram årtalen för både slaget vid Hastings och slaget vid Lützen utan att ens få några alternativ. Om jag lägger till det år som Gustav Vasa tog makten så har jag nog betat av alla historiska årtal jag kommer ihåg 🙂

Idag bar det av till Stockholm för båtjobb. På vägen hälsade jag på en god vän från skoltiden som precis har fått barn. Jag kommer knappt ihåg hur små de är när de är nyfödda och han tyckte att lillan helt plötsligt kändes väldigt stor! De har tagit över vårt babygym som lillan var väldigt förtjust i. Så fort hon syg gymmet kröp hon in i det och började leka med alla små ”dinglisar”.

Eftersom den nyblivna fadern hade fullt upp med sin dotter fick jag tillåtelse att laga en lunch av det som fanns i kylen. Det kändes lite som ett sånt där tv-program där man ska fixa någonting med det som råkar finnas i kylskåpet för dagen. Efter lite guidning i kylen konstaterade vi gemensamt att det borde gå att få till en hyfsad Carbonara. Sagt och gjort – 15 minuter senare åt vi pasta!

Framme på vår slutdestination hann jag med ett snabbt besök vid båten för att dra av presenningen och spola av den värsta vintersmutsen innan mörkret lade sig.

Ännu en underbar vårdag som vi till stor del tillbringade i den allt grönare trädgården. Lillan gjorde en ny grundlig översyn av alla blommor och luktade på de som hon inte hade kollat tidigare, tur att det kommer upp nya blommor i snabbare takt än hon hinner plocka dem.

Vi saknar ett beslag på luckorna på en av våra kakelugnar. Ingen stor sak men det leder till att luckan inte går att stänga så att den vassa kanten riskerar att hamna i vägen ner en ostadig bebis kommer gående. På vägen till hundklubben finns en kakelugnsfirma så jag tog med mig luckan när jag ändå skulle åka den vägen för att lämna över boxern till frun. Det visade sig att butiken hade stängt för flera år sedan men den snälla mannen sade att han ändå hade lite saker kvar i ladorna. Han tog mitt telefonnummer och skulle återkomma när han hade rotat färdigt. Om han inte hittade delen så visste han ett ställe i Småland där jag garanterat kunde få tag på den.

Apropå att gå in i saker så blev denna fråga högaktuell idag. Innan middagen så ställde sig lillan upp mot en vägg och efter lite lockande från min sida tog hon sina första medvetna kliv. Det tog inte många sekunder förrän hon förstod att hon faktiskt kunde hålla balansen själv och sen bara fortsatte hon att gå. Så fort hon stannade till sken hela ansiktet upp i det stoltaste av leenden – vår lilla hjälte! Det här var alltså första gången som både vädret och lillans färdigheter tillät oss att gå ut och äta tillsammans – på det nyligen rekonstruerade trädäcket alltså!

Imorgon ska jag besiktiga bilen och husvagnen så jag förberedde ekipaget innan det blev mörkt. Lillan satt bredvid i vagnen, hon glömde nog bort att hon var trött efter sina första promenader. När jag hade baxat fram husvagnen från dess vinterplats bakom ladan såg jag att ett av backljusen var trasigt, inte bra… Jag fick en liten flashback av att samma sak hände förra gången den skulle besiktigas för två år sedan och att jag då köpte ett tvåpack med lampor. Efter en stunds letande så hittade den kvarvarande lampan och med hjälp av en dos 556 lyckades jag få loss den trasiga lampan. Det var sann lycka när den nya lampan lyste rött i det nu ganska så kompakta mörkret – just in time 🙂

När frun kom hem från hundträningen plockade jag fram pannlampan och tog en joggingrunda. Jag kände mig stark efter att ha fått uppleva lillans framsteg och njöt av den svala kvällsluften och den speciella känslan av att bara se några meter framför fötterna.

När vi byggde till huset satte vi in ett batteridrivet kodlås på den nya altandörren. Det har fungerat utmärkt ända tills batterierna tog slut… Varningen som skulle göra det möjligt att byta batterier innan låset slutade fungera har inte visat någonting, men det går definitivt inte att låsa upp. Nåja, det borde ju inte vara något större problem om jag bara hittade det lilla specialverktyget som jag är övertygad om att jag lade på en väldigt bra plats när vi monterade låset för 6 år sedan. Efter att ha rannsakat mig själv och funderat på hur jag borde ha funderat då, lyckades jag hitta verktyget i en låda i garaget. Som tur var hade vi två nya batterier hemma så det var snabbt fixat och nu fungerar allting bra igen! Eftersom elektroniska lås snart kommer att var det normala även för ytterdörrar kan det ju vara värt en tanke att ha koll på batterierna och specialverktygen – det blir inte roligt den dagen man står på utsidan med låst dörr och batteritorsk.

Nästa projekt för dagen var att ta sig an vårt numera skeva och lutande trädäck. Det var det den första delen av trädäcket som vi byggde själva på en helg för drygt tio år sedan som nu har fått en ordentlig slagsida. Jag ska väl erkänna att vi var såpass sugna på att se snabbt resultat när vi byggde däcket att vi fuskade lite med grundläggningen. Vi hade en hög med porösa byggblock hemma som vi använde som grund och nu var det bara grushögar kvar under reglarna. Jag skruvade bort några plankor och lyckades få under garagedomkraften så att jag kunde lyfta trädäcket. Eftersom det var svårt att komma åt att gräva och gjuta ordentliga plintar blev det en ny ”provisorisk” lösning med impregnerat trä. Om det håller tio år till så är jag nöjd med det!

Vi tillbringade hela eftermiddagen ute i det underbara vårvädret, allting blir så mycket enklare när det är skönt väder ute! Lillan kröp omkring på egen hand och undersökte trädgården. Frun lärde henne att det är bättre att lukta på blommorna än att äta dem, sen kröp lillan runt och plockade alla nyligen utslagna blommor på gräsmattan och luktade på dem…

Frun åkte iväg tidigt för säsongens första hundtävling. Det skulle visa sig att det blev en händelserik dag för dem. Redan före tävlingen blev Boxern påhoppad av en annan tävlandes hund, en Malinois. Som tur var blev det inga allvarligare skador, men ett bett precis under ögat och en uppstressad hund är inte precis den uppladdning man önskar sig. Uppletande och spår gick bra trots incidenten men tyvärr räckte inte dagens lydnad riktigt till en uppflyttning. Om det berodde på incidenten eller om det bara var vanligt ”boxerhumör” kommer vi aldrig få veta, vi hoppas bara att han inte har blivit påverkad inför framtiden.

Vi tänkte att det är ett bra läge att försöka få lillan torr så att vi kan skippa blöjorna helt och hållet. Nummer 2 har hon gjort på pottan länge nu så det känns inte som ett problem. Efter en snabbkoll på 1177.se tog vi helt sonika av blöjan och lät henne gå med mjukisbyxor på förmiddagen. Jag kan summera dagens erfarenheter på området som att det fortfarande finns god potential för utveckling. Jag tyckte ändå att hon indikerade att hon var kissnödig en gång och jag hann ta av byxorna och sätta henne på pottan innan det var dags – jag ser det som en halv seger!

Vi hjälpte en granne att installera Chromecast (gör det möjligt att stream video ifrån en Android-enhet till en TV). Vi höll dock på att fastna utanför för det fanns både Vov, Vov och flera Brmmm, Brmmm att titta på. Lillan tyckte att det det var betydligt mer intressant än den senaste tekniken…

Lillan härmar fler och fler saker. Utöver att ta min ölburk och börja dricka ur den så har hon idag saltat sin egen mat. Eftersom vi har varit försiktiga med att salta vår mat överhuvudtaget sen hon blev till har vi alltid ett litet ”nödkar” med flingsalt på bordet. Nu har hon tydligen sett oss salta vår mat tillräckligt många gånger så idag tog hon själv en nypa och saltade sin mat. Lagom mycket och väl utspritt på maten, svårt att inte bli imponerad! Avslutningsvis så smorde hon in sig själv med hudlotion på kvällen. Hon har varit lite torr i huden så vi brukar smörja in henne och det har hon tydligen också lärt sig hur man gör. Hon tog tuben, klämde ut lite salva och smorde in först det ena benet och sedan det andra. Vår läraktiga lilla hjälte!

Plötsligt händer det – idag på sångstunden tog lillan sina första egna steg. Det var totalt fullsatt så jag tror helt enkelt att hon blev så distraherad att hon glömde bort att hon stod upp. Tyvärr fick inte frun vara med och se de allra första stegen men som ni förstår har jag gott om andra vittnen. A big step for lillan, but a small step for mankind 🙂 Det roliga är hur fort den helt nya vanan blir det normala. Efter de första stapplande stegen står hon nu på golvet med sina leksaker i händerna utan några som helst problem. För att gå krävs det fortfarande mycket eftertanke men ge det en dag eller två så kommer det nog också vara en självklarhet.

Jag fick påminnelseavgiften från Transportstyrelsen idag. Konstigt att det tar två veckor ifrån beslutsdatum att skicka ut fakturan men att påminnelseavgiften bara tar en dag…  Avgiften för att missa betalningen var drygt 22% – för en bankdag. Det blir en effektiv årsränta på 8000%. Det känns lite intressant att politikerna beklagar sig över SMS-lånen, de framstår ju som rena fyndet i sammanhanget. Om jag kunde få den här räntan på min utlåning så skulle jag starta bank direkt. Det räcker med en enda kund som lånar 10.000 kronor för att jag ska kunna leva gott på räntorna 🙂

På kvällen var det vägmöte i vagsamfälligheten. Eftersom både frun och jag sitter med i styrelsen (ja, nästan alla som är med sitter med i styrelsen) så fick lillan följa med. Hon hjälpte glatt frun med att skriva protokollet under mötet och hjälpte även till att äta upp den obligatoriska smörgåstårtan efteråt. Hon tyckte framför allt om räkorna och den svarta kaviaren. Att döma av fruns kommentarer till lillan under mötet så tror jag att justeringsmännen kan få lite mer jobb med att rätta protokollet än vad de brukar ha…

När jag kom hem från USA hade jag fått ett inbetalningskort för skatten på husvagnen. Den var daterad 3:e mars men den hade inte kommit i vår brevlåda när jag åkte hemifrån den 15:e mars. Betalningen skulle vara inne sista mars så det hade jag ju redan missat. Jag ringde upp Trafikstyrelsen för att förklara att jag hade varit på resa och att betalningen skulle bli en dag försenad. Svaret jag fick var ”Det spelar ingen roll när brevet kommer, det är du som är skyldig att ha koll på när skatten ska betalas. Och förresten så har du körförbud nu! Du kan ju alltid överklaga, men du kommer att få avslag.”. Tonfallet antydde att nivån på mitt brott stod i paritet med de som nyligen har avslöjats med att äga skalbolag i Panama. Jag måste säga att jag är imponerad över hur man kan undanröja alla eventuella tecken på medmänsklighet med bara några få meningar.  Naturligtvis hade hon helt rätt i sak men ibland handlar det inte om vad man säger utan hur man säger det. Här finns det tydligt utrymme för en trevlighetskonsult att debitera en slant! Jag kunde inte låta bli att fråga hur det fungerar i praktiken med körförbud på en husvagn? Vi brukar ju dra den efter bilen, inte köra den…

Vi åkte in till sångstunden på eftermiddagen, men det visade sig att det bara var vi där. Det kändes ju lite fånigt att försöka sjunga ändå så vi lekte lite med bilarna istället!

Armbågen känns fortfarande lika dålig. Idag var det knappt jag kunde knyta skorna eller hålla i kaffemuggen. Kvällens pannkaksproduktion blev en rejäl utmaning – har ni provat att skaka en gjutjärnspanna med ”fel” hand? Jag har bokat tid hos kiropraktor nästa vecka, hoppas att han kan rädda min golfsäsong och framtida pannkakor!

På kvällen skulle frun skära upp och torka blodpuddingsbitar som hon ger som belöning till hunden när hon tränar. Lillan och hunden tyckte att det såg spännande ut och höll sig i närheten. Det slutade med att lillan satt på golvet och matade hunden med rejäla bitar blodpudding samtidigt som hon själv åt en och annan bit. Boxern var nog förvånad över mängden blodpudding som han helt plötsligt serverades utan att först behöva springa ut i skogen och leta upp någon gammal torr skinnhandske eller annat konstigt föremål. Det måste vara bättre att bli kompis med lillan än med matte…

Idag tänkte vi bara vara hemma och hänga tillsammans. Förmiddagen gick till stor del åt till att stilla lillans numera omättliga aptit på pekböcker. Vi har ganska många böcker liggande på soffbordet och det är viktigt i vilken ordning vi läser dem. Lillan pekar – pappa försöker förstå. Om jag väljer fel bok blir det högljudda protester. När vi har gått igenom alla böckerna ett varv är det bara att börja om från början igen. Ja, sen var det dags för lunch…

Ett annat intresse som lillan har utvecklat är skor. Det är först på senare tid som hon har kunnat gå med skor på ett någorlunda bra sätt (med vagnen förstås). Men nu verkar hon ha kommit på hur bra det är att ha skor på fötterna. Storleken och utseendet är inte så noga. Hon försöker att få på sig allt ifrån sina redan urväxta vinterkängor till sandaler i storlek 46 som hon hittade i USA. Allt däremellan är också värt ett försök.

När jag lyckades övertyga henne om att ta på sig sina egna skor så passade det bra med en liten promenad ute. Jag lät henne köra gåvagnen på gräsmattan och tänkte att det var lagom att ta en kort sväng runt Rododenderon-busken. Men det tyckte inte den bestämda lilla damen. Hon satte kurs mot grusvägen och snart hade vi passerat våra brevlådor och var ute på vägsamfällighetens väg. Eftersom vi ska ha årsmöte på fredag så tyckte hon väl att det var ett bra tillfälle för inspektion… När vi hade gått en bit på grusvägen så försökte jag vända tillbaka vagnen lite smidigt. Ett irriterat skrik och en skickligt genomförd helomvändning senare var vi på väg bortåt igen. Klart att man inte ska ge upp halvvägs… Snart blev det uppförsbacke och dessutom har vi fortfarande hjulen på vagnen lite åtskruvade så att det inte ska gå för fort. Det hjälpte inte. Hon lyfte upp de bromsade bakhjulen och kämpade uppför backen. Om vår lilla hjälte fortsätter så här så har hon alla förutsättningar att lyckas i  livets hårda skola. Möjligtvis att vi måste jobb lite på hennes diplomatiska sida…

En rolig episod från härom kvällen som jag glömt att skriva ner är att under vår lyxiga födelsedagsmiddag så gick helt plötsligt brandlarmet. Med risk för att avslöja lite för mycket om min matlagning så kan jag avslöja att det har hänt förut, så det var inget som gjorde oss alltför upphetsade. Jag gick iväg för att kolla om jag hade glömt någonting på plattan, då ringer telefonen. ”Hej, det är larmcentralen. Vi har fått inbrottslarm från er fastighet. Larmsensorerna i köket, matsalen och vardagsrummet är aktiva.”. Samtidigt kommer lillan krypande ifrån hallen med min stora nyckelknippa i munnen, glatt fingrande på fjärrkontrollen till larmet…

Gårdagens middag var egentligen bara uppvärmning, det är idag som svärfar fyller år på riktigt. Frun och svärmor hade bakat en punsch-tårta med maränger som vi skulle avnjuta lite senare. Som föräldraledig så försitter man dock inte en chans att bocka av lite saker på att-göra-listan när man får möjlighet till lite barnpassning. Jag börjar tro att det ligger någonting i det här med effektiva småbarnsföräldrar. Under dagen hann jag med att klippa mig, byta däck på bilen inklusive tvätt av sommar- och vinterdäck, tvätta och tanka bilen, lämna tillbaka böcker på biblioteket och gå på tre timmars första hjälpen-kurs.

Lillan kör fortfarande omkring som en tok med sin gåvagn. Nu kan hon både sladda i svängarna och springa med höga knälyft. Hon släpper även greppet någon sekund ibland när hon står stilla och känner sig trygg. Trots att hon ser ut att ha god balans så ser man på henne att hon inte är bekväm med att börja gå riktigt än. Jag tror inte att det är långt borta nu, men det har vi å andra sidan sagt sedan före jul… Det kanske är för tidigt att dra några slutsatser av hennes försiktighet men om jag ska bedöma hennes framtida val av aktiviteter utifrån hennes tillvägagångssätt att lära sig gå så ligger nog schackspel närmare till hands än fältritt. Faktum är att jag nog inte skulle misstycka…

Efter tårtkalaset där mitt enda bidrag var att bränna marängerna var det snart dags för första hjälpen-kursen. Numera heter det tydligen ”L-ABC” och när jag skulle glänsa lite genom att fråga om chock så fick jag till svars att det där är ett luddigt begrepp, det pratar vi inte så mycket om längre… Jag förstår att jag slår in öppna dörrar nu eftersom ni säkert är mer uppdaterade än jag var, men om någon ändå har missat vad förkortningen ovan numera står för så är det rätta svaret ”Livsfarligt läge, Andning, Blödning, Cirkulationssvikt”. Om ni inte har koll på detta är det antagligen dags för en uppfräschning. Det var en lite udda känsla att träna ”Heimlich”-manövern på en tjej som man aldrig har träffat förut men vi förstod verkligen vikten av att träna på alla momenten. Trots tydliga instruktioner innan var det många av oss som gjorde fel de första gångerna man skulle testa själv. Fortsättning följer nästa vecka!