Även dagens projekt kräver lite bakgrund… På vintrarna hemma hos oss har vi förvisso mycket bra snöröjning, men ofta är det ändå glashalt på de små vägar och stigar där vi går våra promenader. Efter ett missöde för några år sedan då svärmor halkade och fick stifta närmare bekantskap med sjukvården i vårt landsting insåg vi att något måste göras. Tidigare hade vi använt löstagbara broddar som vi flyttat mellan våra skor men de lossnar ibland och vi har bjudits på en och annan ofrivillig flygtur. Efter en noggrann marknadsundersökning fann vi lösningen på våra problem. Icebug är ett svenskt skomärke som tillverkar både löparskor och kängor med fasta dubbar. Konstruktionen tillåter att dubbarna trycks in i sulan om man går på hårt underlag och de är dessutom gummitäckta så att de inte ska låta så mycket. Vi är mycket nöjda med våra dubbskor! Dock har de en liten oönskad bieffekt – våra nybyggda trätrappor med tillhörande trädäck blir alldeles perforerade av dubbarna. Efter en säsongs misshandel behövde vi hitta en lösning för att bespara träet ytterligare slitage.

Dagens projekt bestod alltså av att hitta en entrématta som vi kan täcka trappstegen med vintertid. Mycket lägligt var det slutförsäljning hos en golvfirma i närheten som ska upphöra med sin verksamhet. Fulla av entusiasm gick vi in och såg oss runt. Vi insåg snabbt att alla entrémattor var slut vilket också bekräftades av personalen. Då såg jag den – entrémattan till butiken. Det stod ju ”total utförsäljning – allt ska bort” på skylten utanför. Det måste ju betyda att även den mattan är till salu! Efter lite diskussion gick vi nöjda därifrån med mattan under armen – mission accomplished!

Idag fick jag också möjlighet att testa vår snöslunga igen. Den har ju inte direkt gått varm sen vi köpte den förra året, så varje gång jag använder den sjunker ju snittkostnaden för en snöröjning dramatiskt…

Och sen var det stackars Bamse. När vi handlade middag skulle vi också köpa ny tandkräm till lillan. Med tanke på det fåtal tänder hon har så är det imponerande att vi redan har gjort av med den första tuben. Vid hyllan med barntandkräm fanns det alldeles för många val och jag ska villigt erkänna att just det ämnet har jag inte lagt ner alltför mycket energi på genom åren. Helt plötsligt utbrister frun lite för högt ”Jag hatar Bamse!”. En pensionär som står i närheten och funderar på vilken hennes nästa hårfärg ska bli hör utropet och svarar spontant ”Men hur kan man hata Bamse? Han som är så snäll! Du måste ha haft en tuff uppväxt”. Nu var det inte så att frun egentligen hatar Bamse, det var mer ett uttryck för hennes ogillande av att den marknadsföring som riktar sig mot barn inte vet några gränser, det ska börja påverkas i tid! Efter att frun hade förklarat vad hon menade avslutade pensionären konversationen med ett ”Bra, då kanske du inte behöver gå i terapi iallafall!”. Jag undrar om lillan kommer gilla Bamse?