Det verkar som att vårens riktiga entré sammanföll väl med fruns nyss inledda sommarledighet. De senaste dagarna har vi till stor del tillbringat utomhus. Det är dagar som dessa som verkligen plockar fram det bästa med att bo på landet. Att bara vara på gräsmattan tillsammans med lillan, frun och boxern är helt underbart. När hela familjen någon gång råkar vara tyst samtidigt så tar fågelsången vid, jag ska verkligen inte klaga…

Däremot har jag bestämt mig för att jag nu vill fokusera helt på att njuta av ledigheten tillsammans med hela familjen så bloggen kommer att ta en paus. Om det bara blir ett kortare uppehåll eller om det här är det sista inlägget som skrivs har jag inte bestämt än. Jag kanske får blogg-abstinens och återkommer snart 🙂

Med anledning av ovan så vill jag passa på att tacka er alla som har följt bloggen, det är jättekul att jag har fått bli ett inslag i er vardag! Jag hoppas att det som är skrivet kommer hjälpa mig att minnas den här fantastiska tiden och att jag ska kunna sammanställa materialet och göra det tillgängligt för lillan en dag, så att hon vet hur det verkligen var det där året när pappa var föräldraledig.

Till sista kan jag ju inte låta bli att reflektera över det här med ledighet. Idag har vi slipat trädgårdsmöbler, spolat hela trädäcket, klippt gräsmattan, fyllt hästsläpet med skrot och startat igång vår gamla gasolvärmare. Klockan 21 kom jag  ut på en joggingrunda. Imorgon väntar nya projekt. Tur att man inte jobbar…

Trevlig sommar!

Efter ännu en natt med mycket vaket sällskap av lillan hände det som jag har väntat på… Jag har flera gånger funderat på vad som kommer att inträffa först när jag kommer ner på morgonen med grus i ögonen – att jag lyckas hälla kaffe i lillans grötvatten eller att jag häller gröt i kaffefiltret. Det blev en tredje variant – jag blandade ersättning i lillans grötvatten istället för grötpulver. Jag funderade ett ögonblick på om jag skulle presentera den nya frukosten som grötsoppa och bara köra på, sen hällde jag ut blandningen i vasken och började om…

Med tanke på ovan så tror jag ändå att jag har hittat framgångsformeln för att klara av våra nattliga äventyr. Summan av antalet sovtimmar och kaffekoppar per dygn bör vara konstant! Förvånansvärt ofta landar jag på summan 12:

• 2 sovtimmar + 10 koppar kaffe = 12
• 4 sovtimmar + 8 koppar kaffe = 12
• 6 sovtimmar + 6 koppar kaffe = 12
• Och så vidare

De sade på BVC att det är viktigt med rutiner!

På eftermiddagen åkte vi och fikade i stan. Vi träffade en mamma och en pappa från föräldragruppen och deras småtjejer. Lillan måste tuffa till sig lite om hon ska klara sig på förskolan i höst. Hon blev av med både boll och hårspänne innan hon visste ordet av. Efter massor av ”gofika” och en rejäl dos kaffe åkte vi hemåt igen för en långpromenad med Boxern.

Idag lagade vi pannkakor helt utan missöden… För att effektivisera när frun är bort så kör vi numera enhetskost till alla som är hemma inklusive Boxern. Igår var han mycket nöjd med sin Korv Stroganoff, idag delade han glatt pannkakor med oss. Vi får se vad jag ska hitta på imorgon. Jag är ju ruggigt sugen på att inviga min nya Sous Vide-maskin som jag kunde hämta ut redan idag – blixtsnabb leverans!

Lillan har förälskat sig i sina skor. Eller rättare sagt ett specifikt par skor. Joggingskorna med resårsnörning är just nu hennes favoritplagg alla kategorier. På morgonen hinner jag inte ens sätta på henne kläderna innan hon pekar och gestikulerar för att jag ska förstå vikten av att hon först av allt ska få på sig skorna. Det blir ju så mycket lättare att ta på henne byxorna sen…

Skorna följer sedan med under dagen. När vi ska gå ut i det fortfarande blöta gräset kan man ju tycka att kängorna skulle vara lite mer lämpade för ändamålet, men icke. Det finns viktigare strider att vinna tänker jag och låter henne få som hon vill. När vi kommer ut så återupptar hon sitt kall att plocka alla blommor på gräsmattan. Problemet är bara att vi numera klipper en ganska stor bit av vår åker så att vi ska kunna träna hunden. Lillan har med andra ord ganska mycket att stå i för att hålla gräsmattan ren från de små vita blommorna…

Jag tänkte att jag skulle ta några actionbilder på Boxern när han hoppade över vår häck, men det skulle visa sig att han inte var helt lätt att regissera. Han måste ha tyckt att häcken var aningen för gles för att betraktas som ett seriöst hinder, han tog nämligen den kortaste vägen igenom vilket gjorde det lite svårt att få den perfekta bilden…

På kvällen gjorde vi ett nytt storkok på Korv Stroganoff. Numera vill lillan vara delaktig i matlagningen så jag drog fram våran sittpuff så att hon kunde stå på den. Allting gick bra till jag skar mig på den vassa kniven när jag skulle skära korven. På de få sekunder jag tittade bort hann lillan få tag på kniven. Jag hann ta tillbaka kniven i tid och vi kunde återgå till att skära falukorv. Snart tog hon ett lite för stort steg åt sidan och trillade ner mellan ett köksskåp och sittpuffen. Även det lilla äventyret slutade bra och till slut kunde alla som var hemma äta av maten – även Boxern fick sin ranson.

Frun åkte iväg på jobbresa för sista gången innan vår långa sommarledighet. Det innebär att jag återigen har totalansvaret för underhållning, rastning, matning och nattning av familjens övriga individer. Nu när våren ibland gör sig påmind (ja, mellan snöfallen…) så känns det betydligt lättare att hantera tillvaron här hemma. Ut med alla på gräsmattan och låt dem leka av sig bara! Lillan som gick utmärkt för en vecka sedan har kommit på att det nog ändå är säkrare att hålla någon i handen när man ska gå. Jag byter hand efter varje varv runt tomten i ett försök att räta ut ryggen lite.

Till middag lagade vi torskrygg. Jag tycker väldigt mycket om fisk, men jag tycker tyvärr också att de här små frysta bitarna som är så praktiska att ha hemma alltför ofta blir torra när man lagar till dem. De spelar knappt någon roll hur försiktig man är om man kör dem i ugnen, det brukar ända bli lite för mycket. Och dessutom olika varje gång.

Idag bestämde jag mig för att testa en budgetvariant av Sous Vide, en teknik som bra restauranger använder för att tillaga fisk och kött till exakt rätt temperatur. Det bygger på att maten vakuumförpackas och sedan sänks ner i vattenbad med exakt den temperatur man vill ha.

Fiskblocken är ju redan vakuumförpackade och vattenbad kan man ju ordna med en kokplatta, termometer och lite tålamod… Jag lät den tinade fisken ligga i det 50-gradiga vattenbadet i ca 25 minuter, sen öppnade jag förpackningen och saltade och pepprade fisken – klart! Idag blev det bara kokta grönsaker till och lite Ajvar Relish på toppen.

Fisken blev riktigt god, så nu blir det till att införskaffa en riktig Sous Vide-maskin! Maträtten lämnade tyvärr fler bestående minnen än smaken och konsistensen. Någon som vet hur man får bort Ajvar Relish från en bordsduk? Jag fick knappt bort det från barnstolen…

Så fort lillan hade somnat efter sitt kvällsbad slängde jag mig över våra deklarationer. Min egen klarade jag av på under 20 minuter inklusive moms-deklaration och bilagor för näringsverksamheten och något gammalt avlagt handelsbolag. Jag måste säga att Skatteverkets e-tjänster är fantastiska. I år behövde jag ju inte fundera så mycket på möjliga avdrag heller, det fanns ju inte så mycket lön att dra av ifrån… Frun som nu hade anlänt till sin slutdestination för dagen fick vara behjälplig med alla inloggningar med mobilt BankID som krävdes för att jag skulle kunna göra även hennes deklaration. Vår konversation på messenger gick väl ungefär ”Logga in nu. Signera. Logga in för momsen. Signera. Klart”. Allting klart! Otroligt att man kan ha sån ångest för att göra någonting som numera är så enkelt…

Till sist var det då mitt sovtips. Eller jag kanske ska kalla det ett väck-inte-hela-familjen-tips… När det var dags att gå och lägga mig tänkte jag vara lite duktig och diska ur nappflaskan. Tydligen hade jag bilnyckeln i fickan och lyckades komma åt panikknappen! Billarmet gick och alla lampor började blinka. Ingen större fara med det om det inte hade varit för den sömniga vakthunden. Förvirrad ålade han ner från sin väl uppvärmda plats i soffan och började stormskälla. Han är ju inte van vid att det händer någonting i grannskapet den här tiden på dygnet. Resten kan ni ju själva lista ut. Först fick jag tyst på bilen, sen fick jag tysta hunden och till slut kunde jag gå upp och ta hand om den ledsna lilla tjejen som precis hade vaknat. Sova kan jag ju göra någon annan gång 🙂 Lärdomen av detta måste ju vara att jag hädanefter ska låta disken stå!

Jag skulle ljuga om jag hade sagt att jag inte anade att golfvädret skulle utebli idag… Väderrapporterna var inte direkt lyriska över vårens framsteg den här helgen och nu skulle det dessutom bli nederbörd. Eftersom jag har förmånen att komplettera väderapparnas information med lite egna nattliga kontroller så insåg jag redan klockan 4 på morgonen när det var -4 grader ute att det nog kommer bli svårt att slå ut på golfbanan kl 8.30 som planerat. Att beträda greenerna när det är frost ute är big no no! Klockan 6 låg det ett vitt snötäcke på marken och stora fluffiga snöflingor dalade sakta ner mot den vita marken. Nu var det verkligen helt kört. Jag skickade ett meddelande till mitt spelsällskap och konstaterade det jag tyckte var det uppenbara – vi stannar i sängen idag. Efter ett tag fick jag ett ”Ok” tillbaka. Svårt att avgöra på messenger om det var ett ”Ok, jag håller med. Det här funkar inte!” eller ett ”Ehh ok, men vi hade ju bestämt…”. För att det inte skulle uppstå missförstånd skickade jag en nulägesbild från sovrumsfönstret…

Jag vet inte om det ens skulle vara lagligt att åka på sommardäck till golfklubben. Döm av min förvåning när mitt spelsällskap som bor 5 km bort svarade med en bild helt utan snö och frost. Golfklubben ligger åt hans håll så det var bara att tänka om. Lite senare slog vi ut på gröna fairways med strålande sol mellan de lätta molnen.

Jag var naturligtvis nyfiken på att testa både min nya hybrid-klubba och de råd jag hade fått på min klubbutprovning. Hybridklubban fungerade exakt lika bra som säljaren hade sagt, hur ofta händer det? Tillräckligt långt och hyfsat rakt, say no more! Det som jag skulle försöka träna på svingmässigt var min smash-faktor, det vill säga i vilken vinkel klubbhuvudet träffar bollen. Jag träffar normalt när klubbhuvudet är på väg uppåt vilket ger höga och korta slag. För maximal längd och kontroll ska man slå ner på bollen med järnklubborna. Lätt att säga men nu skulle jag försöka. Jag ska inte säga att det fungerade varje gång men jag fick till några riktigt bra träffar som jag nog kan vidareutveckla på driving rangen.

Lillan tog sig en extra tupplur på eftermiddagen precis innan vi skulle bort på middag. Vi blev till slut tvungna att väcka henne med följden att vi hade ett lite nyvaket åskmoln med oss som överraskning till värdparet. Hon lugnade ner sig när hon fick lite leksaker men var väl inte på sitt allra bästa humör. Däremot accepterade hon att vara med de för henne helt okända personerna under en stor del av kvällen. Eftersom hon inte får leka med bollar hemma på grund av att boxern går i spinn, var det naturligtvis extra roligt att leka med dem nu. Framförallt att slänga dem på soffbordet där alla fulla kaffekoppar och efterrätten stod… Som tur var klarade vi oss utan ersättningskrav den här gången! Utöver trevligt sällskap fick vi mat som var både god och nyttig mat.

Jag vet inte vad som har hänt med lillans nattningstid… Tidigare har hon somnat som en klocka vid 19-tiden. Nu är hon gladeligen uppe till både 20 och 21 och när vi till slut försöker natta henne efter nappflaskan tjattrar hon bara och gör lite nya roliga ljud som hon har lärt sig.  De där timmarna av egentid som kunde balansera en i övrigt barnintensiv dag verkar vara ett minne blott. Tur att hon är söt!

Idag var det dags för kornas bästa dag på året! Kosläppet har blivit ett populärt evenemang bland barnfamiljer och det här var första gången vi själva besökte tillställningen. Vi var lite osäkra på hur mycket lillan skulle förstå av det hela men med tanke på hur många gånger vi har läst ”Bondgårdens djur” och gjort de obligatoriska ljuden så fanns det ju i alla fall någon form av grundkunskap. Vår oro skulle visa sig vara obefogad, lillan fullkomligt älskade de vilda kossorna som hoppade ut ifrån sina trånga bås för att nu fritt kunna ströva omkring i det gröna gräset. Det lokala mejeriet bjöd på mjölk och kanelbulle och jag har aldrig sett parkeringen vid kyrkan så full som nu. Till och med lokalpressen var där och fotograferade – om någon undrar vem den skumma fotografen i blå tröja är så kommer några av hans bilder här 🙂

När kossorna hade lugnat ner sig var det dags att bjuda vänner på lunch. Vi skulle grilla korven som frun hade köpt i saluhallen så jag satte på grilltändaren och fyllde på briketter. Jag hade köpt lite extra fina briketter den här gången så det skulle inte kunna gå fel. De var paketerade i först en plastpåse och sedan ytterligare en ytterpåse för att det absolut inte skulle läcka. Naturligtvis var det hål på båda påsarna så när jag hade fyllt grillen med briketter hade jag även kol på trädäcket runt grillen. När det dessutom tog över en halvtimme innan de första lågorna slog upp från briketterna och betydligt längre tid än så innan det var grillfärdigt bestämde jag mig för att vår nya grill kommer att bli en gasolgrill!

När det väl blev lite glöd på grillen så var korvgrillningen snabbt avklarad och korvarna gjorde skäl för namnet – Gourmetkorv! Som efterrätt serverades en frozen cheesecake med stark hallonsås till de vuxna och sockerfria muffins till de små, det man inte vet om lider man inte av…

När gästerna hade tackat för sig var det dags för dagens kanske viktigaste övning, att hitta den försvunna bilnyckeln i skogen. Efter lite överläggning delade vi in familjen i två söklag – frun och boxern gick åt ena hållet, jag och lillan tog cykeln åt det andra hållet. Det tog inte alltför lång tid innan fruns söklag triumferande meddelade att expeditionen hade varit lyckad och att nyckeln hade hittats!

Lillan och jag åkte till Jönköping för att testa nya golfklubbor. Det ska väl erkännas att det nog låg mest i mitt intresse men jag tänker att det inte kan vara fel att börja indoktrineringen i tid. Jag vet ju att motsvarande kampanj snart kommer att inledas från familjens hästsida. Svingandet gick relativt bra. Omdömet från instruktören efter träningssessionen var att min sving var riktigt bra när jag inte tog i… Om jag gör ett försök att läsa mellan raderna så tror jag att det betyder att jag tar i för mycket 🙂 Efter allt testande blev det en ny hybridklubba och ett par golfskor samt en lapp med specifikationerna för det nya järnset som eventuellt kan ta mitt golfspel till nya höjder. Jag tänker dock låta min golfarmbåge bevisa att den avser att hålla hela säsongen innan jag köper några fler klubbor.

Frun jobbade hemma idag efter en intensiv vecka med invigningen av saluhallen. När allt var klart i saluhallen och de skulle dra igång matlagningen på allvar i restaurangerna gick brandlarmet – rökdetektorerna var tydligen lite överkänsliga mot rök… Följden av detta var att matbutiken, som egentligen är frun huvudfokus, fick utrymmas. Inte riktigt den start som önskades men när den frågan väl var hanterad var det idel lovord om den nya saluhallen. Vi tyckte att vi var värda lite saluhallslyx till helgen så frun hade köpt med sig några rejäla skivor av den finaste Entrecoten från BBQGalore och ett urval av lyxiga korvar från Gourmetkorv.

Innan det var dags för middag tog frun en hundpromenad. Det var skönt väder så hon gick lite längre än normalt. För att inte tappa bort våra husnycklar så låste hon in dem i bilen och tog bara med sig bilnyckeln. Ni kanske själva kan räkna ut vad som hände… Jag fick ett samtal från en påtagligt missnöjd fru som hade tappat bilnyckeln någonstans på den dryga timmen långa skogspromenaden.

Dags för matlagning. Det var härligt grillväder och vi bestämde oss för att börja med Entrecoten ikväll. Jag grillade i kortärmad tröja med ett glas vin och njöt av våren. Lillan hängde på trädäcket i sin egna lilla loungestol. Köttet var utan tvekan den bästa Entrecote som jag har tillagat själv. Tillsammans med grillad sparris, egenfriterade pommes frites och Bearnaisesås blev det riktigt gott.

En kvart efter grillningen haglade och regnade det samtidigt som det blåste halv storm. Ytterligare några minuter senare var det ett väldigt konstigt och vackert ljus ute, vadå april-väder? Imorgon blir det nyckeljakt i skogen! Tur att bilen går att öppna med Volvo-appen!

Det här med vakna nätter är ju förvisso jobbigt men det har sina fördelar också. Jag har hunnit titta ikapp 4 säsonger av ”House of cards” på ett par månader. Det innebär att jag nu kan återgå till jobbet i höst utan att göra bort mig i fikarummet eller riskera att få några spännande detaljer i kommande avsnitt avslöjade 🙂

Frun hade invigning av den saluhall som hon har varit ansvarig för att designa i Amhult utanför Göteborg. De senaste månaderna har det varit mycket diskussioner om färger på kakelfogar, behandling av plywood, lamp- och bordsdesign  och alla andra små detaljer som behövs i en saluhall. Nu verkade det till slut som att alla bitarna hade fallit på plats och alla som inspekterade det nya bygget var mycket nöjda. Det var bara en enda sak som frun hade glömt bort att ordna… Föreståndaren i fiskbutiken kom lite försynt och påpekade ”Är det verkligen meningen att det inte ska finnas några barnstolar? Men du kanske inte har barn?”. Frun tyckte nog att det var lite pinsamt att just hon hade missat just den saken och gav sig i ilfart iväg till det stora svenska möbelvaruhuset för att inhandla barnstolar åt en hel dagisklass.

Jag och lillan åkte till golfklubben för att testa hur det kändes i golfarmbågen. Eftersom jag missade kiropraktortiden har jag ägnat mig åt egenvård i form av vila kombinerat med båtpolering i kyla. Det är antagligen inte riktigt den rehabiliteringsplan som jag hade fått av kiropraktorn men vad ska man göra, båten måste ju i sjön! Armbågen känns i alla fall inte sämre, möjligtvis annorlunda. Under golfrundan gjorde det fortfarande rejält ont men det blev inte värre under rundan som  förra gången.

Vi har fått vårt placeringsbesked för förskolan. Vi fick inte vårt förstahandsval, så nu har vi lite bryderier inför hösten. Det första är att undersöka om vi inte kan få till en omprövning av beslutet. Ett nej är ju inte alltid ett nej, utan snarare en utgångspunkt för en förhandling. Frun fick uppgiften att utreda vilka möjligheter som finns att hävda särskilda skäl för att få till en liten justering av beslutet i rätt riktning.

Jag har ju tidigare skrattat gott åt min frus spontana nätshoppande som har tagit mig runt på platser som jag aldrig har besökt tidigare för att hämta påsar med okänt innehåll. Idag var det dags att byta roller – jag är numera inte bara pappa, jag har även happy fingers!

Vi har länge pratat om att vi behöver skaffa ett badkar för att stilla lillans omättliga badbehov. Anledningen till att det inte har blivit något köp är att vi kan placera badkaret på lite olika sätt och vi har haft väldigt svårt att bestämma oss för vilket sätt som förstör vårt badrum minst…

Men idag hittade jag ett helt nytt och oanvänt badkar på Blocket för en tredjedel av priset – tillräckligt billigt för att jag skulle kunna köra med mitt favoritförhandlingstrick – ”Nä, jag är också väldigt osäker men vi skulle ju kunna testa det här ett tag!”. Eftersom badkaret fanns utanför Göteborg och frun är där och jobbar hela veckan var det ju smidigt löst med transporten också – ”Älskling, skulle du kunna plocka upp en sak på vägen hem från jobbet?”. Jag insåg senare att det inte var riktigt på vägen, utan snarare en ganska rejäl utflykt åt ett helt annat håll, men vad gör man inte för att få lite sightseeing?

När frun hade baxat in badkaret i bilen var det dags för betalningen. Frun som skulle lösa det med Swish ringde hem efter ett tag och sade att hon hade nått sin Swish-limit, inte ett bra tecken… Efter att jag hade Swishat betalningen undrade jag om det här var ett av hennes förhandlingstrick…

När frun kom hem såg hon lite stel ut. Jag tänkte att hon hade haft en tuff dag på jobbet med Saluhallsbygget som ska invigas i veckan, men det var tydligen så att det 180 cm långa badkaret inte gick in på passagerarsidan utan hon hade varit tvungen att skjuta fram förarsätet nästan så långt det gick och dessutom resa stolsryggen… När hon väl hade rätat ut sig och jag hade kontrollmätt badkaret och alla vinklar och vrår i badrummet insåg vi att vi skulle behöva hjälp. Med support av en stark granne lyckades vi baxa in karet på sin rätta plats. Det var bokstavligen på millimetern att det gick att vika ner mellan badrumsskåpet och väggen men turen var uppenbarligen på vår sida idag!

Apropå tur så fick vi även besked av SAS att de ska betala ut ersättning för den inställda flygningen från Chicago. Till skillnad från Apollos flygbolag Novair så hanterade SAS frågan väldigt professionellt. De bad om ursäkt för krånglet och förseningen, bekräftade direkt att vi hade rätt till ersättning och hälsade oss tillbaka på kommande flygningar – snyggt!

Man kan ju inte bara ha tur en hel dag… Vi fick även tillbaka vår åkgräsklippare. Den överenskomna servicekostnaden på 1800 kr hade tydligen växt till 7000 kr. Jag har ju svårt att avgöra vilka hjul, remmar och andra saker som behöver bytas men jag tycker att det hör till vanligt hyfs att slå en signal och förvarna om någonting blir nästan 4 gånger så dyrt som man har kommit överens om… Nästa år blir det nog service hos grannen istället!

Lillan somnade skönt på kvällen efter ett gemensamt familjebad i det nya badkaret och med tanke på hur svårt det var att få dit badkaret så lär det nog bli kvar där 🙂

Nu när vi är hemma igen kunde vi återgå till att fundera på hur vi ska lyckas med blöjavvänjningen och komma tillbaka till någon form av rimlig sömncykel.

Blöjfrågan går faktiskt bättre och bättre. Idag hade vi en hel dag utan varken blöjbyte eller olycka i byxan under de perioder som lillan gick utan blöja. Det känns som att vi är någonting på spåret, bara att köra på! Det är fortfarande inte så att hon säger till när det är dags, utan snarare så att hon försöker när vi sätter henne på pottan. Vackert så, bara att slippa tömma blöjhinken var och varannan dag känns som en halv seger!

Sen var det nattsömnen. De senaste nätterna har nog nästan varit de värsta hittills. Tidigare har det alltid funnits en nödutväg – om inget annat hjälper så somnar hon alltid om hon får den extra nappflaskan som vi har försökt att sluta med. Nu har inte ens det fungerat – hon dricker glatt upp flaskan och fortsätter sedan att skrika. Jag tänker inte gå igenom alla anledningar som vi har kommit på till att hon inte sover på nätterna, men fantasin är stor när det gäller att hitta bra förklaringar som får beteendet att låta helt normalt.

På förmiddagen när jag fortfarande gick runt i ett töcken åkte vi och handlade. Jag har nog aldrig varit så mottaglig för rätt typ av marknadsföring som nu ! Allt som kan göra att jag får sova en hel natt kommer jag att köpa, oavsett vad det kostar. Det närmaste jag hittade var den speciella NattiNatti-vällingen. Jag har ingen aning om exakt vad det är som skulle göra att den här vällingen lyckades med det som jag inte har lyckats med de senaste nätterna, men det var värt ett försök.

Dags för sanningens minut – nu skulle det sovas gott efter NattiNatti-vällingen. Det funkade sådär, eller faktiskt inte alls. Hon har aldrig varit så pigg efter sin nappflaska som nu. Hon fick komma upp igen och satt glad i hågen med oss i TV-soffan i två timmar innan vi gjorde ett nytt och mer lyckad försök.

Efter de senaste nätternas kamp har jag nu en utmaning till alla tillverkare av välling! Sluta sälja välling – börja sälja kundnytta! Jag är beredd att betala 10 gånger det normala priset om någon kan erbjuda välling som inte är farlig för min dotter och där tillverkaren kan utlova 8 timmars obruten sömngaranti. Den som knäcker den nöten kommer inte bara att bli rik utan även  ihågkommen av småbarnsföräldrar för en lång tid framöver!