Ännu en tuff arbetsvecka till ända 🙂 Efter sångstunden skulle vi fira med en lunch på stan. Men först lite breaking news… Staden har beslutat att bygga en ny lekpark och inte vilken lekpark som helst. Nej, det ska bli en interaktiv lekpark med app-stöd. Jag vet inte riktigt hur det ska fungera och om det innebär att alla föräldrar nu måste förse sina småbarn med telefoner och surfplattor? Tanken är man ska kunna gå runt i parken och läsa av koder på de olika ”stationerna” för att sedan få sagor och instruktioner via telefonen. Vi får se om det blir en succé, men jag tror att vi bor i den kommun som satsar mest i landet på moderna lekparker!

På lunchen ville inte lillan sova så hon fick göra oss sällskap medan vi åt våra lammburgare. Efter att ha stoppat in lite för mycket bönor i munnen så fick hon den där blicken som man helst inte vill möta på en restaurang… Som tur är så är det ju inte bara lillan som har en kräkreflex numera. Även pappa har ju efter den senaste långflygningen utvecklat en viss talang på området. I mitt fall handlar det om att vara observant  på signalerna och att agera snabbt och rådigt när det väl händer. Idag innebar det att använda just händerna. Jag hann precis få fram båda händerna i tid för att fånga bönkaskaden. Några servetter senare hade vi rett ut situationen utan att slösa något klädombyte eller förstöra lunchen för alltför många andra gäster. Efter det lilla missödet gick lillan över till sin nya hobby, att hälla vatten från ett kärl till ett annat. Jag tror att hon skulle bli en bra medarbetare på ett vattenkraftverk – hon är väldigt noggrann med varje droppe som hälls!

På kvällen testade jag ett nytt recept på rödvinssås som jag hade fått ifrån filmstjärnemamman. Jag hade beklagat mig lite över förra helgens havererade såsprojekt så nu skulle det bli revansch i köket! Antalet ingredienser var klart fler än mina tidigare rödvinssåser så det måste ju bli bra 🙂 När allt var reducerat och klart smakade den bra och tillsammans med rostbiff och ugnsstekt potatis blev det riktigt bra!

Lillan är världens skönaste unge på sångstunden. Efter den inledande ”Hej Hej”-sången som hon gjorde lite rörelser till så lade hon sig bara bakåt i pappas knä och tog det lite lugnt i väntan på ”Indian”-sången, då var det full fart igen. Sen lade hon sig ner och tog det lugnt till ”Djungel”-sången kom, då kröp hon snabbt iväg och hämtade några djur som hon kom tillbaka med. Man ska inte anstränga sig i onödan!

Det hade blivit dags för ett nytt besök hos frisören. Som tur var så hade frun pratat med frisören i förväg om hur lillan skulle klippas. Det besparade mig den svåraste delen av klippningen. Min insats idag handlade alltså enbart om logistik och humörs-uppehållande åtgärder. För att hantera det senare så hade jag kompletterat den tidigare så framgångsrika tandborsten med den i blått silikon klädda iPaden. Dessa två rätt omaka distraktionsåtgärder visade sig fungera perfekt. När det var dags att ta av frisörens plastkappa så protesterade hon däremot vilt, hon ville ha kvar den färgglada ”överrocken”. Innan vi åkte ifrån frisören fick jag en grundläggande kurs i tofsar. Jag fick till exempel reda på att tunna tofs-snoddar med metall på (vilket vi naturligtvis hade) är ”Big No No”, men det visste ni säkert redan 🙂 Jag har också fått förklarat för mig att lillan klär bäst i ”TTV” – tofs till vänster!

Efter våra utflykter var lillan lite trött. När vi kom hem så passade hon på att ta en powernap på köksgolvet. Boxern hade lillan under sträng uppsikt så att inga objudna inkräktare skulle kunna störa hennes sömn, som om nu det skulle ske på landet…

På kvällen blev det personliga pannkakor. När vi var i Thailand såg jag hur de gjorde pannkakor med mönster åt barnen. Jag gjorde ett första försök med bokstäver på lillans pannkakor, mest för att se om det funkade. Vi får se om jag lyckas göra en katt eller en hund nästa gång!

Det börjar bli dags att köpa det som behövs inför den stundande USA-resan så idag gjorde lillan och jag en utflykt till Jönköping. Huvudpunkten på dagens agenda var att inhandla en reseförsäkring i form av ett iPad-fodral för barn. Säga vad man vill om att sätta barnen framför en skärm vid tidig ålder, men när det handlar om att flyga med min dotter så är jag beredd att gå ganska långt för att bevara lugnet… När vi hade införskaffat den blåa silikonbiten gjorde vi en tur i köpcentret och elektronikbutiken. Eftersom det antagligen kommer att bli en del shopping i USA så blev det en billig shoppingrunda idag 🙂

Vi har funderat en del på om det är smartast att åka tåg eller ta en shuttle från flygplatsen in till Manhattan. Jag hade precis kommit fram till att vi skulle satsa på tåget eftersom vi kommer mitt i rusningstrafiken, när jag ser att tågtrafiken i New York eventuellt kommer att vara helt inställd pga strejk. Jag trodde bara att det var i Sverige som vi strejkade? Om det nu blir strejk så lär ju inte biltrafiken bli bättre än vad den brukar vara i New York. Å andra sidan kan det ju inte stå mer än still…

När vi kom hem var vi ju tvungna att testa det nya fodralet. När det inte gick att forcera fodralet med enbart händerna tog den kreativa lilla varelsen hjälp av en penna. Vi får se om fodralet och iPaden klarar sig till flygresan…

När det skulle ätas lunch bjöd jag på omelett, någonting som lillan normalt gillar. Idag var det dock tvärnit. Det var inte förrän frun kom ner från kontoret som det fick sin förklaring – igår hade hon fått smaka på den turkiska yoghurten. Jag vet inte om det var att hon tyckte att den var god – men det var perfekt konsistens för att hon skulle kunna äta den själv med sked. Det var bara att sleva upp lite yoghurt på en ny tallrik och sen blev det äta av. Plötsligt slutade hon att äta och räckt upp armarna i luften. Det tog ett tag innan vi förstod att det spelades Samir och Viktor på radion i köket. Jag fick fylla på yoghurten två gånger innan jag tyckte att det var nog… Innan middagen försökte hon även att äta smörgåsrån med smörkniv – det var inte fullt lika framgångsrikt!

Efter en hel natts snöande kändes helt plötsligt drömmen om den tidiga våren lite mer avlägsen. Istället övergick funderingarna till hur man ska kunna köra snöslungan och passa lillan på samma gång. En tanke var ju att göra det medan hon sov, men den planen skulle visa sig vara mindre framgångsrik just idag. Lillan var nämligen hur pigg som helst! Hon höll igång ifrån morgonen till sen eftermiddag då jag till slut lyckades få henne att somna i vagnen utomhus. Då hade hon kört ett halvt Maraton med gåvagnen, byggt klosstorn, gått igenom alla pekböcker flera gånger, vägrat sova i sängen och säkert några andra saker som jag har förträngt. Jag vet inte varifrån hon hade fått all sin energi – hon har ju inte ens ätit chia-frön 🙂

Under sovtimmen fram till middagen passade jag på att brottas lite mer med Photoshop. Jag lyckades pyssla ihop en tavla med Boxern av en bild som vi har tagit tidigare och lite nyfunna tricks på datorn. Snabbt tillkom lite önskemål från frun om titlar och namn, så det får jag väl lösa imorgon…

Det blev ytterligare en vegetarisk middag. Frun har tagit kommandot över vego-maten så idag blev jag serverad! Det bjöds på Couscous-sallad med halloumi, citrusfrukter och cashewnötter (recept kommer). Min tidigare bild av att vegetarisk mat varken är god eller mättande har kommit på skam. Visserligen behöver man äta rätt mycket för att bli mätt, men när det väl är avklarat så står man sig bra på maten. Gott är det också! Sen tror jag inte att vi kommer bli vegetarianer på heltid – men vår ambition om en vegetarisk måltid i veckan känns helt realistisk.

Morgonen började med något oväntad dramatik. När vi gav oss på vårt chia-grötsprojekt så måste vi ha brustit i riskbedömningen. Vi hade helt missat att det tydligen kan vara farligt att tina hallon i micron. Bara några sekunder efter att jag hade stoppat in skålen med de frusna hallonen så slog det stora lågor inne i micron och det sprakade ordentligt. När jag hade stoppat micron och tagit ut hallonen så är ett enda hallon helt uppbränt – jag undrar vad det hallonet innehöll? Reaktionen var exakt densamma som när man kör metall i micron – det kanske är ett bra testa att micra all mat så att man kan sortera ut det som innehåller metall?

Frun och lillan åkte iväg till simhallen. Det verkar inte gå att simma för mycket med lillan. När hon kom hem städade hon ner sina leksaker, våra bilnycklar och allt annat som hon nådde i sin gåvagn och körde runt runt tills hon var helt slut!

Nöjd över att ha hållit ut med vår nya diet i nästan en vecka tog jag en löptur direkt efter hundens långpromenad. Det blev 12 km, men usch vad jobbigt det var. Jag är i alla fall nöjd med att ha sprungit fyra gånger den senaste veckan – oavsett hur fort jag har sprungit…

På kvällen åt vi upp resterna från gårdagens middag. Både gratängen och såsen var ännu godare idag – man kanske helt enkelt ska laga det dagen före?

När lillan sov skönt i sin säng på kvällen och vi mös framför kakelugnen började något att låta precis utanför huset. Det var en lös hund som sprang runt som en tok och skällde i vår trädgård. I vårt fall betyder en obekant skällande hund utanför huset att vi också har en väldigt bekant skällande hund inomhus. Samtidigt ser vi en nyinflyttad granne komma springande med en ficklampa. Efter en stunds gemensam hundjakt i trädgården lyckades vi fånga in den lilla rymmaren som nog fick uppleva ett ordentligt utvecklingssamtal med husse innan de kom hem igen. Som tur var vaknade inte lillan av kalabaliken!

Någon kanske noterade att jag inte var helt imponerad av Chia-gröten häromdagen… Nu när jag har gjort som receptet faktiskt sade, det vill säga att blanda i bär och yoghurt och sedan toppa med honung, så blev det mycket bättre. Vi har nu ätit det några dagar och tycker att man står sig lika bra på Chia-gröten som på vår vanliga smörgås-frukost. Det kanske kan bli en ny vana ändå?

Inte nog med att den blåa gummihästen har drabbats av lågt lufttryck, när jag kom ut på morgonen var bilens ena däck helt platt. Jag har aldrig känt ett större behov av en egen kompressor än nu! Som tur var kom grannen till undsättning och pumpade i luft i däcket. Efter att ha låtit det stå ett tag så var det dock nästan lika tomt igen. Det var bara att stoppa lillan i vagnen, hämta domkraften och börja skruva däck. Som tur var jobbade frun hemma så jag kunde ta hennes bil till stan. Jag hann precis lämna in däcket på däcksverkstaden innan sångstunden.

Det är ganska intressant att titta på lillan under sångstunden. Hemma gör hon glatt rörelserna till många av sångerna, men när vi är bland folk verkar hon bli blyg. Hon sitter mest stilla i min famn och tittar på alla andra – med ett stort undantag! När vi sjunger ”En och två och tre indianer…” vaknar hon till liv och spelar ut hela sitt register. Världens sötaste lilla hjälte!

Frun tyckte att jag skulle låna en reseguide om New York på biblioteket när jag ändå var i stan. Sagt och gjort – när lillan hade somnat i bilen efter sångstunden smög jag in på biblioteket och frågade om hjälp. Senare fick jag reda på att jag hade lyckats pricka ”bibliotekariens dag” och det var ju inte illa eftersom bibliotekarien konstaterade att senast jag lånade en bok var 2006. Med en undflyende ursäkt om att det mest är frun som lånar böcker lyckades jag väl åtminstone delvis parera bibliotekariens lite nedlåtande kommentar ”men du läser mycket annars, eller?”. Frågan var väl inte helt omotiverad eftersom det var 10 år sedan jag var där. Jag tror att jag hinner komma över den lilla passningen innan det är dags för nästa besök på biblioteket år 2026 🙂

Jag hämtade upp det lagade däcket som tydligen hade haft en skruv i sig… Lite skruvande senare så var bilen redo för nya äventyr!

Boxern fyller 6 år idag. Han firades med en extra lång lunchpromenad i djupsnö och pannkakstårta med köttbullar som födelsedagsfika. För att göra tillställningen riktigt minnesvärd så fick han även nöjet att massakrera en urdrucken bag-in-box-kartong på kvällen. Jag vet inte vad som händer med honom när han får se en kartong men han blir mer än milt uppspelt. Jag tänkte ett ögonblick att han skulle få pussa mig innan han fick kartongen, men jag ångrade mig snabbt när pussarna mer liknade utfall.

På kvällen lagade jag lammytterfilé med getostgratäng och rödvinssås. Efter en total felbedömning av tillagningstiden för gratängen och en snabb räddningsaktion för den alltför välredda såsen så blev resultatet till slut helt godkänt. Jag lägger upp receptet så fort jag har listat ut hur man ska göra såsen rätt 🙂

Ännu en solig dag. Vi njöt i fulla drag av värmen på baksidan. Lillan gick fram och tillbaka på trädäcket. Hon håller fortfarande i mina händer när hon går men jag vet inte om hon egentligen behöver det längre. Det känns mer som en drulleförsäkring. Det var också första gången som jag tyckte att det gick bra för henne att gå med skor. Tidigare har skorna knappt suttit på fötterna och hon har snubblat så fort hon har försökt gå.

Det ligger ganska mycket snö kvar på trädäcket och den skulle naturligtvis undersökas. Efter att hon plockat lite med snö och is såg jag att snön vara alldeles rödfärgad där hon hade lekt. Hon måste ha skurit sig på isen och blod på snö ser väldigt mycket ut. Det fick bli omplåstring av det skadade fingret – jag tror att lillan tyckte att plåstret var mycket mer störande än själva såret. Jag kom att tänka på ett ordspråk som goda vänner brukar använda med sina barn när barnen gör illa sig – ”Lite blod – coolt! Mycket blod – inte coolt!”. Det kommer nog att bli användbart framöver!

Vi blev lite inspirerade av tapetjakten till lillans rum, så nu har vi även beställt nya tapeter till vardagsrummet. Innan vi kommer till tapetseringen så planerar vi att riva en vägg och montera in en skjutdörr. Att riva väggar i gamla hus kan ju sluta precis hur som helst så det ska bli intressant att se hur detta slutar.

Jag fick ta med mig en fripassagerare när vi åkte till stan. Luften har gått ur lillans blåa gummihäst, så den behövde pumpas. När alla andra ärenden var avklarade somnade lillan så pumpningen får vänta till nästa gång.

Jag har köpt Chia-frön och mandelmjölk för första gången, jag hoppas att det märks hur nyttig jag tänker bli 🙂 Jag tänkte börja med att göra gröt2 med Chia-frön i. Vi har fått tips om ett bra recept ifrån lillans gudmor. Jag återkommer med en recension.

Frun och mormor lekte med lillan på trädäcket. Solen låg rakt på och reflekterades mot husväggen så att det blev riktigt varmt. Det var härligt att se lillan utomhus, jag tror att det kommer att bli helt fantastiskt i sommar när hon kan springa runt på gräsmattan och busa. Sen kommer det säkert att bli lite mer utmanande att åka båt när rörligheten ökar, men det får vi lösa på något sätt!

Jag passade på att springa årets första löparrunda på hemmaplan utan dubbskor. Jag lyssnar fortfarande på ljudboken ”Born to run” och det går bara inte att springa på som vanligt när jag har lyssnat på den boken. Jag försökte anpassa löpningen efter de tips och resultat som boken har beskrivit och det kändes riktigt bra ett tag, men så fort jag började bli trött föll jag tillbaka i min vanliga lunk. Det ska bli intressant att se om jag lyckas förändra mitt löpsteg eller om det bara blir ytterligare en sak som jag vet att jag borde göra bättre…

Och så till rubriken. Vi har sålt en bokhylla till någon i en Facebook-grupp. Det har alltid fungerat smidigt att sälja saker så tidigare, men den här gången gick det verkligen trögt. Köparen skulle hämta bokhyllan i måndags men då glömde hon bort. Nytt försök i torsdags men då hade hon tagit fel på dag och dök inte upp. Efter några lätt irriterade meddelanden beslöt vi oss för att hon skulle få en tredje och sista chans. En halvtimme efter att hon skulle ha varit här fick vi ett meddelande om att hon skulle komma om 30 min. Hon dök upp två timmar senare. Jag utgår ifrån att det finns en stämpelklocka på hennes arbete…

På kvällen grillade vi. Det kändes underbart men ovant att stå ute vid grillen i jeans och collage-tröja och smutta på ett glas vin medan köttet låg på grillgallret. Vi hade sparat avokado-kärnorna från gårdagens matlagning. Jag har läst att de ska vara otroligt nyttiga och att det bara är att riva dem och lägga på sallad. Sagt och gjort, jag rev en kärna på rivjärnet och provsmakade. Det var helt oätbart! Det var beskt och strävt på en nivå som jag inte förstår hur en sallad skulle kunna maskera. Någon annan som har testat att använda Avokado-kärnor i matlagning? Jag hoppas att jag gjorde någonting fel…

Då var det dags för den stora dagen – min egen födelsedag! Med rejäl träningsvärk i benen efter gårdagens 17km skidåkning så kände jag redan på morgonen att jag fyllde ut min nya ålder väl…

Vi bestämde oss för att åka till Borås Zoo för första gången. Eftersom det gissningsvis inte var det sista besöket där för året slog vi till på varsitt lejonkort. Nu har vi fri lejd in till de vilda djuren hela året! Lillan hade somnat i bilen på vägen dit så när vi väl kom in i parken var det redan lunchdags. Så här tidigt på säsongen är det bara helgöppet och alla restaurangerna har inte öppnat. Till slut hittade vi en som var öppen precis vid vargarna – det var häftigt att sitta och äta och se vargarna precis utanför fönstret.

Jag hann med lite fotografering i parken också! Djurparker är en perfekt miljö för att träna med kameran. Det är en utmaning att hitta rätt vinklar och ljus och samtidigt komma tillräckligt nära för att få bilder som ser naturliga ut. Några exempel på djuren som vi tittade på finns nedan.

På vägen hem skulle vi bara stanna och köpa Furikake – den asiatiska kryddan som jag skulle ha till kvällens tonfisk. Det var dock lättare sagt en gjort. Vi stannade vi Willys, Ica och Coop i Borås utan att hitta kryddan. Det slutade med att jag fick ta en extrasväng till Ica i Ulricehamn på eftermiddagen. Som tur var hade de kryddan och vi kunde starta matlagningen!

Maträtten blev en Furikake-kryddad tonfisk som halstrades på hög värme och serverades på en limedränkt grönsaksbädd bestående av Ruccola, Avokado, Mango och Sparris (Recept kommer). Efter avslutande tårta var det ett trött gäng som slog sig ner i soffan för ett sista glas vin innan det var dags att gå till sängs!

Avslutningsvis ett stort tack för alla gratulationer och fina presenter på min födelsedag!