Morgonen började med något oväntad dramatik. När vi gav oss på vårt chia-grötsprojekt så måste vi ha brustit i riskbedömningen. Vi hade helt missat att det tydligen kan vara farligt att tina hallon i micron. Bara några sekunder efter att jag hade stoppat in skålen med de frusna hallonen så slog det stora lågor inne i micron och det sprakade ordentligt. När jag hade stoppat micron och tagit ut hallonen så är ett enda hallon helt uppbränt – jag undrar vad det hallonet innehöll? Reaktionen var exakt densamma som när man kör metall i micron – det kanske är ett bra testa att micra all mat så att man kan sortera ut det som innehåller metall?

Frun och lillan åkte iväg till simhallen. Det verkar inte gå att simma för mycket med lillan. När hon kom hem städade hon ner sina leksaker, våra bilnycklar och allt annat som hon nådde i sin gåvagn och körde runt runt tills hon var helt slut!

Nöjd över att ha hållit ut med vår nya diet i nästan en vecka tog jag en löptur direkt efter hundens långpromenad. Det blev 12 km, men usch vad jobbigt det var. Jag är i alla fall nöjd med att ha sprungit fyra gånger den senaste veckan – oavsett hur fort jag har sprungit…

På kvällen åt vi upp resterna från gårdagens middag. Både gratängen och såsen var ännu godare idag – man kanske helt enkelt ska laga det dagen före?

När lillan sov skönt i sin säng på kvällen och vi mös framför kakelugnen började något att låta precis utanför huset. Det var en lös hund som sprang runt som en tok och skällde i vår trädgård. I vårt fall betyder en obekant skällande hund utanför huset att vi också har en väldigt bekant skällande hund inomhus. Samtidigt ser vi en nyinflyttad granne komma springande med en ficklampa. Efter en stunds gemensam hundjakt i trädgården lyckades vi fånga in den lilla rymmaren som nog fick uppleva ett ordentligt utvecklingssamtal med husse innan de kom hem igen. Som tur var vaknade inte lillan av kalabaliken!