Morgonen började med något oväntad dramatik. När vi gav oss på vårt chia-grötsprojekt så måste vi ha brustit i riskbedömningen. Vi hade helt missat att det tydligen kan vara farligt att tina hallon i micron. Bara några sekunder efter att jag hade stoppat in skålen med de frusna hallonen så slog det stora lågor inne i micron och det sprakade ordentligt. När jag hade stoppat micron och tagit ut hallonen så är ett enda hallon helt uppbränt – jag undrar vad det hallonet innehöll? Reaktionen var exakt densamma som när man kör metall i micron – det kanske är ett bra testa att micra all mat så att man kan sortera ut det som innehåller metall?

Frun och lillan åkte iväg till simhallen. Det verkar inte gå att simma för mycket med lillan. När hon kom hem städade hon ner sina leksaker, våra bilnycklar och allt annat som hon nådde i sin gåvagn och körde runt runt tills hon var helt slut!

Nöjd över att ha hållit ut med vår nya diet i nästan en vecka tog jag en löptur direkt efter hundens långpromenad. Det blev 12 km, men usch vad jobbigt det var. Jag är i alla fall nöjd med att ha sprungit fyra gånger den senaste veckan – oavsett hur fort jag har sprungit…

På kvällen åt vi upp resterna från gårdagens middag. Både gratängen och såsen var ännu godare idag – man kanske helt enkelt ska laga det dagen före?

När lillan sov skönt i sin säng på kvällen och vi mös framför kakelugnen började något att låta precis utanför huset. Det var en lös hund som sprang runt som en tok och skällde i vår trädgård. I vårt fall betyder en obekant skällande hund utanför huset att vi också har en väldigt bekant skällande hund inomhus. Samtidigt ser vi en nyinflyttad granne komma springande med en ficklampa. Efter en stunds gemensam hundjakt i trädgården lyckades vi fånga in den lilla rymmaren som nog fick uppleva ett ordentligt utvecklingssamtal med husse innan de kom hem igen. Som tur var vaknade inte lillan av kalabaliken!

Någon kanske noterade att jag inte var helt imponerad av Chia-gröten häromdagen… Nu när jag har gjort som receptet faktiskt sade, det vill säga att blanda i bär och yoghurt och sedan toppa med honung, så blev det mycket bättre. Vi har nu ätit det några dagar och tycker att man står sig lika bra på Chia-gröten som på vår vanliga smörgås-frukost. Det kanske kan bli en ny vana ändå?

Inte nog med att den blåa gummihästen har drabbats av lågt lufttryck, när jag kom ut på morgonen var bilens ena däck helt platt. Jag har aldrig känt ett större behov av en egen kompressor än nu! Som tur var kom grannen till undsättning och pumpade i luft i däcket. Efter att ha låtit det stå ett tag så var det dock nästan lika tomt igen. Det var bara att stoppa lillan i vagnen, hämta domkraften och börja skruva däck. Som tur var jobbade frun hemma så jag kunde ta hennes bil till stan. Jag hann precis lämna in däcket på däcksverkstaden innan sångstunden.

Det är ganska intressant att titta på lillan under sångstunden. Hemma gör hon glatt rörelserna till många av sångerna, men när vi är bland folk verkar hon bli blyg. Hon sitter mest stilla i min famn och tittar på alla andra – med ett stort undantag! När vi sjunger ”En och två och tre indianer…” vaknar hon till liv och spelar ut hela sitt register. Världens sötaste lilla hjälte!

Frun tyckte att jag skulle låna en reseguide om New York på biblioteket när jag ändå var i stan. Sagt och gjort – när lillan hade somnat i bilen efter sångstunden smög jag in på biblioteket och frågade om hjälp. Senare fick jag reda på att jag hade lyckats pricka ”bibliotekariens dag” och det var ju inte illa eftersom bibliotekarien konstaterade att senast jag lånade en bok var 2006. Med en undflyende ursäkt om att det mest är frun som lånar böcker lyckades jag väl åtminstone delvis parera bibliotekariens lite nedlåtande kommentar ”men du läser mycket annars, eller?”. Frågan var väl inte helt omotiverad eftersom det var 10 år sedan jag var där. Jag tror att jag hinner komma över den lilla passningen innan det är dags för nästa besök på biblioteket år 2026 🙂

Jag hämtade upp det lagade däcket som tydligen hade haft en skruv i sig… Lite skruvande senare så var bilen redo för nya äventyr!

Boxern fyller 6 år idag. Han firades med en extra lång lunchpromenad i djupsnö och pannkakstårta med köttbullar som födelsedagsfika. För att göra tillställningen riktigt minnesvärd så fick han även nöjet att massakrera en urdrucken bag-in-box-kartong på kvällen. Jag vet inte vad som händer med honom när han får se en kartong men han blir mer än milt uppspelt. Jag tänkte ett ögonblick att han skulle få pussa mig innan han fick kartongen, men jag ångrade mig snabbt när pussarna mer liknade utfall.

På kvällen lagade jag lammytterfilé med getostgratäng och rödvinssås. Efter en total felbedömning av tillagningstiden för gratängen och en snabb räddningsaktion för den alltför välredda såsen så blev resultatet till slut helt godkänt. Jag lägger upp receptet så fort jag har listat ut hur man ska göra såsen rätt 🙂