Efter den här helgen var det verkligen på sin plats med ett uttag på kalorikontot… Vi har knappt hunnit med något annat än att äta mat och fika i helgen – inte riktigt den kanonstart jag hade hoppats på efter sockerföreläsningen förra veckan. Men nu är det måndag och det är ju då allting ska hända!

Vi började med babysimmet där jag och lillan fick sällskap av både frun och mormor – inte dåligt att ha med sig sin fan club redan i den här åldern! Det var om möjligt ännu roligare att plaska i vattnet när det var fler som tittade – lillan visade upp alla sina konster!

När det blev mörkt tog jag med mig hunden på en rehabiliteringsrunda – det blev 6 km lugn joggning inklusive uppvärmning och avkylning (om jag inte skriver ut det så kommer vi få bakläxa av hundtränaren). Efter stormen Gorm, som för övrigt lämnade vårt närområde ganska oberört, så har luften blivit klarare. Efter en tid med regn, dis och dimma kunde jag nu njuta av klar och frisk luft igen! För första gången på länge kändes benen lätta och det var rikitgt skönt att springa. När hunden var färdigtränad tog jag ett varv till på egen hand. Grannen såg lite förvånad ut när pannlampan kom förbi för andra gången…

Pannlampan är definitivt en viktig del av överlevnadskitet för oss på landet. Genom åren har vi köpt och förbrukat ganska många pannlampor. Det som har slagit oss är att det är svårt att hitta den perfekta mixen av styrka och batterilivslängd. Nu har vi  hittat en lampa som vi båda trivs utmärkt med – Petzl Nao. Den anpassar ljusstyrkan automatiskt efter förhållandena och klarar sig tillräckligt länge på batteriet. Dessutom går den att ladda i ett vanligt USB-uttag. Utan vår Petzl skulle det inte bli många hundaktiviteter eller joggingrundor hemma hos oss på vinterhalvåret!

Första dagen på lillans andra år.  Vi började med en lång frukost tillsammans med de gäster som fortfarande bodde kvar – mysigt!

När resten av gänget åkte på julmarknad passade jag på att montera den nyinköpta rullgardinen i barnrummet. Just den här tiden på året finns det kanske inte ett jättestort behov att stänga ute ljuset, men jag är optimist – snart är solen tillbaka! Nu på vintern får vi väl istället använda rullgardinen så att inte rådjuren och älgarna ska bli bländade när vi behöver tända lampan på någon av våra nattliga seanser… Jag noterar att det står tydligt i instruktionen att rullgardinen får monteras av lekman – då borde det ju inte vara något problem för mig som numera kan titulera mig ”profesionell lekman”! Tilläggas bör dock att lekmannen nog helst ska vara utrustad med bågfil, rätskiva, tumstock, mattkniv och skruvdragare för att kunna anpassa rullgardinen så att den passar i fönstret. Nåja, nu är den på plats med säkerhetsanordning och allt!

När frun kom hem fortsatte vi med utsmyckningen av barnrummet – flaggspel med prinsessans namn, fiskmobilen som har varit en favorit sen hon började sova i egen säng och ny position för kameran till babymonitorn. Rummet är långt ifrån färdigt, men vi är ändå ett litet steg närmare målet!

Vi avslutade kvällen med den spännande upplösningen av Bron. Vi är glada att Saga ”missade tåget” så att hoppet om en ny säsong fortfarande lever!

Efter en hyfsad natt var det äntligen dags att fira vår älskade prinsessas 1-årsdag! Under dagen återkommer vi gång på gång till hur fort det här året har gått, men också hur bra vi har haft det med vår nya familj. Vi är så glada att vi tog beslutet att vara långlediga tillsammans över sommaren. Hålen som det skapade på bankkontot är nu överfyllda med härliga minnen från båt- och husvagnsfärder och andra upplevelser som vi fick njuta av tillsammans med den nya ”flocken”.

Vi firade prinsessans födelsedag med lunch och tårta tillsammans med mor- och farföräldrar. På kvällen kom även gudmor med sina barn och gjorde oss sällskap – nu är det fullbelagt på hemmahotellet!

Presentöppningen innehåll lekmattor med siffror och fårhuvud, en pulka, klänningar, trämorötter, en servis, en mjukisanka och en gungälg så klart 🙂 Boxern tyckte ibland att det tog lite lång tid för lillan att öppna paketen så han gjorde sitt allra bästa för att hjälpa till!

Frun gjorde ett bildcollage som hon lade ut på Facebook. Jag blir tårögd när jag ser på bilderna hur vår lilla bebis har utvecklats till dagens stolta 1-åring som nu sover själv i sitt nya rum. Jag undrar vad som kommer att hända under det kommande året?

Denna väldigt speciella dag avslutar ett väldigt speciellt år – lillans första levnadsår och mitt första år som pappa! Jag ska göra allt vad jag kan för att hon ska få ett riktigt gott nytt år!

Varje natt är unik. Inatt testade vi intervallsovning. Det innebar i vårt fall att man tar en liten paus från sovandet varannan timme hela natten men att varje paus är ganska kort. Oklart om jag gillar detta upplägg bättre än de långa vakenperioderna men man måste ju testa innan man vet… Med denna allsidiga träning i sovkonst så måste vi ju bli grymma på att sova över tid. Om jag hade samma variation i  löparspåret så skulle jag säkert bli en bra löpare också 🙂

Jag vet inte hur min hjärna är konstruerad, men jag vet att den gillar att fundera på alla möjliga nödvändiga och mindre nödvändiga frågor. Utan att behöva tänka på nya tekniska innovationer, krångliga avtal eller nästa datablad som ska skrivas, så måste den fundera på något annat. En sak som återkommer är att hitta på nya texter till befintliga barnsånger, en sysselsättning som går utmärkt att kombinera med hund- och barnvagnspromenader. Idag tog jag med min senaste text till sångstunden och fick möjlighet att sjunga den tillsammans med hela gänget – jag tror att det var 32 personer där om vi räknar in barnen. Det var både kul och konstigt på samma gång! Lillan skrattar så att hon tjuter när vi sjunger den här texten och gör rörelserna till! Om ni vill pröva den hemma så kommer texten här:

På vägen hem somnade lillan i bilen som vanligt. Ett tillfälle som inte får missas! Jag hann damssuga och såpa alla golven innan hon vaknade och det blev dags för en sen lunch.

Jag hann plocka fram det mesta av adventsgrejerna innan frun och hunden kom hem. Om ni tycker att det har varit tyst om dem ett tag så beror det inte på att jag försöker ”skriva ut dem” som karaktärer i bloggen. De beror helt enkelt på att de har varit i Huvudstaden och jobbat hela veckan (ja, åtminstone frun har jobbat säger hon). Men nu är de tillbaka och frun och jag hann avsluta kvällen med lite soffmys och ett glas rödvin.

Läggdags igen och jag tänker att det nog är lite jobb kvar innan mina texter kan konkurrera med de som har skrivits och producerats av Max Martin och Redone. Men nu har jag fått en av mina texter framförd och ingenting är omöjligt. Jag lovar att komma ihåg hur det började i ett eventuellt framtida tacktal – ”It all started on a ’songhour’, something we have in Sweden to keep parents and children occupied during our very long parental leaves”. Mitt artistnamn kanske skull kunna bli ”Swedish House Man”  🙂

Helt plötsligt har det  blivit lite svårare att veta när jag ska avsluta ett bloggdygn och börja nästa. De senaste nätterna har som ni kanske har läst varit minst sagt svajiga sovmässigt och därmed flyter dygnen ihop… Denna natt fick jag möjlighet att umgås med prinsessan mellan 3.00-4.30 utöver de småpauser som natten vanligtvis bjuder på. I mitt arbete är jag van att granska avtal och se om det går att hitta några kryphål. Under natten funderade jag på om en möjlig lösning för att få sova lite mer är att hitta en större nappflaska. Överenskommelsen med BVC var ju max 1 nappflaska per natt, men vi sade faktiskt ingenting om storleken på flaskan…

Jag fick börja morgonen kl 6.00 med en rejäl ”Kapren”-behandling (Kaffe+Ipren) för att bli människa igen, men sen kom livsandarna tillbaka.

På förmiddagen besökte vi BVC:s tematräff om barnsjukdomar och förkylningar. Jag och prinsessan var ensamma på träffen… gissar att de andra tänkte att bästa sättet att inte bli förkylda var att undvika denna typ av träffar med andra barn 🙂

I korthet fick vi lära oss:

• Det är ingen idé att undvika förkylningar – de ska man ändå få någon gång!
• Alla röda prickar som barn kan få ser ungefär likadana ut de 2 första dagarna, det är först efter denna tid som man kan se vad det handlar om = ta det bara lugnt!
• Försök  att undvika antibiotika om det är möjligt – problemen med multiresistenta bakterier blir bara värre!
• Om barnet får feberkramper så ska  det kollas upp första gången
• Använd  1177.se som din enda källa på Internet för att kolla sjukdomar hos barn, kontakta BVC om du är osäker!

Efter Tematräffen åkte vi hem och åt lunch och tog en 8km joggingtur. Trots snålblåst och regn gick det hyfsat och det blev  en skön tupplur för lillan i joggingvagnen. Jag försökte ta en snabbdusch utan prinsessan när jag kom hem igen men hon såg mig och använde sin högsta växel för att göra mig sällskap. Det var bara att ta av henne kläderna och låta henne duscha – hon älskar vatten!

På kvällen åkte vi iväg på en föreläsning med Ann Fernholm som har startat ”Kostfonden” och driver siten ”Ett sötare blod”. Hon berättade om forskning som visar att vårt ökande sockerintag är den största hälsorisken relaterat till vår kost, värre än fett och rött kött! Hon berättar också vilka konsekvenser för mycket sockerintag ger. Utan att gå in på alltför mycker otrevliga detaljer så var hennes konkreta råd att upprepa orden ”Cancer, Demens, Cancer, Demens” nästa gång ni går förbi godishyllan i butiken. Det blev också uppenbart hur livsmedelsindustrin gör allt för att vilseleda konsumeterna och dölja sockerinnehållet i sina produkter. När det står ”Inget tillsatt socker” på förpackningen betyder det ”Inget tillsatt socker som vi behöver redovisa som socker i innehållsförteckningen”, inte att man inte har tillsatt socker. Varför är det så viktigt att tänka på detta tidigt? Utvecklingskurvan för barns BMI har förändrats drastiskt de senaste 20 åren. Tidigare började barns BMI öka först vid 7 års ålder, nu är det vanligt att barns BMI börjar öka redan vid 3-5 års ålder. Detta är ett tydligt tecken på dålig kosthållning och för högt sockerintag! Mycket tänkvärt och någonting som jag kommer att fördjupa mig i – dessutom en mycket bra presentation!

Min lilla hjälte som jag släpade med till föredraget på bästa sovtid skötte sig utmärkt! Hon plockade ur och i alla saker i skötväskan säkert 10 gånger, sen lärde hon sig att ta sig uppför trapporna i aulan – kul att vi båda lärde oss någonting på föredraget! När jag kom hem åt jag bara en kaka till kvällskaffet – Moderna Mannen måste jobba på sin självdisciplin…

Jag förstår att rubriken kan missleda lite när jag börjar med att skriva någonting om hur vi kände oss på morgonen… Lillan vaknade redan kl 22 igår kväll och ville ha sin nappflaska. Rejält taggad med mina nya förhållningsorder från BVC i färskt minne så var det inte aktuellt för mig att ge den halva nappflaskan före kl 23. Det är imponerande hur mycket ilska som kan komma ur ett litet barn på en timme! När det väl var tid för nappflaskan var hon så uppspelt att hon inte kunde suga på nappen. Under samma timme hann jag också tänka ganska mycket på om jag gör rätt eller inte. Jag kan inte låta bli att återigen dra en parallell till hundträningen där ett vanligt fel som nybörjare gör är att belöna trots att hunden gör fel, för då förstår den ju att den ska göra rätt… Istället befäster man det felaktiga beteendet. Att efter en timmes skrik ge lillan nappflaskan kändes på precis detta sätt! Toppen, nu har jag lärt henne att om hon skriker tillräckligt bra och länge så får hon en belöning. En halvtimme senare hade hon fått i sig den halva nappflaskan, lugnat ner sig och somnat. Efter ytterligare en knapp timmes nattligt umgänge vid 3-tiden så var det morgon igen… Moderna Mannen kände sig inte fullt ut som en härlig människa men ändå hyfsat okej!

Igår skrev jag om var man kunde köpa de badringar som vi använder på babysimmet. När jag letade efter ringarna på nätet råkade jag klicka ”Om oss” på ett av företagens sidor. Döm av min förvåning när jag kom till en sida med en massa länkar till porrsidor (Jodå frun, jag lovar att det var så det gick till). Jag mailade företaget och beskrev situationen. Det tog inte många minuter förrän jag fick ett otroligt tacksamt svar och ett löfte om att skicka ett par snygga simglasögon till lillan som tack för hjälpen – du som svarade är min härliga människa nummer ett idag! Hemsidan var fixad redan på eftermiddagen och jag ser fram emot att se lillan i goggles!

Vid lunch åkte vi iväg för att hämta upp min reparerade musikspelare. Vi har ett trådlöst system ifrån Sonos som vi tycker är helt fantastiskt, men nu hade huvudenheten slutat fungera vilket gör att vi inte kan få något ljud alls här hemma. Jag lämnade in den snart tre år gamla spelare på HIFI-klubben i Jönköping där jag hade köpt den. Medarbetaren som tog emot enheten tog hem den och testade den hemma hos sig under helgen och fick samma problem som jag hade. De bytte ut den mot en helt ny enhet. Jag behövde inte visa något kvitto eller ha med mig originalkartongen – du är min härliga människa nummer 2 idag!

På kvällen lekte vi som galningar till lugn musik ifrån den nya musikspelaren. Jag hade tänkt att plocka fram adventsljusstakarna, men det får bli en annan dag! Dags att sätta på sig pyjamasen och ladda för en ny natt med härligaste lillan och max en nappflaska!

Första natten i nya barnrummet gick väl sådär. Efter att ha somnat som vanligt efter ”11-flaskan” vaknade hon kl 01 igen. Då fanns det ingen tröst. Efter att ha  skrikit oavbrutet i över två timmar trots  att jag satt bredvid somnade hon sittandes vid 3.30. Klockan 6 var det dags för morgonmys!

Minus tio grader på morgonen och alldeles frostvitt ute. Efter frukosten tog jag en promenad med hunden och lillan. Även om det var kallt på termometern så var det torrt i luften och det kändes inte speciellt kallt. Snart började också solen gå upp på en klarblå himmel och temperaturen steg. Lillan somnade i vagnen och sov över en timme utomhus. Bra att någon är utvilad inför simningen!

På babysimmet fick vi öva hopp från kanten för första gången. Det kanske är fel att säga hopp, det handlar snarare om att få barnet att av egen vilja trilla i från att det sitter på bassängkanten. Lillan fattade snabbt galoppen och slängde sig i vattnet, sjönk en bit under ytan och kom upp igen. Hon verkade inte det minsta besvärad utan gjorde glatt om proceduren gång på gång medan hon skrattade. Nästa steg är att få barnet att själv vända om och söka sig tillbaka till kanten. När de klarar av det har man minskat risken för drunkningsolyckor en hel del. Det som kändes helt overkligt för några veckor sedan känns med fortsatt träning nu helt rimligt. Vi fortsatte också träningen med de speciella Cherek-badringarna och flera av oss tyckte att de fungerade så bra att vi ville köpa egna. Vi tipsades om att köpa av Malmsten men de säljer inte till privatpersoner. Om ni vill köpa så kan de däremot beställas på Simbutiken.

Efter lunch med lillan på Thai-resturangen och en promenad längs vattnet var det dags för BVC-besök. Idag var det 1-årskontroll med tillhörande vaccinationsspruta. Eftersom hon har legat lite för högt på viktkurvan tidigare så var det med viss nervositet vi närmade oss  undersökningen. Känslan påminde starkt om att stå i incheckningskön på flygplatsen när man vet att man har packat väskorna för tungt och riskerar att få skäll… Redan i kön börjar man fundera på vilken ursäkt som är bäst för att det ska framstå som en ren olyckhändelse och att man själv inte har någon skuld i det hela. Det gick i alla fall hyfsat bra med vägning och mätning – kurvorna började närma sig varandra så den stora röda varningslampan fick vara släckt denna gång. Vi fick ändå en tydlig vink (=order) om att minska antalet nappflaskor från 2,5 till 1 per dygn. Om ni inte hör ifrån mig på ett tag så beror det på att jag tillbringar nätterna med ett vaket, argt och hungrigt barn… Fast egentligen vet jag ju att det är rätt, det är bara att försöka igen! Sprutan i benet tror jag knappt att hon märkte att hon fick, hon var upptagen med måttbandet som hon hade tagit från skötbordet.

Storkok på lax och brödbak på kvällen och en ny spännande natt att se fram emot. Bestyckad med nattens enda nappflaska och en viss föraning om det som komma skall nattade jag lillan. Hon somnade snabbt efter en fullspäckad dag. Imorgon vet vi hur det gick!

Dagen började med morgonpromenad på myren med hunden. Tur att jag inte har dåligt morgonhumör – när jag kom hem med genomblöta och iskalla skor kunde jag inte knyta upp skosnörena för de hade frusit och var som isklumpar… När jag väl hade fått av mig skorna blev jag överraskad med nybakade Scones – det var som att frun hade anat att den här morgonpromenaden hade kunnat sätta sina avtryck på dagen…

Idag var det dags att flytta ut möblerna från kontoret. Allt gick smidigt utom soffan… Jag hade något svagt minne av att vi verkligen försökte att få in den i rummet monterad en gång i tiden. Det fungerade inte den gången heller… Jag fick vackert plocka fram verktygen och skruva isär delarna för att få ut den ur rummet. Den fick mellanlanda i hallen på övervåningen, det är ju trots allt hundens favoritsoffa 🙂

Efter att ha flyttat in barnsängen i det som har varit mitt kontor, men som vi från och med nu kallar barnrummet, kändes det väldigt tomt i vårt sovrum. Det ska bli intressant att se om jag kan sova där utan att ha direkt kontroll på lillan. Det ska bli lika intressant att se om hon tillåter mig att sova i min egen säng överhuvudtaget.

På eftermiddagen fikade vi med vänner som har en dotter som är några månader yngre än lillan. Vi hann med lite spontanfotografering i köket innan barnen blev trötta. Vi försökte tappert att få lillan att ta en eftermiddagslur i det nya barnrummet men det var inte aktuellt. Middag med pannkakor gick desto bättre – hon tryckte in pannkaksbitarna i munnen med imponerande fart och jag tror aldrig att hon har ätit så många.

På kvällen var vi förstås lite spända på hur det skulle gå för lillan att somna i det nya rummet. Efter ”kvällsnappisen” somnade hon precis som hon brukar – so far so good! Fortsättning följer!

Jag somnade i det numera väldigt luftiga sovrummet medan jag funderade på hur jag ska inreda mitt kontor när jag får tillbaka det år 2032 – när lillan fyller 18 🙂

Idag vaknade vi upp till minusgrader och en frostvit gräsmatta. Det känns som att det är den första riktiga kylan för året. Med veckans halkincident i färskt minne och en väderprognos som talar för fortsatt kyla var det hög tid att lägga på vinterhjulen på bilen. Efter en städinsats i garaget tidigare i år kunde jag för första gången köra in bilen där så att jag kunde byta alla fyra hjulen utan att behöva vända bilen efter två hjul – hur många sekunder sparade jag inte där?

Efter lunch gick frun en långpromenad med lillan och hunden. Jag passade på att springa 8 km-rundan – det märktes att jag har legat lite lågt med träningen på sistone. Andningen kändes ovanligt tung men det jag övertygade mig själv att det nog beror på kylan. När jag kom hem väntade en uppvärmd bastu och hunden hann precis komma hem så att han också fick mysa lite i värmen.

Till middag lagade jag flamberad Entrecote – efter att ha stekt köttet hällde jag på 0,5 dl whiskey i stekpannan, tog bort den från spisen och tände på. Det blev rejäla flammor så tipset att ta bort pannan från spisen för att undivka brand i de fettrester som brukar samlas i köksfläkten känns väldigt befogat. Det blev en bra smak på köttet av den rökiga Whiskeyn och det är ett riktigt bra partytrick om man vågar ge sig på att flambera köttet inför sina gäster! Och så dagens I-landsproblem – när jag öppnade Whiskey-flaksan gick korken sönder. Vad ska man göra med en halvdrucken Whiskey-flaska utan kork? Jag vill ju inte att den ska bli avslagen 🙂

På kvällen tömde jag det sista från mitt gamla kontor – ett eget rum för lillan har aldrig värit närmare!