Härliga människor

Jag förstår att rubriken kan missleda lite när jag börjar med att skriva någonting om hur vi kände oss på morgonen… Lillan vaknade redan kl 22 igår kväll och ville ha sin nappflaska. Rejält taggad med mina nya förhållningsorder från BVC i färskt minne så var det inte aktuellt för mig att ge den halva nappflaskan före kl 23. Det är imponerande hur mycket ilska som kan komma ur ett litet barn på en timme! När det väl var tid för nappflaskan var hon så uppspelt att hon inte kunde suga på nappen. Under samma timme hann jag också tänka ganska mycket på om jag gör rätt eller inte. Jag kan inte låta bli att återigen dra en parallell till hundträningen där ett vanligt fel som nybörjare gör är att belöna trots att hunden gör fel, för då förstår den ju att den ska göra rätt… Istället befäster man det felaktiga beteendet. Att efter en timmes skrik ge lillan nappflaskan kändes på precis detta sätt! Toppen, nu har jag lärt henne att om hon skriker tillräckligt bra och länge så får hon en belöning. En halvtimme senare hade hon fått i sig den halva nappflaskan, lugnat ner sig och somnat. Efter ytterligare en knapp timmes nattligt umgänge vid 3-tiden så var det morgon igen… Moderna Mannen kände sig inte fullt ut som en härlig människa men ändå hyfsat okej!

Igår skrev jag om var man kunde köpa de badringar som vi använder på babysimmet. När jag letade efter ringarna på nätet råkade jag klicka ”Om oss” på ett av företagens sidor. Döm av min förvåning när jag kom till en sida med en massa länkar till porrsidor (Jodå frun, jag lovar att det var så det gick till). Jag mailade företaget och beskrev situationen. Det tog inte många minuter förrän jag fick ett otroligt tacksamt svar och ett löfte om att skicka ett par snygga simglasögon till lillan som tack för hjälpen – du som svarade är min härliga människa nummer ett idag! Hemsidan var fixad redan på eftermiddagen och jag ser fram emot att se lillan i goggles!

Vid lunch åkte vi iväg för att hämta upp min reparerade musikspelare. Vi har ett trådlöst system ifrån Sonos som vi tycker är helt fantastiskt, men nu hade huvudenheten slutat fungera vilket gör att vi inte kan få något ljud alls här hemma. Jag lämnade in den snart tre år gamla spelare på HIFI-klubben i Jönköping där jag hade köpt den. Medarbetaren som tog emot enheten tog hem den och testade den hemma hos sig under helgen och fick samma problem som jag hade. De bytte ut den mot en helt ny enhet. Jag behövde inte visa något kvitto eller ha med mig originalkartongen – du är min härliga människa nummer 2 idag!

På kvällen lekte vi som galningar till lugn musik ifrån den nya musikspelaren. Jag hade tänkt att plocka fram adventsljusstakarna, men det får bli en annan dag! Dags att sätta på sig pyjamasen och ladda för en ny natt med härligaste lillan och max en nappflaska!

Årlig service!

Första natten i nya barnrummet gick väl sådär. Efter att ha somnat som vanligt efter ”11-flaskan” vaknade hon kl 01 igen. Då fanns det ingen tröst. Efter att ha  skrikit oavbrutet i över två timmar trots  att jag satt bredvid somnade hon sittandes vid 3.30. Klockan 6 var det dags för morgonmys!

Minus tio grader på morgonen och alldeles frostvitt ute. Efter frukosten tog jag en promenad med hunden och lillan. Även om det var kallt på termometern så var det torrt i luften och det kändes inte speciellt kallt. Snart började också solen gå upp på en klarblå himmel och temperaturen steg. Lillan somnade i vagnen och sov över en timme utomhus. Bra att någon är utvilad inför simningen!

På babysimmet fick vi öva hopp från kanten för första gången. Det kanske är fel att säga hopp, det handlar snarare om att få barnet att av egen vilja trilla i från att det sitter på bassängkanten. Lillan fattade snabbt galoppen och slängde sig i vattnet, sjönk en bit under ytan och kom upp igen. Hon verkade inte det minsta besvärad utan gjorde glatt om proceduren gång på gång medan hon skrattade. Nästa steg är att få barnet att själv vända om och söka sig tillbaka till kanten. När de klarar av det har man minskat risken för drunkningsolyckor en hel del. Det som kändes helt overkligt för några veckor sedan känns med fortsatt träning nu helt rimligt. Vi fortsatte också träningen med de speciella Cherek-badringarna och flera av oss tyckte att de fungerade så bra att vi ville köpa egna. Vi tipsades om att köpa av Malmsten men de säljer inte till privatpersoner. Om ni vill köpa så kan de däremot beställas på Simbutiken.

Efter lunch med lillan på Thai-resturangen och en promenad längs vattnet var det dags för BVC-besök. Idag var det 1-årskontroll med tillhörande vaccinationsspruta. Eftersom hon har legat lite för högt på viktkurvan tidigare så var det med viss nervositet vi närmade oss  undersökningen. Känslan påminde starkt om att stå i incheckningskön på flygplatsen när man vet att man har packat väskorna för tungt och riskerar att få skäll… Redan i kön börjar man fundera på vilken ursäkt som är bäst för att det ska framstå som en ren olyckhändelse och att man själv inte har någon skuld i det hela. Det gick i alla fall hyfsat bra med vägning och mätning – kurvorna började närma sig varandra så den stora röda varningslampan fick vara släckt denna gång. Vi fick ändå en tydlig vink (=order) om att minska antalet nappflaskor från 2,5 till 1 per dygn. Om ni inte hör ifrån mig på ett tag så beror det på att jag tillbringar nätterna med ett vaket, argt och hungrigt barn… Fast egentligen vet jag ju att det är rätt, det är bara att försöka igen! Sprutan i benet tror jag knappt att hon märkte att hon fick, hon var upptagen med måttbandet som hon hade tagit från skötbordet.

Storkok på lax och brödbak på kvällen och en ny spännande natt att se fram emot. Bestyckad med nattens enda nappflaska och en viss föraning om det som komma skall nattade jag lillan. Hon somnade snabbt efter en fullspäckad dag. Imorgon vet vi hur det gick!

 

Out of office till 2032

Dagen började med morgonpromenad på myren med hunden. Tur att jag inte har dåligt morgonhumör – när jag kom hem med genomblöta och iskalla skor kunde jag inte knyta upp skosnörena för de hade frusit och var som isklumpar… När jag väl hade fått av mig skorna blev jag överraskad med nybakade Scones – det var som att frun hade anat att den här morgonpromenaden hade kunnat sätta sina avtryck på dagen…

Idag var det dags att flytta ut möblerna från kontoret. Allt gick smidigt utom soffan… Jag hade något svagt minne av att vi verkligen försökte att få in den i rummet monterad en gång i tiden. Det fungerade inte den gången heller… Jag fick vackert plocka fram verktygen och skruva isär delarna för att få ut den ur rummet. Den fick mellanlanda i hallen på övervåningen, det är ju trots allt hundens favoritsoffa 🙂

Efter att ha flyttat in barnsängen i det som har varit mitt kontor, men som vi från och med nu kallar barnrummet, kändes det väldigt tomt i vårt sovrum. Det ska bli intressant att se om jag kan sova där utan att ha direkt kontroll på lillan. Det ska bli lika intressant att se om hon tillåter mig att sova i min egen säng överhuvudtaget.

På eftermiddagen fikade vi med vänner som har en dotter som är några månader yngre än lillan. Vi hann med lite spontanfotografering i köket innan barnen blev trötta. Vi försökte tappert att få lillan att ta en eftermiddagslur i det nya barnrummet men det var inte aktuellt. Middag med pannkakor gick desto bättre – hon tryckte in pannkaksbitarna i munnen med imponerande fart och jag tror aldrig att hon har ätit så många.

På kvällen var vi förstås lite spända på hur det skulle gå för lillan att somna i det nya rummet. Efter ”kvällsnappisen” somnade hon precis som hon brukar – so far so good! Fortsättning följer!

Jag somnade i det numera väldigt luftiga sovrummet medan jag funderade på hur jag ska inreda mitt kontor när jag får tillbaka det år 2032 – när lillan fyller 18 🙂

Ingen eld utan rökig whiskey

Idag vaknade vi upp till minusgrader och en frostvit gräsmatta. Det känns som att det är den första riktiga kylan för året. Med veckans halkincident i färskt minne och en väderprognos som talar för fortsatt kyla var det hög tid att lägga på vinterhjulen på bilen. Efter en städinsats i garaget tidigare i år kunde jag för första gången köra in bilen där så att jag kunde byta alla fyra hjulen utan att behöva vända bilen efter två hjul – hur många sekunder sparade jag inte där?

Efter lunch gick frun en långpromenad med lillan och hunden. Jag passade på att springa 8 km-rundan – det märktes att jag har legat lite lågt med träningen på sistone. Andningen kändes ovanligt tung men det jag övertygade mig själv att det nog beror på kylan. När jag kom hem väntade en uppvärmd bastu och hunden hann precis komma hem så att han också fick mysa lite i värmen.

Till middag lagade jag flamberad Entrecote – efter att ha stekt köttet hällde jag på 0,5 dl whiskey i stekpannan, tog bort den från spisen och tände på. Det blev rejäla flammor så tipset att ta bort pannan från spisen för att undivka brand i de fettrester som brukar samlas i köksfläkten känns väldigt befogat. Det blev en bra smak på köttet av den rökiga Whiskeyn och det är ett riktigt bra partytrick om man vågar ge sig på att flambera köttet inför sina gäster! Och så dagens I-landsproblem – när jag öppnade Whiskey-flaksan gick korken sönder. Vad ska man göra med en halvdrucken Whiskey-flaska utan kork? Jag vill ju inte att den ska bli avslagen 🙂

På kvällen tömde jag det sista från mitt gamla kontor – ett eget rum för lillan har aldrig värit närmare!

Överraskande uttalande i morse

Klockan är 7.40 och jag sätter på dammsugaren – för andra gången den här morgonen. Det är svårt att hävda att livet ser likadant ut efter att man fick barn 🙂 Lillan vaknade 5.20 och efter frukost var det fortfarande tyst i huset så jag passade på att dammsuga det som gick utan att väcka frun och hunden. När de hade kommit upp och gått morgonpromenaden hade lillan huserat i vedkorgen där hon hade plockat i och ur våra tändblock flera gånger. Även om hon är duktig på att plocka undan var det långt ifrån allt bös som följde med tillbaka i lådan, tur att det inte är långt till dammsugaren!

Idag sade lillan även Moderna Mannen för första gången! Jag har ju väntat på ett mamma, pappa eller titta – så det här var ju lite förvånande. Att hon dessutom sade det på morse gjorde ju inte det hela mindre imponerande. Jag är ju en av de gissningsvis inte alltför många specialutvalda personer som har fått det stora nöjet att under 15 månader i militären utbilda mig till signalist med inriktning på morse. Morseträningen bestod i att man under 6 månader sitter 4 timmar per dag med hörlurar på huvudet och lyssnar på morsekod för att sedan på samma sätt öva på att ”knacka” iväg sitt eget budskap på morse. I ett annat sammanhang hade nog denna utbildning kunnat klassas som tortyr och om det är så att militären någon gång skickar ut oss på uppdrag så är min gissning att vi redan har förlorat kriget…

Det läskiga med den långa utbildningen i telegrafering är att det sitter i ryggmärgen. Tjugo år senare kan jag direkt tolka eller knacka iväg ett meddelande på morse. Det innebär också att jag tycker mig höra morsekod i alla möjliga sammanhang. När lillan idag drog till med ett ”da-da da-da” och min hjärna direkt översätter det till ”MM” (=Moderna Mannen) så kan jag inte låta bli att fundera på om mina upplevelser under 15 månaders militärutbildning i Boden kan klassas som krigsskada?

 

Att planera eller stressa, det är frågan?

Vid flera tillfällen har jag på träffar inför babysim och i andra barnsammanhang fått information om att det är viktigt att inte stressa inför aktiviteterna. Det låter ju rimligt och bra när man sitter där men sen kommer ju den faktiska verkligheten ganska snabbt ikapp en. Jag påstår att den som inte har stressat för att komma i tid till en aktivitet med sitt barn med stor sannolikhet ljuger… Att säga åt en nybliven förälder att inte stressa känns lite som att tala om för jultomten att det kan vara trångt i skorstenen när julklapparna ska levereras. Alla  vet om det men det går ändå inte att undvika – det kommer helt enkelt med jobbet.

Personligen blir jag mer stressad av att försöka planera allt i detalj och sen bli besviken när det inte funkar. Jag försöker istället att ta saker som de kommer, att utnyttja de små stunder man får över på ett effektivt sätt och sen stressa lite på slutet om det behövs för att få ihop schemat.

För att ge ett exempel på den dagliga vardagsplaneringen så skulle vi vara på sångstund kl 11 idag, men för att visa på utmaningen med att komma dit i tid måste vi börja från början. Lillan vaknar mellan kl 5.30-7.00, då är hon vaken i 2-3 timmar sen sover hon 0,5-1,5 timmar. Hunden måste får en 2km-promenad innan vi åker, det brukar ta ca 30 minuter. Den ska påbörjas tidigast kl 9 för att det inte ska gå för lång tid mellan promenaderna. Vi måste åka senast 10.45 för att hinna i tid. Så hur ser det perfekta schemat ut? Jag har inte hittat något än, det blir olika varje gång – men hittills har vi alltid kommit i tid till sångstunden.

Idag sov lillan länge – när hon vaknade strax efter 10 var det inte läge att dra benen efter sig. Påklädning och nerpackning i vagnen, regntäcke på hunden och regnkläder på mig. Vi var ute ur huset kl 10.09. Vi klarade av 2 km på den steniga skogsstigen på 19 minuter. Om det hade varit poliskontroll i skogen hade jag antagligen åkt dit för både fortkörning och vårdslöshet med barnvagn… Hemma igen var det snabb avklädning och placering av lillan på pottan. Själv  var jag tvungen att duscha efter snabbmarschen. Nya kläder på mig och lillan och sen iväg kl 10.45. Naturligtvis körde jag försiktigt och laglydigt hela vägen till sångstunden… Vi gled in på den sista lediga platsen och började sjunga direkt!

Jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig eller för att säga att det är bra att stressa.  Jag tror bara att det är lite naivt att tro att stress går att undvika helt och hållet som småbarnsförälder, så då kan man väl lika gärna erkänna att det förekommer och diskutera hur den kan hanteras? Jag väljer att göra det till en utmanning istället – jag är säker på att jag kan kapa en minut på 2km-rundan nästa gång!

Manfall, mammafall och barnfall

Idag arrangerade vi fika för mammagruppen (ja, inga andra pappor än…). Som det brukar vara så blev det lite manfall på slutet på grund av oförutsedda eller envisa barnförkylningar. Man brukar säga att man ska multiplicera den uppskattade kostnaden för IT-projekt med PI (3,14…) för att få den slutliga kostnaden. På samma sätt kan nog den som planerar aktiviteter som involverar småbarn kallt räkna med att det blir ett bortfall på 30-50%. Det här ger väl också en fingervisning om att det kommer behöva VAB:as en del i framtiden… makronerDet var ett glatt gäng som hittade ut till oss i skogen och efter en snabb husesyn blev det full fart på barnen. De är alla olika och det är kul att se dem tillsammans när de upptäcker en ny plats på sina egna sätt. Efter fikat fortsatte barnen att leka till de var både hungriga och trötta.

När det var dags för hemfärd försökte en av mammorna att gena över den våta slipers som skiljer vår gräsmatta från grusgången – inte bra… Det blev platt fall på gräset med barnet i famnen. Som tur var klarade de sig utan skador och kunde åka hem med några gräsfläckar på kläderna. Om vi hade bott i USA hade vi antagligen redan fått ett telefonsamtal från hennes jurist… Vi får se om jag blir bjuden på nästa fika?

”Bakis” med Zlatan…

Tung dag idag. Inte så att jag hade festat hårt på måndagskvällen, utan det handlar om förberedelser inför morgondagens mammafika som ska äga rum hemma hos oss. En bakdag tillsammans med den vanliga dagisverksamheten som jag bedriver borde väl benämnas ”bakis” eller möjligtvis ”bagis”?IMG_2232

Som tur är hade min pik till frun angående behovet av slickepott gått hem! Häromdagen kom hon hem med en ny slickepott till mig och även en till lillan, så nu kan vi bli ett oslagbart team i köket.

IMG_2227På förmiddagen bakade vi Hallon- och Citronmacarons samt Key Lime Pie. Efter lunchpromenaden fortsatte vi med osötade Morots- och Äppelmuffins till barnen. Det gick förvånansvärt bra att få ihop baket med tanke på min något oförutsägbara assistent. Som en extra bonus mitt i det kritiska momentet då Macaronerna ska gräddas  dök sotaren upp. Han har ju hela året på sig att sota och så väljer han att komma just under de 12 minuter som mina Macaroner står i ugnen… Eftersom det var glashalt på trädäcket där han skulle ställe stegen så var jag tvungen att assistera under sotningen. Jag hann rädda Macaronerna undan sotdöden men under tiden gjorde lillan en efterkontroll av sotarens arbete… Hon kröp glatt runt på tidningarna som jag hade lagt ut för att skydda golvet med följden att det fanns sotspår i halva huset. Det var i alla fall inte så svårt att spåra den skyldiga 🙂

På kvällen tillbringade jag 90 minuter ensam med Zlatan, eller rättare sagt jag var ensam i soffan och tittade på Zlatan och company. Till min glädje fick jag bevittna två snygga mål som tog oss till fotbolls-EM i Frankrike. Man ska ju vara bäst när det gäller och ingen kan väl säga att Zlatan missade den chansen!

 

Wet, wet, wet!

Måndag morgon och en helt ny ”arbetsvecka” som föräldraledig. Hela förmiddagen på måndagar går åt till att få hund och dotter till att vara lagom rastade, utsövda och matade för att klara babysimmet på var sitt håll. Idag sov lillan en lite längre förmiddagslur än vanligt så det blev full fart till simhallen för att hinna byta om.  Vi fortsatte träningen med simringar och det är kul att se hur hon blir mer och mer modig och förstår vad hon måste göra för att hålla munnen eller åtminstone näsan över vattenytan. Våta blev vi i alla fall och efter duschen somnade lillan skönt i bilen.

Lagom till eftermiddagens långpromenad öppnade sig skyarna och det regnade hela vägen. När vi kom hem helt genomblöta fyllde jag hela klädstrecket med regnkläder, hundtäcke och barnvagnsöverdrag. Undrar hur det fungerar om man har fler barn? Det var nog egentligen så här mörk, rå och blöt jag hade trott att hösten skulle vara hela tiden så jag ska inte klaga. Jag ser det här som att vädergudarna måste ha en dålig dag ibland de också. Snart blir det säkert golfväder igen 🙂IMG_9219-004

För att få ihop till det tredje våta i rubriken lägger jag med en bild från en båttur vi gjorde i Uganda förra året. Man kan säga att vi kom och störde lite – man ser nästan irritationen i deras ögon. Men en rolig bild blev det…

Myrsteg

Jag har numera gjort det till en vana att i början av veckan fråga min fru vad hon vill ha till helgmat. På så sätt vet jag att hon blir nöjd och jag får nödvändig tid för planering. Döm av min förvåning när hon denna vecka sade att hon ville ha lyxiga hamburgare!  Vi brukar alltid hamna i diskussion om var vi ska stanna och äta när vi åker bil till Stockholm tillsammans. Jag tar gärna en hamburgare på vägen för att man snabbt är tillbaka i bilen igen medan min fru gärna vill stanna på något bättre ställe med följden att vi senare når resmålet. Nu förstår ni vilken förvåning jag kände inför detta plötsliga önskemål. Eftersom det antagligen skulle vara den sista hamburgaren jag fick laga hemma om jag misslyckades bestämde jag mig för att läsa på om hamburgare – ordentligt!IMG_2769

Mina efterforskingar slutade med att jag lagade en hamburgare baserad på grovmalen högrev. De enda tillsatserna i själva burgaren var baconbitar, salt, peppar och lite chiliflakes. Till detta en skiva cheddar som fick smälta på den nygrillade burgaren och en hemmagjord majonnäs med Chipotle och Dijon-senap! Hamburgaren monterades på en skiva surdegsbröd som jag hade penslat med olja och grillat lätt. Istället för Pommes Frites panerade jag sötpotatis som sedan friterades. Hur blev då resultatet? För att använda Donald Trumps retorik – ”jag är för ödmjuk för att skryta, men andra säger att det här var den bästa hamburgaren de har ätit!”. Jag tror inte att det är omöjligt att Moderna Mannen får grilla hamburgare igen!

Under dagen hann jag också med ett första motionspass efter förkylningen – det blev 5km i snabba myrsteg! Men nu är jag igång igen och eftersom jag skulle beskriva min inställning till motion som trögstartad och lättstoppad så får vi hoppas att jag kommer fortsätta!IMG_2778

På kvällen var den min tur att köra hundens övningspass på myren. Vår hund är inte heller den som tjatar om att bli konditionstränad och är det dessutom frågan om att blöta ner tassarna så ökar inte motivationen… Jag var med andra ord förberedd på att detta kunde bli lite utmanande och mycket riktigt – när vi närmade oss myren lade han sig ner i ”parterr” och signalerade tydligt att han inte tänkte gå ett enda myrsteg! Efter några övertalningsförsök gav jag upp och vi gick hem och badade bastu istället. Där flög han minsann in och lade sig på sin favoritplats!

ps. Jag erkänner att jag var tvungen att googla stavningen av ”parterr”, på kuppen fick jag en massa bra förslag på parterapi! Jag tolkar det som att det i skrivande stund finns fler par med problem än brottare som ligger på mage i Sverige…