Klockan är 7.40 och jag sätter på dammsugaren – för andra gången den här morgonen. Det är svårt att hävda att livet ser likadant ut efter att man fick barn 🙂 Lillan vaknade 5.20 och efter frukost var det fortfarande tyst i huset så jag passade på att dammsuga det som gick utan att väcka frun och hunden. När de hade kommit upp och gått morgonpromenaden hade lillan huserat i vedkorgen där hon hade plockat i och ur våra tändblock flera gånger. Även om hon är duktig på att plocka undan var det långt ifrån allt bös som följde med tillbaka i lådan, tur att det inte är långt till dammsugaren!

Idag sade lillan även Moderna Mannen för första gången! Jag har ju väntat på ett mamma, pappa eller titta – så det här var ju lite förvånande. Att hon dessutom sade det på morse gjorde ju inte det hela mindre imponerande. Jag är ju en av de gissningsvis inte alltför många specialutvalda personer som har fått det stora nöjet att under 15 månader i militären utbilda mig till signalist med inriktning på morse. Morseträningen bestod i att man under 6 månader sitter 4 timmar per dag med hörlurar på huvudet och lyssnar på morsekod för att sedan på samma sätt öva på att ”knacka” iväg sitt eget budskap på morse. I ett annat sammanhang hade nog denna utbildning kunnat klassas som tortyr och om det är så att militären någon gång skickar ut oss på uppdrag så är min gissning att vi redan har förlorat kriget…

Det läskiga med den långa utbildningen i telegrafering är att det sitter i ryggmärgen. Tjugo år senare kan jag direkt tolka eller knacka iväg ett meddelande på morse. Det innebär också att jag tycker mig höra morsekod i alla möjliga sammanhang. När lillan idag drog till med ett ”da-da da-da” och min hjärna direkt översätter det till ”MM” (=Moderna Mannen) så kan jag inte låta bli att fundera på om mina upplevelser under 15 månaders militärutbildning i Boden kan klassas som krigsskada?