Det måste vara snudd på kriminellt att besöka USA utan tid för lite seriös shopping. Vi tänkte att vi skulle klara av all shopping på en dag så idag åkte vi iväg tidigt till den nya Outlet som har byggts i närheten av vårt boende. Även om man inte tycker att man behöver någonting speciellt när man kommer dit så är det lätt att hitta fynd! Det blev alltifrån skor och t-shirts till jackor för oss. Sen var det dags för barnavdelningen. Outlet-butikerna är kända för sina aggresiva reor och jag måste säga att vår bästa fynd levde upp till den benämningen. Vi köpte en tröja till lillan som var nedsatt från 25 dollar till 1 dollar. När vi sedan kom till kassan så hade de en extra rabatt på 50% bara idag. Det blev alltså en ny tröja för 4 kr 🙂

 När lillan tröttnade på butikerna gick vi till köpcentrumets egna lekpark och testade klätterväggen. De hade massor av konstiga ”attraktioner” som hon tog del av.

Innan det var dags att åka hemåt satte vi GPS:en på närmaste Abercrombie-butik. Där brukar vi alltid hitta någonting att handla. Så blev det även denna gång så på hemvägen började vi diskutera vad vi måste lämna kvar för att få med våra nya välfyllda klädkassar hem.

 Fjärrkontrollen till vår hyrbil har nästan lika många knappar som min dator. Det går att fjärrstarta den för att den ska bli kall, öppna alla dörrar och bakluckan. Naturligtvis finns det även en panikknapp om något oförutsett skulle hända. Nyckeln har till och med knapplås så att man inte ska göra någonting dumt av misstag…

Sista dagen i den stora staden. Vädret var ännu varmare idag så vi satsade på ytterligare långpromenader. Först gick vi till FN-huset och tittade på den ”svenska” pistolen, sen gick vi vidare genom staden med ett litet stopp på Starbuck’s. Frun och svärmor vill åka en sista busstur runt Harlem så jag tog lillan på lite egna äventyr. Tro det eller ej, men när hon fick välja helt själv så tyckte hon att vi skulle gå till den mest kända foto- och elektronikbutiken i New York. B&H Photo har nog nästan allt som man kan önska sig vad det gäller fotografering. Det är kul att bara gå omkring och titta och testa de olika produkterna som alla finns framme för allmän beskådan. De har dessutom kunnig personal så om man behöver tips och råd om utrustning är det en guldgruva. 

Vi hann med ett avslutande besök på Macy’s innan vi satte oss ner på torget utanför och bara njöt av solen. Det är en väldigt speciell miljö att sitta i med allt folk och trafik runt om sig. För dagen var även polisen där med förstärkningsvapen på grund av terroratackerna i Belgien. Efter vår solpaus var det dags att ta Shuttle-bussen till flygplatsen.

Vi tänkte att en inrikesflygning skulle vara ganska odramatisk efter de tidigare långflygningarna, men det visade sig att flygningen var nästa sex timmar lång. Nu var det inget större problem, lillan sov hela vägen. Det största bekymret var väl att vi inte vågade äta någonting på flygningen eftersom vi inte vill väcka henne. Hon sov fortfarande när vi hungriga lämnade planet på Phoenix flygplats.

Jag tänkte att jag skulle vara lite effektiv så jag åkte iväg till hyrbilscentrat medan de andra väntade på bagaget. Det gick snabbt att hämta ut bilen men när jag skulle checka ut bilen såg jag att GPS:en saknades. Jag fick backa tillbaka och kryssa mot körriktningen i parkeringshuset för att komma tillbaka till hyrbilsfirman. Väl ute på vägen var det en utmaning att hitta tillbaka till terminalen och när jag väl hade hittat en parkering upplyste en vänlig vakt mig om att ”Well, if you are looking to pick people up at the airport, you’d better go to the airport!”. Jag var tydligen fortfarande kvar vid hyrbilscentrat. Till slut hittade jag terminalen men lyckades även denna gång köra lite fel. Nu hamnade jag på bussparkeringen och blev snabbt bortkörd av en vakt. När jag till sist lyckades hitta resten av gänget var vi både trötta och hungriga.

Två timmars bilfärd senare kom vi till vår nya destination – Saddlebrook utanför Tucson. Här ska vi tillbringa kommande vecka med solsken, golf och sällskap av min moster och hennes man! Ny tidszon – nya sovvanor! 

Idag var det lite mer värme i luften. Vi åkte tidigt på hop-on-bussen ner till Battery Park och tog en promenad i den sköna solen ner piren där vår turbåt skulle gå. Båten gick runt den södra delen av Manhattan, förbi frihetsgudinnan och sedan en sväng upp under Brooklyn-bron. Det klara vädret bjöd på en härlig utsikt över Manhattan och jag undrar hur många selfies som tas varje dag med Manhattans skyline som bakgrund. 

   
   
Efter båtturen hittade vi ett fräscht fik med stora soffor ute i solen på kajen. Vi åt mat och satt kvar och njöt i sofforna med våra kaffekoppar. Lillan blev full av energi och kröp runt på strandpromenaden. Hon var mycket upprörd över alla små papper och skräpbitar som någon hade slängt och gjorde sitt bästa för att plocka upp till alla förbipasserandes stora glädje – ”She is making New York a better place!”. Som ni ser nedan deltog hon också aktivt i sightseeing-turen på bussen!!

  
Efter den långa lunchen med öl och pizza kände jag att. Det var läge att kalorikompensera med en löptur. Det var en upplevelse att över huvud taget ta sig joggandes till Central Park. Jag var tvungen att korsa ca 30 gator och jag blev duktigare och duktigare på att inte krocka med upptagna New Yorkers med telefonen i ena handen och kaffemuggen i den andra. Väl framme i Central Park gick det bättre. Det var en lagom runda att springa runt hela parken. Jag kan verkligen uppskatta att ta en joggingtur i sådan miljö. 

   
 På kvällen tog jag en sista tur med hop-on-bussen till Brooklyn för att titta på skylinen i mörker. Utsikten var fantastisk men eftersom busen rörde på sig hela tiden var det tyvärr svårt att fotografera. Näst gång jag åker till New York ska jag ta mig över till Brooklyn-sidan på kvällen på något annat sätt så att jag kan stanna kvar lite längre.

Ny tursistdag, nya möjligheter. Idag skulle det bara vara någon ynka grad varmt men vi valda att glädjas åt att det befarade regnet/snön verkade hålla sig borta under större delen av dagen.

Vi började med att köpa biljetter till Hop-on-bussarna. Det visade sig dock att de var inställda hela förmiddagen på grund av Halvmaran så vi fick börja dagen så som vi slutade gårdagen, med en rejäl promenad. 

 
Vi gick till High Line, tidigare en järnväg som gick på broar genom staden för att inte störa biltrafiken. Numera är den ombyggd till promenadstråk med planteringar och rastplatser där man kan ta sig fram utan att behöva akta sig för gula taxi-bilar. 
 
Under vår promenad gick vi förbi en annorlunda parkeringslösning där bilarna hissades upp och staplades ovanpå varandra. Jag har en känsla av att det kommer att dröja innan just den lösningen behövs i vår stad.

  
Efter promenaden gick vi in på Chelsea Market, platsen där Orea-kakan började tillverkas. Idag är det omgjort till en saluhall med restauranger och små butiker. Vi hittade ett fik med barnstol och slog oss ner för lite påfyllning av depåerna och avslastning av våra välanvända fötter.

   
 
Bussarna började äntligen gå så nu skulle det bli åka av! Vårt första stopp blev Chinatown där vi tog en promenad. Ingen av oss var speciellt sugna på att varken shoppa eller äta något där så vi gick raskt vidare till Ground Zero och Freedom Tower. Det är fortfarande svårt att förstå det som hände där för snart 15 år sedan. Vingen som syns i förgrunden på den översta bilden är den av Skanska uppförda nya stationen. Den är tillverkad av återvunnet material ifrån byggnaderna som rasade i terrorattentatet.

Efter viss förvirring om var busshållplatserna låg blev det ytterligare en promenad till Battery Park för att fortsätta bussturen hemåt. När vi kom tillbaka till Times Square började lillan bli ordentligt trött så jag tog med henne till hotellrummet medan frun, svärmor och lillans gudmor åt på en Italiensk restaurang som vi hade fått tips om. 

På kvällen började det snöa och det ska enligt prognosen fortsätta hela natten. Det verkar som att det blir tufft att springa i Central Park imorgon också…

Första hotellnatten gick i jetlagens tecken. Lilla prinsessan vaknade klockan 2 och tyckte att vi skulle gå upp. Efter några timmars busande i sängen somnade hon om. Måttligt starka infann vi oss vid frukosten där det fanns tillräckligt med sötsaker för att framkalla akut karies hos vem som helst. När personalen såg att vi hade ett barn med oss toppade de det välsötade utbudet med att erbjuda en påse chocolate & chip-kakor till lillan som frukost. Det här landet har ett matproblem…
   
 
Vi bestämde oss för att klara av dagens ”höjdpunkt” först – det obligatoriska besöket på Empire State Building. Trots alla varningar om köer och biljettförsäljarnas försök att sälja VIP-biljetter som skulle ta just oss förbi alla väntetider så köpte vi vanliga biljetter och ställde oss i den vanliga kön. Det hela löste sig mycket smidigt och snart var vi uppe på 86 våningen utan att behöva vänta speciellt mycket. Det var helt vindstilla och klart väder så förutom att det inte var någon värme i luften var det en perfekt dag för att beskåda utsikten. 

   
   
Resten av dagen var vigd åt mera jordnära aktiviteter i form av promenad till Central Park. Vi passerade Times Square på vägen till parken och tog lite bilder, sen strosade vi runt i Central Park en stor del av dagen. Träden och blommorna har precis börjat slå ut i sin fulla vårprakt. Ge det en vecka till eller två så kommer parken att stå i full blom.

Det var full aktivitet med avspärrningar och media i parken – New York halvmarathon går av stapeln imorgon så då är parken avstängd. Tyvärr kan jag alltså inte ta en joggingtur där då…

   
 På hemvägen gick vi 5th avenue och tittade på alla fina butiker. Det var trötta fötter och en trött liten hjälte som kom tillbaka till hotellrummet. Efter nattning smög jag ut och tittade på New Yorks tolkning av Earth Hour där bland annat Empire State Building släcks ner. Efter en kvällsöl och skrivandet av dessa rader är det dags för mig att krypa till kojs. Imorgon är det en ny turistdag!

Dags för ännu en långflygning med den nya familjen. Frun hade blivit ordentligt sjuk dagen innan och var fortfarande utslagen. Lillan har haft minst sagt varierande sovvanor på sistone men hade en bra natt innan vi skulle åka. Lika bra att inse att den perfekta resdagen nog aldrig kommer att infinna sig, det är bara att gilla läget och köra på. Den här gången hade vi bättre koll på var vi hade packat vår ersättning så vi behövde inte göra någon nödutryckning ifrån Arlanda. 

När vi satte oss på våra platser på planet så fanns det ett ledigt säte precis bakom oss. Den opportunistiska delen av våra hjärnor började genast se möjligheter… Innan vi hann ta tag i saken själva kom pursern och sade att han hade flyttat om så att vi kunde få en extra plats eftersom vi reste med småbarn. Det är den typen av gester som verkligen uppskattas när man har 9 totalt oförutsägbara timmar framför sig – snyggt SAS! Bara 5 minuter senare hade de 9 timmarna blivit 8 på grund av bra vindar. Det här började ju riktigt bra! Bortsett från att frun fortfarande mådde dåligt och fick vila på sätet bakom oss så gick resan helt suveränt. Lillan sov inte speciellt mycket men hon var på ett strålande humör och showade både med oss och de passagerare runt om som gav henne lillfingret. Skönt att få ett bevis på att det inte bara är jag som fallar pladask när hon är på det humöret! Med lite hjälp av iPaden, en laddning pannkakor och några välriktade nappflaskor så landade vi snart i stark turbulens på Newark.

  
Eftersom vi utöver våra tunga resväskor hade med oss både barnvagn och bilstol bokade vi en delad shuttle från flygplatsen till hotellet. Bilen plockade upp passagerare på alla terminaler tills den var fylld till bredden med både människor och bagage. Detta innebar också att vi fick oss en rejäl sightseeingtur på Manhattan innan vi äntligen kunde checka in på vårt hotell. Läget kändes perfekt, ett kvarter från Empire State Building och nära till både Broadway och 5th street. 

Efter en första New York-burgare och en välförtjänt öl var det dags att gå till sängs. När jag borstade tänderna funderade jag på varför USA fortfarande har separata kranar för varmt och kallt vatten. Finns det någon poäng med detta överhuvudtaget? 

Fortsatt uppladdning i huvudstaden inför vår resa. Idag hade jag och lillan bjudit in oss till min andra bror med familj. Lillan skulle få träffa lillkusinen och jag skulle få restips om New York. Men innan vi fick vår gratislunch på andra sidan stan var vi tvungna att passera två biltullar och sen fick vi betala parkering till Stockholmspris. Om vi sen räknar in hemvägens biltullar så hade vi fått ett par luncher på Thai-buffén för samma pengar. Med det sagt så var lunchen mycket uppskattad av både mig och lillan. Jag tror att hon åt nästan lika många Bamse-biffar som jag (ja, den kära björnen gör sig påmind även på barnmenyn…).
Efter maten tog vi en promenad i den härliga vårsolen. Det kändes ovant att köra barnvagnen på barmark! Det kändes även lite tungt att väderrapporten för New York visar på temperaturer runt nollan och snöfall alla fyra dagar som vi ska var där, just när vårvärmen har nått Sverige. Vi har fått tänka om lite kring packningen och motvilligt har vi nu tagit med oss både kängor och långkalsonger.
Lillkusinen visade upp några av sina mer våghalsiga trick innan det var dags för oss att åka vidare. Stagediving ifrån soffbord och svanhopp ifrån soffan med mellanlandning på bordet med hakan först är några av de ”moves” han körde för att imponera på kusinen från landet. Om lillan är försiktig, på gränsen till feg så är lillkusinen modig, på gränsen till övermod… Lillan gjorde inga större ansatser att ta efter beteendet utan hon fortsatte lugnt att tugga på sina majskrokar.
Några biltullar senare var vi hemma hos svärföräldrarna igen. Nu börjar det bli hög tid att få ordning på packningen. För första gången ska vi ta med oss barnstol och barnvagn, så det kommer att bli en fullastad bagagevagn som angör incheckningsdisken på flygplatsen. Om tekniken fungerar så ska jag försöka uppdatera bloggen under resan.  

Det hade blivit dags att ge sig av till huvudstaden för nästa resa. Frun åkte redan igår för att jobba och idag var det min och lillans tur. För att ladda upp inför bilfärden gick vi på det sista simpasset på fortsättningskursen. Jag höll henne aviktligt vaken ända fram till simningen trots att hon hade sovit lite dåligt på natten. Jag tänkte att ju tröttare hon är när vi sätter oss i bilen, desto bättre. Det fungerade nästan… När vi var klara med simningen hade lilan lite svårt att skiljas från de vattenkannor som hon hade lekt med under simträningen. När jag tvingade henne att lämna kvar dem vid bassängen blev hon galen. Hon blev röd i ansiktet och skrek som en tok. Jag tänkte att det skulle gå över, det var ju bara två stycken vattenkannor i plast. Det gick inte över. Hon fortsatte att skrika till omklädningsrummet, under duschningen, under påklädningen, ut genom receptionen och in i bilen. Där tog det någon minut innan hon lugnade ner sig, sen somnade hon snabbt…
Efter den lite tuffa starten borde hon ju sova hela vägen, men nej då. Idag hade hon andra planer. Hon vaknade redan i Jönköping och jag blev tvungen att göra ett matstopp strax därefter. Eftersom jag redan hade ätit kände jag att jag var tvungen att beställa någonting för att rättfärdiga att jag använde restaurangen som matplats för lillans medtagna pannkakor. Jag beställde en kaffe latte och började duka upp alla matattiraljer. När pannkakorna var värmde kom mitt kaffe – gissa vad lillan blev mest intresserad av? Självklart skulle hon ha det stora glaset med den varma drycken. Med hennes förra utbrott i färskt minne försökte jag hitta en bra kompromiss genom att hälla över lite kaffe i ett nytt glas och späda ut det med lite kallt vatten. Det fungerade bra – lillan åt sina pannkakor och drack sitt kaffe!
Resten av resan gick bra och vi kom fram till kvällens Stockholm. Där åt vi middag hos min bror och passade på att hämta upp resepottan och en paraplyvagn som ska bli lillans limousine i New York.
När vi kom fram till svärföräldrarna där vi skulle bo inför resan var jag ganska nöjd med att lillan flera gånger under dagen hade sagt ”pappa”. När jag satte henne i barnstolen grumlades glädjen en aning – när kökslampan tändes pekade hon på den och utbrast återigen ”pappa”. Hon sade tydligen ”lampa”… 

Det har blivit dags att utvärdera våra nya frukostvanor. Efter en vecka med Chia-gröten har vi inte bara vant oss, vi gillar den skarpt! Det har inte ens varit någon diskussion om att gå tillbaka till våra tidigare smörgåsar. Även den gröna spenatsmoothien är här för att stanna – vi har gjort varsin varje dag sen vi testade den. Det är inte varje dag vi ändrar våra frukostvanor så jag måste säga att jag är lite förvånad över att vi helt plötsligt testade någonting nytt som vi båda gillar (För att ni ska förstå vidden så har vi tidigare bakat vårt eget bröd – alltså jag har bakat mitt egna bröd och frun har bakat sitt egna bröd…). Det är alltså första gången i mannaminne som vi äter samma sak till frukost… Undrar vad våra gäster kommer att säga när det inte finns nybakat bröd hemma längre… Antagligen att 40-årskrisen nu har antagit lite väl stora proportioner!

Det börjar dra ihop sig till den första etappen på den kommande utlandsresan – att ta sig till Stockholm… Vi tillbringade söndagsförmiddagen med att återigen packa våra nyss uppackade resväskor och att storstäda huset. Lillan var vänlig nog att ge oss lite arbetsro genom att ta ett extra långt sovpass i vagnen utanför huset.

På kvällen var det dags att inviga lillan i basturitualen. Som ni trogna läsare redan vet så är redan boxern en trogen följeslagare så fort han ser att jag smiter in och vrider på aggregatet. För att det inte skulle bli totalt kaos i bastun fick jag först knäcka boxern. När han till slut lämnade bastun var det dags för lillan att göra entré. Hon fick sitta på golvet och tyckte naturligtvis att det var mycket spännande. Snart ville hon komma upp på den nedersta laven och hon fick sitta där någon minut med vattenskopan tills det var dags för duschning. Ingen längre sejour i bastun alltså, men ändå ett premiärbad! Jag gissar att precis som för mig och frun är bastubad någonting man tar med sig hemifrån om man är uppväxt med det.

När det var dags för nattning körde lillan sin nya show. Istället för att somna med nappflaskan i munnen efter 5 minuter så börjar hon tjattra och göra gymnastik i sängen. Ibland ser man ett huvud som tittar upp, ibland en fot och sen en arm. Allt ackompanjerat av en noggrann redogörelse av hennes syn på dagens stora händelser…

Frun, lillan och boxern åkte iväg till hundklubben för en förmiddags hundträning. Det är inte utan att jag numera får en lätt prestationsångest när jag är helt ensam utan någon att titta till…

För att döva mitt dåliga samvete tog jag tag i det första tapetseringsprojektet – det som skulle undanröja de sista märkena från min numera deporterade TV som hade suttit på väggen i lillans rum. Jag hade egentligen hittat en mycket enklare lösning på det hela än att tapetsera – ett stort dekalträd som passade perfekt över de fyra skruvhålen som behövde täckas och vars stam skulle dölja  märkena efter kabelkanalen. Men när vi hittade en tapet som vi båda tyckte om så bestämde vi oss för att göra en fondvägg istället. Naturligtvis hade vi inte valt den enklaste tapeten. Dels så skulle vi sätta upp en vit tapet på den blåa väggen och dels så var det inte en EasyUp-tapet utan en klassisk papperstapet som ska förlimmas innan den kan hängas upp. För att inte riskera att den blåa väggen skulle synas igenom började jag med att måla väggen vit. Några timmar senare kunde jag börja med det riktiga jobbet.

När den första våden hade vilat med limmet i knappa 10 minuter kändes den ungefär som blött toalettpapper, här gäller det att vara försiktigt! För att göra det lite extra spännande så finns det inte en rät vinkel på väggen så mönsterpassningen blev intressant. Jag kämpade på och tyckte att jag hade fått upp ett hyfsat flyt. När jag hade gjort knappt hälften och förbrukat drygt hälften av de tapeter jag hade köpt började jag ana oråd… Mönsterpassningen gjorde att jag förlorade nästan en halvmeter för varje ny våd. När jag så kom till en allra sista våden så räckte tapeten – nästan… Det saknades en ynka centimeter för att få till mönsterpassningen. Jag gissar att det är de här tillfällena som visar vilken typ av människa man är… Jag klippte ut den centimeter som saknades ifrån en överbliven våd och gjorde en liten specialvariant. Den som hittar min lilla personliga lilla passbit bjuder jag på en öl!

När tapeterna började torka upp så tyckte vi att det såg riktigt bra ut. Färgerna matchade perfekt och med tanke på känslan när jag lyfte upp den första spröda och blöta tapetvåden så blev resultatet helt okej! Eftersom det var engelska tapeter med alfabetet på så saknade de å, ä och ö! Internationella skolan börjar nu!