Jag är mer sugen på golf i år än vad jag har varit på länge. Med min lyckade uppvärmning i Arizona kände jag mig riktigt förväntansfull inför dagens säsongspremiär på min nya hemmabana. Jag trodde nog att det skulle vara fullt ös på klubben under premiärhelgen, men jag ser en tydlig skillnad mellan golfares och hundägares uppfattning om vad som är acceptabelt väder och en lämplig tid att gå upp på morgonen. Som första bil på parkeringen fick jag i alla fall välja plats!

Redan på första hålet såg jag att banan verkade ha klarat vintern bra. Fairways var redan klippta och greenerna var i stort sett felfria, helt otroligt med tanke på hur våra mossiga och gulgröna gräsmattor ser ut hemma, ja när vi väl har orkat kratta bort alla sorkhögar det vill säga. Spelet flöt på hyfsat för att vara mig men efter halva rundan började min armbåge göra ont. Jag hade lite problem med det i höstas men har inte tänkt så mycket på det under vintern. Efter ytterligare några slag gjorde det så ont så att jag inte kunde svinga normalt. Min kortaste golfsäsong någonsin kan vara ett faktum… Nu vet jag ju inte om en och en halv golfrunda kan orsaka den här smärtan, jag tror snarare att vinterns förarbete i form av att släpa runt 13 kg bebis på armen har satt sina spår. Bortsett ifrån armbågen så var det härligt att komma ut och vädret blev riktigt skönt under rundan. Jag hoppas att jag kan spela mer i år!

Frun, svärmor och lillan kom och mötte upp på sista hålet. De hade varit på den lokal fyndmarknaden och shoppat barnkläder till vrakpriser. Som vanligt var det ett välordnat och välbesökt arrangemang, all heder till de som tar sig tid och fixar!

På kvällen var det dags att sätta på sig förklädet igen för att preparera en födelsedagsmiddag åt svärfar. Kvällen till ära hade jag införskaffat pilgrimsmusslor och lammracks med alla möjliga tillbehör. Med bubblig Champagnesås till musslorna och en riktigt krämig Chevre-gratäng till de honungsmarinerade och grillade racksen blev det riktigt lyckat! Recepten hittar du genom att klicka på länkarna ovan!

Jag kände äntligen att jag har lyckats få gratängen precis så där krämig som jag vill ha den. Säkert inte det nyttigaste receptet, men åhhh så gott! En bonus till förrätten är också att någon måste dricka upp de 65 återstående centilitrarna av Champagnen – livet är tufft!

Tyvärr så kastade vår välanvända grill in den sista handduken under tillredningen av middagen. Dålig timing kan ju tyckas när grillsäsongen just har startats, men jag ser de som en möjlighet att få sällskap på trädäcket av en ny skinande kompis med massor av finesser! Ingenting kan stoppa grillsäsongen nu!