Det hade blivit dags att lämna Arizona för denna gång. Efter en sista koll på biljetterna kvällen innan noterade vi att flyget skulle gå redan kl 12 på dagen och inte kl 19 på kvällen som jag trodde. Tur att vi kollade, men där rök vår sista pooldag. Vi packade ihop våra resväskor med visst våld och styrde hyrbilen tillbaka mot Phoenix. Jag lämnade av mitt resesällskap och bagaget vid terminalen och åkte för att lämna tillbaka hyrbilen. När jag kom tillbaka var frun inbegripen i en diskussion med incheckningspersonalen. Det visade sig att att vår biljett var ombokat via Köpenhamn, dvs ytterligare ett stopp utöver Chicago och tre timmars extra restid. Inte riktigt vad vi var sugna på med lillan i sällskapet. 

Vi höll ändå hoppet uppe tills vi kom till Chicago och fick bekräftat att det flyg vi hade bokat var inställt. Det betydde fyra timmars väntan på Chicagos flygplats. Förra gången jag flög SAS via Chicago blev jag tvungen att övernatta på flygplatsen. Nästa gång kanske vi väljer en annan rutt.

Innan vi kunde gå ombord på Atlantflygningen skulle vi passera en sista säkerhetskontroll i USA. Allt gick fel. Vi hade glömt lite vätska i nappflaskan så vi hamnade på specialgranskning. Svärmor fick gå igenom en bodyscan-maskin för första gången och den gav också utslag. Efter lite språkförbistring i hennes specialgranskning verkade det vara något i byxlinningen eller byxfickorna som gav utslag. För att underlätta lite knäppte svärmor upp knappen i sina byxor och det blev för mycket för de pryda amerikanerna. Jag hörde bara ett ”She is taking off her pants” och sedan ser jag alla vakterna vända sig bort samtidigt. Efter lite medling mellan svärmor och vakterna så hade vi övertygat dem om att hon inte hade någonting farligt med sig och hon inte heller brukar ta av sig byxorna utan god anledning.

Lillan verkade inte speciellt upprörd över den extra flygningen. Hon insisterade på att vi skulle hålla henne i handen och gå långpromenader på flygplatsen innan vi gick ombord. Väl på planet så tittade vi på lite film och sen var det dags att sova. Jag måste säga att vår lilla hjälte sköter sig utmärkt även om förutsättningarna blev lite tuffare än vad vi hade hoppats på.

När vi till slut tog mark i Sverige. Hade nästan allt bagage kommit med. Det enda vi saknade var den inlånade paraplyvagnen… I väntan på att den också kommer till Sverige så summerar vi en helt underbar resa. Jag fick ju också lite extra tid på slutet att tänka på hur vi ska kunna få ersättning för det inställda flyget. Det ska nog kunna bli ytterliager en billig semesterrresa det här 🙂

Ett utflyktsmål om vi har passerat otaliga gånger i Arizona men aldrig besökt förrän nu är Biosphere 2. En enorm byggnad som har byggts för forskningskändamål där syftet är att se om man kan återskapa ett uthålligt liv inom en byggnad även om omgivningen utanför egentligen saknar nödvändiga förutsättningar. Experimenten som har utförts har att göra med vår önskan att så småningom kunna skapa kolonier på andra planeter, men lika mycket hur man skulle kunna bibehålla liv på jorden den dagen som växthuseffekten eller ett kärnvapenkrig har jorden obeboelig. Experimenten som gjordes på 90-talet innebar att man stängde in en grupp människor i Biosfären under två år. Under den tiden skulle de vara helt självförsörjande på energi, vatten och föda. Byggnaden som inhyste experimentet är enorm och inhyser regnskog, hav, öken och odlingsmark – allt i syfte att återskapa naturens flöden av vatten och syreproduktion. När den första gruppen kom ut efter två år hade de klarat uppgiften, dock inte utan utmaningar. De hade haft svårt att hålla sams och det hade varit svårt att producera tillräckligt kaloririk mat över tid. Nu drivs anläggningen av University of Arizona och arbetet har lett till att det nu finns prototyper på hur en biosfär skulle kunna skapas på månen eller på mars. 

Min moster som hade gått den guidade touren minst tio gånger erbjöd sig att passa lillan medan vi förkovrade oss i vetenskapen. Det var verkligen en imponerande anläggning som byggdes och det kändes inte alls orealistiskt att det faktiskt fungerade i praktiken. 

  
 Så var kom den blåsta blondinen in i bilden? En av alla tekniska frågor som behövde hanteras var hur man skulle kunna hålla ett jämnt lufttryck i anläggningen när temperaturen ändrades under dygnet. För att lösa detta byggdes två gigantiska lungor med 22 ton tunga gummitak vardera. Dessa lungor fylldes med luft när trycket blev för högt och det tunga gummitaket tryckte tillbaka luften när trycket sjönk. På detta sätt kunde lufttrycket hållas konstant i den stora biosfären där forskningsgruppen bodde. När vi hade varit inne i lungen och skulle gå ut så blev det ett väldigt luftdrag i dörren när 22 ton gummitak tryckte ut luften i det fria med stor kraft. De besökare som pressade sig ut genom dörren såg väldigt roliga ut. Jag lyckades fånga en bild på frun som inte passar här men som definitivt lever upp till epitetet ”blåst blondin”

Dagen började på bästa möjliga sätt! Underbar frukost i solskenet med trevligt sällskap! Vi drack Mimosas och åt Eggs Benedict medan vi planerade vår dag. Efter frukosten var det dags för lillan att inleda sina äggjakt. Engagemanget var på topp men det var lite svårt att förstå själva konceptet att man skulle krypa igenom hela huset och leta efter ägg. Efter ett tag tog vi en paus och åkte till poolen för ännu ett rejält simpass. Dagen innan hade alla småbarn blivit utkörda ifrån poolen för att de inte vill riskera några olyckor. Vi skojade lite om att det kanske är fler pensionärer som badar med blöja i de här poolerna än barn, men å andra sidan är det ju pensionärerna som bor på området. Idag klarade vi oss i alla fall utan reprimander.

  
På vägen hem till lunchen såg vi det första molnet under vår Arizona-vistelse. Det säger en del om hur soligt de är här. 

På eftermiddagen släppte jag iväg frun till poolen medan jag passade lillan. Pensionärerna tog en tur runt området för att titta på omgivningarna. Till slut fick jag ett e-mail av min moster där det stod att de fastnat på en av barerna i området där de drack vin medan de tittade på solnedgången. Eftersom vi blev lite avundsjuka blandade vi några nya Mimosas och njöt av solnedgången på baksidan.

Efter middagen spelade vi sällskapsspel. Den här gången var det Mexican Train, ett spel där man använder dominobrickor för att bygga ”tåg”. Det finns massor av sätt man kan spela taktiskt och förstöra för sina motspelare så efter ett tag brukar stämningen bli lite tryckt. Med hjälp av hemlagad Fudge som vi hade köpt på vårt bergstripp och utvalda drycker lyckades vi dock hålla sams hyfsat till spelet var avgjort. Att vi inte blev mer osams kan även bero på att frun genom en makalös uppryckning den sista omgången lyckades avgå med segern. Det brukar lugna ner det hela lite när hon vinner…

Jag började påskaftonen med en golfrunda på områdets egna golfbana. Det är mycket praktiskt att kunna åka golfbilen direkt ifrån det egna garaget upp till första utslagsplatsen som bara ligger ett par hundra meter därifrån. Innan det var dags att prova lyckan på banan hann jag slå några puttar på övningsgreenen och det var tur! Greenerna är här ruskigt snabba jämfört med de svenska så man får vara lätt på handen om man vill stanna kvar på greenen…

  
Spelet gick förvånansvärt bra med tanke på att det var ett tag sedan jag höll i en golfklubba. Jag slog en del riktigt långa drivar och sen slog jag även några raka drivar 🙂 Jag klarade hela rundan utan att träffa något av alla hus som ligger utmed golfbanan, det finns garanterad bättre sätt att hitta nya vänner…

Resten av gänget hade varit iväg och simmat så det var en trött lillan som mötte upp efter golfrundan. Hon sov skönt i vagnen utanför ända tills det var dags för middag och främmande! 

  
Påskaftonskvällen firade vi tillsammans med mina släktingar och ytterligare ett svenskt par som bor i området. Här håller svenskarna ihop, åtminstone när det blir tal om att dricka nubbe! Vi åt lax, sill och Deviled eggs som förrätt. Huvudrätten bjöd på skinka med ugnsbakad minipotatis. Till sällskapets stora glädje serverades det Irish Coffee efter maten och sedan pratades det tills det var dags att gå och lägga oss. Vi berörde bland annat ett av de få problem som finns här i området – den höga höjden gör det nämligen väldigt svårt att vispa ägg. Så om man vill ha sockerkaka och maränger måste man köpa det färdigbakat från ett bageri på lägre höjd. Vi elaka gäster undrade förstås om det är den höga höjden som också gör att all mat måste köpas färdigskuren i det här landet? Till och med skinksteken var skivad i förpackningen. Här ska man inte behöva anstränga sig i onödan.

Innan vi gick till sängs förberedde vi morgondagens stora händelse – Easter Egg hunt. Vi fyllde ca 40 små färgglada ägg med kaninkex och gömde dem på lämplig kryphöjd för lillan. Tanken är att hon ska få leta ägg hela dagen imorgon – jag hoppas att hon är intresserad!

Vad är det mest naturliga att göra när man har åkt 1000 mil för att komma till sol och värme? Naturligtvis att åka på utflykt till ett drygt 3000 meter högt berg där det fortfarande finns snö 🙂 Till det här stället brukar folk i Arizona åka på somrarna för att komma undan den jobbiga värmen, det är verkligen omvända världen mot Sverige.

   
    
   
På vägen till berget stannade vi på flera utsiktsplatser där vi bland annat tittade på kaktusskogar, någonting som ser helt overkligt ut för oss som är vana vid granskog. När vi gick på en av utsiktsplatserna råkade vi få lite närkontakt med en av kaktusarna som genast kidnappade lillans strumpa. Som tur var så klarade sig lillan utan några taggar i fötterna.

  
När vi kom högst upp bjöds vi utöver en vidunderlig utsikt på snötäckta bergssidor! När jag skulle slänga våra sopor fick jag kämpa länge för att öppna locket på soptunnan. Det visade sig att den var björnsäker för att de har problem med att björnarna äter soporna och kommer närmare utsiktsplatserna. Det lät som en bra idé att ha den björnsäkra varianten…

  
Frun lyckades med konstycket att stta sig på en stam med kåda på. För att skydda den stackars hyrbilen fick hon sitta på en tvättlapp. Det verkar som att även tvättlappen var sugen på att få se lite nya vyer…

   
   
När vi kom ner från Mt Lemmon åkte vi direkt till nästa berg – Sabina Canyon. Här åkte vi ett tåg upp och promenerade ner bland kaktusar och vattendrag. Återigen slogs vi av det för oss så totalt annorlunda landskapet som är fantastiskt vackert trots att det nästan är ökenklimat. Lillan fick för sig att hon skulle bada i ett av vattendragen så det var bara att ta av henne kläderna och låta henne krypa runt i sanden. Hon hade redan krupit runt och lekt på flera ställen så hon var smutsig på kläderna och i ansiktet. Efter den sista krypturen var hon smutsig precis överallt. Vi bestämde oss för att ta det sista tåget ner för att slippa gå den sista biten. Det blev lite tumultartat när vi stressade av chauffören skulle hitta våra biljetter för att få gå ombord. Till skillnad från andra så lyckades vi i alla fall hitta våra så att vi slapp gå ner.

  
Eftersom vi blev lite sena ner från berget bestämde vi oss för att äta hamburgare på In-and-Out-Burgers. De är kända för att ha väldigt få val på menyn: hamburgare, cheeseburgare och dubbel cheeseburgare. De tillverkar allting på restaurangen – de maler köttet, bakar brödet, skär potatisen och tillverkar milkshaken av riktig glass. Vi tyckte alla att de smakade bra, till och med de som normalt inte äter hamburgare varje vecka…

Äntligen dags för en dag vid swimmingpoolen – eller ”simmasimmasimma” som vi säger på lillans språk. Det är första gången vi besöker den nya anläggningen som tillhör området. Det fanns en konstgjord långgrund strand på ena sidan av poolen så det var inte svårt för lillan att komma ner i vattnet. Min moster lärde henne att blåsa bubblor under vattnet, så nu gör hon det så fort hon kommer i vattnet. Sen kunde hon simma hur länge som helst med sina ringar. Medan lillan summerade sina intryck i vagnen hann vi andra både beställa och äta vår lunch. Jag testade en Reuben – en sandwich med corned beef och surkål. 

   
 På eftermiddagen hängde vi med på English Country dancing som min moster och hennes man är med och arrangerar. Lillan började göra sina dansmoves så fort hon hörde musiken. Hon kom undan med att sitta vid sidan om och digga, det gjorde inte jag. Det saknades en kille i gänget så jag fick ställa upp så gott jag kunde. De hade en väldigt pedagogisk 81-årig lärare, så jag tyckte att jag klarade mig hyfsat.

  
När vi kom hem efter sista dansen satte vi oss ute på baksidan och tittade på solnedgången över bergen. Av någon anledning så blir bergen rosa precis innan solen går ner. Fenomenet har lett till det mycket sympatiskat uttrycket ”When the mountains are pink, it´s time for a drink!” – och det var det verkligen idag!

Det måste vara snudd på kriminellt att besöka USA utan tid för lite seriös shopping. Vi tänkte att vi skulle klara av all shopping på en dag så idag åkte vi iväg tidigt till den nya Outlet som har byggts i närheten av vårt boende. Även om man inte tycker att man behöver någonting speciellt när man kommer dit så är det lätt att hitta fynd! Det blev alltifrån skor och t-shirts till jackor för oss. Sen var det dags för barnavdelningen. Outlet-butikerna är kända för sina aggresiva reor och jag måste säga att vår bästa fynd levde upp till den benämningen. Vi köpte en tröja till lillan som var nedsatt från 25 dollar till 1 dollar. När vi sedan kom till kassan så hade de en extra rabatt på 50% bara idag. Det blev alltså en ny tröja för 4 kr 🙂

 När lillan tröttnade på butikerna gick vi till köpcentrumets egna lekpark och testade klätterväggen. De hade massor av konstiga ”attraktioner” som hon tog del av.

Innan det var dags att åka hemåt satte vi GPS:en på närmaste Abercrombie-butik. Där brukar vi alltid hitta någonting att handla. Så blev det även denna gång så på hemvägen började vi diskutera vad vi måste lämna kvar för att få med våra nya välfyllda klädkassar hem.

 Fjärrkontrollen till vår hyrbil har nästan lika många knappar som min dator. Det går att fjärrstarta den för att den ska bli kall, öppna alla dörrar och bakluckan. Naturligtvis finns det även en panikknapp om något oförutsett skulle hända. Nyckeln har till och med knapplås så att man inte ska göra någonting dumt av misstag…

Sista dagen i den stora staden. Vädret var ännu varmare idag så vi satsade på ytterligare långpromenader. Först gick vi till FN-huset och tittade på den ”svenska” pistolen, sen gick vi vidare genom staden med ett litet stopp på Starbuck’s. Frun och svärmor vill åka en sista busstur runt Harlem så jag tog lillan på lite egna äventyr. Tro det eller ej, men när hon fick välja helt själv så tyckte hon att vi skulle gå till den mest kända foto- och elektronikbutiken i New York. B&H Photo har nog nästan allt som man kan önska sig vad det gäller fotografering. Det är kul att bara gå omkring och titta och testa de olika produkterna som alla finns framme för allmän beskådan. De har dessutom kunnig personal så om man behöver tips och råd om utrustning är det en guldgruva. 

Vi hann med ett avslutande besök på Macy’s innan vi satte oss ner på torget utanför och bara njöt av solen. Det är en väldigt speciell miljö att sitta i med allt folk och trafik runt om sig. För dagen var även polisen där med förstärkningsvapen på grund av terroratackerna i Belgien. Efter vår solpaus var det dags att ta Shuttle-bussen till flygplatsen.

Vi tänkte att en inrikesflygning skulle vara ganska odramatisk efter de tidigare långflygningarna, men det visade sig att flygningen var nästa sex timmar lång. Nu var det inget större problem, lillan sov hela vägen. Det största bekymret var väl att vi inte vågade äta någonting på flygningen eftersom vi inte vill väcka henne. Hon sov fortfarande när vi hungriga lämnade planet på Phoenix flygplats.

Jag tänkte att jag skulle vara lite effektiv så jag åkte iväg till hyrbilscentrat medan de andra väntade på bagaget. Det gick snabbt att hämta ut bilen men när jag skulle checka ut bilen såg jag att GPS:en saknades. Jag fick backa tillbaka och kryssa mot körriktningen i parkeringshuset för att komma tillbaka till hyrbilsfirman. Väl ute på vägen var det en utmaning att hitta tillbaka till terminalen och när jag väl hade hittat en parkering upplyste en vänlig vakt mig om att ”Well, if you are looking to pick people up at the airport, you’d better go to the airport!”. Jag var tydligen fortfarande kvar vid hyrbilscentrat. Till slut hittade jag terminalen men lyckades även denna gång köra lite fel. Nu hamnade jag på bussparkeringen och blev snabbt bortkörd av en vakt. När jag till sist lyckades hitta resten av gänget var vi både trötta och hungriga.

Två timmars bilfärd senare kom vi till vår nya destination – Saddlebrook utanför Tucson. Här ska vi tillbringa kommande vecka med solsken, golf och sällskap av min moster och hennes man! Ny tidszon – nya sovvanor! 

Idag var det lite mer värme i luften. Vi åkte tidigt på hop-on-bussen ner till Battery Park och tog en promenad i den sköna solen ner piren där vår turbåt skulle gå. Båten gick runt den södra delen av Manhattan, förbi frihetsgudinnan och sedan en sväng upp under Brooklyn-bron. Det klara vädret bjöd på en härlig utsikt över Manhattan och jag undrar hur många selfies som tas varje dag med Manhattans skyline som bakgrund. 

   
   
Efter båtturen hittade vi ett fräscht fik med stora soffor ute i solen på kajen. Vi åt mat och satt kvar och njöt i sofforna med våra kaffekoppar. Lillan blev full av energi och kröp runt på strandpromenaden. Hon var mycket upprörd över alla små papper och skräpbitar som någon hade slängt och gjorde sitt bästa för att plocka upp till alla förbipasserandes stora glädje – ”She is making New York a better place!”. Som ni ser nedan deltog hon också aktivt i sightseeing-turen på bussen!!

  
Efter den långa lunchen med öl och pizza kände jag att. Det var läge att kalorikompensera med en löptur. Det var en upplevelse att över huvud taget ta sig joggandes till Central Park. Jag var tvungen att korsa ca 30 gator och jag blev duktigare och duktigare på att inte krocka med upptagna New Yorkers med telefonen i ena handen och kaffemuggen i den andra. Väl framme i Central Park gick det bättre. Det var en lagom runda att springa runt hela parken. Jag kan verkligen uppskatta att ta en joggingtur i sådan miljö. 

   
 På kvällen tog jag en sista tur med hop-on-bussen till Brooklyn för att titta på skylinen i mörker. Utsikten var fantastisk men eftersom busen rörde på sig hela tiden var det tyvärr svårt att fotografera. Näst gång jag åker till New York ska jag ta mig över till Brooklyn-sidan på kvällen på något annat sätt så att jag kan stanna kvar lite längre.

Ny tursistdag, nya möjligheter. Idag skulle det bara vara någon ynka grad varmt men vi valda att glädjas åt att det befarade regnet/snön verkade hålla sig borta under större delen av dagen.

Vi började med att köpa biljetter till Hop-on-bussarna. Det visade sig dock att de var inställda hela förmiddagen på grund av Halvmaran så vi fick börja dagen så som vi slutade gårdagen, med en rejäl promenad. 

 
Vi gick till High Line, tidigare en järnväg som gick på broar genom staden för att inte störa biltrafiken. Numera är den ombyggd till promenadstråk med planteringar och rastplatser där man kan ta sig fram utan att behöva akta sig för gula taxi-bilar. 
 
Under vår promenad gick vi förbi en annorlunda parkeringslösning där bilarna hissades upp och staplades ovanpå varandra. Jag har en känsla av att det kommer att dröja innan just den lösningen behövs i vår stad.

  
Efter promenaden gick vi in på Chelsea Market, platsen där Orea-kakan började tillverkas. Idag är det omgjort till en saluhall med restauranger och små butiker. Vi hittade ett fik med barnstol och slog oss ner för lite påfyllning av depåerna och avslastning av våra välanvända fötter.

   
 
Bussarna började äntligen gå så nu skulle det bli åka av! Vårt första stopp blev Chinatown där vi tog en promenad. Ingen av oss var speciellt sugna på att varken shoppa eller äta något där så vi gick raskt vidare till Ground Zero och Freedom Tower. Det är fortfarande svårt att förstå det som hände där för snart 15 år sedan. Vingen som syns i förgrunden på den översta bilden är den av Skanska uppförda nya stationen. Den är tillverkad av återvunnet material ifrån byggnaderna som rasade i terrorattentatet.

Efter viss förvirring om var busshållplatserna låg blev det ytterligare en promenad till Battery Park för att fortsätta bussturen hemåt. När vi kom tillbaka till Times Square började lillan bli ordentligt trött så jag tog med henne till hotellrummet medan frun, svärmor och lillans gudmor åt på en Italiensk restaurang som vi hade fått tips om. 

På kvällen började det snöa och det ska enligt prognosen fortsätta hela natten. Det verkar som att det blir tufft att springa i Central Park imorgon också…