Den vänliga och barnkära personalen på hotellet har nu otaliga gånger talat om för oss hur söt vår lilla pojke är! Eftersom vi har klätt henne i mycket blåa kläder gissar vi att det är det som ställer till det. När de frågar hur gammal han är så ser de närmast chockade ut när vi säger 14 månader. De thailändska barnen verkar komma i lite mindre format. För att bringa lite ordning i genus-kaoset så har vi nu börjat använda klänning på henne och när det gick upp för personalen i frukostbuffén att lillan är en tjej kom de med en hårsnodd och gjorde en tofs på henne. Tjejer ska tydligen ha tofs här!

Idag tog jag en runda på hotellets egna golfbana – jag hoppas att det är den enda parterapin som jag ska behöva. Jag kan väl inte se att det har spelats några större mästerskap på den här banan, men å andra sidan har ju inte jag heller spelat några större mästerskap, så det gick bra ändå! Slagen satt förvånansvärt bra och det var lyxigt att spela golf med havsutsikt! De senaste rapporterna ifrån Sverige säger att snön har smält bort och att de första golfarna har tagit sig ut på banorna, jag ser fram emot att den svenska golfsäsongen snart är här!

Om någon tycker att det saknas en boll på golfbilden ovan så får jag försvara mig med att det inte är helt lätt att ta golfbilder på sig själv med självutlösare. När jag väl hittade en plats att ställa kameran på så låg helt enkelt inte bollen där… Jag tycker ändå att provsvingen ser hyfsad ut för att vara på årets första runda!

Lillan lär sig något nytt varje dag. Idag har hon kommit underfund med att det går alldeles utmärkt att gå omkring i barnpoolen med en flytande skumgummipinne i händerna istället för sina armpuffar. Hon navigerar stolt mellan jobbiga barn och andra flytetyg som är i vägen för hennes framfart. På lunchen åt hon för första gången själv med gaffel. Visserligen en lättfångad ost- och skinktoast, men ändå!

På eftermidagen hann jag och frun med varsitt träningspass och sen var det kväll igen, det rullar på…

Idag var det utflyktsdag. Hotellet har egna båtar som går ut till härliga öar med fina badstränder när man tycker att poolen blir för tråkig. Vi hade bokat in oss på morgonturen till Hong Island, vilket innebär att båten lämnar stranden nedanför hotellet kl 8.00. Det innebar att vi blev tvungna att väcka lillan strax efter kl 6 – inte populärt. Hon var arg som ett bi när vi kom till den tidiga frukosten men efter några skivor Gruyére-ost lugnade hon ner sig lite. När hela båtsällskapet hade samlats och vi hade intagit våra platser i båten var humöret återställt. Båten var en longtailbåt med stor öppen motor som bullrar som sjutton. Tjugofem minuter är ungefär vad man står ut med, jag tycker synd om de som kör dessa båtar dag ut och dag in utan hörselskydd.

Det visade sig snart att det finska paret med småbarn som var med på turen hade rummet bredvid oss. Eftersom lillan hade varit ganska högljudd de gånger hon hade vaknat under den senaste natten blev det lite pinsamt – jag tyckte att de tittade lite konstigt på oss redan vid samlingen. Till slut blev jag tvungen att fråga om vi hade hållit dem vakna på natten, men de svarade helt oförstående på engelska med finsk brytning ”Noo, noo, fee för sliiping! Ferry fick wålls!”. Då kändes det lite bättre!

När vi kom till Hong hittade vi snabbt samma träd som skuggade oss för fem år sedan, när vi var där förra gången. Platsen var perfekt eftersom tidvattnet gjorde att vattenbrynet snabbt kom närmare skogskanten och gjorde att de som valde en plats längre ner på stranden fick flytta gång på gång. Vi badade och tittade på fiskar. När ett danskt par som vi träffade på båten matade fiskarna med lite bröd blev de helt vilda och skrämde lillan med sitt glupska hoppande. Hon kom dock över det hela ganska snabbt och fortsatte sig badande. Vi kunde stå olika långt ut i vattnet och låta vågorn skjutsa lillan mellan oss, mycket praktiskt.

När vi hade badat hann vi inte mer än upp till handdukarna innan vår för tidigt väckta dotter tyckte att det var sovdags igen. Hon klättrade helt enkelt upp på mig där jag låg och solade, sedan somnade hon sittandes och trillade ner på mig. Min fläskläpp från det tidigare dyket som nu har börjat återfå normala proportioner träffades naturligtvis av hennes haka, så den lär väl vara öm några dagar till… Eftersom hon nu sov sött ovanpå mig så var ju även jag tvungen att vila lite, stackars mig…

På vägen hem tog vi en liten extratur in i en lagun på baksidan av Hong där vi hann med ett snabbdopp medan vi funderade på hur en sådan lagun överhuvudtaget kan bli till.

Tillbaka på hotellet fortsatte badandet. Jag tog en tur till swimupbaren för att ta en öl och hittade ett annat svenskt par som reste med sin lilla dotter. När jag kom tillbaka för att göra familjen sällskap hittade jag två ”sleeping beuties” på gräsmattan – det är tufft att bada!

Nu börjar vi bli varma i kläderna här på hotellet. Utöver ett antal simpass under dagen hann frun med Pilates och jag hann med ett löppass på löpbandet. Det känns lite märkligt att ha åkt ett kvarts varv runt jorden till värmen för att sedan springa på löpband, men det är skönt med ett litet avbrott från badandet ibland. Jag måste ha sett lika trött ut som jag kände mig för när jag klev av löpbandet frågade föreståndaren på gymmet med viss oro i rösten om jag var okej…

Lillan har förstått att det är perfekt djup i barnpoolen för att hon ska kunna gå omkring utan problem. Hon har blivit riktigt flink på att ta sig runt genom att gå eller simma i poolen. På ett besök i swimup-baren uppvisade hon även en viss talang på att dricka med sugrör – det hade vi aldrig testat innan.

Kvällens middag bestod av grillbuffé som serverades i hotellets trädgård. Under midddagen spelades det covers av några Thailändska artister. Lillan blev snabbt deras bästa publik – hon viftade med armarna och klappade tacksamt efter varje låt!

Efter nattningen drog vi nytta av det korta avståndet mellan vårt rum och baren i hotellet – tur att vi tog med babyvakten!

Helt plötsligt plingade det till i mailboxen – det var beslutet från Allmänna reklamationsnämnden för förseningen på vår förra resa. De gick helt på min linje så nu ska det bli intressant att se om Novair följer beslutet eller om de tvingar oss att ta ärendet till tingsrätten.

Första heldagen i Thailand. Natten gick förvånansvärt bra efter tidsomställningen. Visst vaknade lillan några gånger men hon somnade om och vi kände oss hyfsat utvilade på morgonen. Efter lyxig bufféfrukost var det bad som gällde!

Frun och lillan hoppade i badet först. Monterad i den uppblåsbara badringen fick lillan skjuts runt hela den enorma poolen inklusive ett besök i swimup-baren för vattenpåfyllning. När de kom tillbaka skulle jag hjälpa lillan över den lilla barriären mellan vuxenpoolen och barnpoolen. Det var inget problem att lyfta över lillan i badringen men sen skulle jag ju ta mig över själv också. Jag tog lite sats och hävde mig över och dök ner på andra sidan – det var 50cm djupt där… Jag tog emot mig med läppen och kom upp med en rejält mörbultad mun. Efter en snabb kontroll av att tänderna satt kvar var det bara att gå upp och invänta fläskläppen – den lät inte vänta på sig.

Vi börjar bli lite oroliga för lillans matvanor. Inte så att det är något problem att få i henne mat, utan snarare vilken mat hon vill äta. Tidigare har det gått bra med pasta, köttbullar och kokta grönsaker men på dagens lunchbuffé valde hon mat med klass – sushi till förrätt, ångkokt ägg med grönsaker till huvudrätt och smörgås med Gruyèreost som efterrätt. Tur att vi har All-inclusive.

På eftermiddagen var det dags att testa havsbad. Lillan tyckte att det var toppen att flyta omkring i det salta vattnet med sin badringar. Att det kom lite vågor ibland gjorde bara det hela roligare.

Bad och sol gör lillan trött. Hon tog två rejäla tupplurar i en av hängmattorna på området. Jag uppskattar tiden från det att vi lade ner henne till den första snarkningen till någonstans mellan 8 och 9 sekunder 🙂

På kvällen kom det en liten regnskur på 80mm, solen skiner tydligen inte alltid i Thailand…

Då var det dags för lillans andra utlandsresa. Denna gång en lite längre flygning till Krabi för en veckas värme på ett trevligt hotell. Beräknad flygtid var 11 timmar så det gällde att ha bra sysselsättning. På morgonen fick vi information om att planet var försenat – inte nu igen tänkte vi! Förra gången vi flög blev vi 32 timmar försenade. Den här gången verkade det bara bli en timmes försening så vi åkte iväg till flygplatsen när det var dags. 

Jag hade förbokat parkering via Swedavia, så det skulle bara vara att köra in eftersom de har kameror som läser av registreringsskylten. Men den här gången öppnade sig inte bommarna. Jag fick trycka på hjälp-knappen på automaten och efter att ha förklarat mitt problem fick jag till slut ett muttrande svar ”Du har skrivit in regnumret med små bokstäver. Då öppnas inte bommarna.”. Eftersom jag har lite koll på IT-branschen så vet jag att det år 2016 går att bygga lösningar som inte är beroende av att man skriver in regnummer med stora bokstäver! Hoppas nu inte att det är mina kollegor som har byggt systemet 🙂

När vi kom till flygplatsen checkade vi in våra väskor. Frun blev lite irriterad när hennes väska fick en stor lapp som det stod ”Heavy” på trots att min väska vägde exakt lika mycket och jag inte fick någon lapp. Efter att ha växlat pengar gick vi igenom säkerhetskontrollen. Eftersom vårt hopp under flygresan stod till att kunna ge lillan ersättning om hon blev grinig kollade jag med frun om hon hade koll på de portionspåsar med ersättning som vi hade förberett. Efter att hon gjort en snabb kontroll i väskan fick jag den där blicken som man helst inte vill få i detta läge – hon hittade inte påsarna. Det var nu exakt 55 minuter till planet skulle lyfta och vi tänkte att påsarna på något sätt måste ha hamnat i någon av de incheckade resväskorna. Få ut de incheckade väskorna – inte en chans. Få tag på ny ersättning på Arlanda – omöjligt. Klara flygningen utan ersättning – knappast! Som tur var hade frun joggingskorna på sig – hon sprang ut genom tullen, fångade en taxi, åkte till närmaste matbutik i Arlandastad. Efter att ha köpt ny ersättning tog hon den väntande taxin tillbaka till terminalen, igenom säkerhetskontrollen och passkontrollen. Hon kom till gaten precis i tid för att gå på planet.  Genomsvettig och med sveriges dyraste ersättning i handen kom hon i alla fall med planet! Då hade jag precis hittat påsarna i det andra handbagaget 🙂

Lillan var på ett alldeles strålande humör. Hon hade inga som helst planer på att somna direkt på planet, utan kollade noggrannt in omgivningen. Vi hann äta, titta på lite barnfilm på plattan och prata lite om det allmänna läget innan hon till slut somnade. Då hade hon varit tystare än de flesta andra småbarn och många av de vuxna… Det är otroligt vad ett par Gin och Tonic kan göra med de annars så tystlåtna svenskarna. Vi blev väckta bara ett par timmar senare av en flygvärdinna som viftade med en taxfree-broschyr. Vi var inte de enda föräldrarna som undrade om det var ett smart drag att väcka alla för att sälja taxfree-produkter med tre timmar kvar till landning. Vi landade till slut i Krabi utan några som helst missöden på planet, men efter att ha köat 1,5 timme genom passkontrollen och åkt bil i en timme till hotellet var vi ganska trötta. 

Vi hade kontaktat hotellet i förväg och bett om ett rum på markplan nära barnpoolen. Vi fick ett suveränt rum på ”babyvaktsavstånd” till poolen, restaurangen och gymmet. Efter att ha ätit lunch och testat poolen tog vi en välförtjänt eftermiddagslur – så här långt hade det ju ändå gått ganska bra! 

Sex månader verkar vara gränsen för hur länge man bör vara borta från kontoret. Efter julhelgen slutade alla mina livlinor till arbetsvärlden att fungera. Maillösenordet skulle bytas, men när försökte koppla upp datorn för att ändra lösenord så fick jag ett meddelande om att även datorn hade spärrats från nätverket. Skönt eller jobbigt, det beror nog lite på hur man är lagd. Personligen tycker jag att det handlar lite om respekt för de kollegor som behöver få tag på något gammalt dokument som jag råkar veta var det finns eller någon snabb fråga som behöver svar. Att kolla av mailen någon gång ibland känns inte allt för betungande och jag har också ett intresse av att ha lite koll på vad som händer på kontoret.

För att få ordning på datorn åkte jag och lillan förbi huvudkontoret. Jag blev insläppt i ett konferensrum och började koppla upp datorn. Jag insåg snabbt att jag inte skulle lösa detta själv utan fick ringa supporten. Receptionen sade att supporten numera finns i Portugal, senast jag ringde satt de i Indien. Det går fort nuförtiden… Det visade sig dock att om man hade besvärliga problem med sin dator så hamnade man till slut i Indien i alla fall, och det hade jag tydligen. Efter en timme på telefon hade jag fått igång mailen men datorn var fortfarande okontaktbar. Supporten lovade att ringa tillbaka med en lösning så jag gick ett varv runt kontoret och hälsade och sen åkte vi vidare. På eftermiddagen ringde supporten och sade att jag måste åka in till kontoret för att lösa mitt problem. Jag sade att jag hör av mig lite senare, kanske efter sommaren…

Lillan har nu tagit trappleken ett steg vidare. Svärföräldrarna har en stor glasskål fylld med vinkorkar ovanför trappan. Den nya hobbyn består av att plocka ett par vinkorkar, ta sig till den öppna trappan och slänga ner korkarna mellan några trappsteg. Det låter superroligt när de slår i marken en våning ner. Utöver hemmapappa kan jag nu alltså titulera mig korksamlare!

Imorgon bär det av mot varmare breddgrader. Sirfplattorna är laddade, alla simtillbehör är packade och jag har sagt åt lillan att sova lite extra bra i natt så att hon är på gott humör imorgon!

Jag började dagen med några kompletteringsköp inför resan. En sak som jag inte förstår varför jag inte har köpt tidigare är en kamera-adapter till min iPad. Med den går det enkelt att koppla systemkameran till plattan för att kunna titta på bilderna, redigera dem lite på plattan och sedan använda dem utan att behöva gå vägen via datorn. Jag gjorde också ett tafatt försöka att hitta en ny solhatt, men det verkar inte riktigt vara säsong för det…

Nästa utflykt blev en skogspromenad med Boxern. Den här skogen är lite spännande att gå i på grund av alla vildsvin. Det går många historier om folk som har fått klättra upp i träd och sedan vänta på undsättning efter att ha blivit jagade av galtar med stora betar. Vi klarade oss ifrån den typen av möten idag och fick istället hålla till godo med ett antal hästar med tillhörande ryttare som korsade vår väg. En häst blev rädd för min reflexjacka och vägrade gå förbi. Det slutade med att jag fick ta en ordentlig sväng ut i skogen med hunden för att den skulle våga passera – det måste vara första gången någon blir rädd för mig…

På eftermiddagen tog vi en fika med gamla vänner. De var precis på väg in ifrån ett pass med långfärdsskridskorna när vi kom dit. Vår vän har sina föräldrar som närmaste grannar, så det slutade med att det blev storfika hos föräldrarna istället. De råkar även vara lite av specialister på att alltid ha fikabröd ifrån konditoriet hemma och vi blev inte besvikna denna gång heller!

När vi är i Stockholm bor vi hos fruns föräldrar. De har ett hus med tre våningar – som gjort för trappträning tyckte lillan! Det är första gången hon överhuvudtaget visar intresse för trappor men hon lärde sig snabbt! Först några trevande steg upp och sen ner igen för att känna sig trygg, sen satte hon fart uppåt!  Det var inga problem att ta sig hela vägen från källaren upp till vinden och ner igen. Det är helt otroligt hur snabbt hon lär sig nya saker nu.

En annan sak hon har lärt sig är tydligen att jag dricker en öl ibland. När hon tillsammans med boxern hittade en plastpåse med ölburkar tog hunden genast en burk och sprang iväg. Lillan plockade upp en egen burk ur påsen, vände den rätt och förde den till munnen med ett till synes rutinerat enhandsgrepp. Klart att jag ska dricka öl när pappa gör det! När frun läser det här har jag antagligen druckit min sista öl på ett tag, åtminstone före nattningen…

Lillan har sovit riktigt bra på sistone. Det känns lite märkligt att jag då känner mig tröttare än tidigare på morgnarna. Jag får trösta mig med att det säkert kommer återfall gällande sömnrutinerna och att jag kanske piggnar till igen när lillan åter vaknar på nätterna…

Packning och förflyttning på programmet idag. Efter allt vårt jobbpendlande har vi hyfsat rutin vad det gäller att packa våra egna väskor. Med lillan på resan blir det helt plöstligt en annan sak. Helst skulle vi vilja ta med oss saker för precis alla eventualiteter men turligt nog finns det en maxvikt på bagaget att förhålla sig till. Vi tog helt enkelt med oss lite extra saker till Stockholm så får vi göra en utrensning innan vi åker.

Vi valde denna gång att åka i två bilar till Stockholm. Frun skulle träffa hundkompisar på vägen och jag skulle göra ett stopp hos min bror för att hämta upp flygpottan… För den oinvigde kan jag förklara att det handlar om en potta med tillräckligt små yttermått för att ledigt passa i handbagaget på flygresan. På flyget fungerar det inte att ta med någon komfortabel potta med hög rygg inte! Jag fick också handfasta tips om hur man som medellång man med en ettåring och tillhörande potta bäst bör ta sig in på en flygtoalett utan att fastna eller skada sig…

På bilresan upp drabbades vi av ett lite oväntat snöoväder. Det snöade egentligen inte så mycket, utan snarare jobbigt. Det var sådan där snö som gör att man inte ser så mycket annat än just snö när man kör med halvljuset och när man sedan testar att slå på helljuset så ser man absolut ingenting… Vi tog oss i alla fall framåt i maklig takt och stannade bara en gång för att äta i Stavsjö. Lillan blev på ett sällsynt gott humör av de gröna ärtorna som jag bjöd henne på. Hon skrattade högljutt och vi hade det riktigt trevligt. Vissa andra gäster föll in i skrattet, andra tyckte nog mest att vi var konstiga. Några gäster såg ut att behöva skratta lite oftare…

I bilen kom jag på att jag hade glömt att packa min kära solhatt. Den har varit med på varenda semester sedan jag köpte den på Disneyland för drygt 15 år sedan. Jag hoppas att det inte är ett dåligt omen men det känns ändå lite konstigt att lämna landet utan den…

Idag skulle jag och lillan åka på möte med kommunens energibolag. Numera räknar jag inte antalet möten per dag utan per månad. Det känns lite kul när det dyker upp någonting i kalendern. Lillan verkade inte lika exalterad över det stundande mötet – hon somnade i bilen precis innan vi skulle gå in till receptionen. Jag har sett både kollegor och kunder sova sig igenom möten som jag har deltagit på, så jag tänkte att jag lika gärna kunde låta henne sova. Jag gick ut ifrån mötet och tittade till henne i bilen var 20:e minut. Efter att ha fått nedlåtande besked om kommunens planerade fiberutbyggnad i vårt område kom receptionisten in i mötesrummet efter 45 minuter – ”Jag tänker på bebisen hela tiden, ni kan inte sitta här längre.”. Jag tror att det bara var en vänligt menad påminnelse men det som alla i rummet uppfattade var nog – ”Det där är en riktigt dålig pappa”. Jag gick ut och väckte lillan i bilen och det verkade som att den nyvakna blicken kompletterat med ett nöjt leende fick receptionisten att känna sig lite bättre till mods.

Boxern var på efterkontroll efter rehabiliteringen. Allt såg bra ut så nu kan han börja träna som vanligt igen – om det inte hade varit för all snö förstås 🙂 Bortsett från att det är lite svårt att träna spår och lydnad just nu i är han väldigt förtjust i att bara vara ute och springa och busa i snön.

Jag förstår att tjejkväll kan tolkas som att jag skulle äta ostbågar med frun och lillan på fredagkvällen, men så var inte fallet den här gången. Det var nämligen min tur att gå på after work med föräldragruppen och det innebär ju jag och mammorna. Frun får se det positivt – hon vinner ju veckans ”På spåret” på walk over. Vi hade en mycket trevlig kväll och jag vet nu mycket mer om alla pappor än vad jag visste tidigare 🙂 Om man bor på landet och vill vara garanterat nykter en fredagkväll ska man alltså gå på krogen – det enda sättet att komma hem är att ta bilen!

Den stora punkten på dagens agenda var att få avloppet fixat. Vi hade passerat ”point-of-no-rinnande-vatten”… Efter att jag hade hoppats att rörmokaren skulle dyka upp under ett antal dagar nu så tog jag en extra kontakt på morgonen för att säkerställa att han verkligen skulle komma på riktigt, att han visste vem som ringde och kom ihåg var vi bodde. Jodå, han skulle komma på förmiddagen.

Eftersom vi inte kunde åka på sångstunden så missade vi nästan lillans första karriärmöjlighet! Colin Nutley som har regisserat Änglagårdsfilmerna är i stan igen för att filma. Kul förresten att han en gång valde vår stad som skådeplats för att visualisera ”svensk lantlig idyll”. Till den nya produktionen söktes det nu barn-statister och frågan hade gått till Familjecentralen. Som tur var så skvallrade de snälla mammorna om vad vi hade missat så att vi också kunde ta några bilder och anmäla oss. Jag ser nu fram emot ett första steg i lillans skådespelarkarriär – pappa hänger gärna med till Hollywood och går på Oscars-galan så småningom 🙂

Rörmokaren dök upp till slut så nu är det ordning på rören igen. Nu har jag ingen ursäkt för att låta disken stå längre…

Lillan har lärt sig att styra med gåvagnen. Varje gång hon har lyckats bra med att ta en sväng tittar hon upp för att få bekräftelse – titta vad duktig jag var som svängde igen!

På kvällen var jag på grabbkväll. I mitt fall innebär det att jag tillbringade lite kvalitetstid med boxern. Först tog vi en löprunda i det kusliga månskenet. När vi kom till vägskälet mellan 4km-rundan och 6km-rundan och jag försökte svänga åt 4km-hållet satte han sig ner. Ok, det är klart att vi ska springa 6km-rundan när det är -13 grader ut. Efter löprundan tog vi en gemensam välförtjänt bastu. Antingen var han trött eller så tyckte han att det var skönt i bastun – han vägrade att gå ut. När jag väl fick ut honom somnade han med så högljudda snarkningar att de hördes på andra våningen. Jag tror att han var nöjd!