Efter ännu en halvdan natt kände jag mig riktigt sliten när lillan ville gå upp klockan 5. Jag funderade allvarligt på om jag skulle orka göra det jag hade planerat på dagen, men lösningen kom snabbt och oväntat! Efter  den tidiga frukosten försökte jag locka med lite högläsning i soffan, men snart kravlade lillan upp i mitt knä, lade sitt huvud på sned och somnade. Hon har aldrig varit speciellt kramig så det här var en dubbel bonus – både en möjlighet att vila och en riktigt mysig stund. Vi sov över en timme i soffan och när vi vaknade var jag full av energi igen!

Jag tänkte att lillan skulle få lite social samvaro på familjecentralen eftersom vi båda var rimligt pigga. När vi kom fram så såg jag att onsdagar var den enda dagen som det inte var någon aktivitet där,  bara att låtsas som ingenting och åka vidare på våra andra ärenden. Efter några uppbokade helger är det ganska lugnt i helgen så jag tänkte passa på att testa lite nya recept.  Jag passade på att proviantera de första ingredienserna till fredagsmiddagen – jag hoppas att jag ska kunna göra alla familjemedlemmar nöjda!

På vägen hem åkte jag till Jysk för att få en orientering i täckes-världen. Helt väntat fanns det massor av alternativ, från enklare fibertäcken till täckenas Rolls-Royce – myskanksdun! Eftersom jag tvivlar på att ens det bästa täcket kan hjälpa min nattsömn den närmaste tiden och att de dessutom kostade en rejäl slant så lutar det åt en kompromiss – silkestäcket!

Efter lunch tog vi en löptur med hunden i koppel och lillan i joggingvagnen. Löpningen var inget bekymmer, alla medpassagerare satt ju fastspända på något sätt. Lite värre blev det efteråt när lillan prompt skulle duscha med mig samtidigt som hunden var helt övertygad om att jag försökte blåsa honom på ett skönt bastubad…

Jag monterade upp min fotostudio hemma för att ta några bilder på lillan med de nya kläderna hon fick i födelsedagspresent. Tyvärr var hon inte alls lika sugen som jag på en fotosession, utan hon kröp raskt iväg så att hon var utanför bild när jag väl hade hunnit fyra av mina blixtar. Jag fick nöja mig med några testfoton på hennes leksaksbjörn som satt föredömligt stilla på stativet!

På kvällen kom frun hem från huvudstaden så att jag fick koppla av lite i soffan medan hon tog hand om nattning av lillan och kvällens hundmassage!

Jag började dagen med en hundpromenad som naturligtvis även inkluderar lillan i barnvagnen. Vi går den ”vanliga vägen” – den som vi går i stort sett varje morgon när vi är hemma. Det var med viss spänning vi tog oss an denna runda för första gången efter stormen Helga. Rundan är jobbig nog med barnvagn i sitt vanliga skick men som jag befarade skulle dagens runda innehålla ett ”specialmoment”. Vi behövde inte gå så långt förrän vi stötte på det första trädet som låg över skogsvägen. Det fanns ingen möjlighet att ta sig runt trädet i skogen så valet var att vända eller forcera. Nu är det inte första gången jag har stött på ett nedfallet träd på en barnvagnspromenad, så jag har utvecklat en viss teknik – sikta där det är glest med grenar, upp med framhjulen på stammen,  glid över stammen på underredet och sen ner lite smidigt på andra sidan. Det gick vägen även denna gång och vi skumpade vidare. Det slog mig att vi skulle behöva en Emmaljunga ”Cross-Country” med lite högre markfrigång, störtbåge och hasplåtar. Med tanke på hur bra SUV:arna har sålt i städerna så skulle säkert en sådan modell gå hem även i city…

Det var dags att fylla på frysen med ”färdigmat” igen. Jag hade slagit till på ett storpack med blandfärs så idag blev det stekning av ett helt köttberg. Jag passade på att koka pasta, morötter och blomkål när jag ändå höll på. När lagningen var färdig styckfrös jag allt på plåtar så att det ska gå lätt att plocka fram lagom stora portioner. Vi testade biffarna till lunch och de fick godkänt av hela juryn bestående av lillan, boxern och jag själv!

Under en tid har jag tyckt att det har varit ovanligt dammigt i vårt sovrum. Nu har jag även märkt att det börjar bli kallt om fötterna när jag sover. Här finns naturligtvis ett samband – det varma gåsdunet i mitt täcke har börjat läcka ut i en allt snabbare takt. På morgonen var golvet närmast sängen fyllt med dunfluff. En snabb titt på täcket visade att det inte var ett hål i täcket, utan massor av småhål. Det är dags att inventera täckesmarknaden om jag inte ska gå en kall vinter till mötes – det vill säga om det blir kallare än de 8 grader som termometern visar nu alltså!

Då var man ensam hemma igen med lillan och hunden. Frun är kvar i huvudstaden och jobbar några dagar så nu gäller det att ha koll på alla promenader, matningar, sovtider och aktiviteter för att få dagarna att gå ihop. Jag kom att tänka på denna gamla goding – the man song. Man får ju passa på att ta ut svängarna lite när man får möjlighet!

Idag var det sista gången på babysimmet (på introduktionskursen alltså). Tyvärr var inte ordinarie simlärare på plats den här gången. Om jag ska ge ett pedagogiskt tips till en vikarie så är det att inte inleda lektionen med ”hej, vad vill ni lära er idag?”. Tanken med att gå på kurs är ju att någon annan än jag själv ska ha koll på vad vi behöver lära oss… Det enkla och fullt naturliga svaret var ju ”att simma”. Med det sagt så hade vi ändå skoj i bassängen och det är värt att åka dit bara för att se lillan plaska! Efter genomfört simpass belönades vi med en badanka som lillan var mycket nöjd med att få ta med sig hem. Innan jag lämnade badhuset frågade jag lite försiktigt om jag verkligen hade betalat avgiften? Jag gjorde mitt bästa för att se förvånad ut när hon sade att jag inte hade betalat. Efter att ha gjort oss oskyldiga hoppas jag nu att kommunen förlåter mig och inte ger oss dagisplats 4 mil bort…

När vi kom hem fick vi besök av slamsugarbilen som skulle tömma våra avloppsbrunnar. Eftersom de varje år tar extra betalt för att de behöver dra en så lång slang till våra brunnar föreslog jag att de lika gärna kunde dra slangen utanför vår häck så att de inte förstörde vår gräsmatta och våra nya vinbärsbuskar. Mitt önskemål togs emot utan protester och den vattendränkta gräsmattan fick lite välbehövlig vila.

Jag har inte skrivit om våra nätter på ett tag. Tyvärr betyder inte det att alla våra bekymmer är lösta och att lillan nu sover sött hela nätterna. Vi är väl kvar på ungefär samma ruta som tidigare – hon vaknar någon gång på natten och utan nappflaska tar det ett par timmar att få henne att somna om. Idag provade jag att ge henne en napp. Tidigare har hon spottat ut den och varit helt ointresserad men nu när det börjar växa små kliande tänder i den lilla munnen blev mottagandet mer positivt. Hon gick nöjd runt med nappen i munnen hela dagen och jag tänkte att jag har knäckt koden nu – i natt ska vi sova från 7-7 🙂

Klockan 8 vaknade hon och var ledsen. Efter lite tröst somnade hon om med nappen i munnen. Jag är säker på att det var den feta flugan i taket som var skyldig till att hon vaknade, men den satt så högt upp att jag inte kom åt den utan att flytta möbler och det ville jag helst undvika. Nästa gång vaknade hon kl 12 – då var det dags för blöjbyte. Eftersom den irriterande flugan fortfarande härjade kom jag på att en tung, kissfyllld blöja borde utgöra det näst intill perfekta vapnet för lite nattlig flugjakt – tyst, snabbt och effektivt!! På det andra försöket fick jag in en fullträff i taket och flugan ligger nu död och begraven i blöjhinken! Vi sov gott i tystnade till klockan 5 när det var dags för lite morgonprat…

Dags att åka tillbaka till landet efter några intensiva dagar i huvudstaden. Eftersom förra resan gick bra körde jag med samma uppladdning den här gången. För att öka svårighetsgraden lite skulle jag även ta med mig hunden hem. Upplägget fungerade lika bra den här gången och tur var väl det – vädret inbjöd inte direkt till några pauser med barnvagns- och hundpromenader. Det som till slut tvingade oss till en snabbpaus var de två kaffekoppar som jag drack precis innan vi åkte – mitt fel alltså… Nästa gång ska jag dricka max en kopp innan avfärd. Utöver detta tvåminutersstopp behövde vi inte stanna någonting på vägen. Båda medpassagerarna verkade nöjda med min körning.

Eftersom det hade blåst lite i helgen och jag har lite dåliga erfarenheter av att komma hem efter stormar slog jag grannen en signal och pejlade läget. Det var ingen fara med blåsten sade de, så det var bara att fortsätta hem! Som parallell jag nämna att när vi kom hem från huvudstaden efter stormen Gudrun så var strömmen borta i två veckor och telefonen i en månad. Det kanske också var i detta perspektiv som grannens lugnande besked skulle ses, för när vi kom hem låg det ett större träd i trädgården, lådan med trädgårdsdynorna var vattenfylld efter att locket blåst av, trädgårdslyktan var krossad och så vidare…

Det första jag såg när jag kom hem var dock den vattenfyllda brevlådan där förra veckans post låg kvar. Om det ska bli några julklappar i år krävdes det snabba och resoluta handlingar.

Torkning av julreklamen var den enklaste delen. Det som kändes lite mer komplicerat var den nya bankdosa till vägföreningen som jag efter månader av diskussioner med Nordea hade lyckats få tillsänd mig. Den hittade jag i samma blöta skick som reklamen.

Funderar på om den mår bäst av några minuter i mikron eller om brödrosten kan vara ett alternativ. Jag har ingen lust att behöva ringa Nordea igen och förklara att vi fortfarande inte har utlandsverksamhet i vägföreningen, att vi inte har några anställda och att vi tyvärr inte har våra stadgar från 1960-talet i digitalt format. Jag håller tummarna för att dosan fungerar när den har torkat!

Frun skulle ha en sedan länge planerad spa- och showdag tillsammans med en av sina bästa vänner. Detta lämnade hela dagen öppen för lillan och mig att utforska huvudstaden! Vi lyckades planera in fika på inte mindre än tre olika ställen under dagen! Det är dags att åka till fika nummer 1!

Lillan somnade så fort vi satte oss i bilen!

Först hälsade vi på lillkusinen. Han tog i vanlig ordning över showen och skulle instruera lillan hur man använde alla hans leksaker, dvs hon fick inte behålla en enda av de saker som hon till slut tog mod till sig att försöka låna. Efter ett tag hanterade hon lillkusinen på precis samma sätt som hunden, så fort han kom i närheten tog hon till gråten, så att hon snabbt skulle få assistans av jourhavande förälder. Efter ett tag lugnade det ner sig och vi tog en mysig fika på den inglasade balkongen med sjöutsikt. Lillan var helt fascinerad av båtarna och folket som gick på bryggan! Vi hann med en lunchburk innan det var dags att fara vidare.

Lillan somnade så fort vi satte oss i bilen!

Nästa date var i Tyresö, även denna gång med sjöutsikt. Jag tänker att det kommer bli synd om alla med sjötomt när glaciärerna smälter, men annars är det ju rätt trevligt. Mannen i huset har ett stort teknikintresse så det fanns gott om fjärrkontroller, laptops och sladdar att leka med. Gissar att det kommer en räkning snart om någon av fjärrkontrollerna inte var stöttåliga. Dagens i-landsproblem dryftades också – det fanns en oro för att kvällens kvinnliga middagsgäst skulle ha så vassa klackar att det kunde bli märken i parketten. Hur detta dilemma löstes vet jag i skrivande stund ingenting om.

Lillan somnade så fort vi satte oss i bilen!

På kvällen var det dags för middag hos storkusinen. Vi fick en god grillmiddag med rabarber- och jordgubbspaj som efterrätt. Jag fick i uppdrag att fixa salladen och det gick väl sådär får jag säga. Jag lyckades plocka fram en påse med färdig sallad innan det var dags att ta hand om lillan och sen glömde jag bort det. Jag lovar bot och bättring till nästa gång! Prinsessan var lite gnällig till en början, men när hon fick tillgång till storkusinens ryggsäck fylld med halsband, rosetter och diverse köksleksaker i plast, gick det ledsna över väldigt snabbt. Hon plockade med de spännande sakerna på egen hand i säkert en timme och visade ibland upp någonting som hon var extra stolt över. Gissar att någon kommer att se upp till storkusinen framöver…

Jag behöver väl inte skriva att lillan somnade så fort vi satte oss i bilen….

Dagen gick i julens tecken. Vi inledde med vår numera traditionella umgängestid mellan 4 och 6 på morgonen. Efter att till slut ha lyckats somna om var vi rimligt pigga igen vid 8-tiden.

När vi hade kommit igenom morgonrutinen åkte vi till ett av Stockholms större köpcentrum för att inleda åres julshopping. Det var lugnt i centrumet en fredagsförmiddag så det var inga bekymmer att klara av de butiker som vi skulle besöka. Jag noterar att i Stockholmstrakten är 2 timmars gratis parkering tydligen ett sätt att locka kunder. Där vi bor nu hade samma skylt antagligen skrämt iväg kunder… Det är så olika vad vi är vana vid.

På eftermiddagen var det dags för julbord tillsammans med släkten på Ulriksdals värdshus. Det brukar ju vara lite rörigt att äta julbord i vanliga fall och det blir inte lugnare med ett antal barn i sällskapet. Jag tyckte ändå att barnen skötte sig bra och vi lyckades genomföra hela sittningen utan några större protester. Vi hade klätt upp lillan i en jättesöt röd klänning som hon hade fått i födelsedagspresent, hon såg riktigt julig (och ljuvlig) ut! Maten var god och den inledande äppelglöggen var definitivt minnesvärd. Väldigt annorlunda mot traditionell glögg men en smak som flera av oss  tyckte var riktigt bra. I övrigt tycker jag att julbordet innehöll det som förväntas och höll bra kvalité – det var inga större överraskningar åt varken det positiva eller negativa hållet!

På vägen hem fick vi lära känna stormen Helga på nära håll. Till att börja med kändes det som att alla däcken på bilen satt löst när det kom en vindby, sen fick jag navigera mellan diverse nedfallna träd och andra omkringblåsande föremål på vägen. När vi väl närmade oss vårt extrahem åkte vi förbi en större julgran med tillhörande belysning. Vad får man om man korsar en julgran med stormen Helga? Klicka här för att se svaret (fungerar tydligen bara på iPhones och iPads)

Idag var det dags för min första roadtrip med lillan till huvudstaden utan codriver. När vi har åkt tidigare har alltid frun varit med och supportat med matning, lek och andra glada tillrop. Det har fungerat ypperligt och bortsett från inplanerade blöjbyten har vi aldrig behövt göra extrastopp på vägen. Men nu är det alltså jag som ska stå för körningen + allt det andra.

Jag har försökt att i förväg tänka ut den perfekta formeln för längre biltransport av småbarn på egen hand. Jag landade i någonting det här:

• Bebis som är tillräckligt trött men inte för trött
• Bebis som är mätt men inte nödig
• Pigg pappa som orkar så länge det behövs
• Tillräckligt roliga leksaker som hon kan leka med själv
• Nödproviant som går att mata med från förarsätet under körning
• Ett glatt humör och mental förberedelse för att det absolut inte blir som man hade tänkt sig

För att alla planeterna skulle stå rätt inför tog jag mig först friheten att sova lite på förmiddagen för att kompensera för den uteblivna nattsömnen. Därefter åkte vi på dagens sångstund, det brukar göra att rätt nivå av dåsighet innfinner sig. För att ytterligare toppa tröttheten till den perfekta nivån åt vi lunch och gick på pottan efter sångstunden innan vi satte oss i bilen och gav oss iväg.

Lillan somnade efter bara ett par minuter för att sedan sova, sova, sova och sova… Hon vaknade till efter 30 mil så då tog vi en kaffepaus med mellanmål och blöjbyte men efter 15 minuter var vi tillbaka i bilen igen. Nästa 5 mil var det tjattertimmen så då pratade vi och sjöng och var allmänt nöjda med livet. De sista 5 milen började det bli lite kinkigt så då fick jag ta till nödplanen – ett någorlunda jämt flöde med majskrokar och smörgåskex gjorde att jag kunde kontrollera volymen och köra ända till min slutdestination utan att göra fler stopp!

Totalt sett tog hela transporten marginellt längre tid än när jag åker samma sträcka själv. Jag vet inte om vi hade tur eller om det var förberedelsernas förtjänst den här gången, det får framtiden utvisa! Jag är i alla fall mycket stolt över den lilla tjattrande hjälten som fixade den långa bilresan utan problem!

Efter middagen hann jag med 8km jogging på isiga småvägar. Tur att jag kunde skylla tiden på halkan för idag var inte benen på topp…

På något konstigt sätt blir även vakna nätter rutin. I natt var vi vakna en stund vid 12 och sedan från 4 till 6. I uppehållen mellan omklappning, tröstning och sånger hann jag läsa några mattidningar på Readly och hittade flera recept som såg riktigt spännande ut! Utan att förleda någon att tro att jag uppskattar dessa nätter så måste jag säga att det går bättre än vad jag hade befarat att klara sig med så lite sömn. Jag brukar känna mig rejält sliten på morgonen men efter några timmar är det hanterbart och på kvällen brukar jag vara i fas igen. Vi får se om det känns likadant om en vecka…

Idag var det glögg- och pepparkaksfika hos golfmamman. I vanlig ordning blev det några avhopp på slutet så det fanns glögg och fika i överflöd 🙂 Vi åt så mycket vi orkade av pepparkakor i alla dess former – väldigt gott!

Ett av samtalsämnena som dök upp vid bordet var babysimmet. Jag och många som jag har berättat för har varit imponerade över att det är gratis att gå på babysim i vår kommun. I flera kommuner runt omkring kostar det ganska mycket pengar men jag har glatt förklarat det med att vi får så mycket landsbygdsstöd i vår kommun. Efter lite diskussion visade det sig dock att det tydligen bara var jag som trodde att det var gratis – alla andra hade betalat. Så här kommer nu en officiell ursäkt till alla som jag har lurat att det är gratis att babysimma här – om ni redan har flyttat hit så har vi alla fall en jättefin nybyggd lekplats som är gratis… Jag får försöka hitta på ett bra sätt att släta över det hela nästa gång jag kommer till simhallen så att vi även får gå på fortsättningskursen. Helt ofrivilligt har jag tydligen gjort min dotter till en frisimmare.

Det verkar som att helgens övningar har tröttat ut vår lilla hjälte. Efter ett kort morgonpass med frukost somnade hon i sängen innan svärföräldrarna hann åka. Efter lunch tog vi en promenad med hunden och då var det dags igen, hon sov så länge i vagnen att vi missade sångstunden som vi hade tänkt åka på (nej, jag hade inte hjärta att väcka henne).

Nattningen hade nog inte heller varit något större problem om inte frun hade krävt att få tillgång till alla våra digitala bilder på kvällen. Eftersom vi har avvecklat mitt kontor så har vi också förlorat möjligheten att jobba med vårt media center som är navet i vår infrastruktur. Vi har inte heller fiberanslutning så det här med ”Molnet” känns ganska avlägset. För oss handlar det istället mer om vilken ”kattvind” som hårddisken eller datorn står på. För att ha säker backup och redundans så har jag spritt ut vår olika IT-komponenter på strategiska ställen och just idag behövde vi naturligtvis datorn på kattvinden innanför lillans sovrum… Jag tyckte jag var snabb när jag lossade alla kablar och fick ut datorn därifrån, men tydligen inte tillräckligt snabb. Lillan märkte att något var på gång och tyckte att det var ett bra tillfälle för en liten pratstund innan hon somnade.

När frun kom ut någon timme senare tyckte hon nog att vi hade kunnat fixat datorn någon annan dag… För att muntra upp henne lite berättade jag att monitorsladden på det andra kontoret inte passade i datorn när jag väl hade kommit så långt 🙂 Tur att jag inte är så bra på att slänga saker – efter ett besök i ladan och skarvning av diverse sladdar fick jag allt att fungera på det nya kontoret!