Enligt den så kallade ”helgöverenskommelsen” fick jag även denna lördag möjlighet att sova någon timme extra på morgonen medan frun tog hand om frukost och promenad.

På förmiddagen lyckades vi hitta rätt sinnesstämning för att ta på lillan finkläderna och ta några julbilder. Nu när jag har fotograferat henne ganska många gånger har jag förstått att förberedelser är A och O. All rekvisita måste vara på plats i förväg och alla kamera- och blixtinställningar ska vara fixade. För när man väl börjar vet man inte hur länge vår lilla fotomodell har lust… Tricket för att få en bra bild är att ta många bilder! Efter en snabbkoll på datorn såg det ut som att vi fick till några bra bilder. Lite kvällsjobb i Lightroom så ska det nog bli julkort i år också 🙂

Efter lunch åkte jag och lillan till den lite större staden för att julshoppa och få uppleva lite julkänsla i värmeböljan. Att bara vara på plats i julhetsen och titta på folk och julskyltningar gör att jag brukar komma i rätt julstämning. Jag gillar faktiskt att handla de sista dagarna före jul och känner mig inte ett dugg stressad över det, snarare att det brukar bli ganska effektivt. Vi får se om lillan kommer att hantera framtida jular på samma sätt som jag gör eller om det blir med lite bättre planering och framförhållning som sin mamma…

Vi köpte också det sista vi behövde till middagen. Jag fick handla två gånger för att jag glömde handlingslappen i bilen första gången och missade några saker. Naturligtvis glömde jag även på andra försöket att ta med de tygpåsar som frun gav mig innan vi åkte iväg, så jag kom hem med två nya plastpåsar… Behöver jag skriva att jag missade att använda rabattkupongen också. Bortsett från de här små detaljerna och att jag nu kan klassas som slarvig, slösaktig och miljömarodör så tyckte jag att vi klarade inköpen galant!

På kvällen fick vi middagsbesök av nyfunna vänner som inte hade varit hemma hos oss tidigare. Man vet aldrig riktigt hur det blir när man har två ettåringar i sällskapet men vi lyckades äta de rätter som vi hade planerat och vi satt kvar vid middagsbordet och pratade långt efter att barnen hade somnat – mycket trevligt! Det var länge sen vi var vakna så sent av egen fri vilja 🙂

Lugn dag idag. Frun jobbade hemma så jag hade avlastning med promenaderna. Massor med tid för mig och lillan att uträtta ärenden och förbereda helgens matlagning. Jag hade beställt en grissida i matbutiken som eventuellt skulle hinna dyka upp till helgen. Som tur var fanns den där när vi kom dit! Efter matinköpen kompletterade vi med ett lämpligt vin till morgondagens middag. Till sist lämnade vi in fruns stövlar på omklackning och fick det fixat direkt!

På eftermiddagen körde lillan gåvagnsrace igen. Ett annat nyfunnet intresse är vår nyckellåda i hallen. Den har vi inte barnsäkrat ännu så där är det fritt fram att husera. Man ser när hon är på väg dit för då använder hon sin högsta växel, det går undan som bara den när hon är motiverad. När hon har plockat i och ur nyckelknipporna ett antal gånger slutar det alltid med att hon tar de nycklar som vi har ”hals-snören” på och sätter runt halsen. Vi har ingen aning om vad hon har fått det ifrån och första gången trodde vi bara att det var en slump, men nu när hon har gjort samma sak tio gånger inser vi att det nog är högst medvetet! Vi hoppas att hon inte ska bli behöva bli mer nyckelbarn än så här!

På kvällen lagade jag middag och passade även på att förbereda några saker inför morgondagens middag. Fläsksidan stoppades in i ugnen, ättikslagen kokades och till sist skulle jag koka ner 1 liter äppelmust till 1 dl. Det tar ju sin tid och samtidigt började ”På spåret”. Jag ville ju inte missa poäng och riskera att förlora mot frun för att jag behövde titta till kastrullen hela tiden. Som tur var kom jag på en enkel lösning – babyvaktsappen och telefonen riggad i ett lagom högt vinglas gjorde att jag kunde sköta övervakningen via min iPad från soffan. Vem sade att man inte kunde förena nytta med nöje?

På dagens sångstund fick jag inte bara sällskap av lillan, utan även frun passade på att delta på väg till ett affärsmöte. Dagen till ära sjöng vi alla verserna på min egen variant av ”Inifrån djungeln” – de andra deltagarna måste tycka att det hela är väldigt märkligt… Jag var inte helt förberedd på att jag skulle stå för rörelserna till sången,  jag måste komma bättre förberedd nästa gång 🙂

Efter sångstunden har lillan sin mest sovsäkra timme i veckan – ett perfekt tillfälle att riva av dammsugningen. Under soffan stötte jag ihop med den här gamla godingen…

Mitt första minne av en videobandspelare är ifrån en kompis som bodde på samma gata som jag växte upp på. Hans pappa jobbade i radiobutik (ja, det hette så på den tiden) så de var naturligtvis tidigt ute med att ha en egen videobandspelare hemma och dessutom hade de ett antal James Bond-filmer. Gissa om jag gjorde allt jag kunde för att få komma dit och titta på film ibland. Nu kan jag ju inte låta bli att tänka på hur jag ska förklara den här föråldrade prylen för lillan. Jag börjar med några ord som är bra att känna till:

• VHS = YouTube
• Band = Minneskort eller iCloud
• Antennsignal = Wifi
• Trassel på bandet = Dåligt Wifi
• Spela in = Ladda ner offline
• Mata ut bandet – Stäng film-appen
• Snabbspola = Swipa
• Spola tillbaka = eh, varför då?

Jag ser framför mig hur en typisk historiefråga kommer att se ut för lillan – rangordna dessa saker i tidsordning: Gustav Wasa, Videobandspelare och Runskrift. Helt klart är att Pemwdiepie hade fått kopiera väldigt många videoband för att nå upp till sina 10 miljarder visningar på YouTube… Jag tror att jag ska koppla in videobandspelaren och få en liten nostalgitripp i julhelgen. Någon som har en bra film att låna ut?

Lillan tar sig numera fram gåendes med hjälp av sin gåvagn. Allt är frid och fröjd så länge kusten är klar och det inte finns några hinder i vägen. När hon till slut kör in i en soffa, vägg eller annat onödigt föremål blir det snabbt ett herrans liv. Det gäller att vara på plats direkt för att lite smidigt styra om färden i en ny riktning. Så här håller vi på tills hon blir trött, ivrigt påhejade av Boxern som tycker att det ska bli jättekul när han kan bli jagad framöver. Efter att noga ha bevakat lillans framsteg somnade han sött med lillans badanka i munnen.

Dagen började med ett riktigt lyxproblem. Jag hade förberett  morgonens långpromenad precis som jag brukar en isig morgon – sele på hunden, varma kläder på lillan, dubbskor på fötterna och nybryggt kaffe i min termosmugg. Problemet var att jag av någon anledning hade tagit av mugghållaren från barnvagnen och nu hade den blivit blöt och sedan frusit – det gick inte att rubba skruven som fäster den i barnvagnen. Oj oj, det här kommer bli en tuff dag… Eftersom jag har dåliga erfarenheter av att snabbtina saker med en kupevärmare (den frysboxen är i frysboxhimlen nu) valde jag den här gången att gå lite mer varligt fram.  Med hjälp av lite varmvatten löste sig det hela snabbt och vi kunde återgå till ordningen.

Vi uträttade några ärenden i stan och åt lunch på Thai-restaurangen. Lillan var supernöjd – hon satt och pillade med sina räkchips och majskorn medan jag i lugn och ro kunde fylla på min tallrik i buffén. Mätta och nöjda åkte vi vidare på lite klädshopping – någonting som inte händer alltför ofta för min del. Jag behövde nya byxor men framförallt hade jag tröttnat på min strumplåda. Den är överfull men ändå har jag svårt att hitta bra strumpor. Antingen saknas den ena eller så är någon av strumporna slitna. På jobbet kunde man ju komma undan problemet genom att alltid ha skor på sig men på sångstunden blir man brutalt avslöjad – helst vill man ju inte skylta med en förrymd tå mitt i skönsången!

Efter att ha inhandlat en ordentlig hög med strumpor för alla möjliga olika ändamål var det dags att ta sig an dagens ”Happy Fingers”-körning. Idag skulle jag hämta en Tripp-Trapp-stol som frun hade klickat hem. Upplägget som vi brukar ha är att det ska vara Swishat och klart när jag åker och hämtar, det vill säga jag behöver inte bry mig om betalningen. Problemet idag var att varken frun eller säljaren kom ihåg om det var betalt – de hade drabbats av plötslig Swish-demens… Ivrigt knappandes i sina Swish-appar försökte de att reda ut det hela. Efter att ha nått samförstånd om att det inte var betalt blev jag ansvarig för den delen också. Som tur var hade jag med mig analoga pengar – en klassisk hundralapp löste det hela!

Idag var det dags för lillans luciapremiär. Inte så att hon själv skulle vara huvudperson, utan vi skulle titta på det luciaframträdandet som arrangeras av familjecentralen. Vi laddade med en lång promenad i det vackra frostiga landskapet för att hunden skulle bli uttröttad och lillan utvilad. Jag tyckte att vi hade gott om tid och tog en liten extrasväng för att hunden ville gå den vägen – men helt plötsligt plingade telefonen och jag fick ett litet extrauppdrag…

Happy Fingers (frun) hade klickat hem någonting nytt på Facebook som skulle hämtas. Det vore bra om jag kunde lösa det om jag ändå skulle åka till stan – det var dags för familjekuriren att ge sig ut på uppdrag! Det var ingen större omväg så vi siktade på att fixa det hela innan luciatåget. Jag sprang uppför de tre trapporna och knackade på dörren. Medan jag väntade slog det mig att jag inte visste vad jag ska skulle hämta… Dörren öppnades av en man som jag aldrig tidigare har haft kontakt med – det är i sådana här lägen som manlig kommunikation är som mest effektiv:

– Eh, det var du som skulle hämta va?

– Mmm, ja det är jag som skulle hämta!

– Ok, här är påsen!

– Tack, hej!

Nerför de tre trapporna igen och snabbt iväg till Familjecentralen. Idag var det verkligen fullt hus! Många av barnen var uppklädda som söta lucior, tomtar och pepparkaksgubbar – vi måste ordna lusse-kläder till lillan om vi ska på fler luciatåg.  Jag var lite spänd på hur reaktionen skulle bli när tillställningen började men hon satt och lyssnade helt fascinerad – det verkar som att vi inte har ljus i håret tillräckligt ofta här hemma! Jag måste ge en eloge till Familjecentralen! Innan lillan kom till visste jag inte att det här stället fanns – nu är jag stammis! Det ordnas alltid något nytt och man känner sig alltid välkommen – way to go!!

På vägen hem ville bilen ha mer ström i batterierna igen och under den efterföljande joggingrundan dog min iPhone. Apropå det så talar min iPhone numera om för mig var jag ska och hur lång tid det förväntas ta att köra så fort jag sätter mig i bilen. Jag blir nästan irriterad över hur rätt den har – Simhallen 19 minuter föreslår den när jag mycket riktigt är på väg dit. Är jag verkligen så förutsägbar? Jag funderar på hur denna funktion skulle se ut på en elbil när batterierna är tomma:

• När jag joggar – ”Du måste springa 84 km innan din bil är fulladdad”
• När jag shoppar – ”Du behöver höja krediten på ditt kreditkort för att kunna shoppa till din bil är fulladdad”
• När jag passar lillan – ”Du behöver 5 blöjor, 4 nappflaskor och en barnsäng för att klara dig till din bil är fulladdad”

Jag tänker att jag nog ska vänta lite innan jag köper en elbil…

Fortsätt läsa Nattvanor och simvana →

Dagen började med en bra natt! Lillan sov från 00.30 till 6.00 utan att vakna! Kanske inte så konstigt efter gårdagens äventyr.

Idag hade vi en hel dag hemma för att bara mysa och fixa sånt där som man borde men aldrig hinner… Frun slipade och målade stolar som hon hade fått gratis via en annons på Facebook. Hon har även blivit väldigt duktig på att köpa saker via Facebook -det mesta till mycket bra priser! Frågan är väl mer om vi behöver allt. Jag brukar säga att hon har ”happy fingers” när hon har klickat hem något.

Vi fortsatte dagen med att frun plockade granris och pyntade våra blomsterkorgar medan jag plockade undan trädgårdsmöbler och sågade ut lite passbitar så att vi äntligen ska kunna montera upp barngrinden vid trappan. Eftersom vårt hus knappast är anpassat för 2000-talsstandard så får det bli lite speciallösningar när något nytt ska in. Jag avslutade utepasset med att plocka upp potatisen ur trädgårdslandet eftersom det ska bli kallare nu! Även om det är en bit kvar till självhushållet så ska vi nog klara julhelgen med egen potatis till sill och Jansson. Tilläggas bör att det inte är en bra tid att plocka potatis om man har problem med fingrar som blir vita av kyla… Kan någon påminna mig om att plocka upp potatisen lite tidigare nästa år?

Innan jag gick in kopplade jag in batteriladdaren till min bil. Bilen har tjatat om att den har dåligt med batterier länge nu. Vi får hoppas att det räcker med lite laddning, annars får jag önska mig ett bilbatteri i julklapp. Jag gissar att tomten helst slipper släpa på det…

Lillan har upptäckt sin ”gåvagn”. Hon reser sig nu själv och går mycket nöjd runt med vagnen. Vi ser till att hålla oss nära då vi är rädda för att ett litet felkliv kan leda till ett hårt fall på klinkergolvet. Lillan har också blivit bästa kompis med en sjungande och pratande nalle som vi har fått av vänner. Hon kan sitta och trycka fram de olika ramsorna hur länge som helst, vi får nog inkludera den i framtida riktlinjer för maximal ”Nalletid”…

Nu finns recepten från häromdagen länkade härifrån.

Jag ska inte säga att vi vaknade till solsken, men när solen väl gick upp så sken den iallafall från klarblå himmel. Efter en vecka med snålblåst och regn kändes det härligt att åter se solen! Frun tog med sig hunden och lillan på morgonpromenad så att jag kunde sova lite och sen ta en lugn morgon!

På grund av hundens rehab har vi haft ett längre avbrott i hans normala träning, men idag var det dags att återuppta spårarbetet i skogen! När han har vilat så länge märker man verkligen att han behöver arbeta för att få stimulans. Alternativet är som nu att han blir mer och mer kreativ med att hitta på nya hyss för att få utlopp för sin överskottsenergi. För er som inte har hund – kreativ Boxer inomhus=inte så bra… Spåret gick alldeles strålande – han hittade alla pinnarna som jag hade gömt. Nu är det bara att hoppas att kroppen håller!

Jag hann med en kortare löptur i det fina vädret innan vi gav oss iväg till stan. Vi var på luciafika hos en före detta kollega till mig som också har flyttat hit. Deras hus fylldes snabbt av vänner och barn. Lillan tog det med fattning och var förvånansvärt tuff trots att det var många lite större barn som var där. Hon lekte nöjt med de leksaker hon fick behålla och var inte speciellt upprörd när någon annan kom och tog någon leksak ifrån henne. Godisbordet blev en perfekt koja under duken som hängde ner på sidorna. Att altandörren stod på glänt märkte hon också snabbt. Jag kan tänka mig att vi kommer få jaga en hel del när hon börjar gå… Jag har nog aldrig varit på lussefika med fler gäster, barn, maträtter och godissorter – mycket trevligt!

Eftersom vi tänkte grilla till middagen och inte hade plockat undan fritösen efter gårdagens middag gick jag ut och plockade upp några potatisar. Vi har fortfarande inte ätit upp potatisen som har växt i våra pallkragar och då har vi inte ens börjat plocka upp potatisen ur trädgårdslandet än… Några av potatisarna var frostskadade men de flesta var i bra kondition. Vi gjorde egna pommes frites till det grillade köttet – inte illa i december!

Efter dagens event var det inte direkt svårt att natta lillan – hon somnade nöjd så fort nappflaskan var slut!

Ännu en natt då lillan somnade om själv efter lite omklappning utan att jag behöver vara kvar i rummet – den perfekta natten har inte varit närmare på mycket länge…

När morgonbestyren var avklarade åkte jag och lillan på utflykt för att proviantera det sista inför fredagsmiddagen. Jag handlade flera saker som jag aldrig har köpt förut, bland annat butternutpumpa och kungskrabba till förrätten. Efter att ha varit tvungen att fråga på grönsaksavdelningen om det gick att använda butternutpumpa istället för vanlig pumpa i matlagning kände jag mig mycket nöjd i kassan när jag fick frågan vad det där var för någonting som jag hade lagt upp på bandet. Jag försökte låta lite världsvan när jag förklarade att det är en helt vanlig butternutpumpa 🙂

När vi gick ut från butiken stod hon där – en skönhet i lack och läder. Några regndroppar rann sakta nerför hennes spegelblanka yta. Det doftade rent och fräscht. Efter en hård sommar med mycket utomhusvistelser och minst sagt varierande väder kände jag i veckan att det behövdes en totalrenovering – jag kanske ska förtydliga att det är bilen jag skriver om… Praktiskt nog finns det en rekonditioneringsfirma bredvid den stora matbutiken, så medan bilen fick en riktig SPA-behandling hade jag och lillan näst intill obegränsat med tid att göra våra matinköp.

Efter hundpromenad och ett rejält lekpass var det dags att påbörja tillagningen av kvällens anrättning.

På menyn idag stod en förrätt bestående av marinerad krabbsallat på pumpakrämsbädd med gräslökscreme.

Som huvudrätt lagade jag ugnsbakad kalvfile med jordärtskockspure, kalvsky och friterade lökringar. Det här var nog en av de bästa middagarna jag har lagat. Framförallt huvudrätten smakade fantastiskt gott och såg dessutom spännande ut med lökringarna.

Klicka på länkarna ovan för att se recepten!

Plötsligt händer det! För första gången somnade lillan om själv klockan 4 på morgonen utan att jag behövde sitta bredvid. Jag inser att det antagligen är alldeles för tidigt att ropa hej, men efter snart tre veckor av sömnuppfostran greppar jag varje positivt litet halmstrå som uppenbarar sig! Nästa natt får utvisa om det var en engångsföreteelse eller en trend – jag tänker i alla fall njuta av genombrottet hela dagen idag!

När nu stormen Helga har lämnat oss så måste det vara en argsint släkting som har kommit på besök i stället. Utöver ösregn så trodde jag att takpannorna skulle blåsa av på morgonen – ett perfekt tillfälle att gå på hundpromenad… Att hunden går och gömmer sig när jag plockar fram hans regntäcke gör ju inte att man känner sig ännu mer motiverad att tvinga ut gänget på promenad. När vi hade gått en bit kom vi fram till ett skogsstycke där träden bokstavligen hängde på varandra i en vinkel som indikerade att de kunde ramla vid vilken vindpust som helst. Tidigare hade jag nog mest skrattat åt det hela men körandes på en barnvagn är jag inte lika kaxig. Jag funderade på om jag skulle kunna anmäla mina arbetsförhållanden till ”föräldraledighetsmiljödomstolen” eftersom det helt klart förelåg  fara för liv och lem. Lillan verkade ta det hela med ro och somnade gott i vagnen trots att regnskyddet såg ut som en spinnaker i blåsten. Jag fick lyfte över henne sovandes till bilen för att komma i tid till sångstunden.

Döm av min förvåning när lillan idag var nästan modigast av alla barnen på sångstunden. Hon kröp iväg så fort vi började sjunga, vilket aldrig har hänt tidigare. Det tog inte lång tid förrän hon hade hittat en mamma med bebis som tydligen var roligare sällskap än en halvtrött pappa. Hon var först fram att ta leksakskrokodilen som vi sjöng om och det kändes riktigt kul att hon tog lite mer egna initiativ! På samma gång kände jag mig lite fånig som satt där i ett hörn och sjöng och gjorde rörelser för mig själv när lillan var ute på egna äventyr.

Efter att ha överlevt även eftermiddagens hundpromenad och klarat av middagsbestyren lämnade jag över kvällspasset till frun och tog mig friheten att åka iväg till gymmet. Min frånvaro därifrån går nog tyvärr inte att klassificera som ”tillfälligt avbrott”… Det kändes riktigt skönt att slita i maskinerna och kunna slappa i bastun efteråt. Hoppas det inte hinner gå lika lång tid till nästa gång!