Varför stanna upp när man har ångan uppe och bilen knappt har hunnit svalna? Efter vår första natt hemma på ett tag åkte jag och lillan vidare. Nu var det kanske inte en fullt så ångestbetonad utflykt som rubriken kan låta påskina – vi skulle titta på kvalet till Senior-SM i badminton. Min uppväxt bestod av mycket badmintonspel, men till slut kastade jag in handduken och slutade tävla. Det gjorde inte mina bröder, så nu är jag alltså den enda av bröderna som inte spelar SM i badminton…

Jag tänkta att jag och lillan kanske kunde göra lite nytta som supporters istället. Det visade sig att det fungerade mycket bättre än vad jag hade trott. Lillan är inne i en period när hon är väldigt stolt över sina färdigheter i att klappa händerna. Hon klappar händerna åt det mesta, tex när hon själv har lyckats äta en matbit med gaffel eller när hon har tagit av sig strumporna. Att vara på en sportarena där det spelas 5 matcher samtidigt bredvid varandra ger ju oanade möjligheter för den som gillar att applådera och lillan tog varje chans! Tyvärr var det tufft motstånd i brödernas singelmatcher så det blev inget fortsatt spel där, däremot gick de vidare till lördagens spel i herrdubbel. Jag hoppas att det blir lite mer publik på läktarna då…

Apropå saker som lillan gillar att göra så har hon länge gillat att plocka i och ur saker ur lådor eller sin vagn. Nu har hon utvecklat detta ett steg till – nu ska hon hälla vatten. Hon häller vattnet ifrån sin drickakopp till ett glas eller en annan behållare och sedan tillbaka. Det här kan hon hålla på med hur länge som helst. Jag får intrycket att hon noggrannt analyserar varje droppe som tar sig ifrån det ena kärlet till det andra och när hon till slut är klar så kan ni säkert själva räkna ut hur hela proceduren avslutas… Med en rejäl applåd förstås! Jag hoppas att hon kommer att fortsätta att vara lika nöjd med sig själv resten av livet!