Vår lilla hjälte vaknade på ett alldeles strålande humör på morgonen – som hon gör i stort sett varje dag. Det är ett helt underbart sätt att börja dagen på – först ett leende från lillan och sedan lite svansvift från hunden. Det där med svansviften gäller dock bara de dagar hunden behagar vakna vid samma tid som vi andra. De andra dagarna snarkar han bara vidare medan vi äter frukost.
Dagens långpromenad gick vi i strålande solsken på de plogade småvägarna där vi bor. Här är det ingen som klagar på snön. Plogningen sköts exemplariskt. Bilar som kör av vägen dras snabbt upp av en annan bil eller traktor. Träd som trillar av snön sågas upp och flyttas av den som råkar passera förbi med en motorsåg i bagageluckan (ja, det är inte helt ovanligt). Kort sagt så är vintern och snön bara ytterligare en omständighet som måste hanteras, ingen idé att hetsa upp sig.
Avloppet i köket är igensatt. Vatten som hälls i ena hon kommer snabbt upp i den andra hon när man öppnar proppen. Till slut rinner det ut i avloppet men det tar väldigt lång tid och vi vågar inte köra diskmaskinen innan det är fixat. Rörmokaren skulle ha kommit igår men då var det snökaos så han dök aldrig upp och idag har jag inte hört ifrån honom. Imorgon måste det fixas!
Det saknades fortfarande lite kablar och kontakter för att fullborda veckans IT-projekt. Jag och lillan gjorde en utflykt till den lite större staden och köpte dessa saker och fortsatte jakten på den perfekta datorn. Det slutade faktiskt med att jag köpte en dator – men jag känner mig fortfarande lite osäker på om det verkligen är den jag ska ha. Jag får sova och surfa på saken. Andra användares upplevelser brukar vara bra att kolla upp!
Till middag blev det pannkakor. Jag måste nog säga att jag har utvecklats en hel del i konsten att steka perfekta pannkakor. Gissningsvis är det en talang som jag delar med många andra föräldrar 🙂 Lillan som har varit väldigt noga med att äta själv med fingrarna under en period har nu bytt taktik. Nu ska hon prompt äta med sked eller gaffel. Tyvärr går det inte alltid så bra att få med själva maten till munnen utan det blir ganska många tomkörningar. Viljan är det dock inget fel på så det kommer säkert inte ta så lång tid innan maten följer med också. Om vi mot förmodan skulle glömma att hantera måltiden på det sätt hon önskar så brukar vi bli påminda snabbt med ett litet spontant hysteriskt utbrott… Det är så här man uppfostrar föräldrar!