Det hade blivit dags att ge sig av till huvudstaden för nästa resa. Frun åkte redan igår för att jobba och idag var det min och lillans tur. För att ladda upp inför bilfärden gick vi på det sista simpasset på fortsättningskursen. Jag höll henne aviktligt vaken ända fram till simningen trots att hon hade sovit lite dåligt på natten. Jag tänkte att ju tröttare hon är när vi sätter oss i bilen, desto bättre. Det fungerade nästan… När vi var klara med simningen hade lilan lite svårt att skiljas från de vattenkannor som hon hade lekt med under simträningen. När jag tvingade henne att lämna kvar dem vid bassängen blev hon galen. Hon blev röd i ansiktet och skrek som en tok. Jag tänkte att det skulle gå över, det var ju bara två stycken vattenkannor i plast. Det gick inte över. Hon fortsatte att skrika till omklädningsrummet, under duschningen, under påklädningen, ut genom receptionen och in i bilen. Där tog det någon minut innan hon lugnade ner sig, sen somnade hon snabbt…
Efter den lite tuffa starten borde hon ju sova hela vägen, men nej då. Idag hade hon andra planer. Hon vaknade redan i Jönköping och jag blev tvungen att göra ett matstopp strax därefter. Eftersom jag redan hade ätit kände jag att jag var tvungen att beställa någonting för att rättfärdiga att jag använde restaurangen som matplats för lillans medtagna pannkakor. Jag beställde en kaffe latte och började duka upp alla matattiraljer. När pannkakorna var värmde kom mitt kaffe – gissa vad lillan blev mest intresserad av? Självklart skulle hon ha det stora glaset med den varma drycken. Med hennes förra utbrott i färskt minne försökte jag hitta en bra kompromiss genom att hälla över lite kaffe i ett nytt glas och späda ut det med lite kallt vatten. Det fungerade bra – lillan åt sina pannkakor och drack sitt kaffe!
Resten av resan gick bra och vi kom fram till kvällens Stockholm. Där åt vi middag hos min bror och passade på att hämta upp resepottan och en paraplyvagn som ska bli lillans limousine i New York.
När vi kom fram till svärföräldrarna där vi skulle bo inför resan var jag ganska nöjd med att lillan flera gånger under dagen hade sagt ”pappa”. När jag satte henne i barnstolen grumlades glädjen en aning – när kökslampan tändes pekade hon på den och utbrast återigen ”pappa”. Hon sade tydligen ”lampa”…