Boxern har dragits med hälta ett tag. Först på ett framben men nu senaste dagarna på ett bakben. Vi kan inte se att han har råkat ut för något speciellt eller att han skulle vara överansträngd, det enda vi märker är att han inte rör sig som han ska.

Frun hade bokat tid för undersökning hos en specialist och utlåtandet blev att hunden hade låsningar på flera ställen i kroppen som hindrade rörelserna. Inget som inte går att lösa men ändå något som måste åtgärdas med behandling och rehabilitering. Min fru har alltid satt djuren främst, för de kan inte tala om vad de behöver. Är det någon som kommer att se till att hunden blir bra igen så är det hon. Och jag då? Jo, jag kommer också att vara delaktig! Jag brukar få väldigt tydliga direktiv om hur jag ska sköta hunden när det är min tur!

Även prinsessan är krasslig. Snoret rinner och hon hostar hela tiden. Trots det så tycker jag att hon håller modet uppe. Hon orkar leka och äter ganska bra! Vår tidigare erfarenhet av barnförkylningar säger oss att vi vuxna nu har exakt ett dygn kvar i friskhet, sen sitter vi själva i förkylningsträsket. Vi får se om det stämmer även denna gång!

Torsdag och dags för sångstund! Det är alltid lite pyssel att få till tiderna rätt när man ska iväg. Helst ska hon ju vara nysoven, nyäten och nybytt när man kommer till resmålet. Det låter kanske enkelt men i praktiken är det många planeter som måste stå rätt för att det ska hända! Idag lyckades vi i alla fall bra med hjälp av svärmor som också följde med på sångstunden. Lillan var mycket mer aktiv på sångstunden idag än vad hon har varit tidigare och deltog glatt i sångerna och lekte med både barn och leksaker!

På eftermiddagen spelade jag ett kortvarv på golfbanan med svärmor och lillan som hejarklack. Tur att jag hade med mig lite sällskap för det ekade tomt på golfbanan. Jag känner att jag vill utnyttja den korta tid av vackra höstdagar som är kvar till max! Det kanske låter lite självupptaget att spela golf flera dagar i rad, men jag tror att det är bra för mig och lillan har det bra under tiden. Vem säger att man ska låta bli att göra det som är kul bara för att man är föräldraledig?

Idag lagade jag torsk med parmesantäcke och bulgursallad till middag – lättlagat och riktigt god vardagsmat!

Så till den andra delen av rubriken – ARN. ARN är ju lustigt nog både förkortningen för ”Arlanda” och ”Allmänna reklamationsnämnden”. Jag fick använda båda betydelserna idag. Jag fick besked från kommunens konsumentrådgivare att Novair hade gett samma besked till dem, dvs att Novair hade avslutat vårt ärende om förseningen och inte har för avsikt att svara på ytterligare frågor. Nästa instans är Allmänna reklamationsnämnden. Jag skrev ihop en anmälan som nu är skickad – fortsättning följer!

På kvällen blev lillan förkyld. Hon har ingen feber men hostar och är täppt. När hon skulle sova kunde hon knappt andas och fick kväljningar. Det är knappt att jag vågade gå därifrån när hon väl somnade, hon är så hjälplös den lilla stackaren. Vi blandade lite saltlösning som vi sprutade i näsan innan vi lade henne, hoppas att det tar oss igenom natten.

Plötsligt händer det! Lillan sov från kl 24.00 till 6.30 i ett svep. Det kändes skönt att få så mycket sammanhängande sömn!

Idag hade svärmor erbjudit sig att passa lillan på förmiddagen så jag tog chansen att åka tidigt till golfklubben för en runda med mig själv! Jag klarade av 18 hål på under 2,5 timmar – en härlig promenad i friskt höstväder! Jag testade att spela med bara järnklubbor idag och fick ett betydligt bättre resultat än när jag använda Drivern senast. Vad lär jag mig av det? Antingen måste jag lära mig slå med Drivern eller så måste jag lära mig att låta bli att slå med Drivern – golf är en konstig sport…Även på eftermiddagen fick jag assistans med prinsessan så jag hann med att gå hundpromenad samt kolla upp badkar och vinterresor.

På kvällen var lillan tillbaka i sin vanliga nattningsrutin. Efter lyckat pottbesök tog hon själv nappflaskan och somnade på egen hand efter ha ätit upp all ersättning – hon har sina idéer!

Idag var det premiär för årets älgjakt. För oss innebär det besök av svärfar som har blivit en i jaktgänget samt att det är väldigt svårt att veta var man vågar gå sina hundpromenader. Jakten började strålande för ”vårt” jaktlag, en tolvtaggare fälld redan efter några timmar!

Mitt bidrag till älgjakten är att under veckan byta ut texten på barnsången 10 små indianer mot min egna variant:

Idag var jag och lillan på introduktion till Babysim och tro det eller ej, jag var den enda pappan där. Idag var det bara teorigenomgång men nästa måndag är det allvar – jag tror att lillan kommer att älska badet!

På kvällen var jag och hämtade vår bäddsoffa – David vann! Nu hoppas jag att den ska vara lika skön i verkligheten som när vi testade den. Det var en prövning att få upp den på ovanvåningen men nu står den där!

Idag fick jag chansen att ta hand om en helt annan del av familjen – nämligen mina granbebisar. Vi flyttade hit precis innan stormarna Gudrun och Per vilket ledde till att vi snabbt fick lära oss att såga motorsåg och senare även plantera nya smågranar. Efter 10 år börjar nu granarna bli så stora att de konkurrerar med lövträden runt om så det  är dags att ta ner alla björkar för att skapa goda förutsättningar för granarna. Jag vet inte hur många björkar jag sågade ner, men det var inga problem att hålla värmen!

Idag var också sista dagen att anmäla sig till Voi-loppet – invigningsloppet för den nya motorvägsetappen mellan Borås och Ulricehamn. Nu är jag anmäld och ser fram emot att springa 10 km på den nya motorvägen nästa helg!

Idag tog det slut… Det som började så stabilt ändrade sig snabbt till att bli en tuff resa. Redan efter nionde hålet på min för året nya hemmaklubb stod det klart att mitt liv som singelhandikappare nu definitivt är över för denna gång. Med tanke på antalet rundor som jag har spelat de senaste tio åren så var det kanske inte så förvånande, och väger man in antalet träningstillfällen under dessa år så är det nog snarare en logisk och rättvis korrigering. Icke desto mindre känns det som ett nederlag att inte längre kunna kalla sig singelhandikappare. Med detta sagt så känns golfen i år roligare än på länge och nu har jag ju ett nytt mål att kämpa mot – jag vill bli singel igen! 

Idag har lillan för första gången sett oss elda i kalkelugnen hemma, det gjorde det inte lättare att komma ihåg frukosten…Jag tog en joggingrunda i solnedgången men blev tvungen att stanna för att fotografera de vackra färgerna!

Idag var det dags att ta sig hemåt igen. Vi började med frukost i huvudstaden och det numera obligatoriska pottbesöket. Vi har inte behövt byta en bajsblöja på 6 dagar nu – helt otroligt!

Under dagen fick jag agera privatchaufför åt min fru som skulle göra ett antal besök för jobbets räkning och utöver det klara av både telefonsamtal och e-postande. Vi lyckades klara av allt som hon behövde göra utan gnäll från våra två fripassagerare.

När vi kommit hem till lugnet igen var det hög tid för lite motion, någonting som jag inte lyckats få in under vistelsen i huvudstaden. En skön joggintur på min favoritrunda som nu går att springa igen efter att köttdjuren har flyttats. Det börjar bli riktigt friskt ute i höstluften nu – ett riktigt skönt väder att springa i.

Efter löprundan tog jag och hunden vårt första bastubad för säsongen. Hunden är en inbiten bastubadare som ställer sig utanför bastudörren så fort jag kommer tillbaka från mina motionsrundor. Någon gång har jag försökt att få bada bastu ensam men med en djupt olycklig boxer stirrandes in genom glasdörren ändrar husse snabbt uppfattning.

Skönt att vara hemma igen, skönt att få svettas igen – Home Sweat Home!

Idag var det dags att visa upp prinsessan på jobbet! Men innan besöket där åkte vi och hälsade på en kompis som jag har pluggat med tidigare. Tanken var ju att visa upp lilltjejen även där, men hon sov i bilen i två timmar och vaknade precis när jag skulle åka därifrån… Vi hann i alla fall dricka en efterlängtad latte tillsammans, något som vi har pratat om i flera år!

Väl på jobbet hade jag naturligtvis glömt passerkortet så jag fick fixa ett tillfälligt. Nästa hinder blev vårt säkra inpasseringssystem som inte är designat med barnvagnar i tanke. Efter ett tag blev jag insläppt i en riktig dörr!

Det var jättekul att träffa alla kollegor och få höra lite hur saker och ting har utvecklats med dem och jobbet. Det verkar som att firman klarar sig bra även utan mig, det är ju både bra och dåligt! Prinsessan skötte sig exemplariskt och satt med vid fikabordet i över en timme.

När vi kom hem igen var jag ganska trött, det märks att man inte är van att passa tider eller träffa folk!