Fortsätt läsa Nattvanor och simvana →

Dagen började med en bra natt! Lillan sov från 00.30 till 6.00 utan att vakna! Kanske inte så konstigt efter gårdagens äventyr.

Idag hade vi en hel dag hemma för att bara mysa och fixa sånt där som man borde men aldrig hinner… Frun slipade och målade stolar som hon hade fått gratis via en annons på Facebook. Hon har även blivit väldigt duktig på att köpa saker via Facebook -det mesta till mycket bra priser! Frågan är väl mer om vi behöver allt. Jag brukar säga att hon har ”happy fingers” när hon har klickat hem något.

Vi fortsatte dagen med att frun plockade granris och pyntade våra blomsterkorgar medan jag plockade undan trädgårdsmöbler och sågade ut lite passbitar så att vi äntligen ska kunna montera upp barngrinden vid trappan. Eftersom vårt hus knappast är anpassat för 2000-talsstandard så får det bli lite speciallösningar när något nytt ska in. Jag avslutade utepasset med att plocka upp potatisen ur trädgårdslandet eftersom det ska bli kallare nu! Även om det är en bit kvar till självhushållet så ska vi nog klara julhelgen med egen potatis till sill och Jansson. Tilläggas bör att det inte är en bra tid att plocka potatis om man har problem med fingrar som blir vita av kyla… Kan någon påminna mig om att plocka upp potatisen lite tidigare nästa år?

Innan jag gick in kopplade jag in batteriladdaren till min bil. Bilen har tjatat om att den har dåligt med batterier länge nu. Vi får hoppas att det räcker med lite laddning, annars får jag önska mig ett bilbatteri i julklapp. Jag gissar att tomten helst slipper släpa på det…

Lillan har upptäckt sin ”gåvagn”. Hon reser sig nu själv och går mycket nöjd runt med vagnen. Vi ser till att hålla oss nära då vi är rädda för att ett litet felkliv kan leda till ett hårt fall på klinkergolvet. Lillan har också blivit bästa kompis med en sjungande och pratande nalle som vi har fått av vänner. Hon kan sitta och trycka fram de olika ramsorna hur länge som helst, vi får nog inkludera den i framtida riktlinjer för maximal ”Nalletid”…

Nu finns recepten från häromdagen länkade härifrån.

Jag ska inte säga att vi vaknade till solsken, men när solen väl gick upp så sken den iallafall från klarblå himmel. Efter en vecka med snålblåst och regn kändes det härligt att åter se solen! Frun tog med sig hunden och lillan på morgonpromenad så att jag kunde sova lite och sen ta en lugn morgon!

På grund av hundens rehab har vi haft ett längre avbrott i hans normala träning, men idag var det dags att återuppta spårarbetet i skogen! När han har vilat så länge märker man verkligen att han behöver arbeta för att få stimulans. Alternativet är som nu att han blir mer och mer kreativ med att hitta på nya hyss för att få utlopp för sin överskottsenergi. För er som inte har hund – kreativ Boxer inomhus=inte så bra… Spåret gick alldeles strålande – han hittade alla pinnarna som jag hade gömt. Nu är det bara att hoppas att kroppen håller!

Jag hann med en kortare löptur i det fina vädret innan vi gav oss iväg till stan. Vi var på luciafika hos en före detta kollega till mig som också har flyttat hit. Deras hus fylldes snabbt av vänner och barn. Lillan tog det med fattning och var förvånansvärt tuff trots att det var många lite större barn som var där. Hon lekte nöjt med de leksaker hon fick behålla och var inte speciellt upprörd när någon annan kom och tog någon leksak ifrån henne. Godisbordet blev en perfekt koja under duken som hängde ner på sidorna. Att altandörren stod på glänt märkte hon också snabbt. Jag kan tänka mig att vi kommer få jaga en hel del när hon börjar gå… Jag har nog aldrig varit på lussefika med fler gäster, barn, maträtter och godissorter – mycket trevligt!

Eftersom vi tänkte grilla till middagen och inte hade plockat undan fritösen efter gårdagens middag gick jag ut och plockade upp några potatisar. Vi har fortfarande inte ätit upp potatisen som har växt i våra pallkragar och då har vi inte ens börjat plocka upp potatisen ur trädgårdslandet än… Några av potatisarna var frostskadade men de flesta var i bra kondition. Vi gjorde egna pommes frites till det grillade köttet – inte illa i december!

Efter dagens event var det inte direkt svårt att natta lillan – hon somnade nöjd så fort nappflaskan var slut!

Ännu en natt då lillan somnade om själv efter lite omklappning utan att jag behöver vara kvar i rummet – den perfekta natten har inte varit närmare på mycket länge…

När morgonbestyren var avklarade åkte jag och lillan på utflykt för att proviantera det sista inför fredagsmiddagen. Jag handlade flera saker som jag aldrig har köpt förut, bland annat butternutpumpa och kungskrabba till förrätten. Efter att ha varit tvungen att fråga på grönsaksavdelningen om det gick att använda butternutpumpa istället för vanlig pumpa i matlagning kände jag mig mycket nöjd i kassan när jag fick frågan vad det där var för någonting som jag hade lagt upp på bandet. Jag försökte låta lite världsvan när jag förklarade att det är en helt vanlig butternutpumpa 🙂

När vi gick ut från butiken stod hon där – en skönhet i lack och läder. Några regndroppar rann sakta nerför hennes spegelblanka yta. Det doftade rent och fräscht. Efter en hård sommar med mycket utomhusvistelser och minst sagt varierande väder kände jag i veckan att det behövdes en totalrenovering – jag kanske ska förtydliga att det är bilen jag skriver om… Praktiskt nog finns det en rekonditioneringsfirma bredvid den stora matbutiken, så medan bilen fick en riktig SPA-behandling hade jag och lillan näst intill obegränsat med tid att göra våra matinköp.

Efter hundpromenad och ett rejält lekpass var det dags att påbörja tillagningen av kvällens anrättning.

På menyn idag stod en förrätt bestående av marinerad krabbsallat på pumpakrämsbädd med gräslökscreme.

Som huvudrätt lagade jag ugnsbakad kalvfile med jordärtskockspure, kalvsky och friterade lökringar. Det här var nog en av de bästa middagarna jag har lagat. Framförallt huvudrätten smakade fantastiskt gott och såg dessutom spännande ut med lökringarna.

Klicka på länkarna ovan för att se recepten!

Plötsligt händer det! För första gången somnade lillan om själv klockan 4 på morgonen utan att jag behövde sitta bredvid. Jag inser att det antagligen är alldeles för tidigt att ropa hej, men efter snart tre veckor av sömnuppfostran greppar jag varje positivt litet halmstrå som uppenbarar sig! Nästa natt får utvisa om det var en engångsföreteelse eller en trend – jag tänker i alla fall njuta av genombrottet hela dagen idag!

När nu stormen Helga har lämnat oss så måste det vara en argsint släkting som har kommit på besök i stället. Utöver ösregn så trodde jag att takpannorna skulle blåsa av på morgonen – ett perfekt tillfälle att gå på hundpromenad… Att hunden går och gömmer sig när jag plockar fram hans regntäcke gör ju inte att man känner sig ännu mer motiverad att tvinga ut gänget på promenad. När vi hade gått en bit kom vi fram till ett skogsstycke där träden bokstavligen hängde på varandra i en vinkel som indikerade att de kunde ramla vid vilken vindpust som helst. Tidigare hade jag nog mest skrattat åt det hela men körandes på en barnvagn är jag inte lika kaxig. Jag funderade på om jag skulle kunna anmäla mina arbetsförhållanden till ”föräldraledighetsmiljödomstolen” eftersom det helt klart förelåg  fara för liv och lem. Lillan verkade ta det hela med ro och somnade gott i vagnen trots att regnskyddet såg ut som en spinnaker i blåsten. Jag fick lyfte över henne sovandes till bilen för att komma i tid till sångstunden.

Döm av min förvåning när lillan idag var nästan modigast av alla barnen på sångstunden. Hon kröp iväg så fort vi började sjunga, vilket aldrig har hänt tidigare. Det tog inte lång tid förrän hon hade hittat en mamma med bebis som tydligen var roligare sällskap än en halvtrött pappa. Hon var först fram att ta leksakskrokodilen som vi sjöng om och det kändes riktigt kul att hon tog lite mer egna initiativ! På samma gång kände jag mig lite fånig som satt där i ett hörn och sjöng och gjorde rörelser för mig själv när lillan var ute på egna äventyr.

Efter att ha överlevt även eftermiddagens hundpromenad och klarat av middagsbestyren lämnade jag över kvällspasset till frun och tog mig friheten att åka iväg till gymmet. Min frånvaro därifrån går nog tyvärr inte att klassificera som ”tillfälligt avbrott”… Det kändes riktigt skönt att slita i maskinerna och kunna slappa i bastun efteråt. Hoppas det inte hinner gå lika lång tid till nästa gång!

Efter ännu en halvdan natt kände jag mig riktigt sliten när lillan ville gå upp klockan 5. Jag funderade allvarligt på om jag skulle orka göra det jag hade planerat på dagen, men lösningen kom snabbt och oväntat! Efter  den tidiga frukosten försökte jag locka med lite högläsning i soffan, men snart kravlade lillan upp i mitt knä, lade sitt huvud på sned och somnade. Hon har aldrig varit speciellt kramig så det här var en dubbel bonus – både en möjlighet att vila och en riktigt mysig stund. Vi sov över en timme i soffan och när vi vaknade var jag full av energi igen!

Jag tänkte att lillan skulle få lite social samvaro på familjecentralen eftersom vi båda var rimligt pigga. När vi kom fram så såg jag att onsdagar var den enda dagen som det inte var någon aktivitet där,  bara att låtsas som ingenting och åka vidare på våra andra ärenden. Efter några uppbokade helger är det ganska lugnt i helgen så jag tänkte passa på att testa lite nya recept.  Jag passade på att proviantera de första ingredienserna till fredagsmiddagen – jag hoppas att jag ska kunna göra alla familjemedlemmar nöjda!

På vägen hem åkte jag till Jysk för att få en orientering i täckes-världen. Helt väntat fanns det massor av alternativ, från enklare fibertäcken till täckenas Rolls-Royce – myskanksdun! Eftersom jag tvivlar på att ens det bästa täcket kan hjälpa min nattsömn den närmaste tiden och att de dessutom kostade en rejäl slant så lutar det åt en kompromiss – silkestäcket!

Efter lunch tog vi en löptur med hunden i koppel och lillan i joggingvagnen. Löpningen var inget bekymmer, alla medpassagerare satt ju fastspända på något sätt. Lite värre blev det efteråt när lillan prompt skulle duscha med mig samtidigt som hunden var helt övertygad om att jag försökte blåsa honom på ett skönt bastubad…

Jag monterade upp min fotostudio hemma för att ta några bilder på lillan med de nya kläderna hon fick i födelsedagspresent. Tyvärr var hon inte alls lika sugen som jag på en fotosession, utan hon kröp raskt iväg så att hon var utanför bild när jag väl hade hunnit fyra av mina blixtar. Jag fick nöja mig med några testfoton på hennes leksaksbjörn som satt föredömligt stilla på stativet!

På kvällen kom frun hem från huvudstaden så att jag fick koppla av lite i soffan medan hon tog hand om nattning av lillan och kvällens hundmassage!

Jag började dagen med en hundpromenad som naturligtvis även inkluderar lillan i barnvagnen. Vi går den ”vanliga vägen” – den som vi går i stort sett varje morgon när vi är hemma. Det var med viss spänning vi tog oss an denna runda för första gången efter stormen Helga. Rundan är jobbig nog med barnvagn i sitt vanliga skick men som jag befarade skulle dagens runda innehålla ett ”specialmoment”. Vi behövde inte gå så långt förrän vi stötte på det första trädet som låg över skogsvägen. Det fanns ingen möjlighet att ta sig runt trädet i skogen så valet var att vända eller forcera. Nu är det inte första gången jag har stött på ett nedfallet träd på en barnvagnspromenad, så jag har utvecklat en viss teknik – sikta där det är glest med grenar, upp med framhjulen på stammen,  glid över stammen på underredet och sen ner lite smidigt på andra sidan. Det gick vägen även denna gång och vi skumpade vidare. Det slog mig att vi skulle behöva en Emmaljunga ”Cross-Country” med lite högre markfrigång, störtbåge och hasplåtar. Med tanke på hur bra SUV:arna har sålt i städerna så skulle säkert en sådan modell gå hem även i city…

Det var dags att fylla på frysen med ”färdigmat” igen. Jag hade slagit till på ett storpack med blandfärs så idag blev det stekning av ett helt köttberg. Jag passade på att koka pasta, morötter och blomkål när jag ändå höll på. När lagningen var färdig styckfrös jag allt på plåtar så att det ska gå lätt att plocka fram lagom stora portioner. Vi testade biffarna till lunch och de fick godkänt av hela juryn bestående av lillan, boxern och jag själv!

Under en tid har jag tyckt att det har varit ovanligt dammigt i vårt sovrum. Nu har jag även märkt att det börjar bli kallt om fötterna när jag sover. Här finns naturligtvis ett samband – det varma gåsdunet i mitt täcke har börjat läcka ut i en allt snabbare takt. På morgonen var golvet närmast sängen fyllt med dunfluff. En snabb titt på täcket visade att det inte var ett hål i täcket, utan massor av småhål. Det är dags att inventera täckesmarknaden om jag inte ska gå en kall vinter till mötes – det vill säga om det blir kallare än de 8 grader som termometern visar nu alltså!

Då var man ensam hemma igen med lillan och hunden. Frun är kvar i huvudstaden och jobbar några dagar så nu gäller det att ha koll på alla promenader, matningar, sovtider och aktiviteter för att få dagarna att gå ihop. Jag kom att tänka på denna gamla goding – the man song. Man får ju passa på att ta ut svängarna lite när man får möjlighet!

Idag var det sista gången på babysimmet (på introduktionskursen alltså). Tyvärr var inte ordinarie simlärare på plats den här gången. Om jag ska ge ett pedagogiskt tips till en vikarie så är det att inte inleda lektionen med ”hej, vad vill ni lära er idag?”. Tanken med att gå på kurs är ju att någon annan än jag själv ska ha koll på vad vi behöver lära oss… Det enkla och fullt naturliga svaret var ju ”att simma”. Med det sagt så hade vi ändå skoj i bassängen och det är värt att åka dit bara för att se lillan plaska! Efter genomfört simpass belönades vi med en badanka som lillan var mycket nöjd med att få ta med sig hem. Innan jag lämnade badhuset frågade jag lite försiktigt om jag verkligen hade betalat avgiften? Jag gjorde mitt bästa för att se förvånad ut när hon sade att jag inte hade betalat. Efter att ha gjort oss oskyldiga hoppas jag nu att kommunen förlåter mig och inte ger oss dagisplats 4 mil bort…

När vi kom hem fick vi besök av slamsugarbilen som skulle tömma våra avloppsbrunnar. Eftersom de varje år tar extra betalt för att de behöver dra en så lång slang till våra brunnar föreslog jag att de lika gärna kunde dra slangen utanför vår häck så att de inte förstörde vår gräsmatta och våra nya vinbärsbuskar. Mitt önskemål togs emot utan protester och den vattendränkta gräsmattan fick lite välbehövlig vila.

Jag har inte skrivit om våra nätter på ett tag. Tyvärr betyder inte det att alla våra bekymmer är lösta och att lillan nu sover sött hela nätterna. Vi är väl kvar på ungefär samma ruta som tidigare – hon vaknar någon gång på natten och utan nappflaska tar det ett par timmar att få henne att somna om. Idag provade jag att ge henne en napp. Tidigare har hon spottat ut den och varit helt ointresserad men nu när det börjar växa små kliande tänder i den lilla munnen blev mottagandet mer positivt. Hon gick nöjd runt med nappen i munnen hela dagen och jag tänkte att jag har knäckt koden nu – i natt ska vi sova från 7-7 🙂

Klockan 8 vaknade hon och var ledsen. Efter lite tröst somnade hon om med nappen i munnen. Jag är säker på att det var den feta flugan i taket som var skyldig till att hon vaknade, men den satt så högt upp att jag inte kom åt den utan att flytta möbler och det ville jag helst undvika. Nästa gång vaknade hon kl 12 – då var det dags för blöjbyte. Eftersom den irriterande flugan fortfarande härjade kom jag på att en tung, kissfyllld blöja borde utgöra det näst intill perfekta vapnet för lite nattlig flugjakt – tyst, snabbt och effektivt!! På det andra försöket fick jag in en fullträff i taket och flugan ligger nu död och begraven i blöjhinken! Vi sov gott i tystnade till klockan 5 när det var dags för lite morgonprat…

Dags att åka tillbaka till landet efter några intensiva dagar i huvudstaden. Eftersom förra resan gick bra körde jag med samma uppladdning den här gången. För att öka svårighetsgraden lite skulle jag även ta med mig hunden hem. Upplägget fungerade lika bra den här gången och tur var väl det – vädret inbjöd inte direkt till några pauser med barnvagns- och hundpromenader. Det som till slut tvingade oss till en snabbpaus var de två kaffekoppar som jag drack precis innan vi åkte – mitt fel alltså… Nästa gång ska jag dricka max en kopp innan avfärd. Utöver detta tvåminutersstopp behövde vi inte stanna någonting på vägen. Båda medpassagerarna verkade nöjda med min körning.

Eftersom det hade blåst lite i helgen och jag har lite dåliga erfarenheter av att komma hem efter stormar slog jag grannen en signal och pejlade läget. Det var ingen fara med blåsten sade de, så det var bara att fortsätta hem! Som parallell jag nämna att när vi kom hem från huvudstaden efter stormen Gudrun så var strömmen borta i två veckor och telefonen i en månad. Det kanske också var i detta perspektiv som grannens lugnande besked skulle ses, för när vi kom hem låg det ett större träd i trädgården, lådan med trädgårdsdynorna var vattenfylld efter att locket blåst av, trädgårdslyktan var krossad och så vidare…

Det första jag såg när jag kom hem var dock den vattenfyllda brevlådan där förra veckans post låg kvar. Om det ska bli några julklappar i år krävdes det snabba och resoluta handlingar.

Torkning av julreklamen var den enklaste delen. Det som kändes lite mer komplicerat var den nya bankdosa till vägföreningen som jag efter månader av diskussioner med Nordea hade lyckats få tillsänd mig. Den hittade jag i samma blöta skick som reklamen.

Funderar på om den mår bäst av några minuter i mikron eller om brödrosten kan vara ett alternativ. Jag har ingen lust att behöva ringa Nordea igen och förklara att vi fortfarande inte har utlandsverksamhet i vägföreningen, att vi inte har några anställda och att vi tyvärr inte har våra stadgar från 1960-talet i digitalt format. Jag håller tummarna för att dosan fungerar när den har torkat!

Frun skulle ha en sedan länge planerad spa- och showdag tillsammans med en av sina bästa vänner. Detta lämnade hela dagen öppen för lillan och mig att utforska huvudstaden! Vi lyckades planera in fika på inte mindre än tre olika ställen under dagen! Det är dags att åka till fika nummer 1!

Lillan somnade så fort vi satte oss i bilen!

Först hälsade vi på lillkusinen. Han tog i vanlig ordning över showen och skulle instruera lillan hur man använde alla hans leksaker, dvs hon fick inte behålla en enda av de saker som hon till slut tog mod till sig att försöka låna. Efter ett tag hanterade hon lillkusinen på precis samma sätt som hunden, så fort han kom i närheten tog hon till gråten, så att hon snabbt skulle få assistans av jourhavande förälder. Efter ett tag lugnade det ner sig och vi tog en mysig fika på den inglasade balkongen med sjöutsikt. Lillan var helt fascinerad av båtarna och folket som gick på bryggan! Vi hann med en lunchburk innan det var dags att fara vidare.

Lillan somnade så fort vi satte oss i bilen!

Nästa date var i Tyresö, även denna gång med sjöutsikt. Jag tänker att det kommer bli synd om alla med sjötomt när glaciärerna smälter, men annars är det ju rätt trevligt. Mannen i huset har ett stort teknikintresse så det fanns gott om fjärrkontroller, laptops och sladdar att leka med. Gissar att det kommer en räkning snart om någon av fjärrkontrollerna inte var stöttåliga. Dagens i-landsproblem dryftades också – det fanns en oro för att kvällens kvinnliga middagsgäst skulle ha så vassa klackar att det kunde bli märken i parketten. Hur detta dilemma löstes vet jag i skrivande stund ingenting om.

Lillan somnade så fort vi satte oss i bilen!

På kvällen var det dags för middag hos storkusinen. Vi fick en god grillmiddag med rabarber- och jordgubbspaj som efterrätt. Jag fick i uppdrag att fixa salladen och det gick väl sådär får jag säga. Jag lyckades plocka fram en påse med färdig sallad innan det var dags att ta hand om lillan och sen glömde jag bort det. Jag lovar bot och bättring till nästa gång! Prinsessan var lite gnällig till en början, men när hon fick tillgång till storkusinens ryggsäck fylld med halsband, rosetter och diverse köksleksaker i plast, gick det ledsna över väldigt snabbt. Hon plockade med de spännande sakerna på egen hand i säkert en timme och visade ibland upp någonting som hon var extra stolt över. Gissar att någon kommer att se upp till storkusinen framöver…

Jag behöver väl inte skriva att lillan somnade så fort vi satte oss i bilen….