För de av er som tror att jag har gått i ide för gott efter hemkomsten från vår senaste resa så kan jag härmed intyga att så inte är fallet. Faktum är att det snarare är den totala motsatsen. Jag tror knappt att jag har sovit någonting sedan jag kom hem. Lillan verkar lida av någon elakartad kombination av jetlag och tandvärk som skapar en attityd som efter några vakna nattimmar är svår att tolka som något annat än negativ. Det här är nog första gången sedan vi fick barn som jag inte tror att jag har sovit en enda sekund när jag gick upp på morgonen. Naturligtvis inte den starten på dagen jag hoppades på men jag hade nog ändå trott att det skulle vara värre. Vi får väl se i eftermiddag…

På förmiddagen blev lillan äntligen trött och jag kände att det skulle vara väldigt osympatiskt av mig att inte ställa upp på min lilla tjej genom att låta bli att vila tillsammans med henne… Vi vaknade efter tre timmar, något mindre hålögda och med tillräckligt mycket energi i kroppen för att klara av att packa ihop våra våra väskor och gå en hundpromenad.

Efter lunchen kraftsamlade vi för dagens enda aktivitet, ett besök i mitt föräldrahem. Efter en inte alltför lång fika där lillan dessutom passade på att ta ännu en tupplur (vad gör man inte för att orka vara vaken på natten) så styrde vi kosan tillbaka till vår bas i huvudstaden.

Efter en dag som passerade i någon form av töcken hade det plötsligt blivit kväll igen, jag kan konstatera att det har gått betydligt bättre att resa med barn än att komma hem med barn…

När lillan äntligen hade kommit till ro på kvällen tog jag och frun en hundpromenad tillsammans när vi ändå hade svärföräldrarna som kollade babyvakten. Naturligtvis kom budet med den under dagen återfunna paraplyvagnen exakt då. Som tur var så vaknade inte lillan av besöket och jag kunde gå och lägga mig för vad som skulle visa sig bli ännu en sömnlös natt 🙁