Frun, lillan och boxern åkte iväg till hundklubben för en förmiddags hundträning. Det är inte utan att jag numera får en lätt prestationsångest när jag är helt ensam utan någon att titta till…

För att döva mitt dåliga samvete tog jag tag i det första tapetseringsprojektet – det som skulle undanröja de sista märkena från min numera deporterade TV som hade suttit på väggen i lillans rum. Jag hade egentligen hittat en mycket enklare lösning på det hela än att tapetsera – ett stort dekalträd som passade perfekt över de fyra skruvhålen som behövde täckas och vars stam skulle dölja  märkena efter kabelkanalen. Men när vi hittade en tapet som vi båda tyckte om så bestämde vi oss för att göra en fondvägg istället. Naturligtvis hade vi inte valt den enklaste tapeten. Dels så skulle vi sätta upp en vit tapet på den blåa väggen och dels så var det inte en EasyUp-tapet utan en klassisk papperstapet som ska förlimmas innan den kan hängas upp. För att inte riskera att den blåa väggen skulle synas igenom började jag med att måla väggen vit. Några timmar senare kunde jag börja med det riktiga jobbet.

När den första våden hade vilat med limmet i knappa 10 minuter kändes den ungefär som blött toalettpapper, här gäller det att vara försiktigt! För att göra det lite extra spännande så finns det inte en rät vinkel på väggen så mönsterpassningen blev intressant. Jag kämpade på och tyckte att jag hade fått upp ett hyfsat flyt. När jag hade gjort knappt hälften och förbrukat drygt hälften av de tapeter jag hade köpt började jag ana oråd… Mönsterpassningen gjorde att jag förlorade nästan en halvmeter för varje ny våd. När jag så kom till en allra sista våden så räckte tapeten – nästan… Det saknades en ynka centimeter för att få till mönsterpassningen. Jag gissar att det är de här tillfällena som visar vilken typ av människa man är… Jag klippte ut den centimeter som saknades ifrån en överbliven våd och gjorde en liten specialvariant. Den som hittar min lilla personliga lilla passbit bjuder jag på en öl!

När tapeterna började torka upp så tyckte vi att det såg riktigt bra ut. Färgerna matchade perfekt och med tanke på känslan när jag lyfte upp den första spröda och blöta tapetvåden så blev resultatet helt okej! Eftersom det var engelska tapeter med alfabetet på så saknade de å, ä och ö! Internationella skolan börjar nu!