Äntligen lite ordning och reda igen – en helt vanlig vardag med sångstund! Skönt att få lite struktur i tillvaron igen efter den ständiga beslutsvånda som en längre ledighet med tillhörande frihet innebär 🙂

Eftersom jag ändå skulle in till stan fick jag ett ärofyllt uppdrag av frun – att lämna in tjänstebilen på service. Det skulle inte vara något problem alls, bara att lämna in den, hämta ut hyrbilen och åka vidare. Det gick bra ända tills hyrbilen skulle lastas. Den beställda V70:n hade då förvandlats till en betydligt mindre V40. När verkstadskillen såg bilen och sen tittade på mig med barnvagnen och den stora barnstolen i handen fick han en lite bekymrad min – ”Ojdå, det här kanske inte blir så bra. Å jag som hade tagit in och värmt upp bilen och allt”. Efter några sekunders total förvirring om hur vi skulle reda ut det hela så kom vi fram till att vi ändå måste ge det ett försök, så liten är ju inte bilen. Jag monterade barnstolen och efter att ha tagit ur insynskyddet ur bilen visade det sig att om man klämde in vagnen med exakt 39 graders vinkel så gick det. Vi åkte vidare i den varma bilen till vårt nästa uppdrag – passpolisen!

Vår nyligen beställda resa ska gå till ett land som kräver att passet är giltigt minst 6 månader efter hemkomst. Det komiska är att det var mer eller mindre exakt fem år sedan vi var där senast, mitt pass höll nämligen på att gå ut då också. Den gången hade vi bokat sent och jag ska väl erkänna att jag inte hade 100% koll på vad som gällde med passet. När vi gick igenom passkontrollen på Arlanda sade kontrollanten att det var på håret. Jag förstod ingenting så jag körde med det fåniga leendet och tänkte inte mer på det. När alla hade kommit ombord på planet så ropar kapten att de tyvärr inte kan starta för att några passagerare ombord hade pass som snart skulle gå ut. Först skulle dessa passagerare lämna planet, sen skulle deras bagage identifieras och packas ur… I detta läge vill man inte gärna  vara den utpekade. Nu började jag lägga ihop två och två och kände att skilsmässan kröp allt närmare. Jag tänkta att det är bäst att ligga lågt tills hela h..vetet brakar löst. Lättnaden när kaptenen ropade upp några andra namn var stor och jag stämde glatt in i omgivningens fördömande kommentarer om hur korkad man får vara… Nytt pass beställdes på tio minuter och en kontrollmätning visade att jag nu är 181 cm lång, inte 180 cm som jag alltid har kört på tidigare. Jag gissar att det kommer att förklara att mitt BMI alltid har legat lite högt…

Efter sångstunden åkte vi hemåt igen. I brevlådan hittade jag mitt knivbrev. Våra köksknivar har vi liggande i en låda. Ja, jag förstår att ni alla knivälskare där ute skrattar nu, men på grund av utrymmesskäl i vårt kök har det blivit så. Det har medfört att våra knivar nu knappast skulle utgöra något hot om någon hemma skulle bli lite för ilsken en kväll, så slöa är dem. Därför tänkte jag testa den nya tjänsten ”knivbrev” där man skickar in knivarna för slipning och får tillbaka dem inom 48 timmar. Jag återkommer med en recension!

Jag behöver väl knappast tillägga att det var helt hopplöst att få ut barnvagnen ur hyrbilen innan återlämningen. Någonting säger mig att det borde gå att göra precis likadant som när man stoppade in den fast tvärtom, det gick bara inte. Efter några tappra försök att lösa urpackningen med elegans tog jag till nödvapnet – kraft! Vagnen kom ut, nu får vi se hur skeva hjulen är och om min fru får lämna tillbaka hyrbilen…