Idag skulle jag och lillan åka på möte med kommunens energibolag. Numera räknar jag inte antalet möten per dag utan per månad. Det känns lite kul när det dyker upp någonting i kalendern. Lillan verkade inte lika exalterad över det stundande mötet – hon somnade i bilen precis innan vi skulle gå in till receptionen. Jag har sett både kollegor och kunder sova sig igenom möten som jag har deltagit på, så jag tänkte att jag lika gärna kunde låta henne sova. Jag gick ut ifrån mötet och tittade till henne i bilen var 20:e minut. Efter att ha fått nedlåtande besked om kommunens planerade fiberutbyggnad i vårt område kom receptionisten in i mötesrummet efter 45 minuter – ”Jag tänker på bebisen hela tiden, ni kan inte sitta här längre.”. Jag tror att det bara var en vänligt menad påminnelse men det som alla i rummet uppfattade var nog – ”Det där är en riktigt dålig pappa”. Jag gick ut och väckte lillan i bilen och det verkade som att den nyvakna blicken kompletterat med ett nöjt leende fick receptionisten att känna sig lite bättre till mods.

Boxern var på efterkontroll efter rehabiliteringen. Allt såg bra ut så nu kan han börja träna som vanligt igen – om det inte hade varit för all snö förstås 🙂 Bortsett från att det är lite svårt att träna spår och lydnad just nu i är han väldigt förtjust i att bara vara ute och springa och busa i snön.

Jag förstår att tjejkväll kan tolkas som att jag skulle äta ostbågar med frun och lillan på fredagkvällen, men så var inte fallet den här gången. Det var nämligen min tur att gå på after work med föräldragruppen och det innebär ju jag och mammorna. Frun får se det positivt – hon vinner ju veckans ”På spåret” på walk over. Vi hade en mycket trevlig kväll och jag vet nu mycket mer om alla pappor än vad jag visste tidigare 🙂 Om man bor på landet och vill vara garanterat nykter en fredagkväll ska man alltså gå på krogen – det enda sättet att komma hem är att ta bilen!