Lillan har förälskat sig i sina skor. Eller rättare sagt ett specifikt par skor. Joggingskorna med resårsnörning är just nu hennes favoritplagg alla kategorier. På morgonen hinner jag inte ens sätta på henne kläderna innan hon pekar och gestikulerar för att jag ska förstå vikten av att hon först av allt ska få på sig skorna. Det blir ju så mycket lättare att ta på henne byxorna sen…

Skorna följer sedan med under dagen. När vi ska gå ut i det fortfarande blöta gräset kan man ju tycka att kängorna skulle vara lite mer lämpade för ändamålet, men icke. Det finns viktigare strider att vinna tänker jag och låter henne få som hon vill. När vi kommer ut så återupptar hon sitt kall att plocka alla blommor på gräsmattan. Problemet är bara att vi numera klipper en ganska stor bit av vår åker så att vi ska kunna träna hunden. Lillan har med andra ord ganska mycket att stå i för att hålla gräsmattan ren från de små vita blommorna…

Jag tänkte att jag skulle ta några actionbilder på Boxern när han hoppade över vår häck, men det skulle visa sig att han inte var helt lätt att regissera. Han måste ha tyckt att häcken var aningen för gles för att betraktas som ett seriöst hinder, han tog nämligen den kortaste vägen igenom vilket gjorde det lite svårt att få den perfekta bilden…

På kvällen gjorde vi ett nytt storkok på Korv Stroganoff. Numera vill lillan vara delaktig i matlagningen så jag drog fram våran sittpuff så att hon kunde stå på den. Allting gick bra till jag skar mig på den vassa kniven när jag skulle skära korven. På de få sekunder jag tittade bort hann lillan få tag på kniven. Jag hann ta tillbaka kniven i tid och vi kunde återgå till att skära falukorv. Snart tog hon ett lite för stort steg åt sidan och trillade ner mellan ett köksskåp och sittpuffen. Även det lilla äventyret slutade bra och till slut kunde alla som var hemma äta av maten – även Boxern fick sin ranson.