Lillan och hunden håller på att bli ett riktigt dream team! De lär sig att interagera bättre och bättre och även att hantera de situationer när någon av dem inte riktigt är bekväm i situationen. De har också lärt sig att samarbeta för att dra maximal nytta av respektive individs styrkor. Idag bestod samarbetet av att lillans klåfingriga små fingrar som nu når långt in i lådor och väskor kompletterades av den glatt tuggande boxern – lillan hittade föremålen och boxern destruerade dem. Dagens offer bestod av två borstar – min hårborste och vår skoborste.

Hårborsten, som nog förövrigt är både den första och enda som jag har haft, hade jag ärvt av frun. Den var av plast och dessutom rosafärgad. Lillan lyckades öppna min sportväska och plocka fram borsten för att sedan lämnaöver den som en stafettpinne till sin medhjälpare för vidare hantering. Efter att borsten hade förlorat på knock-out i första ronden mot boxern var det en intressant syn som mötte mig – borsten totalt demolerad och massor av små rosa avtuggade borststrån som stack ut ur boxerns mungipor. Jag tror att han förstod att det här skulle bli väldigt svårt att skylla på någon annan.

Någon timme senare gick även skoborsten samma öde till mötes, så om ni ser en okammad man med dåligt borstade skor på stan framöver så vet ni vem det är och vad det beror på. Det ska bli kul att följa vårt dream team framöver även om jag hoppas att de inte ska vara så här effektiva i sitt samarbete varje dag. De sägs ju att det är bra för barn att växa upp med djur, frågan är om det är lika bra för föräldrarna?