Få saker kan framkalla så spontana och troligtvis också ärliga reaktioner som när någonting händer med våra kära bilar – framförallt om det råkar vara fel person som sitter bakom ratten när det händer.

Vi åt middag med goda vänner i somras och vi pratade bland annat om deras ”nya” bil som efter några år i familjen nu hade blivit deras ”vanliga” bil. De berättade att det var först nu, några år senare som de kunde prata öppet om en liten incident som hände i början av deras relation med den nya bilen. Frun i huset hade råkat köra in i en mittvajer på vägen med en rejäl repa längs hela bilen som följd. Väl hemkommen berättade hon vad som hade hänt för sin man – han hade inte sagt ett ord… Han gick ut i garaget, hämtade diverse trädgårdsredskap och började göra rent mellan stenarna på den stenlagda uppfarten. Han kom in först efter flera timmar när det hade blivit mörkt och det sades inte ett ord till om  incidenten förrän nu flera år senare.

Idag hände det oss, eller kanske snarare mig. Efter en lite hastig backning utanför matbutiken som möttes av en likaledes backande bil från andra hållet hann jag precis höra backvarnaren innan det obehagliga ljudet av av bil som skrapar mot bil hördes. Till saken ska sägas att vi köra ganska mycket bil – väldigt mycket om man frågar någon som vi känner. Med över 10.000 familjemil per år är det klart att det händer saker, ibland är det ens eget fel, ibland någon annans. Den här gången var det bådas fel och jag kom snabbt överens med den andra föraren om att vi hanterar vår respektive del av skadan själva. Just då tog min frus tålamod slut i bilen och hon flyger ut och förklarar att det faktiskt är hennes bil och att hon inte kan vara utan den. Paret i den andra bilen såg lite förvånade ut men säger lugnt att den andra bilen är deras, ett faktum som de nog redan trodde var utrett… Tillbaka i bilen fick jag höra hur dåligt jag kör, hur glad jag ska vara att få åka i min frus bil och hur plågsam den närmaste tiden kommer bli för min fru efter olyckan. För säkerhets skull förklarade hon samma sak för alla som ringde till henne under bilfärden!

Som ni ser ovan finns det olika sätt att hantera en repa i lacken! Alla sätt är säkert bra, bara de inte utvecklas till en spricka i relationen… Till slut kom vi dessutom fram till att det faktiskt var svärfars fel att jag krockade – det var han som ville att vi skulle köpa den speciella osten som bara säljs på den här matbutiken. Om inte om hade funnits så hade ju olyckan aldrig hänt 🙂