Det hade blivit dags att lämna Arizona för denna gång. Efter en sista koll på biljetterna kvällen innan noterade vi att flyget skulle gå redan kl 12 på dagen och inte kl 19 på kvällen som jag trodde. Tur att vi kollade, men där rök vår sista pooldag. Vi packade ihop våra resväskor med visst våld och styrde hyrbilen tillbaka mot Phoenix. Jag lämnade av mitt resesällskap och bagaget vid terminalen och åkte för att lämna tillbaka hyrbilen. När jag kom tillbaka var frun inbegripen i en diskussion med incheckningspersonalen. Det visade sig att att vår biljett var ombokat via Köpenhamn, dvs ytterligare ett stopp utöver Chicago och tre timmars extra restid. Inte riktigt vad vi var sugna på med lillan i sällskapet. 

Vi höll ändå hoppet uppe tills vi kom till Chicago och fick bekräftat att det flyg vi hade bokat var inställt. Det betydde fyra timmars väntan på Chicagos flygplats. Förra gången jag flög SAS via Chicago blev jag tvungen att övernatta på flygplatsen. Nästa gång kanske vi väljer en annan rutt.

Innan vi kunde gå ombord på Atlantflygningen skulle vi passera en sista säkerhetskontroll i USA. Allt gick fel. Vi hade glömt lite vätska i nappflaskan så vi hamnade på specialgranskning. Svärmor fick gå igenom en bodyscan-maskin för första gången och den gav också utslag. Efter lite språkförbistring i hennes specialgranskning verkade det vara något i byxlinningen eller byxfickorna som gav utslag. För att underlätta lite knäppte svärmor upp knappen i sina byxor och det blev för mycket för de pryda amerikanerna. Jag hörde bara ett ”She is taking off her pants” och sedan ser jag alla vakterna vända sig bort samtidigt. Efter lite medling mellan svärmor och vakterna så hade vi övertygat dem om att hon inte hade någonting farligt med sig och hon inte heller brukar ta av sig byxorna utan god anledning.

Lillan verkade inte speciellt upprörd över den extra flygningen. Hon insisterade på att vi skulle hålla henne i handen och gå långpromenader på flygplatsen innan vi gick ombord. Väl på planet så tittade vi på lite film och sen var det dags att sova. Jag måste säga att vår lilla hjälte sköter sig utmärkt även om förutsättningarna blev lite tuffare än vad vi hade hoppats på.

När vi till slut tog mark i Sverige. Hade nästan allt bagage kommit med. Det enda vi saknade var den inlånade paraplyvagnen… I väntan på att den också kommer till Sverige så summerar vi en helt underbar resa. Jag fick ju också lite extra tid på slutet att tänka på hur vi ska kunna få ersättning för det inställda flyget. Det ska nog kunna bli ytterliager en billig semesterrresa det här 🙂