Jag tycker att det låter mycket trevligare att säga att vi var morgonpigga  av jetlag än att vi kände oss väldigt kvällströtta. Lillan tyckte att 4.30 var en bra tid att gå upp på morgonen efter vår äventyrliga långflygning. Om vi räknar in tidskillnaden på 6 timmar så är det faktiskt inte så illa. Jag funderade ändå en sekund på om jag skulle argumentera om tidpunkten för uppstigningen men kapitulerade direkt och lyfte upp henne med ett spelat leende… Jag vet förresten inte vad som har hänt med mitt sömnbehov. Trots att jag blir väckt flera gånger per natt och ofta går upp tidigare än önskat så känner jag mig förvånansvärt pigg. Lika bra att glädjas så länge det håller i sig tänker jag, det kommer nog en annan verklighet en dag.

Frun skulle vara kvar i huvudstaden och jobba, så efter ompackning och en promenad med hund och barnvagn satte jag och lillan oss i bilen tillsammans med en massa packning. Eftersom vi åkte på eftermiddagen sov lillan hela vägen hem – ibland är det inte så dumt med Jetlag. Jag kunde lyssna på min ljudbok ostört i fyra timmar. När jag skriver ostört så menar jag inte bara  ifrån yttre störningar såsom barnskrik och telefonsamtal utan minst lika mycket ifrån mina egna tankar. Jag har en sällsynt förmåga att börja fundera på andra saker så fort jag sätter igång min ljudbok, men den här gången klarade jag av att lyssna hela vägen!

När vi kom hem och lillan vaknade var hon märkbart förkyld. Näsan rann hela tiden och hon var rödrosig om kinderna. Trots det blev hon överlycklig av att komma hem och utforska sina leksaker och böcker. Hon ”pratade” oavbrutet medan hon kröp omkring och upptäckte alla sina saker på nytt. Det är ganska fantastiskt hur lätt vi anpassar oss – borta bra och hemma bra!

Vi hade satt klockan tidigt för att hinna med frukost, den sista packningen och utcheckning innan vi skulle åka till flygplatsen kl 7.15. Men vi vaknade en timme innan klockan skulla ha ringt av att lillan satte sig upp i sängen, hostade högt några gånger och kräktes. Efter avtorkning och duschning satte vi henne på pottan och det visade sig snabbt att problemet verkade vara större än en enskild kräkning. Helt plötsligt kändes det som att den här dagen skulle kunna bli aningen äventyrligare än vad vi hade hoppats på. Våra misstankar gick direkt till den vackert lilafärgade blomman som lillan hade fått av personalen dagen innan. Innan vi hade avslutat lunchen had lillan ätit upp hela blomman…Vi packade några extra ombyten i handbagaget ifall det värsta skulle hända.

När vi hade gått på planet blev vi informerade om att det var värre motvind än vanligt på sträckan och att flygningen skulle ta 12,5 timmar. Det var inte många planeter som stod rätt idag! Vi gladdes i alla fall åt att vi denna gång bara var ca 30 minuter försenade när vi lyfte 🙂

Lillans mage blev inte bättre under flygningen, så det blev många och långa besök på den klaustrofobiska flygtoaletten. Det blev inte bättre av att lillan blev livrädd för flygtoalettens spolning första gången vi bytte på henne. Varje gång vi kom in på toaletten efter det blev hon ledsen. Utan att gå in på alltför mycket detaljer kan jag säga att vi är glada för de extra ombytena vi packade. Bortsett från magproblemen gick flygresan otroligt bra, även om jag stundtals funderade på hur det kan vara så tungt att ha 14kg i knät. Som en liten avslutning kräktes lillan under inflygningen till Arlanda och somnade sen precis innan landningen. Det positiva är att hon inte verkar vara ett dugg berörd av att starta och landa. Det var inte värst för oss den här gången heller. När vi kom till gaten mötte en ambulans upp för att ta hand om en liten kille som hade blivit allvarligt uttorkad under flygningen. För flygvärdinnorna var det här säkert en helt vanlig dag på jobbet. Det var ett trött och stinkande gäng som satte sig i bilen när vi hade hämtat ut bagaget – vi kände oss som en riktig barnfamilj!

När vi kom hem utbröt stora glädjescener – lillan blev överlycklig över att träffa mormor och morfar och hunden blev utom sig av att träffa frun. Tänk vad glad man kan bli av att vara ifrån varandra ett tag – det är ju för övrigt en metod som jag och frun har tillämpat mycket genom alla våra tjänsteresor!

Efter en dusch och god middag kunde vi börja packa upp alla barnmatsburkar som vi hade tagit med oss. Vi hade inte använt en enda på hela resan, men det gäller att vara förberedd på det värsta. Utan ombyten på planet hade det här livit en riktigt, riktigt dålig dag…

Sammanfattningvis så har vi haft en toppenresa och vi är inte ett dugg avskräckta för att åka igen. Att flyga till New York på 8 timmar i mars känns helt plötsligt väldigt hanterbart!

Sista dagen i värmen för den här gången. Vi har nu vant oss vid att bli fullkomligt påhoppade av personalen vid frukosten. Alla vill klämma lite på lillan och skoja med henne. Det är knappt vi hinner äta själva mellan samtalen med personalen och att få lillan att fokusera på maten kan vi bara glömma. Jag vet inte om personalen kallar alla barn för ”Michelin” eller om det har med lillans välmående armar och ben att göra. På något sätt har detta spritt sig mellan restaurangerna så nu spelar det ingen roll var vi går, lillan blir alltid hälsad med ett stort leende och ”How are you today little Michelin?”.

För att kompensera för den uteblivna löprundan igår tänkte jag att skulle ta en löprunda utomhus i omgivningarna. När jag kom ut från skuggan som hotellet erbjuder konstaterade jag direkt att det inte behövdes någon uppvärmning… Jag tog mig fram de 5km som jag hade tänkt, men när jag kom tillbaka var jag som en blöt liten spillra. Jag möttes av ett glatt leende från reseföretagets representant. ”Vi brukar aldrig springa efter kl 8 på morgonen”. Jag ska försöka komma ihåg det till nästa gång. Tur att det finns en poolbar.

Lillan har fått röda prickar på ena armen. Inte några små oskyldiga prickar som går att bortse ifrån utan riktiga prickar… Jag har viss erfarenhet av området då frun fick röda prickar på benen när vi var här förra gången. Hjälpsam som jag är googlade jag ”röda prickar thailand”. Den sökningen gav en nästan komplett utbildning i asiens samlade skadeinsekter kompletterat med alla kända och okända sjukdomar som kan drabba de nedre regionerna. Frun var måttligt road av mitt stöd den gången. Jag hoppas att det inte är något allvarligt.

På kvällen avnjöt vi en sista måltid på den asiatiska restaurangen. Vi beställde mat till lillan från barnmenyn – ångstekt havsaborre med grönsaker. Jag kan inte påminna mig om att jag har sett det på någon barnmeny i Sverige 🙂 Vi lyckades äta hela vår trerättersmeny innan lillans goda humör tog slut. En halv nappflaska senare låg hon och snarkade i sängen, lyckligt ovetande om att de dagliga baden imorgon byts ut mot en lång flygresa och därefter kallare väder.

Idag har vi inte gjort någonting annat än att bada. Variationen bestod i att ibland byta mellan poolen och havet. När det började bli tid för mitt löppass tyckte jag att det var för skönt ute för att gå in på gymmet och när det sen blev dags för fruns Pilatespass så resonerade hon likadant. Vi simmade helt enkelt lite till och sen solade vi lite till… På kvällen skulle vi variera oss och äta på hotellets italienska restaurang, men vi hade inte bokat bord så när vi kom dit var det fullbokat. Vi fick helt enkelt äta på den vanliga restaurangen och vi var inte speciellt ledsna för det.

Det börjar ju snart bli dags att summera ännu en härlig vistelse på Sofitel Phokethra i Krabi. Som ni säkert har förstått är vi mycket nöjda med det här hotellet, det är ju därför vi har åkt tillbaka hit. För att ge lite perspektiv på hur mycket vi har att klaga på här så finns en lista nedan med de största problemen vi har upplevt under veckan:

• Den värmda mjölken till morgonkaffet är ibland så varm att man bränner sig på tillbringaren
• Maskorna i hängmattorna är lite för stora så att telefonen åker igenom
• Klinkerplattorna runt poolen blir lite för varma att gå barfota på
• Det går inte att koppla upp fler än tre enheter per rum samtidigt på hotellets trådlösa nätverk (utan att betala extra alltså)
• Sittsäckarna som är mycket skönare att ligga på än solstolarna plockas undan varje natt och måste lockas fram med lite dricks på morgonen (tills vi kom på att de kunde övernatta på vår altan…)
• Det saknas några kakelplattor i den 20 meter långa liggdelen av poolen. (Vi förstår att detta inte är så lätt att åtgärda då vi räknade ut att det skulle krävas ca 700 tankbilar för att fylla hotellets pool efter tömning)

På kvällen lyckades vi bli utlåsta från rummet. Vi hade gått ut och badat på baksidan när roomservice kom och skulle fylla på vattenflaskorna. De tyckte nog inte att man borde bada vid den här tiden så de var snälla och stängde altandörren och låste den från insidan. När vi kom tillbaka från poolen enbart iförda badkläder kom vi inte in på rummet. Jag fick gå upp till receptionen i mina blöta badkläder och lite smidigt navigera mellan alla middagsgäster som var aningen mer välklädda. När det hade blivit min tur i receptionen stod jag i en liten vattenpöl. Jag fick snabbt ett nytt kort så att jag kunde smyga mig igenom korridoren tillbaka till rummet och släppa in frun och lillan. Som en bonus hann jag i alla fall se den vackra solnedgången från receptionen, så det var bara att ta på sig lite kläder och springa upp igen med kameran!

Trots rubriken är det alltså inte så allvarliga problem i paradiset, men det är väl så det ska vara när man är på semester från ledigheten…

Den vänliga och barnkära personalen på hotellet har nu otaliga gånger talat om för oss hur söt vår lilla pojke är! Eftersom vi har klätt henne i mycket blåa kläder gissar vi att det är det som ställer till det. När de frågar hur gammal han är så ser de närmast chockade ut när vi säger 14 månader. De thailändska barnen verkar komma i lite mindre format. För att bringa lite ordning i genus-kaoset så har vi nu börjat använda klänning på henne och när det gick upp för personalen i frukostbuffén att lillan är en tjej kom de med en hårsnodd och gjorde en tofs på henne. Tjejer ska tydligen ha tofs här!

Idag tog jag en runda på hotellets egna golfbana – jag hoppas att det är den enda parterapin som jag ska behöva. Jag kan väl inte se att det har spelats några större mästerskap på den här banan, men å andra sidan har ju inte jag heller spelat några större mästerskap, så det gick bra ändå! Slagen satt förvånansvärt bra och det var lyxigt att spela golf med havsutsikt! De senaste rapporterna ifrån Sverige säger att snön har smält bort och att de första golfarna har tagit sig ut på banorna, jag ser fram emot att den svenska golfsäsongen snart är här!

Om någon tycker att det saknas en boll på golfbilden ovan så får jag försvara mig med att det inte är helt lätt att ta golfbilder på sig själv med självutlösare. När jag väl hittade en plats att ställa kameran på så låg helt enkelt inte bollen där… Jag tycker ändå att provsvingen ser hyfsad ut för att vara på årets första runda!

Lillan lär sig något nytt varje dag. Idag har hon kommit underfund med att det går alldeles utmärkt att gå omkring i barnpoolen med en flytande skumgummipinne i händerna istället för sina armpuffar. Hon navigerar stolt mellan jobbiga barn och andra flytetyg som är i vägen för hennes framfart. På lunchen åt hon för första gången själv med gaffel. Visserligen en lättfångad ost- och skinktoast, men ändå!

På eftermidagen hann jag och frun med varsitt träningspass och sen var det kväll igen, det rullar på…

Idag var det utflyktsdag. Hotellet har egna båtar som går ut till härliga öar med fina badstränder när man tycker att poolen blir för tråkig. Vi hade bokat in oss på morgonturen till Hong Island, vilket innebär att båten lämnar stranden nedanför hotellet kl 8.00. Det innebar att vi blev tvungna att väcka lillan strax efter kl 6 – inte populärt. Hon var arg som ett bi när vi kom till den tidiga frukosten men efter några skivor Gruyére-ost lugnade hon ner sig lite. När hela båtsällskapet hade samlats och vi hade intagit våra platser i båten var humöret återställt. Båten var en longtailbåt med stor öppen motor som bullrar som sjutton. Tjugofem minuter är ungefär vad man står ut med, jag tycker synd om de som kör dessa båtar dag ut och dag in utan hörselskydd.

Det visade sig snart att det finska paret med småbarn som var med på turen hade rummet bredvid oss. Eftersom lillan hade varit ganska högljudd de gånger hon hade vaknat under den senaste natten blev det lite pinsamt – jag tyckte att de tittade lite konstigt på oss redan vid samlingen. Till slut blev jag tvungen att fråga om vi hade hållit dem vakna på natten, men de svarade helt oförstående på engelska med finsk brytning ”Noo, noo, fee för sliiping! Ferry fick wålls!”. Då kändes det lite bättre!

När vi kom till Hong hittade vi snabbt samma träd som skuggade oss för fem år sedan, när vi var där förra gången. Platsen var perfekt eftersom tidvattnet gjorde att vattenbrynet snabbt kom närmare skogskanten och gjorde att de som valde en plats längre ner på stranden fick flytta gång på gång. Vi badade och tittade på fiskar. När ett danskt par som vi träffade på båten matade fiskarna med lite bröd blev de helt vilda och skrämde lillan med sitt glupska hoppande. Hon kom dock över det hela ganska snabbt och fortsatte sig badande. Vi kunde stå olika långt ut i vattnet och låta vågorn skjutsa lillan mellan oss, mycket praktiskt.

När vi hade badat hann vi inte mer än upp till handdukarna innan vår för tidigt väckta dotter tyckte att det var sovdags igen. Hon klättrade helt enkelt upp på mig där jag låg och solade, sedan somnade hon sittandes och trillade ner på mig. Min fläskläpp från det tidigare dyket som nu har börjat återfå normala proportioner träffades naturligtvis av hennes haka, så den lär väl vara öm några dagar till… Eftersom hon nu sov sött ovanpå mig så var ju även jag tvungen att vila lite, stackars mig…

På vägen hem tog vi en liten extratur in i en lagun på baksidan av Hong där vi hann med ett snabbdopp medan vi funderade på hur en sådan lagun överhuvudtaget kan bli till.

Tillbaka på hotellet fortsatte badandet. Jag tog en tur till swimupbaren för att ta en öl och hittade ett annat svenskt par som reste med sin lilla dotter. När jag kom tillbaka för att göra familjen sällskap hittade jag två ”sleeping beuties” på gräsmattan – det är tufft att bada!

Nu börjar vi bli varma i kläderna här på hotellet. Utöver ett antal simpass under dagen hann frun med Pilates och jag hann med ett löppass på löpbandet. Det känns lite märkligt att ha åkt ett kvarts varv runt jorden till värmen för att sedan springa på löpband, men det är skönt med ett litet avbrott från badandet ibland. Jag måste ha sett lika trött ut som jag kände mig för när jag klev av löpbandet frågade föreståndaren på gymmet med viss oro i rösten om jag var okej…

Lillan har förstått att det är perfekt djup i barnpoolen för att hon ska kunna gå omkring utan problem. Hon har blivit riktigt flink på att ta sig runt genom att gå eller simma i poolen. På ett besök i swimup-baren uppvisade hon även en viss talang på att dricka med sugrör – det hade vi aldrig testat innan.

Kvällens middag bestod av grillbuffé som serverades i hotellets trädgård. Under midddagen spelades det covers av några Thailändska artister. Lillan blev snabbt deras bästa publik – hon viftade med armarna och klappade tacksamt efter varje låt!

Efter nattningen drog vi nytta av det korta avståndet mellan vårt rum och baren i hotellet – tur att vi tog med babyvakten!

Helt plötsligt plingade det till i mailboxen – det var beslutet från Allmänna reklamationsnämnden för förseningen på vår förra resa. De gick helt på min linje så nu ska det bli intressant att se om Novair följer beslutet eller om de tvingar oss att ta ärendet till tingsrätten.

Första heldagen i Thailand. Natten gick förvånansvärt bra efter tidsomställningen. Visst vaknade lillan några gånger men hon somnade om och vi kände oss hyfsat utvilade på morgonen. Efter lyxig bufféfrukost var det bad som gällde!

Frun och lillan hoppade i badet först. Monterad i den uppblåsbara badringen fick lillan skjuts runt hela den enorma poolen inklusive ett besök i swimup-baren för vattenpåfyllning. När de kom tillbaka skulle jag hjälpa lillan över den lilla barriären mellan vuxenpoolen och barnpoolen. Det var inget problem att lyfta över lillan i badringen men sen skulle jag ju ta mig över själv också. Jag tog lite sats och hävde mig över och dök ner på andra sidan – det var 50cm djupt där… Jag tog emot mig med läppen och kom upp med en rejält mörbultad mun. Efter en snabb kontroll av att tänderna satt kvar var det bara att gå upp och invänta fläskläppen – den lät inte vänta på sig.

Vi börjar bli lite oroliga för lillans matvanor. Inte så att det är något problem att få i henne mat, utan snarare vilken mat hon vill äta. Tidigare har det gått bra med pasta, köttbullar och kokta grönsaker men på dagens lunchbuffé valde hon mat med klass – sushi till förrätt, ångkokt ägg med grönsaker till huvudrätt och smörgås med Gruyèreost som efterrätt. Tur att vi har All-inclusive.

På eftermiddagen var det dags att testa havsbad. Lillan tyckte att det var toppen att flyta omkring i det salta vattnet med sin badringar. Att det kom lite vågor ibland gjorde bara det hela roligare.

Bad och sol gör lillan trött. Hon tog två rejäla tupplurar i en av hängmattorna på området. Jag uppskattar tiden från det att vi lade ner henne till den första snarkningen till någonstans mellan 8 och 9 sekunder 🙂

På kvällen kom det en liten regnskur på 80mm, solen skiner tydligen inte alltid i Thailand…

Då var det dags för lillans andra utlandsresa. Denna gång en lite längre flygning till Krabi för en veckas värme på ett trevligt hotell. Beräknad flygtid var 11 timmar så det gällde att ha bra sysselsättning. På morgonen fick vi information om att planet var försenat – inte nu igen tänkte vi! Förra gången vi flög blev vi 32 timmar försenade. Den här gången verkade det bara bli en timmes försening så vi åkte iväg till flygplatsen när det var dags. 

Jag hade förbokat parkering via Swedavia, så det skulle bara vara att köra in eftersom de har kameror som läser av registreringsskylten. Men den här gången öppnade sig inte bommarna. Jag fick trycka på hjälp-knappen på automaten och efter att ha förklarat mitt problem fick jag till slut ett muttrande svar ”Du har skrivit in regnumret med små bokstäver. Då öppnas inte bommarna.”. Eftersom jag har lite koll på IT-branschen så vet jag att det år 2016 går att bygga lösningar som inte är beroende av att man skriver in regnummer med stora bokstäver! Hoppas nu inte att det är mina kollegor som har byggt systemet 🙂

När vi kom till flygplatsen checkade vi in våra väskor. Frun blev lite irriterad när hennes väska fick en stor lapp som det stod ”Heavy” på trots att min väska vägde exakt lika mycket och jag inte fick någon lapp. Efter att ha växlat pengar gick vi igenom säkerhetskontrollen. Eftersom vårt hopp under flygresan stod till att kunna ge lillan ersättning om hon blev grinig kollade jag med frun om hon hade koll på de portionspåsar med ersättning som vi hade förberett. Efter att hon gjort en snabb kontroll i väskan fick jag den där blicken som man helst inte vill få i detta läge – hon hittade inte påsarna. Det var nu exakt 55 minuter till planet skulle lyfta och vi tänkte att påsarna på något sätt måste ha hamnat i någon av de incheckade resväskorna. Få ut de incheckade väskorna – inte en chans. Få tag på ny ersättning på Arlanda – omöjligt. Klara flygningen utan ersättning – knappast! Som tur var hade frun joggingskorna på sig – hon sprang ut genom tullen, fångade en taxi, åkte till närmaste matbutik i Arlandastad. Efter att ha köpt ny ersättning tog hon den väntande taxin tillbaka till terminalen, igenom säkerhetskontrollen och passkontrollen. Hon kom till gaten precis i tid för att gå på planet.  Genomsvettig och med sveriges dyraste ersättning i handen kom hon i alla fall med planet! Då hade jag precis hittat påsarna i det andra handbagaget 🙂

Lillan var på ett alldeles strålande humör. Hon hade inga som helst planer på att somna direkt på planet, utan kollade noggrannt in omgivningen. Vi hann äta, titta på lite barnfilm på plattan och prata lite om det allmänna läget innan hon till slut somnade. Då hade hon varit tystare än de flesta andra småbarn och många av de vuxna… Det är otroligt vad ett par Gin och Tonic kan göra med de annars så tystlåtna svenskarna. Vi blev väckta bara ett par timmar senare av en flygvärdinna som viftade med en taxfree-broschyr. Vi var inte de enda föräldrarna som undrade om det var ett smart drag att väcka alla för att sälja taxfree-produkter med tre timmar kvar till landning. Vi landade till slut i Krabi utan några som helst missöden på planet, men efter att ha köat 1,5 timme genom passkontrollen och åkt bil i en timme till hotellet var vi ganska trötta. 

Vi hade kontaktat hotellet i förväg och bett om ett rum på markplan nära barnpoolen. Vi fick ett suveränt rum på ”babyvaktsavstånd” till poolen, restaurangen och gymmet. Efter att ha ätit lunch och testat poolen tog vi en välförtjänt eftermiddagslur – så här långt hade det ju ändå gått ganska bra! 

Sex månader verkar vara gränsen för hur länge man bör vara borta från kontoret. Efter julhelgen slutade alla mina livlinor till arbetsvärlden att fungera. Maillösenordet skulle bytas, men när försökte koppla upp datorn för att ändra lösenord så fick jag ett meddelande om att även datorn hade spärrats från nätverket. Skönt eller jobbigt, det beror nog lite på hur man är lagd. Personligen tycker jag att det handlar lite om respekt för de kollegor som behöver få tag på något gammalt dokument som jag råkar veta var det finns eller någon snabb fråga som behöver svar. Att kolla av mailen någon gång ibland känns inte allt för betungande och jag har också ett intresse av att ha lite koll på vad som händer på kontoret.

För att få ordning på datorn åkte jag och lillan förbi huvudkontoret. Jag blev insläppt i ett konferensrum och började koppla upp datorn. Jag insåg snabbt att jag inte skulle lösa detta själv utan fick ringa supporten. Receptionen sade att supporten numera finns i Portugal, senast jag ringde satt de i Indien. Det går fort nuförtiden… Det visade sig dock att om man hade besvärliga problem med sin dator så hamnade man till slut i Indien i alla fall, och det hade jag tydligen. Efter en timme på telefon hade jag fått igång mailen men datorn var fortfarande okontaktbar. Supporten lovade att ringa tillbaka med en lösning så jag gick ett varv runt kontoret och hälsade och sen åkte vi vidare. På eftermiddagen ringde supporten och sade att jag måste åka in till kontoret för att lösa mitt problem. Jag sade att jag hör av mig lite senare, kanske efter sommaren…

Lillan har nu tagit trappleken ett steg vidare. Svärföräldrarna har en stor glasskål fylld med vinkorkar ovanför trappan. Den nya hobbyn består av att plocka ett par vinkorkar, ta sig till den öppna trappan och slänga ner korkarna mellan några trappsteg. Det låter superroligt när de slår i marken en våning ner. Utöver hemmapappa kan jag nu alltså titulera mig korksamlare!

Imorgon bär det av mot varmare breddgrader. Sirfplattorna är laddade, alla simtillbehör är packade och jag har sagt åt lillan att sova lite extra bra i natt så att hon är på gott humör imorgon!