Tjipp och välkommen till bloggen. Idag ska vi lära oss hur man kan göra soffbord av köksskåp och några hjul… Det var alltså soffbord som var slutmålet med köksskåpen som jag har skruvat ihop de senaste dagarna. Idag var det slutmontering av de nyinköpta möbelhjulen på skåpen. Tanken med hela konstruktionen är att vi ska kunna förvara täcken och kuddar i bordet och dessutom kunna rulla undan det för att använda det som sängbord när vi vill bädda ut bäddsoffan. Det kanske inte blir världens snyggaste soffbord, men förhoppningsvis det mest praktiska! På plats i gästrummet blev det faktiskt precis som jag hade tänkt mig!

Frun åkte iväg och tränade hunden på förmiddagen. Det gick förvånansvärt bra med både spår och uppletande med tanke på att han inte har tränat på länge. När han kom hem var han helt slut!

På eftermiddagen överraskade vi våra grannar med en försenad ett-årspresent till deras dotter. De överraskade oss tillbaka genom att erbjuda kaffe med hembakat fikabröd och det skulle ju vara väldigt oartigt att tacka nej till det… Lillan såg en massa nya spännande leksaker hos sin kompis som hon antagligen snart kommer att tjata om 🙂

På kvällen bestämde vi oss för att fira alla hjärtans dag ordentligt. Det blev ett par timmar i TV-soffan bara vi två (och Boxern förstås) utan telefoner, datorer och surfplattor – det är äkta kärlek det!

När jag och lillan handlade mat så råkade jag ställa vagnen väldigt när mandarinerna. Med ett  stort leende visade lillan att hon direkt hade förstått att hon nådde till frukten. Det var inte mycket annat att göra än att låta henne ta en frukt – det blir bra sysselsättning under shoppingrundan tänkte jag!  Hon jonglerade nöjt med mandarinen men när vi kom till kassakön hade hon lyckats äta upp nästan halva frukten – med skal och allt. Jag försökte få ut de kladdiga skalbitarna ur hennes mun samtidigt som jag höll i den halvätna droppande frukten. Lillan blev naturligtvis lite upprörd över att jag hade stulit hennes frukt! När jag hade lugnat henne lite var det min tur i kassan. Jag packade upp varorna med ena handen fortfarande med mandarin-resterna i den andra. Till slut var det bara mandarinen kvar. Det kändes fel att lägga upp den på bandet i dess nuvarande skick och lika fel att stoppa den i fickan. Jag fick helt enkelt fråga om kassörskan visste vad en mandarin brukar väga – när den inte är halvt uppäten det vill säga. Snäll som hon var så bjöd hon på frukten 🙂

Jag tyckte att det luktade lite konstigt i bilen i veckan, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Efter ett tag så försvann doften. Nu hade det börjat lukta konstigt hemma också men vi har haft lika svårt att identifiera källan där. När vi skulle packa om lillans skötväska inför kvällen hittade vi till slut anledningen till odören. I vår iver att alltid ha någonting ätbart med oss till lillan på semestern så hade vi plockat med oss ett kokt ägg från frukostbuffén i Thailand…

På kvällen blev vi bjudna på trevlig Tapas-middag inne i staden. Det kan ju bli lite hursomhelst när man har med sig barn på middag. Som tur var så  gillade lillan Tapas lika mycket som vi och inte nog med det – hon avslutade med att äta massor av blåbär till efterrätt. Det var tydligen inga problem alls att hålla igång flera timmar längre än vad hon brukar på kvällen – hon var på ett alldeles strålande humör! Till slut kravlade hon upp i mitt knä och somnade vid matbordet – världens tröttaste lilla hjälte!

Äntligen fredag! På något konstigt sätt känns det fortfarande skönt när det blir helg, trots att jag är hemma och ledig hela veckorna. Det kanske helt enkelt är en ursäkt för att städa lite hemma och laga lite godare mat än på vardagarna.

Apropå det där med städning så blev jag tvungen att göra en nödutryckning till staden eftersom dammsugarpåsen var full och vi inte hade några nya. Lillan passade dessutom på att somna i bilen på vägen hem så att jag fick de 45 minuter jag behöver för att hinna igenom huset med dammsugaren. Det är ju viktigt att  kunna glädjas åt de små sakerna i livet och jag måste säga att det kändes väldigt bra att dammsuga med en helt ny och tom påse!

Vi har fått besked om att det inte finns plats på vårt förstahandsval av förskola till hösten. Därför ringde jag nu till vårt andrahandsval och kollade om det fanns möjlighet att titta in på ett studiebesök. Det blev ett väldigt förvirrat samtal och till slut visade det sig varför – jag hade ringt till skolan istället för förskolan. De tyckte att lillan fick växa på sig lite innan hon fick komma till dem…

Jag hann skruva ihop resten av möblerna som frun hade köpt innan det var dags för kvällens matlagningsprojekt. Jag lagade helstekt Entrecote med potatisgratäng. Den stora nyheten för dagen var att jag gjorde egen Bearnaisessås. Det är första gången jag testar, jag vet inte riktigt varför jag inte har gjort det tidigare. Eftersom självförtroendet inte var på topp så köpte jag för säkerhets skull en burk med färdig sås också… Det gick i alla fall väldigt bra att göra såsen, men när jag hade tillsatt alla ingredienser så inser jag också varför man inte ska äta Bearnaisessås varje dag…

Då var vintern tillbaka. Cirka 10 cm tung snö gör onekligen hund- och barnvagnspromenader lite mer utmanande. Jag började med fem kilometers hårdkörning med barnvagnen, mestadels på oplogade småvägar. Det var riktigt jobbigt men jag ser det positivt – alla kalorier ifrån semlorna som jag åt häromdagen är nu garanterat avverkade! Utöver mitt tidigare önskemål om en CrossCountry-version av vår barnvagn efterfrågar jag nu också en bra plog till vagnen så att jag kan göra lite nytta på skogsvägarna här hemma.

Efter den första promenaden var jag inte speciellt sugen på att gå eftermiddagens långpromenad med barnvagnen så jag testade bärstolen istället. Eftersom det är svårt att få skorna och sitta fast så på lillans fötter så testade jag med raggsockor istället. Det gick bra ända tills hon fick för sig att sparka av dem. Naturligtvis gjorde hon det lite tyst och smidigt så att jag inte skulle märka någonting. När jag till slut noterade den nakna och kalla foten hade jag nästan gått runt hela promenadvarvet. Det var bara att vända tillbaka och leta strumpor i snön. Hunden såg något förvånad ut – han hade nog inte varit med om att vi hade gått hela promenaden för att sedan vända några hundra meter från huset och gå samma väg  tillbaka. Jag fick hålla lillans fötter i mina händer så att hon inte skulle frysa medan jag letade. Som tur var behövde jag inte gå så långt och under tiden kom jag på hur jag ska göra på nästa promenad. Det får bli strumpbyxor ovanpå raggsockorna och sedan overall –  då kommer hon aldrig kunna sparka av sig strumporna!

På kvällen kom frun hem ifrån huvudstaden med ”Vuxen-Lego” – hon hade varit på det stora svenska möbelvaruhuset och köpt några platta paket. Som ni alla vet så medför det ett antal timmars skruvande och pillande innan möblerna börjar påminna om det man hade sett i katalogen. Inte sällan blir det ju också lite skruvar eller några andra delar över när man äntligen tycker att man är klar… Jag är ganska säker på att det hade gått snabbare att få ihop bitarna om jag hade läst monteringsanvisningen innan jag började montera, men hur kul är det??

Nu har det gått över ett år sedan jag servade bilen så det var dags för årsservice. Jag hade kollat upp innan att servicen skulle ta två timmar så det borde fungera med hundpromenad före och efter. Sen gällde det bara att hålla lillan nöjd under tiden – det är här min otrohet kommer in!

Bredvid bilfirman finns nämligen en Thai-restaurang! Den trogne läsaren vet nu att vi inte bara har en, utan två Thai-restauranger i vår stad. Mitt vanliga ställe inne i stan är jag väldigt nöjd med så det kändes lite som ett svek att smyga in lillan på den här lunchbuffén istället, men nöden har ingen lag! Jag serverade maten så långsamt jag bara kunde men efter 30 min tröttnade lillan på de majskorn och gröna ärtor som höll hennes matintresse uppe längst.

Nu fanns det alltså lite tid kvar att fördriva. Vi hann titta på de andra bilmärkena som staden erbjuder och även ta en barnvagnstur till husvagnsbutiken innan vi var tillbaka i bilhallen 10 minuter innan bilen skulle vara klar. Då ringde serviceteknikern och sade att allt hade gått bra och att bilen ska vara klar om drygt en timme! What – hela min plan upp i rök! Vem hade han tänkt ska ta hand om den arga bebisen och den kissnödiga hunden? När jag påtalade att vi faktiskt hade kommit överens om två timmar sade han till min förvåning att han skulle lösa det – jag tror att det var hans lugna och långa kafferast som fick stryka på foten…

När teknikern kom ut med nyckeln frågade han lite fundersamt ”Det var en firmabil va?”.  Då jag äger bilen privat blev jag lite förvånad och samtidigt oroad – det där låter dyrt… ”Ja, för om det är en firmabil så ringer vi inte innan när det tillkommer större kostnader…”. Ok, mina farhågor besannades alltså. Det visade sig att det var dags att byta bromsklossar så det var ingen total ekonomisk katastrof, och det måste ju ändå göras.

Avslutningsvis så talade han om att bilen också hade fått en mjukvaruuppgradering, så nu ska bränslemätaren och fyrhjulsdriften fungera som det är tänkt. Jag tolkar det som att jag har kört omkring med en bil utan fungerande fyrhjulsdrift i tre år…

Som tur är har vi nu fått utbetalningskortet från Novair gällande vår flygresa till Turkiet. Novair valde alltså att följa ARN:s beslut och därmed lägger vi det kapitlet på hyllan. Synd bara att pengarna aldrig hann passera kontot innan de försvann till Volvo…

ps. Jag kan slutligen tillägga att min vanliga Thai-restaurang fortfarande är min favorit. Min otrohet skall alltså snarare ses som ett ”One lunch stand” än som en dålig vana…

Frun åkte till Stockholm på jobb igår så nu är jag totalentreprenör på hemmaplan igen! Hundpromenader, pottbesök, babysim, matlagning, bilservice, städning – bring it on!

Mina två kamrater började dagen totalt i otakt – lillan ville gå upp klockan 5, då låg Boxern fortfarande och sov skönt i husses säng (ja, vissa eftergifter måste man få göra när matte är borta). När lillan och jag var klara med frukost och morgonbestyr och hade lekt ett tag tyckte hon att det var dags att gå och sova middag kl 9. Då vaknade Boxern och ville gå på morgonpromenad. Eftersom jag bara kan vara på ett ställe samtidigt blev det först läggning av lillan och sen en snabb morgonpromenad med Boxern medan lillan sov sött. Frågan är när pappa ska få vila?

Som ni säkert redan har räknat ut blev vi inte utvalda till att delta i Colin Nutleys film. Inspelningen som de sökte statister till har redan varit. Jag kanske borde ha anat att mina chanser inte var så stora när de sökta mammor i 20 till 30-årsåldern med tillhörande barn. Jag tänkte naturligtvis att det bara var en olycklig formulering att de hade skrivit på det sättet och att de borde vara precis lika intresserade av medelålders föräldralediga pappor, men tji fick jag. Om man hade utformat en platsannons på samma sätt så hade väl jämställdhetsombudsmannen trillat av stolen… Idag fick vi i alla fall lite kändiskänning – på babysimmet träffade vi en av mammorna som hade blivit utvalda och som följaktligen hade varit på filminspelning förra veckan. Lillan kände sig nog lite som Agneta Ekberg i ”Det ljuva livet” där hon plaskade i bassängen tillsammans med den lilla manliga filmstjärnan!

På vägen hem stod grannens båda bilar parkerade i backen upp till vår lilla by. Det är inte ett ställe som man bara råkar stanna på så jag blev naturligtvis nyfiken. Det visade sig att de hade hittat flera påsar med stöldgods som av någon anledning hade dumpats där. Det fanns smycken och en del andra saker som absolut inte borde ha hamnat där av misstag. De hade ringt polisen som inte var speciellt intresserade – de tyckte att grannarna kunde samla ihop sakerna och åka in med dem till stationen vid tillfälle. Så mycket uppmuntran fick man alltså för att försöka vara en god medborgare. Frågan är ju vad tjuvarna gör i vår by? Om de söker på någon adress i området på hitta.se så står det  att två intressen som är vanliga här är hundar och jakt. I bästa fall kan tjuvarna alltså komma undan med ett hundbett, i värsta fall möter de en hagelbössa. Min rekommendation är således att ni åker någon annanstans – för er egen skull!

Efter en dag med Boxern och lillan har man en hyfsat hög vilopuls. När vi hade kommit till matlagningen så försökte jag att jonglera lite för många moment samtidigt. När jag plockade upp det första ägget ur förpackningen så ville det inte riktigt fastna i handen utan fortsatte i tangentens riktning rakt ut i köket. Naturligtvis var det precis där lillan satt – hon fick ägget rakt i huvudet och det gick så klart sönder. På något mirakulöst sätt så fick hon inget rått ägg i håret utan det hamnade på golvet bredvid. Medan jag väntade på skriket så vänder hon sig sakta om och plockar upp det trasiga ägget och ger till mig – hon var nog orolig för att hon inte skulle få sina pannkakor…

ps. Fettisdagen skulle inte få gå obemärkt förbi – jag kunde inte låta bli att köpa semlor när jag var och handlade. Tyvärr såldes de bara i 2-pack och eftersom vi är väldigt försiktiga med att ge sötsaker till lillan och hunden kände jag mig helt enkelt tvingad att under dagens lopp äta upp båda semlorna. Det får bli en lite längre långpromenad imorgon…

Vi har helt oavsiktligt lyckats skjuta på lillans första tandkontroll tills nu. Den ska göras vid 12 månaders ålder men vi har inte lyckats få till en tid förrän idag. Nu tror jag ju inte att det är något större problem att kontrollen inte skedde förrän nu, vid 12 månader fanns det nämligen inte så mycket tänder att inspektera. Nu finns det i alla fall några till, närmare bestämt tre i överkäken och en i underkäken. Jag poängterade även att det var minst en tand till på gång både i över- och underkäken. Tandsköterskan såg inte så imponerad ut som jag trodde att hon skulle bli…

Jag fick först lära mig lite teori – det ska totalt komma 20 mjölktänder. Jag räknade då snabbt ut att det innebär i runda slängar 50 vakna nätter till, bara för tänderna. Jag tror att barn skulle klara sig alldeles utmärkt med lite färre mjölktänder…

Om man med kontrollen menar själva inspektionen av barnets tänder så var den snabbt avklarad, mest beroende på huvudpersonens ovilja att öppna munnen. Nyvaken som hon var tog hon snabbt till den putande underläppen och då vet jag att det är exakt tre sekunder till gråten och sen var den kontrollen klar. Resten av tiden gick åt till att säkerställa att vi som föräldrar har förstått vidden av det ansvar som det innebär att sköta om ett barns tänder. Jag hoppas att jag klarade testen 🙂

Lillan lär sig nya partytrick varje dag nu. Idag har vi dansat i köket. Hon klappar med händerna och snurrar runt varv efter varv sittande på golvet. När hon var klar med dansen och jag var i ett tillstånd som påminde kraftigt om en midsommarafton då man har lekt ”norsk fylla” efter alla snurrar skulle vi bygga klossar. Normalt innebär det en tävling där pappa bygger och lillan river, men idag skulle det visa sig att lillan hade tagit över som byggherre. Nu skulle jag ge henne klossarna som hon sedan försiktigt staplade ovanpå varandra. Jag anser ju fortfarande att jag bygger både de rakaste och högsta klosstornen men det är ändå ett steg i rätt riktning…

En av de saker som jag har tänkt mig att utveckla personligen under min föräldraledighet är mina kunskaper i Photoshop. Om man inte kan bli tillräckligt bra på att fotografera får man istället se till att bli duktig på Photoshop… Skämt åsido så gick jag på en kurs i fotografering förra året och det visade sig då att flera av de effekter som jag saknar i mina egna bilder inte är skapade med kameran. Jag fick alltså tipset att lära mig bildbehandling snarare än kamerainställningar. Nu har jag skaffat ett abonnemang på Adobe Creative Cloud som ger tillgång till Photoshop och sen fortsätter jag att titta på webbkurser från Moderskeppet. Tyvärr räcker det inte att bara titta på kurserna, man måste arbete med programmet också. Det är många inställningar och man glömmer fort om man inte arbetar med det ofta. Idag har jag övat på friläggning, dvs att ta bort bakgrunden från ett objekt så att man kan flytta det till en ny miljö eller till en helt vit bakgrund. Det låter enkelt men med komplicerade motiv kan det bli riktigt krångligt. Ett par timmars pyssel gjorde i alla fall att jag greppade grunderna – vi får se hur länge jag kommer ihåg det.

På eftermiddagen var det dags att gå på dopfest. Alla barn som döptes i vår församling under förra året blir kallade till en gemensam samling där man får hämta sin dopängel. Det var stor uppslutning på festen och det bjöds på tårta i församlingshemmet efteråt. Lillan charmade sin omgivning genom att digga musiken med händerna över huvudet för att sedan övergå i förtjusta applåder – vem tycker inte om att få applåder? Trots att hon var förkyld var vår lilla hjälte på gott humör hela sittningen. Jag tror att hon blev gladast för ballongen hon fick men när luften har gått ur den så finns ju hennes dopängel kvar. Vi såg också att det numera går utmärkt att Swisha kollekten ?

Lillan har dragit på sig en förkylning och snorar så mycket att hon har svårt att ligga ner och sova på natten. Antingen fick hon med sig något illasinnat virus ifrån resan eller så är det biverkningar av nya tänder som gör sig påminda. Ett är i alla fall säkert – för barn tycks det alltid finnas en anledning att bli förkylda. Och då har inte lillan börjat på förskolan än… När jag diskuterade snor med lillkusinens mamma fick jag tipset att skaffa en snorsug – det skulle tydligen göra susen!

Efter ett tidigt gymbesök tog jag mig an snorsugen. Jag fick en snabb föreläsning på Apoteket om varför just den här modellen var fantastisk och hur den enkelt skulle göra processen kort med innehållet i även den mest rinniga näsan. För att man ska bli återkommande kund måste man tydligen byta filter i snorsugen också, helst efter varje användning. Jag ser framför mig att vi nu utökar alla månadsabonnemang på tv-kanaler, internet, tidningar och telefon med ett abonnemang på snorsugsfilter.

Dags att gå från teori till praktik. Jag packade upp snorsugen och monterade ihop delarna. Då såg jag att själva motorn saknades, det fanns ingenting som skulle suga ur snoret ur näsan. När jag tittade i manualen förstod jag att det var jag som var motorn… Jag skulle alltså suga i andra änden av slangen. Just den här delen av föräldraskapet kan jag inte säga att jag hade så mycket kunskap om tidigare, men det är bara att bita ihop. Några sug senare så andades lillan lite bättre och jag hade lärt mig något nytt 🙂

Varför stanna upp när man har ångan uppe och bilen knappt har hunnit svalna? Efter vår första natt hemma på ett tag åkte jag och lillan vidare. Nu var det kanske inte en fullt så ångestbetonad utflykt som rubriken kan låta påskina – vi skulle titta på kvalet till Senior-SM i badminton. Min uppväxt bestod av mycket badmintonspel, men till slut kastade jag in handduken och slutade tävla. Det gjorde inte mina bröder, så nu är jag alltså den enda av bröderna som inte spelar SM i badminton…

Jag tänkta att jag och lillan kanske kunde göra lite nytta som supporters istället. Det visade sig att det fungerade mycket bättre än vad jag hade trott. Lillan är inne i en period när hon är väldigt stolt över sina färdigheter i att klappa händerna. Hon klappar händerna åt det mesta, tex när hon själv har lyckats äta en matbit med gaffel eller när hon har tagit av sig strumporna. Att vara på en sportarena där det spelas 5 matcher samtidigt bredvid varandra ger ju oanade möjligheter för den som gillar att applådera och lillan tog varje chans! Tyvärr var det tufft motstånd i brödernas singelmatcher så det blev inget fortsatt spel där, däremot gick de vidare till lördagens spel i herrdubbel. Jag hoppas att det blir lite mer publik på läktarna då…

Apropå saker som lillan gillar att göra så har hon länge gillat att plocka i och ur saker ur lådor eller sin vagn. Nu har hon utvecklat detta ett steg till – nu ska hon hälla vatten. Hon häller vattnet ifrån sin drickakopp till ett glas eller en annan behållare och sedan tillbaka. Det här kan hon hålla på med hur länge som helst. Jag får intrycket att hon noggrannt analyserar varje droppe som tar sig ifrån det ena kärlet till det andra och när hon till slut är klar så kan ni säkert själva räkna ut hur hela proceduren avslutas… Med en rejäl applåd förstås! Jag hoppas att hon kommer att fortsätta att vara lika nöjd med sig själv resten av livet!