Dagen gick i julens tecken. Vi inledde med vår numera traditionella umgängestid mellan 4 och 6 på morgonen. Efter att till slut ha lyckats somna om var vi rimligt pigga igen vid 8-tiden.

När vi hade kommit igenom morgonrutinen åkte vi till ett av Stockholms större köpcentrum för att inleda åres julshopping. Det var lugnt i centrumet en fredagsförmiddag så det var inga bekymmer att klara av de butiker som vi skulle besöka. Jag noterar att i Stockholmstrakten är 2 timmars gratis parkering tydligen ett sätt att locka kunder. Där vi bor nu hade samma skylt antagligen skrämt iväg kunder… Det är så olika vad vi är vana vid.

På eftermiddagen var det dags för julbord tillsammans med släkten på Ulriksdals värdshus. Det brukar ju vara lite rörigt att äta julbord i vanliga fall och det blir inte lugnare med ett antal barn i sällskapet. Jag tyckte ändå att barnen skötte sig bra och vi lyckades genomföra hela sittningen utan några större protester. Vi hade klätt upp lillan i en jättesöt röd klänning som hon hade fått i födelsedagspresent, hon såg riktigt julig (och ljuvlig) ut! Maten var god och den inledande äppelglöggen var definitivt minnesvärd. Väldigt annorlunda mot traditionell glögg men en smak som flera av oss  tyckte var riktigt bra. I övrigt tycker jag att julbordet innehöll det som förväntas och höll bra kvalité – det var inga större överraskningar åt varken det positiva eller negativa hållet!

På vägen hem fick vi lära känna stormen Helga på nära håll. Till att börja med kändes det som att alla däcken på bilen satt löst när det kom en vindby, sen fick jag navigera mellan diverse nedfallna träd och andra omkringblåsande föremål på vägen. När vi väl närmade oss vårt extrahem åkte vi förbi en större julgran med tillhörande belysning. Vad får man om man korsar en julgran med stormen Helga? Klicka här för att se svaret (fungerar tydligen bara på iPhones och iPads)

Idag var det dags för min första roadtrip med lillan till huvudstaden utan codriver. När vi har åkt tidigare har alltid frun varit med och supportat med matning, lek och andra glada tillrop. Det har fungerat ypperligt och bortsett från inplanerade blöjbyten har vi aldrig behövt göra extrastopp på vägen. Men nu är det alltså jag som ska stå för körningen + allt det andra.

Jag har försökt att i förväg tänka ut den perfekta formeln för längre biltransport av småbarn på egen hand. Jag landade i någonting det här:

• Bebis som är tillräckligt trött men inte för trött
• Bebis som är mätt men inte nödig
• Pigg pappa som orkar så länge det behövs
• Tillräckligt roliga leksaker som hon kan leka med själv
• Nödproviant som går att mata med från förarsätet under körning
• Ett glatt humör och mental förberedelse för att det absolut inte blir som man hade tänkt sig

För att alla planeterna skulle stå rätt inför tog jag mig först friheten att sova lite på förmiddagen för att kompensera för den uteblivna nattsömnen. Därefter åkte vi på dagens sångstund, det brukar göra att rätt nivå av dåsighet innfinner sig. För att ytterligare toppa tröttheten till den perfekta nivån åt vi lunch och gick på pottan efter sångstunden innan vi satte oss i bilen och gav oss iväg.

Lillan somnade efter bara ett par minuter för att sedan sova, sova, sova och sova… Hon vaknade till efter 30 mil så då tog vi en kaffepaus med mellanmål och blöjbyte men efter 15 minuter var vi tillbaka i bilen igen. Nästa 5 mil var det tjattertimmen så då pratade vi och sjöng och var allmänt nöjda med livet. De sista 5 milen började det bli lite kinkigt så då fick jag ta till nödplanen – ett någorlunda jämt flöde med majskrokar och smörgåskex gjorde att jag kunde kontrollera volymen och köra ända till min slutdestination utan att göra fler stopp!

Totalt sett tog hela transporten marginellt längre tid än när jag åker samma sträcka själv. Jag vet inte om vi hade tur eller om det var förberedelsernas förtjänst den här gången, det får framtiden utvisa! Jag är i alla fall mycket stolt över den lilla tjattrande hjälten som fixade den långa bilresan utan problem!

Efter middagen hann jag med 8km jogging på isiga småvägar. Tur att jag kunde skylla tiden på halkan för idag var inte benen på topp…

På något konstigt sätt blir även vakna nätter rutin. I natt var vi vakna en stund vid 12 och sedan från 4 till 6. I uppehållen mellan omklappning, tröstning och sånger hann jag läsa några mattidningar på Readly och hittade flera recept som såg riktigt spännande ut! Utan att förleda någon att tro att jag uppskattar dessa nätter så måste jag säga att det går bättre än vad jag hade befarat att klara sig med så lite sömn. Jag brukar känna mig rejält sliten på morgonen men efter några timmar är det hanterbart och på kvällen brukar jag vara i fas igen. Vi får se om det känns likadant om en vecka…

Idag var det glögg- och pepparkaksfika hos golfmamman. I vanlig ordning blev det några avhopp på slutet så det fanns glögg och fika i överflöd 🙂 Vi åt så mycket vi orkade av pepparkakor i alla dess former – väldigt gott!

Ett av samtalsämnena som dök upp vid bordet var babysimmet. Jag och många som jag har berättat för har varit imponerade över att det är gratis att gå på babysim i vår kommun. I flera kommuner runt omkring kostar det ganska mycket pengar men jag har glatt förklarat det med att vi får så mycket landsbygdsstöd i vår kommun. Efter lite diskussion visade det sig dock att det tydligen bara var jag som trodde att det var gratis – alla andra hade betalat. Så här kommer nu en officiell ursäkt till alla som jag har lurat att det är gratis att babysimma här – om ni redan har flyttat hit så har vi alla fall en jättefin nybyggd lekplats som är gratis… Jag får försöka hitta på ett bra sätt att släta över det hela nästa gång jag kommer till simhallen så att vi även får gå på fortsättningskursen. Helt ofrivilligt har jag tydligen gjort min dotter till en frisimmare.

Det verkar som att helgens övningar har tröttat ut vår lilla hjälte. Efter ett kort morgonpass med frukost somnade hon i sängen innan svärföräldrarna hann åka. Efter lunch tog vi en promenad med hunden och då var det dags igen, hon sov så länge i vagnen att vi missade sångstunden som vi hade tänkt åka på (nej, jag hade inte hjärta att väcka henne).

Nattningen hade nog inte heller varit något större problem om inte frun hade krävt att få tillgång till alla våra digitala bilder på kvällen. Eftersom vi har avvecklat mitt kontor så har vi också förlorat möjligheten att jobba med vårt media center som är navet i vår infrastruktur. Vi har inte heller fiberanslutning så det här med ”Molnet” känns ganska avlägset. För oss handlar det istället mer om vilken ”kattvind” som hårddisken eller datorn står på. För att ha säker backup och redundans så har jag spritt ut vår olika IT-komponenter på strategiska ställen och just idag behövde vi naturligtvis datorn på kattvinden innanför lillans sovrum… Jag tyckte jag var snabb när jag lossade alla kablar och fick ut datorn därifrån, men tydligen inte tillräckligt snabb. Lillan märkte att något var på gång och tyckte att det var ett bra tillfälle för en liten pratstund innan hon somnade.

När frun kom ut någon timme senare tyckte hon nog att vi hade kunnat fixat datorn någon annan dag… För att muntra upp henne lite berättade jag att monitorsladden på det andra kontoret inte passade i datorn när jag väl hade kommit så långt 🙂 Tur att jag inte är så bra på att slänga saker – efter ett besök i ladan och skarvning av diverse sladdar fick jag allt att fungera på det nya kontoret!

Efter den här helgen var det verkligen på sin plats med ett uttag på kalorikontot… Vi har knappt hunnit med något annat än att äta mat och fika i helgen – inte riktigt den kanonstart jag hade hoppats på efter sockerföreläsningen förra veckan. Men nu är det måndag och det är ju då allting ska hända!

Vi började med babysimmet där jag och lillan fick sällskap av både frun och mormor – inte dåligt att ha med sig sin fan club redan i den här åldern! Det var om möjligt ännu roligare att plaska i vattnet när det var fler som tittade – lillan visade upp alla sina konster!

När det blev mörkt tog jag med mig hunden på en rehabiliteringsrunda – det blev 6 km lugn joggning inklusive uppvärmning och avkylning (om jag inte skriver ut det så kommer vi få bakläxa av hundtränaren). Efter stormen Gorm, som för övrigt lämnade vårt närområde ganska oberört, så har luften blivit klarare. Efter en tid med regn, dis och dimma kunde jag nu njuta av klar och frisk luft igen! För första gången på länge kändes benen lätta och det var rikitgt skönt att springa. När hunden var färdigtränad tog jag ett varv till på egen hand. Grannen såg lite förvånad ut när pannlampan kom förbi för andra gången…

Pannlampan är definitivt en viktig del av överlevnadskitet för oss på landet. Genom åren har vi köpt och förbrukat ganska många pannlampor. Det som har slagit oss är att det är svårt att hitta den perfekta mixen av styrka och batterilivslängd. Nu har vi  hittat en lampa som vi båda trivs utmärkt med – Petzl Nao. Den anpassar ljusstyrkan automatiskt efter förhållandena och klarar sig tillräckligt länge på batteriet. Dessutom går den att ladda i ett vanligt USB-uttag. Utan vår Petzl skulle det inte bli många hundaktiviteter eller joggingrundor hemma hos oss på vinterhalvåret!

Första dagen på lillans andra år.  Vi började med en lång frukost tillsammans med de gäster som fortfarande bodde kvar – mysigt!

När resten av gänget åkte på julmarknad passade jag på att montera den nyinköpta rullgardinen i barnrummet. Just den här tiden på året finns det kanske inte ett jättestort behov att stänga ute ljuset, men jag är optimist – snart är solen tillbaka! Nu på vintern får vi väl istället använda rullgardinen så att inte rådjuren och älgarna ska bli bländade när vi behöver tända lampan på någon av våra nattliga seanser… Jag noterar att det står tydligt i instruktionen att rullgardinen får monteras av lekman – då borde det ju inte vara något problem för mig som numera kan titulera mig ”profesionell lekman”! Tilläggas bör dock att lekmannen nog helst ska vara utrustad med bågfil, rätskiva, tumstock, mattkniv och skruvdragare för att kunna anpassa rullgardinen så att den passar i fönstret. Nåja, nu är den på plats med säkerhetsanordning och allt!

När frun kom hem fortsatte vi med utsmyckningen av barnrummet – flaggspel med prinsessans namn, fiskmobilen som har varit en favorit sen hon började sova i egen säng och ny position för kameran till babymonitorn. Rummet är långt ifrån färdigt, men vi är ändå ett litet steg närmare målet!

Vi avslutade kvällen med den spännande upplösningen av Bron. Vi är glada att Saga ”missade tåget” så att hoppet om en ny säsong fortfarande lever!

Efter en hyfsad natt var det äntligen dags att fira vår älskade prinsessas 1-årsdag! Under dagen återkommer vi gång på gång till hur fort det här året har gått, men också hur bra vi har haft det med vår nya familj. Vi är så glada att vi tog beslutet att vara långlediga tillsammans över sommaren. Hålen som det skapade på bankkontot är nu överfyllda med härliga minnen från båt- och husvagnsfärder och andra upplevelser som vi fick njuta av tillsammans med den nya ”flocken”.

Vi firade prinsessans födelsedag med lunch och tårta tillsammans med mor- och farföräldrar. På kvällen kom även gudmor med sina barn och gjorde oss sällskap – nu är det fullbelagt på hemmahotellet!

Presentöppningen innehåll lekmattor med siffror och fårhuvud, en pulka, klänningar, trämorötter, en servis, en mjukisanka och en gungälg så klart 🙂 Boxern tyckte ibland att det tog lite lång tid för lillan att öppna paketen så han gjorde sitt allra bästa för att hjälpa till!

Frun gjorde ett bildcollage som hon lade ut på Facebook. Jag blir tårögd när jag ser på bilderna hur vår lilla bebis har utvecklats till dagens stolta 1-åring som nu sover själv i sitt nya rum. Jag undrar vad som kommer att hända under det kommande året?

Denna väldigt speciella dag avslutar ett väldigt speciellt år – lillans första levnadsår och mitt första år som pappa! Jag ska göra allt vad jag kan för att hon ska få ett riktigt gott nytt år!

Varje natt är unik. Inatt testade vi intervallsovning. Det innebar i vårt fall att man tar en liten paus från sovandet varannan timme hela natten men att varje paus är ganska kort. Oklart om jag gillar detta upplägg bättre än de långa vakenperioderna men man måste ju testa innan man vet… Med denna allsidiga träning i sovkonst så måste vi ju bli grymma på att sova över tid. Om jag hade samma variation i  löparspåret så skulle jag säkert bli en bra löpare också 🙂

Jag vet inte hur min hjärna är konstruerad, men jag vet att den gillar att fundera på alla möjliga nödvändiga och mindre nödvändiga frågor. Utan att behöva tänka på nya tekniska innovationer, krångliga avtal eller nästa datablad som ska skrivas, så måste den fundera på något annat. En sak som återkommer är att hitta på nya texter till befintliga barnsånger, en sysselsättning som går utmärkt att kombinera med hund- och barnvagnspromenader. Idag tog jag med min senaste text till sångstunden och fick möjlighet att sjunga den tillsammans med hela gänget – jag tror att det var 32 personer där om vi räknar in barnen. Det var både kul och konstigt på samma gång! Lillan skrattar så att hon tjuter när vi sjunger den här texten och gör rörelserna till! Om ni vill pröva den hemma så kommer texten här:

På vägen hem somnade lillan i bilen som vanligt. Ett tillfälle som inte får missas! Jag hann damssuga och såpa alla golven innan hon vaknade och det blev dags för en sen lunch.

Jag hann plocka fram det mesta av adventsgrejerna innan frun och hunden kom hem. Om ni tycker att det har varit tyst om dem ett tag så beror det inte på att jag försöker ”skriva ut dem” som karaktärer i bloggen. De beror helt enkelt på att de har varit i Huvudstaden och jobbat hela veckan (ja, åtminstone frun har jobbat säger hon). Men nu är de tillbaka och frun och jag hann avsluta kvällen med lite soffmys och ett glas rödvin.

Läggdags igen och jag tänker att det nog är lite jobb kvar innan mina texter kan konkurrera med de som har skrivits och producerats av Max Martin och Redone. Men nu har jag fått en av mina texter framförd och ingenting är omöjligt. Jag lovar att komma ihåg hur det började i ett eventuellt framtida tacktal – ”It all started on a ’songhour’, something we have in Sweden to keep parents and children occupied during our very long parental leaves”. Mitt artistnamn kanske skull kunna bli ”Swedish House Man”  🙂

Helt plötsligt har det  blivit lite svårare att veta när jag ska avsluta ett bloggdygn och börja nästa. De senaste nätterna har som ni kanske har läst varit minst sagt svajiga sovmässigt och därmed flyter dygnen ihop… Denna natt fick jag möjlighet att umgås med prinsessan mellan 3.00-4.30 utöver de småpauser som natten vanligtvis bjuder på. I mitt arbete är jag van att granska avtal och se om det går att hitta några kryphål. Under natten funderade jag på om en möjlig lösning för att få sova lite mer är att hitta en större nappflaska. Överenskommelsen med BVC var ju max 1 nappflaska per natt, men vi sade faktiskt ingenting om storleken på flaskan…

Jag fick börja morgonen kl 6.00 med en rejäl ”Kapren”-behandling (Kaffe+Ipren) för att bli människa igen, men sen kom livsandarna tillbaka.

På förmiddagen besökte vi BVC:s tematräff om barnsjukdomar och förkylningar. Jag och prinsessan var ensamma på träffen… gissar att de andra tänkte att bästa sättet att inte bli förkylda var att undvika denna typ av träffar med andra barn 🙂

I korthet fick vi lära oss:

• Det är ingen idé att undvika förkylningar – de ska man ändå få någon gång!
• Alla röda prickar som barn kan få ser ungefär likadana ut de 2 första dagarna, det är först efter denna tid som man kan se vad det handlar om = ta det bara lugnt!
• Försök  att undvika antibiotika om det är möjligt – problemen med multiresistenta bakterier blir bara värre!
• Om barnet får feberkramper så ska  det kollas upp första gången
• Använd  1177.se som din enda källa på Internet för att kolla sjukdomar hos barn, kontakta BVC om du är osäker!

Efter Tematräffen åkte vi hem och åt lunch och tog en 8km joggingtur. Trots snålblåst och regn gick det hyfsat och det blev  en skön tupplur för lillan i joggingvagnen. Jag försökte ta en snabbdusch utan prinsessan när jag kom hem igen men hon såg mig och använde sin högsta växel för att göra mig sällskap. Det var bara att ta av henne kläderna och låta henne duscha – hon älskar vatten!

På kvällen åkte vi iväg på en föreläsning med Ann Fernholm som har startat ”Kostfonden” och driver siten ”Ett sötare blod”. Hon berättade om forskning som visar att vårt ökande sockerintag är den största hälsorisken relaterat till vår kost, värre än fett och rött kött! Hon berättar också vilka konsekvenser för mycket sockerintag ger. Utan att gå in på alltför mycker otrevliga detaljer så var hennes konkreta råd att upprepa orden ”Cancer, Demens, Cancer, Demens” nästa gång ni går förbi godishyllan i butiken. Det blev också uppenbart hur livsmedelsindustrin gör allt för att vilseleda konsumeterna och dölja sockerinnehållet i sina produkter. När det står ”Inget tillsatt socker” på förpackningen betyder det ”Inget tillsatt socker som vi behöver redovisa som socker i innehållsförteckningen”, inte att man inte har tillsatt socker. Varför är det så viktigt att tänka på detta tidigt? Utvecklingskurvan för barns BMI har förändrats drastiskt de senaste 20 åren. Tidigare började barns BMI öka först vid 7 års ålder, nu är det vanligt att barns BMI börjar öka redan vid 3-5 års ålder. Detta är ett tydligt tecken på dålig kosthållning och för högt sockerintag! Mycket tänkvärt och någonting som jag kommer att fördjupa mig i – dessutom en mycket bra presentation!

Min lilla hjälte som jag släpade med till föredraget på bästa sovtid skötte sig utmärkt! Hon plockade ur och i alla saker i skötväskan säkert 10 gånger, sen lärde hon sig att ta sig uppför trapporna i aulan – kul att vi båda lärde oss någonting på föredraget! När jag kom hem åt jag bara en kaka till kvällskaffet – Moderna Mannen måste jobba på sin självdisciplin…