Efter en lång och skön julledighet var det dags för frun att börja jobba igen. Visserligen bara en halvdag till att börja med men det kändes ändå som ett tydligt avbrott efter många lediga dagar.

Jag tog med mig lillan och hunden på en långpromenad för att skapa lite arbetsro åt frun. Lillan somnade direkt i sin vinterutstyrsel, termometern stod på närmare 10 minusgrader. Vi hade kommit ett par kilometer när vi mötte en granne som också var ute och gick med barnvagn. Av någon anledning så har vår kära boxer en väldigt speciell relation till just henne – han blir utom sig och gör alla sina konster för att visa hur rolig han är. Eftersom jag har honom kopplad i ett midjebälte när jag går med barnvagnen fick han inte riktigt det svängrum han ville ha – glädjen övergick ganska snart i frustration och sedan i högljutt skällande. Två väckta barn senare fick jag släpa iväg hunden som fortfarande var övertygad om att grannen hellre ville leka med honom än att fortsätta sin sköna barnvagnspromenad. Boxern var inte på plus när vi kom hem…

På kvällen bokade vi vår semesterresa – det blev till samma ställe som vi har besökt tidigare. Det är bara att konstatera – livet har gått in i en ny fas! Även om vi känner oss lite tråkiga så ser jag verkligen fram emot att åka iväg med frun och lillan och bara få umgås i härlig miljö under en tid.

Vi tänkte att det skulle vara skönt att bara ha en dag hemma nu när alla gästerna hade lämnat oss. Vi tog det lugnt på morgonen och njöt av tystnaden och solskenet som fick den kalla snön att gnistra. Lillan verkar ha bestämt sig för att förmiddagsluren numera är överflödig – kanske hennes första nyårslöfte? Vid lunch började vi bli rastlösa och trötta på att spekulera i hur livet kommer att te sig när vi båda ska jobba så småningom.

Vi bestämde oss för att göra ett gemensamt gym- och badbesök på badhallen. Frun tog lillan till badet och jag fick gå årets första rond mot maskinerna på gymmet. Efter en avslutande bastu återförenades vi för en fika på stan tillsammans med lillan. Hon lyckades hålla sig vaken tills vi var klara och även under ett snabbesök på matbutiken. Därefter hann vi knappt stänga bildörren innan hon sov. Det verkar gå åt mycket energi under simbesöken.

Under helgerna har hon fått fler tänder – nu kan vi räkna till tre där uppe och en där nere. Det märks att hon har lite ont när de nya tänderna ska fram och hon har vaknat på nätterna och varit ledsen några gånger. Trots allt tycker jag att vår lilla hjälte kämpar på bra – jag hade nog föreställt mig att det kunde vara ännu värre att få tänder.

Det hade blivit dags för våra gäster att åka hem efter några sköna dagar tillsammans. Under packningen gick bilens baklucka i baklås – självklart på den dag då det råkar var nästan 10 grader kallt. Med alla väskor utanför bilen fick vi klura en hel del innan vi lyckades fälla sätena, klättra in i bagageutrymmet och få loss den väskrem som hade hamnat i låset.

Efter att ha vinkat adjö tog  vi en promenad med hunden och lillan. Lillan sov ute i tre timmar efter promenaden. Vi fick dåligt samvete för att lämna henne ute i kylan så länge men när hon väl vaknade var hon lika varm och mysig som vanligt, möjligtvis med en lite rödare nästipp än vanligt…

På kvällen sjönk vi trötta ner i soffan tillsammans och letade efter resor till värmen. Hur länge? Hur långt? Hur varmt? Hur dyrt? Vår beslutsvånda tog oss åtminstone ett varv runt jorden och när vi släckte lampan hade vi fortfarande inte bestämt oss. Vi sade att vi skulle sova på saken, men jag är inte säker på att vi hinner bli så mycket klokare över natten.

Det nya året startade med blidväder – snön började sakta att smälta och vi anade att den snötäckta marken snart skulle vara ett minne blott. För att försöka bevara lite av vinterstämningen byggde våra gäster snögubbar och en snölykta av den utmärkta ”kramsnön”.

Vi spelade en omgång ”Picasso” tillsammans med våra gäster. Att rita under stress är tydligen inte min starkaste sida, inte heller att gissa vad andra ritar under stress… Jag misslyckades med att rita både vindruvor, halloweenpumpa och säl… Jag blev lite bättre till mods när jag snabbt lyckades få min partner att gissa rätt på min kurviga ”väg”. Glädjen tog tyvärr snabbt slut när motspelaren kontrolläste och det visade sig att jag skulle ha ritat en ”våg”…

Vi lyckades till slut avrunda spelande med en fortsatt god ton i sällskapet för att gå över till middagslagningen. Idag var det improvisation som gällde och efter lite inventering i kylen lyckades vi hitta ingredienser till en färsk pasta med kyckling och sås på soltorkade tomater. Vi hade det riktigt mysigt med brinnande kakelugnar, ljus på bordet och den nyligen tillverkade snölyktan utanför fönstret. På kvällen frös det på igen så nu har vi snölykta och snögubbar som är stenhårda. För att inte tala om vägarna som nu är belagda med tjock is.

Vi fick en precis så lugn och skön inledning på det nya året som man önskar sig – nu får vi se hur resten av året blir!

Nu var det dags att avsluta året! På nyårsafton kände vi att vi behövde röra lite på oss innan vi började firandet. Frun och lillan åkte med våra vänner till badhuset och jag åkte in stan och tog en joggingtur på banvallen. Att springa hemma hos oss var inte aktuellt – det var glashalt på vägarna.

Lillan har börjat härma en del saker som vi gör. Nu senast stoppar hon fingret i munnen och försöker härma oss när vi ”ploppar” med  kinden. Eftersom hon inte riktigt kan få till ”ploppet” hjälper hon till med ett eget ljud innan hon brister ut i skratt, uppenbart nöjd med sin insats. Hon har också börjat sätta sig med armarna i kors. Det ser nästan demonstrativt ut och jag tänker på att jag nog ganska ofta sitter med armarna  i kors. Undrar vilka andra saker jag gör som hon kommer ta efter?

Själva firandet bestod av en festmeny som vi hade komponerat tillsammans och som vi hjälptes åt att laga. Det bjöds på räksoppa, gratinerad chevre, skagenstubbe, melon med parmaskinka och Oxfilé med jordärtskockspuré och svampkräm. Som avslutning åt vi en cheesecake med en sås på balsamico och hallon.  Lillan deltog glatt i festligheterna ända till huvudrätten, sen somnade hon innan vi hade hunnit duka fram efterrätten.

Ett annorlunda och härligt år är till ända – nu ser jag fram emot 2016!

En olycka händer så lätt och idag kom den redan till morgonkaffet. Om jag ska vara noggrann så var det till och med innan kaffet… Det var nämligen när jag skulle inleda själva kaffeproduktionen som vår ganska tunga porslinsbytta med malet kaffe fick för sig att glida ur mina händer och ta en liten flygtur på egen hand. Naturligtvis landade den på vår tekanna i tunt glas, jag kanske ska säga före detta tunt glas. Numera ser den mest ut som en liten glashög – endast en spillra av sin tidigare glans. Nu gäller det att hitta på en ursäkt snabbt! Den här typen av incidenter brukar inte uppskattas av frun så nu gäller det att förekomma. När den första reaktionen hade svalnat började jag direkt leta efter ersättningskannor. Till slut hittade jag en, men naturligtvis inte i staden där vi bor. Som tur var hade vi nyårsgäster på väg till oss som kunde stanna och köpa den nya kannan på vägen. När vi invigde den på kvällen visade det sig att den till skillnad från den gamla kannan inte droppade när vi hällde upp vårt te – inget ont som inte för något gott med sig!

Nyårsgästerna utgjordes av lillans gudmor och hennes två döttrar. De hann knappt komma innanför dörren innan frågorna om uppkoppling och WIFI-lösenord började – vi kan ju inte vara AFK hela dagen… När datorer och telefoner hade återfått kontakten med omvärlden fick jag en snabb demonstration av Minecraft. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite märkligt att detta succéspel har sämre grafik än spelen som jag spelade på 80-talet… Samtidigt som spelet pågick chattades det med andra spelare och ibland om man har tillräcklig tur kan man tydligen stöta ihop med någon av de Youtubers som också spelar. Moderna Mannen kände sig äldre än på mycket länge…

En skön mellandag utan någonting  bokat. Ja, vi hade åtminstone inte planerat någonting när vi var klara med frukosten… Sen började vi med att bjuda  in vänner på spontanmiddag. Sen kom vi på att vi ville göra ett gemensamt besök med lillan i badhuset för att testa de nya badringarna. Och innan dess behövde vi gå en långpromenad och sen var det lunch också. Ni kan ju själva räkna ut hur redo vi var när middagsgästerna dök upp alldeles för punktligt…

Gästerna erbjöd sig snällt att hjälpa till med förberedelserna (de såg väl att det skulle vara enda chansen att få middagen serverad i rimlig tid). Jag tyckte att skalning av de räkor som vi skulle garnera maten med lät som en rimlig insats. Det visade sig snabbt att jag inte hade lyckats speciellt bra med att tina de sent inköpt frysta räkorna så vår gäst fick stå och tina våra räkor med händerna innan de kunde skalas – det var kvällens räkfrossa det. Jag försökte komma med lite glada tillrop medan jag jobbade på att få resten av ingredienserna i ett skick som lämpade sig för servering. Till slut blev det mat på tallrikarna och jag hoppas att det inte blev några bestående frostskador av de kalla räkorna.

Vi avslutade kvällen med en ordentlig ostbricka. Om man hade öppnat vårt kylskåp utan vetskap om innehållet hade  man nog slängt allting – dofterna av alla ostarna visade sig inte ifrån sin bästa sida när de hade varit instängda i kylen. Rumsvarma och upplagda på ostbrickan blev det en betydligt mer angenäm komposition som vi njöt av i flera timmar!

Helt plötsligt var det vitt på marken. Nu gäller det att smida medan snön ligger kvar och vår flitiga plogförare inte har hunnit snöröja och sanda pulkabacken… På med kläderna och snabb montering av snöret på den nya pulkan – nu ska det blir åka av!

Det tog inte lång tid förrän lillan tjöt av skratt varje gång pulkan tog fart. Det gick lika bra om vi drog den på planmark som när vi åkte i backe, bara det gick undan. Eftersom vi saknar rutin på området pulkadragning blev vi snabbt varse att vi nog inte hade använt våra ”pulkamuskler” på ett tag… Efter att ha dragit pulkan fram och tillbaka runt gården, ivrigt påhejade av skrattkaskader då lämplig marschfart hade uppnåtts, var vi genomsvettiga och hade mjölksyra. Jag inser ju att det här är någonting som vi antagligen kommer att syssla med en del under kommande vintrar så jag funderar redan på hur man bäst ska lägga upp träningsprogrammet för pulkadragning…

På kvällen spelade vi sällskapsspel. I vår familj betyder det att man är ett sällskap innan man börjar spela spelet. Efter genomfört spel lämnar vi oftast spelbordet frustrerade över tärningens eller kortens orättvisa utslag, varför någon fick alla lätta frågorna och framförallt hur domaren kunde ge rätt för det där tveksamma svaret. Nejdå, vi är inte tävlingsmänniskor. Vi tycker bara att det är viktigt att det går rätt till när man utser dagens vinnare – och naturligtvis att det helst ska vara just jag!

Idag var det dags för stora delar av familjen att besöka mellandagsrean. För att tillgodose allas intressen delade vi upp oss i tre grupper – klädgruppen, elektronikgruppen och hundgruppen. Klädgruppen åkte till vår egna stad medan elektronikgruppen (som utgjordes av mig själv) åkte på en lite längre utflykt. Med facit i hand lyckades klädgruppen bestående av frun, lillan och svärmor bättre med att hitta lämpliga fynd! Hundgruppen hade tagit en långpromenad när vi alla återsamlades.

På eftermiddagen hann vi med en snabbstädning av ladan. Det är fantastiskt hur mycket saker man kan samla på sig när man har för mycket golvutrymme. Det slutade med att vi efter att ha vridit och vänt på alla saker flyttade upp det mesta till övervåningen på ladan – det kan ju vara bra att ha de där kartongerna någon gång…

En av våra julklappar var att få en biokväll med barnpassning. Vi har inte varit på bio sedan vi fick lillan så det kändes kul! När vi hade tittat i bioprogrammet och funderat lite på hur vi skulle lägga upp det hela valde vi ett lite annorlunda biobesök denna kväll… Vi var nog egentligen inte så så sugna på att åka hemifrån, vi har det ju ganska bra här. Vi gjorde helt enkelt vår egen bio i husvagnen! Det som behövs för en lyckad biokväll hemma kan sammanfattass i de 5 P:na:

• Polar husvagn
• Padda (att ladda ner filmen på)
• Pop-corn (så klart)
• Pyjamas
• Passning (av lillan)

Vi tittade på ”Så ock på jorden” medan vi uppskattade att inte behöva ha ett vakande öga på babymonitorn.

Idag var det återhämtningsdag! Lillan sov sin förmiddagslur tillsammans med frun på soffan – mysigt! Hunden fick sköna promenader och vi andra lät julmaten sjunka undan. För att inte våra kroppar skulle få julmatsabstinens så såg vi till att fylla på med ny julmat med jämna mellanrum.

Dagens stora aktivitet var en konsekvens av julklappsutdelningen. Det hade blivit dags för systemskifte – svärföräldrarna skulle ta steget in i Smartphone-världen. Vi kom snabbt fram till att vi behövde hitta en gemensam vokabulär för att kunna kommunicera om de olika funktionerna på en modern telefon – det var enklare förut när man bara skulle ringa. Några av de ord som vi behövde diskutera lite innan vi kunde börja var:

• Fyrkanter = Emojis (visades som fyrkanter på gamla telefonen)
• Propellerfiler = Acrobat-filer (Ikonen ser ut som en propeller)
• Bilder = Ikoner
• Gå tillbaka = Ångra
• Stänga av = Gå tillbaka till hemskärmen
• Android = Windows
• Fallit bort = Något har hänt som jag känner mig oskyldig till

När vi hade klippt ner SIM-korten till lämplig storlek för de nya telefonerna och installerat de mest nödvändiga apparna och inställningarna kände vi oss ganska nöjda.

Efter en stunds ivrigt knappande och swipande i soffan kom en mycket befogad fråga – hur gör jag för att ringa ifrån den här nya telefonen? En genomgång av telefonappen, samtalsloggar och kontakter tog oss till slut till nästa lite halvjobbiga fråga – hur får jag över alla mina kontakter ifrån min gamla telefon nu då? Hoppsan, det hade kanske varit bra att kopiera dem till SIM-kortet innan jag klippte ner det till det nya formatet… Döm av min förvåning när svärmor säger att hon har tagit backup och att vi kanske kan ta det därifrån. Hon hade dessutom tagit med sig backupen till julfirandet. Lätt imponerad väntade jag in svärmor som snart var tillbaka… med sin Filofax 🙂 Jag visade hur man lägger till en ny kontakt och tänkte att det här blir ett utmärkt tillfälle för henne att öva på att skriva på det lilla tangentbordet på skärmen.

På kvällen hade svärfar hittat radio-appen och svärmor fått igång Storytel – nu är vi fyra julfirare som knappar på våra telefoner! Tur att det finns Skype om man behöver prata med någon! Om det är något mindre akut som behöver kommuniceras kan jag ju alltid skriva det här på bloggen!