Vid flera tillfällen har jag på träffar inför babysim och i andra barnsammanhang fått information om att det är viktigt att inte stressa inför aktiviteterna. Det låter ju rimligt och bra när man sitter där men sen kommer ju den faktiska verkligheten ganska snabbt ikapp en. Jag påstår att den som inte har stressat för att komma i tid till en aktivitet med sitt barn med stor sannolikhet ljuger… Att säga åt en nybliven förälder att inte stressa känns lite som att tala om för jultomten att det kan vara trångt i skorstenen när julklapparna ska levereras. Alla  vet om det men det går ändå inte att undvika – det kommer helt enkelt med jobbet.

Personligen blir jag mer stressad av att försöka planera allt i detalj och sen bli besviken när det inte funkar. Jag försöker istället att ta saker som de kommer, att utnyttja de små stunder man får över på ett effektivt sätt och sen stressa lite på slutet om det behövs för att få ihop schemat.

För att ge ett exempel på den dagliga vardagsplaneringen så skulle vi vara på sångstund kl 11 idag, men för att visa på utmaningen med att komma dit i tid måste vi börja från början. Lillan vaknar mellan kl 5.30-7.00, då är hon vaken i 2-3 timmar sen sover hon 0,5-1,5 timmar. Hunden måste får en 2km-promenad innan vi åker, det brukar ta ca 30 minuter. Den ska påbörjas tidigast kl 9 för att det inte ska gå för lång tid mellan promenaderna. Vi måste åka senast 10.45 för att hinna i tid. Så hur ser det perfekta schemat ut? Jag har inte hittat något än, det blir olika varje gång – men hittills har vi alltid kommit i tid till sångstunden.

Idag sov lillan länge – när hon vaknade strax efter 10 var det inte läge att dra benen efter sig. Påklädning och nerpackning i vagnen, regntäcke på hunden och regnkläder på mig. Vi var ute ur huset kl 10.09. Vi klarade av 2 km på den steniga skogsstigen på 19 minuter. Om det hade varit poliskontroll i skogen hade jag antagligen åkt dit för både fortkörning och vårdslöshet med barnvagn… Hemma igen var det snabb avklädning och placering av lillan på pottan. Själv  var jag tvungen att duscha efter snabbmarschen. Nya kläder på mig och lillan och sen iväg kl 10.45. Naturligtvis körde jag försiktigt och laglydigt hela vägen till sångstunden… Vi gled in på den sista lediga platsen och började sjunga direkt!

Jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig eller för att säga att det är bra att stressa.  Jag tror bara att det är lite naivt att tro att stress går att undvika helt och hållet som småbarnsförälder, så då kan man väl lika gärna erkänna att det förekommer och diskutera hur den kan hanteras? Jag väljer att göra det till en utmanning istället – jag är säker på att jag kan kapa en minut på 2km-rundan nästa gång!