Första natten i nya barnrummet gick väl sådär. Efter att ha somnat som vanligt efter ”11-flaskan” vaknade hon kl 01 igen. Då fanns det ingen tröst. Efter att ha  skrikit oavbrutet i över två timmar trots  att jag satt bredvid somnade hon sittandes vid 3.30. Klockan 6 var det dags för morgonmys!

Minus tio grader på morgonen och alldeles frostvitt ute. Efter frukosten tog jag en promenad med hunden och lillan. Även om det var kallt på termometern så var det torrt i luften och det kändes inte speciellt kallt. Snart började också solen gå upp på en klarblå himmel och temperaturen steg. Lillan somnade i vagnen och sov över en timme utomhus. Bra att någon är utvilad inför simningen!

På babysimmet fick vi öva hopp från kanten för första gången. Det kanske är fel att säga hopp, det handlar snarare om att få barnet att av egen vilja trilla i från att det sitter på bassängkanten. Lillan fattade snabbt galoppen och slängde sig i vattnet, sjönk en bit under ytan och kom upp igen. Hon verkade inte det minsta besvärad utan gjorde glatt om proceduren gång på gång medan hon skrattade. Nästa steg är att få barnet att själv vända om och söka sig tillbaka till kanten. När de klarar av det har man minskat risken för drunkningsolyckor en hel del. Det som kändes helt overkligt för några veckor sedan känns med fortsatt träning nu helt rimligt. Vi fortsatte också träningen med de speciella Cherek-badringarna och flera av oss tyckte att de fungerade så bra att vi ville köpa egna. Vi tipsades om att köpa av Malmsten men de säljer inte till privatpersoner. Om ni vill köpa så kan de däremot beställas på Simbutiken.

Efter lunch med lillan på Thai-resturangen och en promenad längs vattnet var det dags för BVC-besök. Idag var det 1-årskontroll med tillhörande vaccinationsspruta. Eftersom hon har legat lite för högt på viktkurvan tidigare så var det med viss nervositet vi närmade oss  undersökningen. Känslan påminde starkt om att stå i incheckningskön på flygplatsen när man vet att man har packat väskorna för tungt och riskerar att få skäll… Redan i kön börjar man fundera på vilken ursäkt som är bäst för att det ska framstå som en ren olyckhändelse och att man själv inte har någon skuld i det hela. Det gick i alla fall hyfsat bra med vägning och mätning – kurvorna började närma sig varandra så den stora röda varningslampan fick vara släckt denna gång. Vi fick ändå en tydlig vink (=order) om att minska antalet nappflaskor från 2,5 till 1 per dygn. Om ni inte hör ifrån mig på ett tag så beror det på att jag tillbringar nätterna med ett vaket, argt och hungrigt barn… Fast egentligen vet jag ju att det är rätt, det är bara att försöka igen! Sprutan i benet tror jag knappt att hon märkte att hon fick, hon var upptagen med måttbandet som hon hade tagit från skötbordet.

Storkok på lax och brödbak på kvällen och en ny spännande natt att se fram emot. Bestyckad med nattens enda nappflaska och en viss föraning om det som komma skall nattade jag lillan. Hon somnade snabbt efter en fullspäckad dag. Imorgon vet vi hur det gick!