Helt plötsligt var det vitt på marken. Nu gäller det att smida medan snön ligger kvar och vår flitiga plogförare inte har hunnit snöröja och sanda pulkabacken… På med kläderna och snabb montering av snöret på den nya pulkan – nu ska det blir åka av!

Det tog inte lång tid förrän lillan tjöt av skratt varje gång pulkan tog fart. Det gick lika bra om vi drog den på planmark som när vi åkte i backe, bara det gick undan. Eftersom vi saknar rutin på området pulkadragning blev vi snabbt varse att vi nog inte hade använt våra ”pulkamuskler” på ett tag… Efter att ha dragit pulkan fram och tillbaka runt gården, ivrigt påhejade av skrattkaskader då lämplig marschfart hade uppnåtts, var vi genomsvettiga och hade mjölksyra. Jag inser ju att det här är någonting som vi antagligen kommer att syssla med en del under kommande vintrar så jag funderar redan på hur man bäst ska lägga upp träningsprogrammet för pulkadragning…

På kvällen spelade vi sällskapsspel. I vår familj betyder det att man är ett sällskap innan man börjar spela spelet. Efter genomfört spel lämnar vi oftast spelbordet frustrerade över tärningens eller kortens orättvisa utslag, varför någon fick alla lätta frågorna och framförallt hur domaren kunde ge rätt för det där tveksamma svaret. Nejdå, vi är inte tävlingsmänniskor. Vi tycker bara att det är viktigt att det går rätt till när man utser dagens vinnare – och naturligtvis att det helst ska vara just jag!