Jag har numera gjort det till en vana att i början av veckan fråga min fru vad hon vill ha till helgmat. På så sätt vet jag att hon blir nöjd och jag får nödvändig tid för planering. Döm av min förvåning när hon denna vecka sade att hon ville ha lyxiga hamburgare!  Vi brukar alltid hamna i diskussion om var vi ska stanna och äta när vi åker bil till Stockholm tillsammans. Jag tar gärna en hamburgare på vägen för att man snabbt är tillbaka i bilen igen medan min fru gärna vill stanna på något bättre ställe med följden att vi senare når resmålet. Nu förstår ni vilken förvåning jag kände inför detta plötsliga önskemål. Eftersom det antagligen skulle vara den sista hamburgaren jag fick laga hemma om jag misslyckades bestämde jag mig för att läsa på om hamburgare – ordentligt!

Mina efterforskingar slutade med att jag lagade en hamburgare baserad på grovmalen högrev. De enda tillsatserna i själva burgaren var baconbitar, salt, peppar och lite chiliflakes. Till detta en skiva cheddar som fick smälta på den nygrillade burgaren och en hemmagjord majonnäs med Chipotle och Dijon-senap! Hamburgaren monterades på en skiva surdegsbröd som jag hade penslat med olja och grillat lätt. Istället för Pommes Frites panerade jag sötpotatis som sedan friterades. Hur blev då resultatet? För att använda Donald Trumps retorik – ”jag är för ödmjuk för att skryta, men andra säger att det här var den bästa hamburgaren de har ätit!”. Jag tror inte att det är omöjligt att Moderna Mannen får grilla hamburgare igen!

Under dagen hann jag också med ett första motionspass efter förkylningen – det blev 5km i snabba myrsteg! Men nu är jag igång igen och eftersom jag skulle beskriva min inställning till motion som trögstartad och lättstoppad så får vi hoppas att jag kommer fortsätta!

På kvällen var den min tur att köra hundens övningspass på myren. Vår hund är inte heller den som tjatar om att bli konditionstränad och är det dessutom frågan om att blöta ner tassarna så ökar inte motivationen… Jag var med andra ord förberedd på att detta kunde bli lite utmanande och mycket riktigt – när vi närmade oss myren lade han sig ner i ”parterr” och signalerade tydligt att han inte tänkte gå ett enda myrsteg! Efter några övertalningsförsök gav jag upp och vi gick hem och badade bastu istället. Där flög han minsann in och lade sig på sin favoritplats!

ps. Jag erkänner att jag var tvungen att googla stavningen av ”parterr”, på kuppen fick jag en massa bra förslag på parterapi! Jag tolkar det som att det i skrivande stund finns fler par med problem än brottare som ligger på mage i Sverige…