Det verkar som att vårens riktiga entré sammanföll väl med fruns nyss inledda sommarledighet. De senaste dagarna har vi till stor del tillbringat utomhus. Det är dagar som dessa som verkligen plockar fram det bästa med att bo på landet. Att bara vara på gräsmattan tillsammans med lillan, frun och boxern är helt underbart. När hela familjen någon gång råkar vara tyst samtidigt så tar fågelsången vid, jag ska verkligen inte klaga…

Däremot har jag bestämt mig för att jag nu vill fokusera helt på att njuta av ledigheten tillsammans med hela familjen så bloggen kommer att ta en paus. Om det bara blir ett kortare uppehåll eller om det här är det sista inlägget som skrivs har jag inte bestämt än. Jag kanske får blogg-abstinens och återkommer snart 🙂

Med anledning av ovan så vill jag passa på att tacka er alla som har följt bloggen, det är jättekul att jag har fått bli ett inslag i er vardag! Jag hoppas att det som är skrivet kommer hjälpa mig att minnas den här fantastiska tiden och att jag ska kunna sammanställa materialet och göra det tillgängligt för lillan en dag, så att hon vet hur det verkligen var det där året när pappa var föräldraledig.

Till sista kan jag ju inte låta bli att reflektera över det här med ledighet. Idag har vi slipat trädgårdsmöbler, spolat hela trädäcket, klippt gräsmattan, fyllt hästsläpet med skrot och startat igång vår gamla gasolvärmare. Klockan 21 kom jag  ut på en joggingrunda. Imorgon väntar nya projekt. Tur att man inte jobbar…

Trevlig sommar!