Första hotellnatten gick i jetlagens tecken. Lilla prinsessan vaknade klockan 2 och tyckte att vi skulle gå upp. Efter några timmars busande i sängen somnade hon om. Måttligt starka infann vi oss vid frukosten där det fanns tillräckligt med sötsaker för att framkalla akut karies hos vem som helst. När personalen såg att vi hade ett barn med oss toppade de det välsötade utbudet med att erbjuda en påse chocolate & chip-kakor till lillan som frukost. Det här landet har ett matproblem…
   
 
Vi bestämde oss för att klara av dagens ”höjdpunkt” först – det obligatoriska besöket på Empire State Building. Trots alla varningar om köer och biljettförsäljarnas försök att sälja VIP-biljetter som skulle ta just oss förbi alla väntetider så köpte vi vanliga biljetter och ställde oss i den vanliga kön. Det hela löste sig mycket smidigt och snart var vi uppe på 86 våningen utan att behöva vänta speciellt mycket. Det var helt vindstilla och klart väder så förutom att det inte var någon värme i luften var det en perfekt dag för att beskåda utsikten. 

   
   
Resten av dagen var vigd åt mera jordnära aktiviteter i form av promenad till Central Park. Vi passerade Times Square på vägen till parken och tog lite bilder, sen strosade vi runt i Central Park en stor del av dagen. Träden och blommorna har precis börjat slå ut i sin fulla vårprakt. Ge det en vecka till eller två så kommer parken att stå i full blom.

Det var full aktivitet med avspärrningar och media i parken – New York halvmarathon går av stapeln imorgon så då är parken avstängd. Tyvärr kan jag alltså inte ta en joggingtur där då…

   
 På hemvägen gick vi 5th avenue och tittade på alla fina butiker. Det var trötta fötter och en trött liten hjälte som kom tillbaka till hotellrummet. Efter nattning smög jag ut och tittade på New Yorks tolkning av Earth Hour där bland annat Empire State Building släcks ner. Efter en kvällsöl och skrivandet av dessa rader är det dags för mig att krypa till kojs. Imorgon är det en ny turistdag!

Dags för ännu en långflygning med den nya familjen. Frun hade blivit ordentligt sjuk dagen innan och var fortfarande utslagen. Lillan har haft minst sagt varierande sovvanor på sistone men hade en bra natt innan vi skulle åka. Lika bra att inse att den perfekta resdagen nog aldrig kommer att infinna sig, det är bara att gilla läget och köra på. Den här gången hade vi bättre koll på var vi hade packat vår ersättning så vi behövde inte göra någon nödutryckning ifrån Arlanda. 

När vi satte oss på våra platser på planet så fanns det ett ledigt säte precis bakom oss. Den opportunistiska delen av våra hjärnor började genast se möjligheter… Innan vi hann ta tag i saken själva kom pursern och sade att han hade flyttat om så att vi kunde få en extra plats eftersom vi reste med småbarn. Det är den typen av gester som verkligen uppskattas när man har 9 totalt oförutsägbara timmar framför sig – snyggt SAS! Bara 5 minuter senare hade de 9 timmarna blivit 8 på grund av bra vindar. Det här började ju riktigt bra! Bortsett från att frun fortfarande mådde dåligt och fick vila på sätet bakom oss så gick resan helt suveränt. Lillan sov inte speciellt mycket men hon var på ett strålande humör och showade både med oss och de passagerare runt om som gav henne lillfingret. Skönt att få ett bevis på att det inte bara är jag som fallar pladask när hon är på det humöret! Med lite hjälp av iPaden, en laddning pannkakor och några välriktade nappflaskor så landade vi snart i stark turbulens på Newark.

  
Eftersom vi utöver våra tunga resväskor hade med oss både barnvagn och bilstol bokade vi en delad shuttle från flygplatsen till hotellet. Bilen plockade upp passagerare på alla terminaler tills den var fylld till bredden med både människor och bagage. Detta innebar också att vi fick oss en rejäl sightseeingtur på Manhattan innan vi äntligen kunde checka in på vårt hotell. Läget kändes perfekt, ett kvarter från Empire State Building och nära till både Broadway och 5th street. 

Efter en första New York-burgare och en välförtjänt öl var det dags att gå till sängs. När jag borstade tänderna funderade jag på varför USA fortfarande har separata kranar för varmt och kallt vatten. Finns det någon poäng med detta överhuvudtaget? 

Fortsatt uppladdning i huvudstaden inför vår resa. Idag hade jag och lillan bjudit in oss till min andra bror med familj. Lillan skulle få träffa lillkusinen och jag skulle få restips om New York. Men innan vi fick vår gratislunch på andra sidan stan var vi tvungna att passera två biltullar och sen fick vi betala parkering till Stockholmspris. Om vi sen räknar in hemvägens biltullar så hade vi fått ett par luncher på Thai-buffén för samma pengar. Med det sagt så var lunchen mycket uppskattad av både mig och lillan. Jag tror att hon åt nästan lika många Bamse-biffar som jag (ja, den kära björnen gör sig påmind även på barnmenyn…).
Efter maten tog vi en promenad i den härliga vårsolen. Det kändes ovant att köra barnvagnen på barmark! Det kändes även lite tungt att väderrapporten för New York visar på temperaturer runt nollan och snöfall alla fyra dagar som vi ska var där, just när vårvärmen har nått Sverige. Vi har fått tänka om lite kring packningen och motvilligt har vi nu tagit med oss både kängor och långkalsonger.
Lillkusinen visade upp några av sina mer våghalsiga trick innan det var dags för oss att åka vidare. Stagediving ifrån soffbord och svanhopp ifrån soffan med mellanlandning på bordet med hakan först är några av de ”moves” han körde för att imponera på kusinen från landet. Om lillan är försiktig, på gränsen till feg så är lillkusinen modig, på gränsen till övermod… Lillan gjorde inga större ansatser att ta efter beteendet utan hon fortsatte lugnt att tugga på sina majskrokar.
Några biltullar senare var vi hemma hos svärföräldrarna igen. Nu börjar det bli hög tid att få ordning på packningen. För första gången ska vi ta med oss barnstol och barnvagn, så det kommer att bli en fullastad bagagevagn som angör incheckningsdisken på flygplatsen. Om tekniken fungerar så ska jag försöka uppdatera bloggen under resan.  

Det hade blivit dags att ge sig av till huvudstaden för nästa resa. Frun åkte redan igår för att jobba och idag var det min och lillans tur. För att ladda upp inför bilfärden gick vi på det sista simpasset på fortsättningskursen. Jag höll henne aviktligt vaken ända fram till simningen trots att hon hade sovit lite dåligt på natten. Jag tänkte att ju tröttare hon är när vi sätter oss i bilen, desto bättre. Det fungerade nästan… När vi var klara med simningen hade lilan lite svårt att skiljas från de vattenkannor som hon hade lekt med under simträningen. När jag tvingade henne att lämna kvar dem vid bassängen blev hon galen. Hon blev röd i ansiktet och skrek som en tok. Jag tänkte att det skulle gå över, det var ju bara två stycken vattenkannor i plast. Det gick inte över. Hon fortsatte att skrika till omklädningsrummet, under duschningen, under påklädningen, ut genom receptionen och in i bilen. Där tog det någon minut innan hon lugnade ner sig, sen somnade hon snabbt…
Efter den lite tuffa starten borde hon ju sova hela vägen, men nej då. Idag hade hon andra planer. Hon vaknade redan i Jönköping och jag blev tvungen att göra ett matstopp strax därefter. Eftersom jag redan hade ätit kände jag att jag var tvungen att beställa någonting för att rättfärdiga att jag använde restaurangen som matplats för lillans medtagna pannkakor. Jag beställde en kaffe latte och började duka upp alla matattiraljer. När pannkakorna var värmde kom mitt kaffe – gissa vad lillan blev mest intresserad av? Självklart skulle hon ha det stora glaset med den varma drycken. Med hennes förra utbrott i färskt minne försökte jag hitta en bra kompromiss genom att hälla över lite kaffe i ett nytt glas och späda ut det med lite kallt vatten. Det fungerade bra – lillan åt sina pannkakor och drack sitt kaffe!
Resten av resan gick bra och vi kom fram till kvällens Stockholm. Där åt vi middag hos min bror och passade på att hämta upp resepottan och en paraplyvagn som ska bli lillans limousine i New York.
När vi kom fram till svärföräldrarna där vi skulle bo inför resan var jag ganska nöjd med att lillan flera gånger under dagen hade sagt ”pappa”. När jag satte henne i barnstolen grumlades glädjen en aning – när kökslampan tändes pekade hon på den och utbrast återigen ”pappa”. Hon sade tydligen ”lampa”… 

Det har blivit dags att utvärdera våra nya frukostvanor. Efter en vecka med Chia-gröten har vi inte bara vant oss, vi gillar den skarpt! Det har inte ens varit någon diskussion om att gå tillbaka till våra tidigare smörgåsar. Även den gröna spenatsmoothien är här för att stanna – vi har gjort varsin varje dag sen vi testade den. Det är inte varje dag vi ändrar våra frukostvanor så jag måste säga att jag är lite förvånad över att vi helt plötsligt testade någonting nytt som vi båda gillar (För att ni ska förstå vidden så har vi tidigare bakat vårt eget bröd – alltså jag har bakat mitt egna bröd och frun har bakat sitt egna bröd…). Det är alltså första gången i mannaminne som vi äter samma sak till frukost… Undrar vad våra gäster kommer att säga när det inte finns nybakat bröd hemma längre… Antagligen att 40-årskrisen nu har antagit lite väl stora proportioner!

Det börjar dra ihop sig till den första etappen på den kommande utlandsresan – att ta sig till Stockholm… Vi tillbringade söndagsförmiddagen med att återigen packa våra nyss uppackade resväskor och att storstäda huset. Lillan var vänlig nog att ge oss lite arbetsro genom att ta ett extra långt sovpass i vagnen utanför huset.

På kvällen var det dags att inviga lillan i basturitualen. Som ni trogna läsare redan vet så är redan boxern en trogen följeslagare så fort han ser att jag smiter in och vrider på aggregatet. För att det inte skulle bli totalt kaos i bastun fick jag först knäcka boxern. När han till slut lämnade bastun var det dags för lillan att göra entré. Hon fick sitta på golvet och tyckte naturligtvis att det var mycket spännande. Snart ville hon komma upp på den nedersta laven och hon fick sitta där någon minut med vattenskopan tills det var dags för duschning. Ingen längre sejour i bastun alltså, men ändå ett premiärbad! Jag gissar att precis som för mig och frun är bastubad någonting man tar med sig hemifrån om man är uppväxt med det.

När det var dags för nattning körde lillan sin nya show. Istället för att somna med nappflaskan i munnen efter 5 minuter så börjar hon tjattra och göra gymnastik i sängen. Ibland ser man ett huvud som tittar upp, ibland en fot och sen en arm. Allt ackompanjerat av en noggrann redogörelse av hennes syn på dagens stora händelser…

Frun, lillan och boxern åkte iväg till hundklubben för en förmiddags hundträning. Det är inte utan att jag numera får en lätt prestationsångest när jag är helt ensam utan någon att titta till…

För att döva mitt dåliga samvete tog jag tag i det första tapetseringsprojektet – det som skulle undanröja de sista märkena från min numera deporterade TV som hade suttit på väggen i lillans rum. Jag hade egentligen hittat en mycket enklare lösning på det hela än att tapetsera – ett stort dekalträd som passade perfekt över de fyra skruvhålen som behövde täckas och vars stam skulle dölja  märkena efter kabelkanalen. Men när vi hittade en tapet som vi båda tyckte om så bestämde vi oss för att göra en fondvägg istället. Naturligtvis hade vi inte valt den enklaste tapeten. Dels så skulle vi sätta upp en vit tapet på den blåa väggen och dels så var det inte en EasyUp-tapet utan en klassisk papperstapet som ska förlimmas innan den kan hängas upp. För att inte riskera att den blåa väggen skulle synas igenom började jag med att måla väggen vit. Några timmar senare kunde jag börja med det riktiga jobbet.

När den första våden hade vilat med limmet i knappa 10 minuter kändes den ungefär som blött toalettpapper, här gäller det att vara försiktigt! För att göra det lite extra spännande så finns det inte en rät vinkel på väggen så mönsterpassningen blev intressant. Jag kämpade på och tyckte att jag hade fått upp ett hyfsat flyt. När jag hade gjort knappt hälften och förbrukat drygt hälften av de tapeter jag hade köpt började jag ana oråd… Mönsterpassningen gjorde att jag förlorade nästan en halvmeter för varje ny våd. När jag så kom till en allra sista våden så räckte tapeten – nästan… Det saknades en ynka centimeter för att få till mönsterpassningen. Jag gissar att det är de här tillfällena som visar vilken typ av människa man är… Jag klippte ut den centimeter som saknades ifrån en överbliven våd och gjorde en liten specialvariant. Den som hittar min lilla personliga lilla passbit bjuder jag på en öl!

När tapeterna började torka upp så tyckte vi att det såg riktigt bra ut. Färgerna matchade perfekt och med tanke på känslan när jag lyfte upp den första spröda och blöta tapetvåden så blev resultatet helt okej! Eftersom det var engelska tapeter med alfabetet på så saknade de å, ä och ö! Internationella skolan börjar nu!

Ännu en tuff arbetsvecka till ända 🙂 Efter sångstunden skulle vi fira med en lunch på stan. Men först lite breaking news… Staden har beslutat att bygga en ny lekpark och inte vilken lekpark som helst. Nej, det ska bli en interaktiv lekpark med app-stöd. Jag vet inte riktigt hur det ska fungera och om det innebär att alla föräldrar nu måste förse sina småbarn med telefoner och surfplattor? Tanken är man ska kunna gå runt i parken och läsa av koder på de olika ”stationerna” för att sedan få sagor och instruktioner via telefonen. Vi får se om det blir en succé, men jag tror att vi bor i den kommun som satsar mest i landet på moderna lekparker!

På lunchen ville inte lillan sova så hon fick göra oss sällskap medan vi åt våra lammburgare. Efter att ha stoppat in lite för mycket bönor i munnen så fick hon den där blicken som man helst inte vill möta på en restaurang… Som tur är så är det ju inte bara lillan som har en kräkreflex numera. Även pappa har ju efter den senaste långflygningen utvecklat en viss talang på området. I mitt fall handlar det om att vara observant  på signalerna och att agera snabbt och rådigt när det väl händer. Idag innebar det att använda just händerna. Jag hann precis få fram båda händerna i tid för att fånga bönkaskaden. Några servetter senare hade vi rett ut situationen utan att slösa något klädombyte eller förstöra lunchen för alltför många andra gäster. Efter det lilla missödet gick lillan över till sin nya hobby, att hälla vatten från ett kärl till ett annat. Jag tror att hon skulle bli en bra medarbetare på ett vattenkraftverk – hon är väldigt noggrann med varje droppe som hälls!

På kvällen testade jag ett nytt recept på rödvinssås som jag hade fått ifrån filmstjärnemamman. Jag hade beklagat mig lite över förra helgens havererade såsprojekt så nu skulle det bli revansch i köket! Antalet ingredienser var klart fler än mina tidigare rödvinssåser så det måste ju bli bra 🙂 När allt var reducerat och klart smakade den bra och tillsammans med rostbiff och ugnsstekt potatis blev det riktigt bra!

Lillan är världens skönaste unge på sångstunden. Efter den inledande ”Hej Hej”-sången som hon gjorde lite rörelser till så lade hon sig bara bakåt i pappas knä och tog det lite lugnt i väntan på ”Indian”-sången, då var det full fart igen. Sen lade hon sig ner och tog det lugnt till ”Djungel”-sången kom, då kröp hon snabbt iväg och hämtade några djur som hon kom tillbaka med. Man ska inte anstränga sig i onödan!

Det hade blivit dags för ett nytt besök hos frisören. Som tur var så hade frun pratat med frisören i förväg om hur lillan skulle klippas. Det besparade mig den svåraste delen av klippningen. Min insats idag handlade alltså enbart om logistik och humörs-uppehållande åtgärder. För att hantera det senare så hade jag kompletterat den tidigare så framgångsrika tandborsten med den i blått silikon klädda iPaden. Dessa två rätt omaka distraktionsåtgärder visade sig fungera perfekt. När det var dags att ta av frisörens plastkappa så protesterade hon däremot vilt, hon ville ha kvar den färgglada ”överrocken”. Innan vi åkte ifrån frisören fick jag en grundläggande kurs i tofsar. Jag fick till exempel reda på att tunna tofs-snoddar med metall på (vilket vi naturligtvis hade) är ”Big No No”, men det visste ni säkert redan 🙂 Jag har också fått förklarat för mig att lillan klär bäst i ”TTV” – tofs till vänster!

Efter våra utflykter var lillan lite trött. När vi kom hem så passade hon på att ta en powernap på köksgolvet. Boxern hade lillan under sträng uppsikt så att inga objudna inkräktare skulle kunna störa hennes sömn, som om nu det skulle ske på landet…

På kvällen blev det personliga pannkakor. När vi var i Thailand såg jag hur de gjorde pannkakor med mönster åt barnen. Jag gjorde ett första försök med bokstäver på lillans pannkakor, mest för att se om det funkade. Vi får se om jag lyckas göra en katt eller en hund nästa gång!

Det börjar bli dags att köpa det som behövs inför den stundande USA-resan så idag gjorde lillan och jag en utflykt till Jönköping. Huvudpunkten på dagens agenda var att inhandla en reseförsäkring i form av ett iPad-fodral för barn. Säga vad man vill om att sätta barnen framför en skärm vid tidig ålder, men när det handlar om att flyga med min dotter så är jag beredd att gå ganska långt för att bevara lugnet… När vi hade införskaffat den blåa silikonbiten gjorde vi en tur i köpcentret och elektronikbutiken. Eftersom det antagligen kommer att bli en del shopping i USA så blev det en billig shoppingrunda idag 🙂

Vi har funderat en del på om det är smartast att åka tåg eller ta en shuttle från flygplatsen in till Manhattan. Jag hade precis kommit fram till att vi skulle satsa på tåget eftersom vi kommer mitt i rusningstrafiken, när jag ser att tågtrafiken i New York eventuellt kommer att vara helt inställd pga strejk. Jag trodde bara att det var i Sverige som vi strejkade? Om det nu blir strejk så lär ju inte biltrafiken bli bättre än vad den brukar vara i New York. Å andra sidan kan det ju inte stå mer än still…

När vi kom hem var vi ju tvungna att testa det nya fodralet. När det inte gick att forcera fodralet med enbart händerna tog den kreativa lilla varelsen hjälp av en penna. Vi får se om fodralet och iPaden klarar sig till flygresan…

När det skulle ätas lunch bjöd jag på omelett, någonting som lillan normalt gillar. Idag var det dock tvärnit. Det var inte förrän frun kom ner från kontoret som det fick sin förklaring – igår hade hon fått smaka på den turkiska yoghurten. Jag vet inte om det var att hon tyckte att den var god – men det var perfekt konsistens för att hon skulle kunna äta den själv med sked. Det var bara att sleva upp lite yoghurt på en ny tallrik och sen blev det äta av. Plötsligt slutade hon att äta och räckt upp armarna i luften. Det tog ett tag innan vi förstod att det spelades Samir och Viktor på radion i köket. Jag fick fylla på yoghurten två gånger innan jag tyckte att det var nog… Innan middagen försökte hon även att äta smörgåsrån med smörkniv – det var inte fullt lika framgångsrikt!

Efter en hel natts snöande kändes helt plötsligt drömmen om den tidiga våren lite mer avlägsen. Istället övergick funderingarna till hur man ska kunna köra snöslungan och passa lillan på samma gång. En tanke var ju att göra det medan hon sov, men den planen skulle visa sig vara mindre framgångsrik just idag. Lillan var nämligen hur pigg som helst! Hon höll igång ifrån morgonen till sen eftermiddag då jag till slut lyckades få henne att somna i vagnen utomhus. Då hade hon kört ett halvt Maraton med gåvagnen, byggt klosstorn, gått igenom alla pekböcker flera gånger, vägrat sova i sängen och säkert några andra saker som jag har förträngt. Jag vet inte varifrån hon hade fått all sin energi – hon har ju inte ens ätit chia-frön 🙂

Under sovtimmen fram till middagen passade jag på att brottas lite mer med Photoshop. Jag lyckades pyssla ihop en tavla med Boxern av en bild som vi har tagit tidigare och lite nyfunna tricks på datorn. Snabbt tillkom lite önskemål från frun om titlar och namn, så det får jag väl lösa imorgon…

Det blev ytterligare en vegetarisk middag. Frun har tagit kommandot över vego-maten så idag blev jag serverad! Det bjöds på Couscous-sallad med halloumi, citrusfrukter och cashewnötter (recept kommer). Min tidigare bild av att vegetarisk mat varken är god eller mättande har kommit på skam. Visserligen behöver man äta rätt mycket för att bli mätt, men när det väl är avklarat så står man sig bra på maten. Gott är det också! Sen tror jag inte att vi kommer bli vegetarianer på heltid – men vår ambition om en vegetarisk måltid i veckan känns helt realistisk.