Ännu en solig dag. Vi njöt i fulla drag av värmen på baksidan. Lillan gick fram och tillbaka på trädäcket. Hon håller fortfarande i mina händer när hon går men jag vet inte om hon egentligen behöver det längre. Det känns mer som en drulleförsäkring. Det var också första gången som jag tyckte att det gick bra för henne att gå med skor. Tidigare har skorna knappt suttit på fötterna och hon har snubblat så fort hon har försökt gå.

Det ligger ganska mycket snö kvar på trädäcket och den skulle naturligtvis undersökas. Efter att hon plockat lite med snö och is såg jag att snön vara alldeles rödfärgad där hon hade lekt. Hon måste ha skurit sig på isen och blod på snö ser väldigt mycket ut. Det fick bli omplåstring av det skadade fingret – jag tror att lillan tyckte att plåstret var mycket mer störande än själva såret. Jag kom att tänka på ett ordspråk som goda vänner brukar använda med sina barn när barnen gör illa sig – ”Lite blod – coolt! Mycket blod – inte coolt!”. Det kommer nog att bli användbart framöver!

Vi blev lite inspirerade av tapetjakten till lillans rum, så nu har vi även beställt nya tapeter till vardagsrummet. Innan vi kommer till tapetseringen så planerar vi att riva en vägg och montera in en skjutdörr. Att riva väggar i gamla hus kan ju sluta precis hur som helst så det ska bli intressant att se hur detta slutar.

Jag fick ta med mig en fripassagerare när vi åkte till stan. Luften har gått ur lillans blåa gummihäst, så den behövde pumpas. När alla andra ärenden var avklarade somnade lillan så pumpningen får vänta till nästa gång.

Jag har köpt Chia-frön och mandelmjölk för första gången, jag hoppas att det märks hur nyttig jag tänker bli 🙂 Jag tänkte börja med att göra gröt2 med Chia-frön i. Vi har fått tips om ett bra recept ifrån lillans gudmor. Jag återkommer med en recension.

Frun och mormor lekte med lillan på trädäcket. Solen låg rakt på och reflekterades mot husväggen så att det blev riktigt varmt. Det var härligt att se lillan utomhus, jag tror att det kommer att bli helt fantastiskt i sommar när hon kan springa runt på gräsmattan och busa. Sen kommer det säkert att bli lite mer utmanande att åka båt när rörligheten ökar, men det får vi lösa på något sätt!

Jag passade på att springa årets första löparrunda på hemmaplan utan dubbskor. Jag lyssnar fortfarande på ljudboken ”Born to run” och det går bara inte att springa på som vanligt när jag har lyssnat på den boken. Jag försökte anpassa löpningen efter de tips och resultat som boken har beskrivit och det kändes riktigt bra ett tag, men så fort jag började bli trött föll jag tillbaka i min vanliga lunk. Det ska bli intressant att se om jag lyckas förändra mitt löpsteg eller om det bara blir ytterligare en sak som jag vet att jag borde göra bättre…

Och så till rubriken. Vi har sålt en bokhylla till någon i en Facebook-grupp. Det har alltid fungerat smidigt att sälja saker så tidigare, men den här gången gick det verkligen trögt. Köparen skulle hämta bokhyllan i måndags men då glömde hon bort. Nytt försök i torsdags men då hade hon tagit fel på dag och dök inte upp. Efter några lätt irriterade meddelanden beslöt vi oss för att hon skulle få en tredje och sista chans. En halvtimme efter att hon skulle ha varit här fick vi ett meddelande om att hon skulle komma om 30 min. Hon dök upp två timmar senare. Jag utgår ifrån att det finns en stämpelklocka på hennes arbete…

På kvällen grillade vi. Det kändes underbart men ovant att stå ute vid grillen i jeans och collage-tröja och smutta på ett glas vin medan köttet låg på grillgallret. Vi hade sparat avokado-kärnorna från gårdagens matlagning. Jag har läst att de ska vara otroligt nyttiga och att det bara är att riva dem och lägga på sallad. Sagt och gjort, jag rev en kärna på rivjärnet och provsmakade. Det var helt oätbart! Det var beskt och strävt på en nivå som jag inte förstår hur en sallad skulle kunna maskera. Någon annan som har testat att använda Avokado-kärnor i matlagning? Jag hoppas att jag gjorde någonting fel…

Då var det dags för den stora dagen – min egen födelsedag! Med rejäl träningsvärk i benen efter gårdagens 17km skidåkning så kände jag redan på morgonen att jag fyllde ut min nya ålder väl…

Vi bestämde oss för att åka till Borås Zoo för första gången. Eftersom det gissningsvis inte var det sista besöket där för året slog vi till på varsitt lejonkort. Nu har vi fri lejd in till de vilda djuren hela året! Lillan hade somnat i bilen på vägen dit så när vi väl kom in i parken var det redan lunchdags. Så här tidigt på säsongen är det bara helgöppet och alla restaurangerna har inte öppnat. Till slut hittade vi en som var öppen precis vid vargarna – det var häftigt att sitta och äta och se vargarna precis utanför fönstret.

Jag hann med lite fotografering i parken också! Djurparker är en perfekt miljö för att träna med kameran. Det är en utmaning att hitta rätt vinklar och ljus och samtidigt komma tillräckligt nära för att få bilder som ser naturliga ut. Några exempel på djuren som vi tittade på finns nedan.

På vägen hem skulle vi bara stanna och köpa Furikake – den asiatiska kryddan som jag skulle ha till kvällens tonfisk. Det var dock lättare sagt en gjort. Vi stannade vi Willys, Ica och Coop i Borås utan att hitta kryddan. Det slutade med att jag fick ta en extrasväng till Ica i Ulricehamn på eftermiddagen. Som tur var hade de kryddan och vi kunde starta matlagningen!

Maträtten blev en Furikake-kryddad tonfisk som halstrades på hög värme och serverades på en limedränkt grönsaksbädd bestående av Ruccola, Avokado, Mango och Sparris (Recept kommer). Efter avslutande tårta var det ett trött gäng som slog sig ner i soffan för ett sista glas vin innan det var dags att gå till sängs!

Avslutningsvis ett stort tack för alla gratulationer och fina presenter på min födelsedag!

Idag var mormor barnpassare så att jag kunde packa in skidorna i bilen och åka iväg till de blivande världscupspåren på Lassalyckan. Det var nollgradigt och strålande sol – perfekta förhållanden för att locka ut en amatör som mig i spåret. Det enda problemet är att jag inte har en aning om hur man ska valla i sådana förhållanden. I de skuggiga partierna var det fortfarande minusgrader men där solen låg på i backarna var det snömodd. Det första varvet gick bra, det andra varvet började det bli ganska bakhalt och på det tredje varvet kändes det som att jag stod stilla. Jag var glad att komma runt utan att sträcka mig i något ben efter att gång på gång ha tappat greppet mitt i frånskjutet.

Inne på skidstadion var det fullt med skolungdomar som åkte ”microvasan”. Det fanns kontroller för Oxberg och Risberg och ungarna kämpade på i spåren. Med jämna mellanrum blev jag omåkt av små kids i full skidmundering och tuffa skidglasögon, bra att få lite perspektiv på det här med skidtekniken.

Fortfarande iförd skidkläder åkte jag ner på stan för att fixa lite ärenden. Jag handlade tårta till morgondagens kalas och när jag gick förbi fiskbilen såg jag att de hade färsk tonfisk! Det blev en rejäl bit fisk som fick utgöra basen i den kommande födelsedagsmiddagen.

På kvällen lagade jag pasta Carbonara ”Boxertjej special”. Det innebär att man spetsar såsen med Dijon-senap och vitvinsvinäger. Löjligt enkelt att laga och lika gott att äta!

Om meningarna är lite konstiga och stavningen bristfällig så beror det på att vi knappt har sovit i natt. Lillans hosta är tillbaka med full kraft! Det var helt omöjligt för henne att ligga ner och sova. Jag försökte med alla knep jag kunde att hjälpa henne men det var lönlöst.

Innan vi fick barn sov jag 8 timmar per natt och gick en morgonpromenad med hunden på 2km. Som småbarnsförälder med sjukt barn är förhållandet exakt det omvända – inatt sov jag 2 timmar och gick en 8km morgonpromenad med barnvagnen för att lillan skulle få sova. Om jag inte var på mitt bästa solskenshumör efter den vakna natten så var lillans morgonhumör ännu värre… Efter promenaden vaknade hon direkt igen och befann sig någonstans i den jobbiga zonen mellan arg och ledsen under hela förmiddagen. Vi lyckade sova någon timme i vår säng men hon var lika ledsen igen när vi vaknade. Efter att ha intagit en fruktpuréburk som lunch somnade hon på mig i soffan och sov i två timmar. När hon vaknade var jag stekhet av solen som sken in på oss genom fönstret. Nu var hon äntligen på sitt vanliga busiga och glada humör igen. Tyvärr missade vi dagens föräldraträff men det är inte så mycket att göra.

Eftersom vi hade ännu en dag med strålande sol tog jag ytterligare en långpromenad på eftermiddagen. Jag lyssnade på ljudboken ”Born to run” medan jag gick och efter ett tag fick jag lust att springa. Hunden såg lite förvånad ut till en början när jag iklädd jeans, spikkängor och signalgul jacka började jogga med barnvagnen. Ganska snabbt föll han dock in i takten och vi hade ett riktigt bra flyt i den sköna vårsolen.

Efter löpturen kände jag mig väl värd en öl! Problemet var bara att lillan såg burken och blev intresserad. Finns det någon bättre förhandlingsteknik än att titta lite uppfordrande på pappa och med blicken förmedla ”det är bäst att du ger mig burken annars så slutar jag att andas”. Jag drack upp så snabbt jag kunde och gav henne burken. Hon fick sin burk, jag fick en ny öl – win-win på hemmaplan!

Och så lite småbarnsfilosofi till sist. Under nattens vakna timmar funderade jag på exakt var gränsen går mellan en sen kväll och en tidig morgon? Någon som har ett bra svar?

Efter ännu en hostig natt så tyckte jag att lillan kändes lite bättre på morgonen. Febern var nästan borta och hon var på ganska bra humör.

Våren börjar göra sin entré. Visserligen ligger snön fortfarande kvar på marken men de klara dagarna när solen skiner med full styrka kan man känna värmen. Hunden har hittat tillbaka till sin sommarplats vid våra stora fönster mot baksidan. Där kan han ligga och värma sig och dessutom ha uppsikt över hela vår åker. När det dyker upp ett rådjur, en hare eller en grannkatt visar han sig från sig tuffaste sida och skäller ordentligt.

Fortfarande lite tagen av gårdagens fria fall och med respekt för lillans förkylning hade jag inte tänkt att ge mig ut på några större äventyr idag, men när solen sken ifrån klarblå himmel tog vi en liten tur till lekparken i stan. Efter lite gungande så tittade vi på alla änderna som blev matade med brödbitar. Lillan var helt fascinerad och med lite godtycklighet så tyckte jag mig höra ett ”anka” när jag pekade på de ätande fåglarna.

När vi kom tillbaka till bilen för att åka vidare till nästa ärende blev hon galen. Det kommer på en millisekund. Från att ha varit glad och nöjd så blir hon så arg så att det bara låser sig, antagligen tyckte hon inte att vi hade tittat färdigt på änderna. Kroppen spändes i kramper så att det blev omöjligt att stoppa ner henne i bilstolen och sen slutade hon att andas. Även om jag nu har förstått att det här kan hända så är det riktigt otrevligt. Jag sliter fram telefonen för att kunna ringa 112. Det är bara ett par hundra meter till ambulansstationen så de borde hinna hit hann jag tänka. Efter några långa sekunder kom andningen igång igen och jag stod bara still med lillan i famnen. När jag vågade stoppa in henne i bilen igen åkte vi direkt till vårdcentralen – om det händer igen vill jag vara nära hjälpen. Vi satt utanför vårdcentralen och väntade i bilen. Efter ett tag kändes hon som vanligt igen och vi kunde återgå till våra ärenden.

På kvällen kom svärföräldrarna på besök. Det var skönt att få lite avlastning med dotter och hund efter de senaste dygnen. Lillan blev som vanligt överlycklig över att få träffa sin mormor och morfar.

I duschen på kvällen tänkte jag på hur bräckligt allting är. Hur hade det gått om hon hade slagit huvudet i bordskanten igår eller om andningen inte hade kommit igång idag? Till slut kom jag inte ihåg om jag hade tvättat håret – för säkerhets skull gjorde jag det igen. Jag hoppas att det blir en lugn dag imorgon.

Idag är det riktigt förkylt med både hosta och feber. Dagens babysim är inte ens att tänka på – det får bli en heldag hemma istället. Utöver förkylningen är det nya tänder på gång igen (eller fortfarande…). Hon gnager på det mesta som kommer i hennes väg – barnsängen, pekböcker, drickamuggen och till och med betongskivan på vardagsrumsbordet. Ingenting av detta verkar dock hjälpa fullt ut för till sist provade hon ett nytt trick. Medan vi satt helt fredligt i soffan och tittade i en pekbok lutade hon sig mot mig som hon brukar göra när hon vill mysa lite. Men den här gången hade hon en annan plan. När hon kom tillräckligt nära bet hon mig ordentligt i bröstet. Jag blev så förvånad att jag skrek till ordentligt med följden att hon blev jätteledsen. Efteråt tänkte jag att det nog var bra med en tydlig markering – bitas är inte ok även om det gör lite ont i tänderna!

Det tog inte lång tid innan den feberstinna lilla kroppen behövde vila och när inte pappa förstår tillräckligt fort får man ta saken i egna händer. Lillan kröp helt enkelt till närmaste lediga hundsäng och lade sig tillrätta i ett hörn och somnade. Hunden som sov på sin sittpuff någon meter bort verkade inte bry sig det minsta, han har ju ganska många sovplatser att välja på. Sen snarkade de ikapp tills det var dags för lunch och långpromenad.

Tyvärr var det inte färdigt med soffincidenter för den här dagen. Precis innan nattning och den här gången med bildvisning på iPaden snurrade hon snabbt runt och slängde sig baklänges. Hon trillade rakt ner på klinkergolvet och det såg riktigt läskigt ut. Som tur var missade hon bordskanten med en hårsmån och på något sätt verkade det som att hon klarade att rädda huvudet från smällen. Hon blev naturligtvis jätterädd och ledsen men hon lugnade sig snabbt och efter lite observation beslut jag mig för att inte åka till akuten. När hon hade somnat för kvällen var det en orolig pappa som tittade in i sovrummet många gånger trots att jag hade babymonitorn.

När jag låg i sängen och försökte somna så tänkte jag att det här antagligen inte är sista gången det kommer hända en olycka. Man kan vara försiktig och försöka förebygga, men allt går inte att förhindra.

Att jag skriver idag betyder inte att klänningskrisen är över. Det betyder bara att frun åkte till Stockholm innan hon hann testa den…

Lillan är förkyld och har feber. Hon hostade mycket hela natten men verkar ändå kunna sova hyfsat. Det är jobbigt att lyssna på alla hostningar och veta att man inte kan göra speciellt mycket för att hjälpa till. Hoppas att hon blir bättre snart.

I takt med att lillans rörlighet ökar behöver vi säkra upp nya delar av huset. Idag var det dags att montera en grind ovanför trappan. Vi har inte varit så mycket på övervåningen när hon har varit vaken men nu börjar vi leka lite mer i hennes rum och då behövs en grind. Det tar inte många sekunder att förflytta den lilla kroppen från lekrummet till det stora spännande trapp-äventyret…

Vi har fått en grind av samma modell som vi monterade nedanför trappan. Den är av vitmålat trä och smälter in bra med resten av trappan. Den enda lilla haken är att den måste sågas i exakt rätt längd för att passa i trapphålet. Eftersom jag absolut inte vill kapa den för kort tog jag till lite säkerhetsmarginal. Det fick till följd att den nu sitter som ett skruvstäd när man har stängt den. Extremt säkert, säger jag! Extremt opraktiskt säger frun… Nu när jag väl har sågat den så är det ju dessutom svårt att såga av ett par millimeter till. Det måste vara det här som skiljer en hantverkare ifrån oss ”Do it yourselfare” – att veta hur långt lagom är.

Nu har vi valt tapet till barnrummet! Det blev inte ifrån någon av katalogerna som vi hade lånat. Istället blev det en tapet med bokstäver som frun hade hittat på nätet. Nu är det bara jobbet kvar 🙂

När vi nu har tömt lillans rum på de sista elektronik-resterna från mitt tidigare kontorsliv så återstår ett stort antal skruvhål och kabelkanaler som är väldigt svåra att försvara i ett barnrum. För att bli av med de fula märkena och samtidigt göra rummet lite mer ”barnigt” tänkte vi tapetsera en fondvägg. Men även om det bara gäller en vägg så behöver man ju bestämma sig för en tapet. Att göra ett gemensamt besök i en tapetbutik måste vara den ultimata prövningen för en relation. Jag hade tänkt att vi skulle titta i pärmen med barntapeter men det fanns ju en hel avdelning med barntapeter. Om man inte hittade någon tapet i det traditionella barnsortimentet fanns det dessutom en egen pärm för varje existerande Disneyfilm. Jag tänkte att några skruvhål kanske inte är så farligt ändå… Det var inte tal om att bestämma sig för en tapet på plats utan det handlade enbart om att sålla ner utbudet till någonting som var greppbart. Det slutade med att vi fick med oss fem pärmar hem, fullt tillräckligt för att sysselsätta oss resten av helgen.

På söndagsmorgonen åkte frun iväg med hunden för att spårträna. När hon gick spåret skulle hon ta sig över ett dike i skogen men isen höll inte så den ena foten försvann ner i vattnet. Det blev rejäla blåmärken och när hon kom hem hade benet svullnat upp. Det är farligt med friluftsaktiviteter… Hunden skötte sig i alla fall utmärkt – men hur svårt kan det vara att spåra i snö??

Jag lyckades också ta mig ut på tunn is – till och med väldigt tunn is… Jag tänkte göra lite nytta på hemmaplan medan frun var borta med hunden så jag satte på en tvättmaskin. Jag kollade noga så att det bara var mörka kläder i maskinen. När jag skulle hänga upp tvätten så var det första plagget jag drog ut ur maskinen fruns favoritklänning, inte bra… Om det här skulle bli mitt sista blogginlägg så vet ni att klänningen har krympt…

Lillan och jag åkte till Göteborg för att hämta mitt nya objektiv. Jag har länge funderat på att köpa ett fast och ljusstarkt 35mm-objektiv till min kamera. De ska fungera bra i dåligt ljus och ska ge väldigt skarpa bilder. Det  borde passa perfekt för att föreviga lillans äventyr framöver! Efter några testbilder och swishande så var vi snart på väg hemåt igen.

På vägen hemåt blev lillan lite uttråkad och snart övergick det i missnöje. Jag tänkte att jag skulle försöka underhålla henne lite så att vi kunde köra hela vägen hem. Jag började sjunga på ”En elefant balanserade på en liten, liten tråd…”, den går ju bra att fortsätta på länge om det behövs. Och det behövdes. När vi svängde in på vår lilla väg måste det ha varit väldigt, väldigt trångt på den lilla tråden som alla elefanterna balanserade på. Vi kom i alla fall hem innan tråden gick av och utan att stanna.

På kvällen var det dags för vår Netflix-debut. Eftersom vi knappt har slagit på TV:n på sistone så har vi väl egentligen inte saknat ytterligare underhållning, men nu bestämde vi oss för att testa. Vi började med att titta på några avsnitt av ”Breaking Bad” och sedan kunde jag inte låta bli att titta på ett avsnitt av ”House of cards” också. Bara att titta ikapp alla säsonger av dessa serier kommer hålla oss sysselsatta framöver. Vi får se om vi fastnar! Jag är i alla fall väldigt nöjd med att det överhuvudtaget fungerar att titta på streamad film med vårt nya mobila bredband.