Idag var det premiär för årets älgjakt. För oss innebär det besök av svärfar som har blivit en i jaktgänget samt att det är väldigt svårt att veta var man vågar gå sina hundpromenader. Jakten började strålande för ”vårt” jaktlag, en tolvtaggare fälld redan efter några timmar!

Mitt bidrag till älgjakten är att under veckan byta ut texten på barnsången 10 små indianer mot min egna variant:

Idag var jag och lillan på introduktion till Babysim och tro det eller ej, jag var den enda pappan där. Idag var det bara teorigenomgång men nästa måndag är det allvar – jag tror att lillan kommer att älska badet!

På kvällen var jag och hämtade vår bäddsoffa – David vann! Nu hoppas jag att den ska vara lika skön i verkligheten som när vi testade den. Det var en prövning att få upp den på ovanvåningen men nu står den där!

Idag fick jag chansen att ta hand om en helt annan del av familjen – nämligen mina granbebisar. Vi flyttade hit precis innan stormarna Gudrun och Per vilket ledde till att vi snabbt fick lära oss att såga motorsåg och senare även plantera nya smågranar. Efter 10 år börjar nu granarna bli så stora att de konkurrerar med lövträden runt om så det  är dags att ta ner alla björkar för att skapa goda förutsättningar för granarna. Jag vet inte hur många björkar jag sågade ner, men det var inga problem att hålla värmen!

Idag var också sista dagen att anmäla sig till Voi-loppet – invigningsloppet för den nya motorvägsetappen mellan Borås och Ulricehamn. Nu är jag anmäld och ser fram emot att springa 10 km på den nya motorvägen nästa helg!

Idag tog det slut… Det som började så stabilt ändrade sig snabbt till att bli en tuff resa. Redan efter nionde hålet på min för året nya hemmaklubb stod det klart att mitt liv som singelhandikappare nu definitivt är över för denna gång. Med tanke på antalet rundor som jag har spelat de senaste tio åren så var det kanske inte så förvånande, och väger man in antalet träningstillfällen under dessa år så är det nog snarare en logisk och rättvis korrigering. Icke desto mindre känns det som ett nederlag att inte längre kunna kalla sig singelhandikappare. Med detta sagt så känns golfen i år roligare än på länge och nu har jag ju ett nytt mål att kämpa mot – jag vill bli singel igen! 

Idag har lillan för första gången sett oss elda i kalkelugnen hemma, det gjorde det inte lättare att komma ihåg frukosten…Jag tog en joggingrunda i solnedgången men blev tvungen att stanna för att fotografera de vackra färgerna!

Idag var det dags att ta sig hemåt igen. Vi började med frukost i huvudstaden och det numera obligatoriska pottbesöket. Vi har inte behövt byta en bajsblöja på 6 dagar nu – helt otroligt!

Under dagen fick jag agera privatchaufför åt min fru som skulle göra ett antal besök för jobbets räkning och utöver det klara av både telefonsamtal och e-postande. Vi lyckades klara av allt som hon behövde göra utan gnäll från våra två fripassagerare.

När vi kommit hem till lugnet igen var det hög tid för lite motion, någonting som jag inte lyckats få in under vistelsen i huvudstaden. En skön joggintur på min favoritrunda som nu går att springa igen efter att köttdjuren har flyttats. Det börjar bli riktigt friskt ute i höstluften nu – ett riktigt skönt väder att springa i.

Efter löprundan tog jag och hunden vårt första bastubad för säsongen. Hunden är en inbiten bastubadare som ställer sig utanför bastudörren så fort jag kommer tillbaka från mina motionsrundor. Någon gång har jag försökt att få bada bastu ensam men med en djupt olycklig boxer stirrandes in genom glasdörren ändrar husse snabbt uppfattning.

Skönt att vara hemma igen, skönt att få svettas igen – Home Sweat Home!

Idag var det dags att visa upp prinsessan på jobbet! Men innan besöket där åkte vi och hälsade på en kompis som jag har pluggat med tidigare. Tanken var ju att visa upp lilltjejen även där, men hon sov i bilen i två timmar och vaknade precis när jag skulle åka därifrån… Vi hann i alla fall dricka en efterlängtad latte tillsammans, något som vi har pratat om i flera år!

Väl på jobbet hade jag naturligtvis glömt passerkortet så jag fick fixa ett tillfälligt. Nästa hinder blev vårt säkra inpasseringssystem som inte är designat med barnvagnar i tanke. Efter ett tag blev jag insläppt i en riktig dörr!

Det var jättekul att träffa alla kollegor och få höra lite hur saker och ting har utvecklats med dem och jobbet. Det verkar som att firman klarar sig bra även utan mig, det är ju både bra och dåligt! Prinsessan skötte sig exemplariskt och satt med vid fikabordet i över en timme.

När vi kom hem igen var jag ganska trött, det märks att man inte är van att passa tider eller träffa folk!

Nu när jag har några dagar i huvudstaden tänkte jag försöka klara av några småprojekt med vår båt innan det är dags för upptagning.   Det första projektet är att byta batterikablarna till alla batterier. Jag har nu förstått att som föräldraledig pappa så ska man inte bara ta hand om barnet utan även dubblera som kunnig hantverkare inom ett antal olika gebit. Efter lite mätning åkte jag iväg till SeaSea som fixade nya snygga kablar i exakt rätt längder. Efter en väldig massa skruvande så satt till slut nya polskor och kablar på plats och jag provade med viss nervositet att vrida om startnyckeln. Motorn startade så det kan inte ha varit helt galet kopplat!

Mormor tog sig an lillan idag och gick långpromenad som innehöll ett antal stopp för att visa henne för släktingar och vänner som bor i närheten. Lillan skötte sig exemplariskt och slösade med sina bästa leenden och skratt!

På eftermiddagen blev lillan lite kinkig vilket är ganska olikt henne. Först trodde jag bara att hon var trött men även efter lite sovtid var hon gnällig. Efter ett tag kom jag på att jag hade glömt instruera mormor om mellanmålen, lillan var superhungrig. Efter lite ersättning  och mat var vi på banan igen.

På kvällen var vi middag hos lillans gudmor. Vi brukar normalt lägga lillan vid 19-tiden men nu satt hon med vid middagen ända till 21. Vi förväntade oss en mindre kris på vägen hem men hon somnade så fort vi startade bilen! Stort tack för en god middag och härligt sällskap!

Om man har en Boxer i familjen har man sällan tråkigt. Har man två extra Boxrar på besök har man aldrig tråkigt! Dagen började lite oväntat med att våra två gästande Boxrar lyckades låsa in sig i husvagnen, dvs två vilda Boxrar i husvagnen och en lätt uppgiven husse utanför den låsta husvagnen… Nu behövde vi vara kreativa och snabba för att få ut vildarna medans det fanns någonting kvar av inredningen och innan hundarna fick total panik. Fram med borrmaskin, ståltråd och lite andra användbara tillbehör. Efter en snabb analys av det bästa (=minst dyra) sättet att ta sig in i en låst husvagn bestämde vi oss för att attackera låset. Om det var vi som lyckades eller om hundarna hjälpte till inifrån vet jag inte men det gick i alla fall oväntat snabbt och smidigt att få upp låset. Nu var det det dags för frukost…

Efter att frun åkt till jobbet och vår uppfödare åkt iväg med husvagn och hundar gick på vi promenad i solskenet. Jag känner att jag kan verkligen kan uppskatta naturen och ser helt plötsligt en massa saker i min omgivning som jag inte har sett tidigare, jag är nog helt enkelt mer närvarande i nuet än vad jag har varit tidigare. Då har jag alltid varit på väg någon annanstans. Vi tog en paus på en sten vid en damm i en skog och bara njöt!

På eftermiddagen var det snabbstädning och packning för avfärd mot huvudstaden som gällde. Vi åkte på kvällen och behövde inte stanna en enda gång på vägen – våra två campare är riktiga hjältar!

Fick svar från ARN ang Novair – de tyckte att vi själva skulle göra ett försök till innan de tar tag i fallet. I am on the case!

Detta blev en dag i naturens och motionens tecken! Började tidigt med hundpromenad innan det  blev dags för en golfrunda med en gammal kollega som jag jobbat tillsammans med i Stockholm. Han har också flyttat till vår lilla stad med fru och barn – kul att det är flera som tar steget i den riktningen!

När jag spelade golf åkte frun iväg med hund och dotter och tränade spår. Med hjälp av träningskompisar gick det jättebra att både träna hund och hand om dottern!

Efter golfrundan  hade dimman lättat och vi hade återigen en fantastiskt solig eftermiddag. Lika bra att klämma ur det sista ur höstsolen tänkte jag och tog en joggingrunda och därefter en hundpromenad i skogen.

På kvällen ringde vår hunduppfödare som hade vägarna förbi och undrade om han kunde sova över i sin husvagn på vår stallplan! Efter en snabb inventering i frysen och lite grävning i potatislandet lyckades vi få ihop en middag också – lammstek med kantarellsås och ugnsstekt potatis och rödbetor!

Nu har det gått tre veckor av mitt nya liv och jag stortrivs. Nu har jag hittat lite rutiner i tillvaron och lärt mig att vara effektiv när jag måste. Jag tycker till och med att jag har utrymme för lite egentid mellan varven, återstår att se hur det känns om några månader.

Jag förstår att ni alla längtar efter en uppdatering avseende potträningen… Då kan jag meddela att vi har haft 100% träff i potta vad det gäller #2 de senaste två dygnen!