Jag lyckades lite väl bra med användningen av en tandpetare för några dagar sedan. Förutom att få bort matrester fick jag med mig en bit av tanden också. Trasiga tänder är ju bland det mest onödiga som finns – det kostar pengar, det gör ont och när det är klart ser man ingen skillnad…

Nu börjar tanden göra sig påmind både vid måltider och däremellan – så varför har jag inte tagit tag i detta? Jag har helt enkelt inte kommit på hur jag ska lösa det när jag är hemma själv. På Volvo får jag en lånebil när jag ska serva bilen och på gymmet finns det barnvakt, men jag har inte sett en tandläkare som erbjuder barnvakt. Så om ni ser en stressad kille i gymkläder springa ut till sin lånebil och gasa iväg till tandläkaren medan barnpassaren på gymmet tror att jag lyfter vikter så vet ni vad som pågår…

Idag var jag på sångstund tillsammans med 12 mammor och tillhörande småttingar. Ett nytt inslag var att vi skulle dansa vals med våra barn och de andra föräldrarna – jag har känt mig mer avslappnad… Lillan tyckte att det var toppen!

Såg ni Plus på tv ikväll? Det är glädjande att de har läst min blogg och gjort ett program med temat ”reklamationer av flygresor” 🙂 Jag gissar att handläggningstiden på ARN gick upp med minst 1400% efter programmet och frågan är väl om bolagen blir mer villiga att betala ut ersättning när fler försenade passagerare nu kommer hävda sina rättigheter? Jag kan ju inte låta bli att tycka att sånt här är lite kul – jag kanske blev inspirerad av chefsjuristen jag fick jobba tillsammans med på Tele2 en gång i tiden. Hans motto var ”det är alltid roligare med en bra stämning”.

Idag åkte jägaren (svärfar) hem på morgonen. Efter två veckor med fullt hus under jakten är jag nu ensam med hunden och lillan igen. Frun och svärmor åkte till huvudstaden redan igår.

Det är konstigt vad som händer med en när man tillbringar mer tid i hemmet. Jag har till exempel utvecklat ett helt otippat intresse för renhållning. Missuppfatta mig rätt, jag hade det gärna städat och fint hemma tidigare också. Men om valet då var att antingen gå ut direkt och njuta av en solig dag, eller städa först så att det är fint när man kommer tillbaka, har jag alltid skippat städningen! En missad soldag kommer aldrig tillbaka men ett ostädat hus brukar alltid finnas kvar… Det här har orsakat en hel del diskussioner hos oss genom åren eftersom min fru tycker precis tvärtom – det går inte att njuta av en solig dag om man vet att huset är ostädat. Vi har efterhand blivit bättre på att hitta kompromisser i frågan och är nu rimligt överens om att det inte finns något rätt eller fel, bara olika synsätt.

Men nu har som sagt något hänt – när jag går hemma vill jag ha det rent och fräscht omkring mig. Med ett krypande barn och en boxer i familjen kan till och med jag som översynt astigmatiker alltid hitta något som behöver torkas bort, även om jag inte har glasögonen på mig… Min nya världsordning innebär att hela huset ska dammsugas varje vecka med understöd av mer eller mindre dagliga extrainsatser på de ytor där vi vistas mest. Idag var det dessutom dags för månadsrutin vilket innebär att dammsugningen kompletteras med våttorkning av alla golv med såpa. Det tar faktiskt inte så lång  tid och det doftar gott i hela huset när det är klart! Lillan har spelat med och sovit vid precis rätt tillfällen så hela projektet gick smidigt den här gången. Jag tror egentligen inte att jag tycker att själva städandet har blivit roligt. Det är nog snarare att städningen är en utmärkt aktivitet i de små mikropauser som min ”lediga” tid nu består av samt att jag vill göra klart städningen till frun kommer hem från jobbresan. Då vill jag att vi ska kunna njuta av eventuella soliga dagar tillsammans och inte behöva bry oss om husliga plikter. Min fru som också har noterat mitt förändrade beteende sammanfattade det hela med – ”nu förstår jag till slut hur mycket energi du måste ha lagt på ditt jobb tidigare”. Det kanske ligger någonting i det.

Välkommen hem älskling – till ett hus som doftar såpa!

När vi flyttade till landet blev vi snabbt varse om hur viktiga grannarna är för att man ska trivas. Inte för att man nödvändigtvis umgås regelbundet med alla grannar, men de är ändå närvarande på ett helt annat sätt än vi upplevde när vi bodde i huvudstaden. En glad hälsning vid brevlådan och lite skvaller när man träffas är mycket värt i den enskildhet som vi lever i. Sen är det ju  det praktiska också – allt  ifrån snöröjning till trädfällning, grävning och att tömma brevlådan och vattna blommorna när vi är bortresta. En annan del som också är viktig är ordning och reda och allmänt hyfs. Under en period hade vi en granne som skapade ett skrotupplag på tomten med bilar och allsjöns bråte. Helt plötsligt blev det inte samma sak att komma hem igen när man var tvungen att passera det huset varje gång. En tillfällig hyresgäst spelade hårdrock och dansbandsmusik utomhus på VÄLDIGT hög volym hela helgerna –  irriterande för oss som har valt att flytta till tystnaden. Det är alltså viktigt att ha rätt grannar på landet.

Varför skriver jag om våra grannar? Igår fick vi beskedet  att en granne till oss som har bott här sedan vi flyttade hit har gått bort. Om det fanns en förlaga till ”Hundraåringen som hoppade ut genom fönstret och försvann” så var det denne man. Han började med dynamit redan i skolåldern. En dag tyckte läraren att han höll på med något i sin skolbänk och frågade vad han hade där. Helt ärligt svarade han 4 kilo dynamit och 100 meter stubin. Läraren skrattade och sade att han allt hade livlig fantasi. Det var nog tur att läraren inte kollade i bänken… Han har bokstavligen sprängt grannens katt i luften (av misstag). Han har även sprängt grannen i luften – ”jag sade ju åt den idioten att han inte skulle komma tillbaka förrän det hade smällt!”. Till skillnad från katten så klarade sig grannen med en mycket öm kropp och nedsatt hörsel.

Han hade åsikter om det mesta – hans politiska engagemang svängde från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna beroende på vilket år det var. Jag tror egentligen mest att han ville provocera sin omgivning – han älskade diskussionen. Han var också berest – han har varit runt mycket i världen både privat och via jobbet som ingenjör och hade mängder av galna historier att berätta. Om ni någon gång har skarvat två svarta plaströr för vatten så har ni antagligen använt en av hans kopplingar, de säljs fortfarande!

Även om vi inte umgicks så nära och vår sista diskussion handlade om att du ville spränga bort några berghällar i vår trädgård mot min vilja så kommer vi att sakna dig! Du var ett original och en person som aldrig passerade obemärkt förbi.

Efter några dagar med förkylning var det med viss tvekan inför veckans aktiviteter som vi vaknade på morgonen. Efter att ha känt efter noggrant och kollat lillan så gott jag kunde så bestämde vi oss ändå för att delta på dagens stora evenemang – babysimpremiären! Efter vår semester i Turkiet anade jag att det skulle bli succé och jag blev inte besviken. Efter ombyte och dusch på simhallen gick vi ner i bassängen och började med övningarna. Lillan fann sig snabbt i vattnet och ömsom plaskade, ömsom bara njöt av att ligga stilla och flyta på rygg och på mage. Hon kidnappade snabbt en av badets ankor som blev en kamrat under resten av badäventyret. När vi var klara var det inte aktuellt att lämna tillbaka ankan. Jag trodde en stund att jag skulle behöva bli ankägare för att komma därifrån, men efter att den hade följt med i dusch och omklädningsrum lyckades vi till slut lämna den i receptionen utan alltför högljudda protester.

På kvällen lagade vi stekt fläsk med löksås – en enkel klassiker som alltid känns lika rätt!

Vi brukar alltid ta in veden till påsk men i år firade vi svärfar som fyllde jämt så det blev inte av. De uppkapade stammarna har legat utanför vedboden och påmint oss om vad vi borde göra varje gång vi går förbi. En strålande höstdag och barnpassning av svärmor – vi skulle inte få en bättre möjlighet att fixa veden… Några timmars svett med vedklyven och därpå följande travning gjorde susen. Nu är vedboden full och vi är redo för vintern!

Lunch ute på trädäcket i höstsolen och sen iväg till golfbanan för nio snabba hål, det känns som att varje runda kan vara årets sista nu!

På kvällen dukade vi fram tjälknöl på älg med rödvinssås och ugnsrostad potatis. Jaktlagets framgångar gör att det snart bör finnas nytt älgkött i frysen! Kvällen avslutades med brasa och äppelpaj – det är inte så dumt med höst ändå.

Idag var det dags – den nya motorvägen skulle till slut invigas efter många års debatterande och flera års byggande. Nu går det att åka ”mötesfritt” från Göteborg till Stockholm via Jönköping. Den senaste etappen har kostat 1,3 miljarder att bygga och sparar 3 minuter enkel resväg. Det blir nästan en halv miljard per minut – hur bråttom har vi egentligen? Argumentationen bakom bygget handlar mycket om säkerhet och det är absolut en höjning av standarden jämfört med tidigare väg, men jag kan inte låta bli att ställa mig frågan om var dessa pengar hade sparat flest liv – på motorvägen i Västra Götaland eller någon annanstans i världen?

Jag tog tillfället i akt att delta i Voi-loppet, invigningsloppet som gick på den nya motorvägen. Alla pengarna från Voi-loppet går till en by i Kenya så det kändes som en bra aktivitet. Efter att ha tagit mig runt den knappt en mil långa banan kan jag säga att det som upplevs som böljande landskap i motorvägsfart i en bil är rejäla uppförs- och nedförsbackar för den som springer. Totalt deltog över 1700 personer (mot planerade 200) – riktigt bra uppslutning alltså. Jag tycker att arrangemanget var klockrent. Det fanns ingen tidtagning utan alla fick sköta sitt. Allt för att kostnaderna skulle minimeras och pengarna skulle nå sin slutdestination – bra jobbat alla i Voi-projektet!

Naturligtvis kunde vi inte hålla oss ifrån att provåka motorvägen med bil också! Det var en rätt märklig känsla att åka den nya vägen som redan några timmar efter öppnandet var fullt trafikerad och känslan var att den alltid hade funnits där. Det ska bli spännande att följa vilken effekt den nya vägen får för närområdet.

Och så var det förkylningen – den drabbade oss precis enligt tidplan. Nu snörvlas det friskt i huset!

Boxern har dragits med hälta ett tag. Först på ett framben men nu senaste dagarna på ett bakben. Vi kan inte se att han har råkat ut för något speciellt eller att han skulle vara överansträngd, det enda vi märker är att han inte rör sig som han ska.

Frun hade bokat tid för undersökning hos en specialist och utlåtandet blev att hunden hade låsningar på flera ställen i kroppen som hindrade rörelserna. Inget som inte går att lösa men ändå något som måste åtgärdas med behandling och rehabilitering. Min fru har alltid satt djuren främst, för de kan inte tala om vad de behöver. Är det någon som kommer att se till att hunden blir bra igen så är det hon. Och jag då? Jo, jag kommer också att vara delaktig! Jag brukar få väldigt tydliga direktiv om hur jag ska sköta hunden när det är min tur!

Även prinsessan är krasslig. Snoret rinner och hon hostar hela tiden. Trots det så tycker jag att hon håller modet uppe. Hon orkar leka och äter ganska bra! Vår tidigare erfarenhet av barnförkylningar säger oss att vi vuxna nu har exakt ett dygn kvar i friskhet, sen sitter vi själva i förkylningsträsket. Vi får se om det stämmer även denna gång!

Torsdag och dags för sångstund! Det är alltid lite pyssel att få till tiderna rätt när man ska iväg. Helst ska hon ju vara nysoven, nyäten och nybytt när man kommer till resmålet. Det låter kanske enkelt men i praktiken är det många planeter som måste stå rätt för att det ska hända! Idag lyckades vi i alla fall bra med hjälp av svärmor som också följde med på sångstunden. Lillan var mycket mer aktiv på sångstunden idag än vad hon har varit tidigare och deltog glatt i sångerna och lekte med både barn och leksaker!

På eftermiddagen spelade jag ett kortvarv på golfbanan med svärmor och lillan som hejarklack. Tur att jag hade med mig lite sällskap för det ekade tomt på golfbanan. Jag känner att jag vill utnyttja den korta tid av vackra höstdagar som är kvar till max! Det kanske låter lite självupptaget att spela golf flera dagar i rad, men jag tror att det är bra för mig och lillan har det bra under tiden. Vem säger att man ska låta bli att göra det som är kul bara för att man är föräldraledig?

Idag lagade jag torsk med parmesantäcke och bulgursallad till middag – lättlagat och riktigt god vardagsmat!

Så till den andra delen av rubriken – ARN. ARN är ju lustigt nog både förkortningen för ”Arlanda” och ”Allmänna reklamationsnämnden”. Jag fick använda båda betydelserna idag. Jag fick besked från kommunens konsumentrådgivare att Novair hade gett samma besked till dem, dvs att Novair hade avslutat vårt ärende om förseningen och inte har för avsikt att svara på ytterligare frågor. Nästa instans är Allmänna reklamationsnämnden. Jag skrev ihop en anmälan som nu är skickad – fortsättning följer!

På kvällen blev lillan förkyld. Hon har ingen feber men hostar och är täppt. När hon skulle sova kunde hon knappt andas och fick kväljningar. Det är knappt att jag vågade gå därifrån när hon väl somnade, hon är så hjälplös den lilla stackaren. Vi blandade lite saltlösning som vi sprutade i näsan innan vi lade henne, hoppas att det tar oss igenom natten.

Plötsligt händer det! Lillan sov från kl 24.00 till 6.30 i ett svep. Det kändes skönt att få så mycket sammanhängande sömn!

Idag hade svärmor erbjudit sig att passa lillan på förmiddagen så jag tog chansen att åka tidigt till golfklubben för en runda med mig själv! Jag klarade av 18 hål på under 2,5 timmar – en härlig promenad i friskt höstväder! Jag testade att spela med bara järnklubbor idag och fick ett betydligt bättre resultat än när jag använda Drivern senast. Vad lär jag mig av det? Antingen måste jag lära mig slå med Drivern eller så måste jag lära mig att låta bli att slå med Drivern – golf är en konstig sport…Även på eftermiddagen fick jag assistans med prinsessan så jag hann med att gå hundpromenad samt kolla upp badkar och vinterresor.

På kvällen var lillan tillbaka i sin vanliga nattningsrutin. Efter lyckat pottbesök tog hon själv nappflaskan och somnade på egen hand efter ha ätit upp all ersättning – hon har sina idéer!