Skattesmitning, Solosång och Blodpudding

När jag kom hem från USA hade jag fått ett inbetalningskort för skatten på husvagnen. Den var daterad 3:e mars men den hade inte kommit i vår brevlåda när jag åkte hemifrån den 15:e mars. Betalningen skulle vara inne sista mars så det hade jag ju redan missat. Jag ringde upp Trafikstyrelsen för att förklara att jag hade varit på resa och att betalningen skulle bli en dag försenad. Svaret jag fick var ”Det spelar ingen roll när brevet kommer, det är du som är skyldig att ha koll på när skatten ska betalas. Och förresten så har du körförbud nu! Du kan ju alltid överklaga, men du kommer att få avslag.”. Tonfallet antydde att nivån på mitt brott stod i paritet med de som nyligen har avslöjats med att äga skalbolag i Panama. Jag måste säga att jag är imponerad över hur man kan undanröja alla eventuella tecken på medmänsklighet med bara några få meningar.  Naturligtvis hade hon helt rätt i sak men ibland handlar det inte om vad man säger utan hur man säger det. Här finns det tydligt utrymme för en trevlighetskonsult att debitera en slant! Jag kunde inte låta bli att fråga hur det fungerar i praktiken med körförbud på en husvagn? Vi brukar ju dra den efter bilen, inte köra den…

Vi åkte in till sångstunden på eftermiddagen, men det visade sig att det bara var vi där. Det kändes ju lite fånigt att försöka sjunga ändå så vi lekte lite med bilarna istället!

Armbågen känns fortfarande lika dålig. Idag var det knappt jag kunde knyta skorna eller hålla i kaffemuggen. Kvällens pannkaksproduktion blev en rejäl utmaning – har ni provat att skaka en gjutjärnspanna med ”fel” hand? Jag har bokat tid hos kiropraktor nästa vecka, hoppas att han kan rädda min golfsäsong och framtida pannkakor!

På kvällen skulle frun skära upp och torka blodpuddingsbitar som hon ger som belöning till hunden när hon tränar. Lillan och hunden tyckte att det såg spännande ut och höll sig i närheten. Det slutade med att lillan satt på golvet och matade hunden med rejäla bitar blodpudding samtidigt som hon själv åt en och annan bit. Boxern var nog förvånad över mängden blodpudding som han helt plötsligt serverades utan att först behöva springa ut i skogen och leta upp någon gammal torr skinnhandske eller annat konstigt föremål. Det måste vara bättre att bli kompis med lillan än med matte…

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *