Efter gårdagens avslutning kan ni säkert förstå morgonens diskussionsämne vid frukostbordet – hur  ska vi bäst gå till botten med gårdagens incident med andningen? Efter att ha bollat lite olika möjligheter kom vi fram till att jag skulle pröva att prata med vår BVC-sköterska efter dagens sångstund. Sagt och gjort! Som tur var hade hon lite tid över så att jag kunde få en pratstund. Efter att ha resonerat lite ville hon att vi skulle träffa en läkare för att kontrollera så att det inte fanns några problem med lungorna eller annat som kunde leda till andningsuppehåll. Jag fick hjälp att boka en akuttid redan under eftermiddagen. Jag hann precis med en sväng hem med lunch åt lillan och långpromenad med hunden innan det var dags att åka till läkaren.

Undersökningen gick föredömligt lugnt ända tills det skulle tittas i halsen – inte populärt! När hon hade tystnat igen konstaterade läkaren att det inte var något allvarligt fel, diagnosen blev falsk krupp. Jag fick också reda på att det tydligen är helt normalt att småbarn kan sluta andas ibland, det kändes som att jag inte hade läst manualen… Vi blev ordinerade vidgande hostmedicin i förebyggande syfte och kortisontabletter som skall tas om det händer igen. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur man ska få i ett barn med andnöd 8 tabletter när man själv har panik? Det skulle ju vara en utmaning vilken dag som helst under helt normala omständigheter…

Det kändes i alla fall bra att ha få det kollat – ända tills jag kom till apoteket och skulle hämta ut medicinen. Då visade det sig att läkaren hade skrivit ut hostmedicin som inte fick användas för barn under 2 år, då den kunde ge andningsbesvär… Moderna Mannen tänkte några riktigt onda tankar innan han lämnade Apoteket med en annan medicin.