Frun åkte iväg med lillan till en hundtävling på morgonen. Eftersom lillans ettårsdag närmar sig med stormsteg och tanken är att hon då ska få ta över mitt kontor som sitt barnrum så fortsatte jag tömningsarbetet. Förmiddagen ägnades åt papper… Jag inser nu att jag måste ha en viss talang för att samla på mig papper. Som tur är blir jag inte så sentimental när de till slut ska slängas. Efter några timmars sorterande hade jag fyllt både papperskorgen och pappersåtervinningen och kommit ett steg närmare flytten från mitt egna rum 🙁

Vi har också fått besked att hundens rehabilitering har gått bra – han har äntligen fått sitt totala träningsförbud hävt! Nu låter det kanske som att hans rehab är över, men så är det inte! Nu ska vi öka mängden i träningen och lägga till några ytterligare moment för att fortsätta att bygga upp hans muskulatur. Om det är någon som är sugen på att ta något av intervallpassen på en blöt myr när det ösregnar och är becksvart ute så är det bara att höra av er!

Apropå träning så har jag inte skrivit någonting om min egen träning på länge. Det beror inte på att jag försöker att dölja en massa kvalitativ träning för er utan förklaringen är helt enkelt att jag inte har tränat. På grund av mer eller mindre kontinuerliga förkylningar har jag inte känt mig tillräckligt bra för att träna på länge nu – förhoppningsvis dags att ändra på det snart!

Lillan har tydligen tittat på många gånger när pappa dricker kaffe. Varje gång mitt ”kaffeglas” kommer fram blir hon helt vild. Hon ska bara ha glaset! När jag har klunkat i mig det varma kaffet (för att undvika en katastrof) ger jag henne glaset. Tydligen drack jag för långsamt för hon hann bli rejält upprörd över min saktfärdighet. Hon lyfter det tunga glaset med båda händerna och efter att hon återfått balansen dricker hon stolt de få droppar som är kvar och fyrar av sitt allra största leende – helt underbart!