Efter att jag nu har skrivit över 50 inlägg börjar det bli lite intressant att titta på statistik för bloggen. Bland annat kan man se vilka sökningar som har resulterat i att någon har hittat till denna sida. Efter en snabb genomgång ser jag att det verkar ha varit en del hundfolk som har hittat sidan genom att söka på ”Omvänd lockelse hur träna” och dessutom ett stort antal sökningar på ”Moderna Mannen hur vara” – detta är tydligen ett begrepp som måste konkretiseras i dessa dagar av jämlikhetsdiskussioner och identitetskriser som speglas i social medier…

Det som oroar mig lite nu är att jag har skrivit några inlägg med rubriker som ”Lönnmördare” och ”Skendränkning”. Jag är inte säker på att jag vill bli kompis med dem som hittar bloggen genom sökningar på dessa ord… Vi får se vilka anpassningar som rubriksättaren kan hitta på framöver för att locka rätt personer till bloggen…

På kvällen gjorde jag och lillan storkok på Korv Stroganoff, en maträtt som jag har gillat sen jag var liten. Jag tycker att den blir bäst om man gör den med grädde och dijonsenap (om man vill ha en light-version så får man leta någon annanstans…). Rätten går snabbt att laga! Den passar utmärkt att äta direkt, den är lätt att laga till många och går dessutom utmärkt att frysa in som lunchlådor – kan det bli bättre? Det verkar som att det gick hem även hos resten av familjen – lillan åt både rå och tillagad korv, frun har förlikad sig med tanken att äta processat kött någon gång ibland och även hunden var mycket nöjd med sin ranson. Alla glada!

Hemma igen och dags för den vanliga veckorutinen. Måndagar innebär babysim och eftersom lillan har dragits med sin snuva länge nu så var jag lite orolig för hur det skulle fungera i vattnet – hon har svårt nog att andas på land.

För att underlätta så mycket som jag kunde så försökte jag spruta in lite saltlösning i näsan på henne. Om det inte redan har framgått så har vår dotter stor integritet. Hon har aldrig gillat att bli torkad i ansiktet så ni kan ju tänka er reaktionen när någon ska stoppa in ett tortyrredskap i näsan… Hon skrek och viftade som om hon skulle dö – jag tänkte att det här måste vara så nära ”skendränkning for Babies” som man kan komma. Till skillnad från CIA-gubbarna på Guantanamo som hade skendränkning som jobb så fick jag genast dåligt samvete, trots att jag bara försökte hjälpa till. Jag tror i alla fall att det hjälpte lite för det gick bra med simningen.

Idag var första gången med badringar – det tog inte många minuter innan hon plaskade omkring själv utan hjälp från pappa. Det enda bekymret var att hon tyckte att det var otroligt roligt att stoppa ner munnen under vattnet och dricka det klorerade vattnet. Efter att ha hostat klart efter den resulterande kallsupen skrattade hon så att hon kiknade och gjorde om samma procedur gång på gång!

Idag har lillan även inlett sin karriär som forskare – det nystartade projektet handlar om hur många strumpor man kan stoppa ner samtidigt i en full potta. Till pappas stora glädje lyckades hon få ner fyra stycken innan jag hann stoppa experimentet… Jag väljer att bespara er ytterligare detaljer men jag har nu uppdaterat vår checklista inför pottbesök med ett förtydligande om vilket säkerhetsavstånd som gäller för kläder!

På kvällen kände jag till slut lillans första tand – ett riktigt genombrott eftersom vi har trott att den har varit på gång länge nu! Det förklarar också det lite grinigare humöret på sistone och att det har varit lite svårare att sova på nätterna.

Jag fick också information från ARN (Allmänna reklamationsnämnden) idag. De hade fått in Novairs svar på min anmälan. Argumentationen från Novairs sida är densamma som tidigare, fast den här gången skriven på betydligt fler sidor. Nu är det upp till ARN att ta sitt beslut, det ska bli intressant att se vad de säger!

Idag är det för första gången jag själv är pappa på fars dag, en lite märklig känsla trots att lillan snart är ett år! Vi tillbringade dagen tillsammans med kusinerna och deras föräldrar. Efter en trevlig lunch satte vi ner barnen på golvet och fick se lillkusinen krypa i motorvägsfart runt rummet. Lillan satt still och lekte med en ballong.

Det är oundvikligt att jämföra hur långt man har kommit i utvecklingsfaserna, allra helst när det bara skiljer 4 månader mellan lillan och lillkusinen. Om jag ska sammanfatta prinsessans utvärdering efter det första året så skulle nog betyget se ut så här:

• Sova – Mycket väl godkänt
• Äta – Mycket väl godkänt
• Låta bli att kräkas – Mycket väl godkänt
• Gå på pottan – Mycket väl godkänt
• Sitta – Mycket väl godkänt
• Stå – Godkänt
• Gå – Icke godkänt
• Tänder – Icke godkänt
• Vikt / Längd-kurva – Godkänt

Det finns förresten en risk att vi behöver ändra betyget för ”Låta bli att kräkas” – för ni kan ju själva räkna ut vad  som hända max 5 minuter efter att vi lite nöjda hade förkunnat att hon aldrig kräks…

Vi blev också introducerade till ”Babblarna”, någonting som tydligen är grundkunskap hos alla föräldrar. Om man någon gång behöver lugna sitt barn under en period är det babblarna som gäller på telefonen eller plattan. Efter att ha träffat den mycket energiske lillkusinen kan jag förstå att det behövs ibland…

Jag hade önskat mig en ny slickepott i fars dagspresent, men min fru hade förträngt det. Jag kommer hämnas genom att inte baka något åt henne under en period 🙂

Dubbla barnfria aktiviteter idag – först fotomässan och sedan middag med bara frun på Ulriksdals värdshus! Tolka nu inte detta som att jag strävar efter att hitta barnfria aktiviteter, det är snarare så att det faktiskt är ganska ovanligt numera och därför förtjänar att nämnas.

Eftersom vi hade samåkt till huvudstaden och frun behövde transportera barn och hund så blev dagens första utmaning att ta mig med kommunala transportmedel från norr om stan till söder om stan (Älvsjömässan). Med mitt chip-försedda busskort i högst hugg tog jag mig an utmaningen. Redan efter några hållplatser slog det mig att man får möjlighet att utforska många nya dofter när man åker buss – vissa av dem hade jag sannolikt inte valt att umgås med frivilligt om jag hade haft den möjligheten… Jag tyckte lite synd om den söta labradoren som satt några rader längre fram – den måste verkligen ha tyckt att det luktade mycket på bussen! Jag missade första anslutningen till tunnelbanan och följdakligen också pendeltåget, men till slut anlände jag till Älvsjö!

På fotomässan gick jag runt och kände och testade de utrustningar som har känts mest intressanta – men det mesta som finns i utrustningsväg hade jag läst mig till sedan tidigare. Det som kändes mer intressant var de föredrag som hölls på de olika scenerna. Här fanns tips om allt från de enklaste inställningarna på systemkameran till mer specifika föredrag om ljussättning vid portfrättfoto, hur man bäst fångar Sveriges olika landskapstyper till fotografering av barn och vilda djur.

Jag tycker att inspirationen var en större behållning än de tekniska innovationerna. Om jag ändå ska säga något om tekniken så är den stora frågan just nu om man som fotograf ska hålla fast vid de traditionella spegelreflexkamerorna eller om man ska våga satsa på de nya spegellösa kamerorna. För mig som vill fota djur som rör sig snabbt erbjuder spegelreflexkamerorna fortfarande en bättre autofocus, men jag tror inte att det dröjer alltför länge innan de spegellösa kamerorna fixar även detta. För de flesta andra fotoscenarion är de spegellösa kamerorna ett fullgott alternativ redan idag, med den tydliga bonusen att kamerväskan kommer att väga hälften så mycket 🙂

Efter ett snabbt varv på matmässan kan jag inte påstå att jag var så väldigt imponerad. Försäljning av krimskrams blandat med ett stort antal vinleverantörer och en ostrukturerade samling av andra leverantörer gjorde det svårt att hitta något intressant. Hit kommer jag inte tillbaka om det inte händer något med formatet.

Desto bättre var maten på Ulriksdals Värdshus. Vi åt en mycket trevlig säsongsmeny med kräftsoppa, hjortsadel och petit-choux. Det var mycket trevligt att äta middag på tu-man-hand, samtidigt som vi längtade hem till vår lilla tjattrande hjälte!

Vi har varit bortskämda med bra nätter ända från början! Visst har lillan vaknat några gånger varje natt men hon har alltid somnat om snabbt och aldrig blivit grinig eller behövt gå upp och leka på natten. Men nu hände helt plötsligt något – i natt hade jag en riktig liten crybaby i barnsängen. Hon satte sig upp så fort hon vaknade i var mer eller mindre otröstlig. Efter att ha vaknat fler gånger än normalt och dessutom tagit betydligt längre tid på sig att somna om så kan man väl sammanfatta natten som mindre lyckad. Min egen snabbanalys av bakomliggande orsaker till denna förändring är att hon håller på att få tänder. Å andra sidan har jag skyllt de flesta avvikelser sedan i somras på att hon håller på att få tänder och än har jag inte sett några…

Tur i sammanhanget att jag blev klar med båten igår och inte hade någonting planerat överhuvudtaget idag. Jag tog ett antal sköna promenader med barnvagn och hund och festade till med köpt caffe latte – det var så här jag hade föreställt mig att alla dagar som föräldraledig skulle se ut.

Jag fick även lite underhållning av en arborist som tog ner en gran som lutade betänkligt på svärföräldrarnas granntomt (ja, i Stockholm ser man till grannarna). Jag måste säga att det såg nästan tråkigt kontrollerat ut när han tog ner trädet, lite som Annika Sörenstams golfsving om det är någon som kommer ihåg den. Ja, jag måste väl erkänna att jag är avundsjuk på både arboristens precision och Annikas golfsving 🙂

Gårdagens biltransport ledde oss till huvudstaden. Jag, lillan och vovven passade på att följa med frun när hon skulle jobba. Jag  behövde lägga lite tid på att göra båten klar för vintern och sen är det ju kombinerad foto- och matmässa i helgen – en combo som Moderna Mannen inte vill missa!

Efter att prinsessan hade visat upp sin nyvunna talang, dvs att kunna stå upp, för mormor och morfar var det dags att ta itu med dagens beting. Packning av båtställning och presenning i bilen gick smidigt – att hitta rätt insexnyckel för att montera ställningen var däremot exakt lika svårt den här gången som det brukar vara… Väl på plats vid båten gick det dock snabbt. Vi fick till och med lite solsken när monterade ställningen och utan vind var det ovanligt enkelt att täcka båten.

Sen var det dags för hundrehabilitering! Ett grundkrav för att få besök av oss är numera att man kan arrangera en stege på en plan gräsmatta så att boxern kan gå sina 48 dagliga varv. Jag tror inte ens att Madonna har haft med en stege på sin kravlista när hon har kommit på besök i Sverige…

Få saker kan framkalla så spontana och troligtvis också ärliga reaktioner som när någonting händer med våra kära bilar – framförallt om det råkar vara fel person som sitter bakom ratten när det händer.

Vi åt middag med goda vänner i somras och vi pratade bland annat om deras ”nya” bil som efter några år i familjen nu hade blivit deras ”vanliga” bil. De berättade att det var först nu, några år senare som de kunde prata öppet om en liten incident som hände i början av deras relation med den nya bilen. Frun i huset hade råkat köra in i en mittvajer på vägen med en rejäl repa längs hela bilen som följd. Väl hemkommen berättade hon vad som hade hänt för sin man – han hade inte sagt ett ord… Han gick ut i garaget, hämtade diverse trädgårdsredskap och började göra rent mellan stenarna på den stenlagda uppfarten. Han kom in först efter flera timmar när det hade blivit mörkt och det sades inte ett ord till om  incidenten förrän nu flera år senare.

Idag hände det oss, eller kanske snarare mig. Efter en lite hastig backning utanför matbutiken som möttes av en likaledes backande bil från andra hållet hann jag precis höra backvarnaren innan det obehagliga ljudet av av bil som skrapar mot bil hördes. Till saken ska sägas att vi köra ganska mycket bil – väldigt mycket om man frågar någon som vi känner. Med över 10.000 familjemil per år är det klart att det händer saker, ibland är det ens eget fel, ibland någon annans. Den här gången var det bådas fel och jag kom snabbt överens med den andra föraren om att vi hanterar vår respektive del av skadan själva. Just då tog min frus tålamod slut i bilen och hon flyger ut och förklarar att det faktiskt är hennes bil och att hon inte kan vara utan den. Paret i den andra bilen såg lite förvånade ut men säger lugnt att den andra bilen är deras, ett faktum som de nog redan trodde var utrett… Tillbaka i bilen fick jag höra hur dåligt jag kör, hur glad jag ska vara att få åka i min frus bil och hur plågsam den närmaste tiden kommer bli för min fru efter olyckan. För säkerhets skull förklarade hon samma sak för alla som ringde till henne under bilfärden!

Som ni ser ovan finns det olika sätt att hantera en repa i lacken! Alla sätt är säkert bra, bara de inte utvecklas till en spricka i relationen… Till slut kom vi dessutom fram till att det faktiskt var svärfars fel att jag krockade – det var han som ville att vi skulle köpa den speciella osten som bara säljs på den här matbutiken. Om inte om hade funnits så hade ju olyckan aldrig hänt 🙂

Jag gissar att det är få förunnat att i efterhand få lämna en skriftlig redogörelse för sitt första möte med en lönnmördare – åtminstone om man inte har beställt mordet själv. Idag stod han helt plötsligt där, i min alldeles egna trädgård. Han var stor och hade en mycket respektingivande stämma. Eftersom jag inte var säker på vad han gjorde där avvaktade jag inomhus och försökte hålla mig undan från fönstren. När det knackade på dörren visste jag inte riktigt vad jag skulle göra – det är inte alltför ofta någon bara kommer förbi hemma hos oss.

När det var grannen som stod i dörren började jag förstå. Lönnmördaren, som i ärlighetens namn kanske var mer en lönnbladsmördare var en lånemaskin som kunde förvandla en lövtäckt gräsmatta till en golfgreen på nolltid. Efter att ha satt mig in i alla spakar och kommit över det faktum att det saknades en ratt var det dags att attackera löven! Trots att maskinen hackade sönder löven innan den sög upp dem blev behållaren snabbt full av våra blöta lönnlöv. Det blev många turer till tömningsplatsen innan allt var klart. Då jag inte kunde börja med körningen förrän frun hade slutat jobba fick jag köra med pannlampa. Det häftigaste av allt var att maskinen även gick att köra på grusuppfarten och stallplan. Efter fullgjort arbete kändes det som att jag hade jobbat in en hel helgs krattning på några timmar – jag börjar förstå vad traktorerna gjorde för jordbruket en gång i tiden!

Jag avslutade körpasset med att köra fast maskinen vid vår komposthög. Efter att lillan hade somnat blev det till att arrangera en liten räddningsoperation. Med hjälp av fru, fyrhjulsdriven Volvo och bogserlina lyckades vi få loss trädgårdsmonstret!

För er som blir sugna på att slippa krattningen framöver så är det en Walker T30i ni ska köpa – det gäller dock att ha ca 250.000 kr på kontot…

Detta var antagligen både mitt första och sista möte med lönnmördaren, men det var både spännande och lärorikt och framförallt så lever jag fortfarande!

Som jag skrev tidigare så har jag haft lite svårt att få ihop en tid hos tandläkaren när jag samtidigt ska passa hund och barn. Idag fick jag ihop det med en tidig morgontid och lite hjälp från frun. Det var dags för mitt ofrivilliga besök hos tandläkaren.

Mitt allra första möte med denna tandläkare i vår nya stad började ganska roligt. Jag hade fått tandvärk en julhelg och åkte in akut till den enda tandläkaren som hade jour. Efter ett varmt välkomnande av Hussein fick jag sätta mig i tandläkarstolen och han tog några röntgenbilder. Han var snabbt tillbaka och såg mycket nöjd ut – ”Min vän – jag har tittat på bilderna och du har jäääätefiiiina gaddar”. Jag blev lite förvånad eftersom jag aldrig tror att någon tandläkare tidigare har gett mig beröm för mina tänder och dessutom hade jag ju ont. Efter att Hussein hade tittat lite i min mun kom ett förtydligande – ”Men det är inte dina gaddar…”. Han hade helt enkelt blandat ihop röntgenbilderna. När vi väl hade rett ut vems tänder som sitter i min mun löste han dock lagningen galant och jag har gått hos honom varje år sedan dess! Även idag löste han min bekymmer snabbt och smidigt, dock till en betydligt högre timdebitering än vad vi har som IT-konsulter…

På dagens babysim var det en plastfisk som var mest populär. Den här gången var jag lite mer förberedd och lyckades finta lillan så att fisken blev kvar i poolen när vi var klara. Efter att ha underhållit några farbröder i omklädningsrummet åt vi lunch och lämnade flera stora påsar med kläder till myrorna. Även om jag vet att jag aldrig kommer att använda kläderna igen så hade jag lite separationsångest. Prinsessan somnade gott i bilen på vägen hem.

På kvällen bakade vi bröd, lagade improviserade kycklingköttbullar och kokade broccoli. Den mat som går hem allra bäst hos fröken jag-vill-äta-själv är kokt ägg, kokta grönsaker, bönor, majs och tomater. Jag undrar vem hon har ärvt sin favoritmeny ifrån? Det fattas bara att hon kommer att tycka om torsk med mandeltäcke också 🙂

En dag helt utan planer! Eller som vi brukar välja att se det – ett perfekt tillfälle för att starta upp nya projekt. Vi påbörjade ju förberedelserna för barnrummet med att göra om gästrummet med en ny bäddsoffa. Nu hade turen kommit till fruns kontor, som i framtiden också måste ha utrymme för Moderna Mannen och alla hans tillbehör.

Efter att ha vridit och vänt på skrivbord och städat hurtsar i flera timmar kom vi fram till att vi nog har en ganska bra lösning idag. Lite ny förvaring och framförallt utrensning av alla gamla papper, böcker och pärmar som vi aldrig använder ska nog räcka bra. Trots vår stora ambition att göra om kontoret från grunden så kom vi under dagen fram till att vi nog inte var sugna på ett större renoveringsprojekt just nu. En liten kompromiss för att få mer tid tillsammans i familjen helt enkelt – lite nytt för oss att tänka så 🙂

Prinsessan blir bara snabbare och snabbare. Det som vi tyckte var säkrat i huset för en vecka sedan är nu högst tillgängligt efter lite krypande med därpå följande halvställande mot lämpligt föremål. Vedkorgar, kaminer, toaletter och tvättkorgen – allt är nu möjligt att utforska så fort vi tittar bort! När hon blir påkommen fyrar hon av sitt allra bredaste leende – det går inte att bli arg på vår lilla tjattrande hjälte!